MARTIN FRÖST & JOHANNA WALLROTH
Klarinettisten Martin Fröst är en av världens mest framstående virtuoser på sitt instrument. De senaste åren har han också etablerat sig som dirigent. Här möter han sopranen Johanna Wallroth, årets Klassiska artisten i P2, och Sveriges Radios Symfoniorkester i musik av Mozart, Carl Maria von Weber och Mendelssohn. Fröst är själv solist i Webers romantiska första klarinettkonsert, ett verk som bjuder på stor känslomässig spännvidd och på virtuosa utmaningar för solisten.
Konserten sänds direkt i Sveriges Radio P2 fredag 5 maj kl 19:03.
Klarinettisten och dirigenten Martin Fröst är känd som en nyfiken och kreativ musiker som utforskar och förnyar konsertformen, gärna i samarbete med tonsättare och andra musiker. Fröst har mottagit mängder av priser och utmärkelser och tillsammans med Miles Davis är han den ende blåsmusiker som belönats med ett av världens största musikpriser, det danska Léonie Sonnings musikpris. Han har också fått många verk skrivna direkt för sig, av tonsättare som exempelvis Anders Hillborg, Kalevi Aho, Karin Rehnqvist och Krzysztof Penderecki. Här får vi glädjen att få ta del av hans spel i en av de allra mest populära klarinettkonserterna, Carl Maria von Webers romantiska och suggestiva första klarinettkonsert, där han i sitt tonspråk hämtade inspiration från operans värld.
Vi får också njuta av Mozart-arior med årets Klassiska artisten i P2, sopranen Johanna Wallroth. År 2019 tilldelades hon förstapriset i den prestigefyllda internationella Mirjam Helin-tävlingen i sång i Helsingfors. Karriären har sedan dess pekat spikrakt uppåt, med bland annat framträdanden vid operahusen i Wien och Lyon och vid Drottningholms Slottsteater. Under Radiosymfonikernas Europaturné 2021 var Johanna solist i Mahlers fjärde symfoni och samma år erhöll hon dessutom det eftertraktade Birgit Nilsson-stipendiet för unga lovande sångare.
Som tjugoåring företog Felix Mendelssohn en Grand tour i Europa. En resa som först gick till Storbritannien, där han bland annat inspirerades att skriva den Skotska symfonin. Han fortsatte sin resa på kontinenten och besökte där metropoler som Wien, Florens, Milano, Neapel och Rom. Som namnet antyder tillkom hans ljusa och medryckande fjärde symfoni, Den italienska, i just Italien. Han kallade själv symfonin för ”Ett av mina gladaste verk”, och den uppsluppna finalen lär ha inspirerats av hans upplevelse av karnevalsfirandet i Rom.
Text: Axel Lindhe
Medverkande
Sveriges Radios Symfoniorkester, Radiosymfonikerna, är kända som en av Europas mest allsidiga orkestrar. De har en bred och spännande repertoar och ligger hela tiden i framkant. Orkestern har mottagit ett flertal utmärkelser och uppskattas för sin stora musikaliska bredd, men även för sina samarbeten med världens främsta kompositörer, dirigenter och solister.
Radiosymfonikerna har sedan 1979 varit knutna till Sveriges Radios konserthus Berwaldhallen. Förutom publiken på plats i Berwaldhallen, når orkestern många lyssnare via radion och digitala medier, samt genom sitt samarbete med EBU. Konserter strömmas även regelbundet via Berwaldhallen Play och sänds av Sveriges Television, vilket ger publiken ännu fler möjligheter att njuta av en av världens främsta orkestrar.
”Orkestern känner stor ödmjukhet inför musiken och har en underbar känsla för musikalisk inlevelse och kreativitet”, enligt Daniel Harding, Radiosymfonikernas chefsdirigent sedan 2007. ”Jag har aldrig dirigerat en konsert där orkestern inte har spelat med livet som insats!”
Radioorkestern grundades för första gången 1925 i samband med de första radioutsändningarna i Sverige. Sveriges Radios Symfoniorkester fick sitt nuvarande namn 1967. Orkestern har under åren haft flera framstående chefsdirigenter. Två av dem, Herbert Blomstedt och Esa-Pekka Salonen, har senare utnämnts till hedersdirigenter.
Martin Fröst är en världsberömd klarinettist och dirigent, känd som en av de främsta företrädarna för sitt instrument i världen i dag. Tillsammans med Miles Davis är han den ende blåsmusikern som tilldelats ett av världens största musikpriser: Léonie Sonnings musikpris. Hans repertoar omfattar den vanliga klarinettrepertoaren såväl som ett antal samtida verk han själv beställt, däribland Anders Hillborgs Peacock Tales och Jesper Nordins Emerge.
Som solist har Fröst spelat med världens främsta orkestrar, han samarbetar regelbundet med framstående internationella artister och har uppträtt på några av världens mest betydande konsertlokaler. Fröst har även gjort sig känd för sina multimediaföreställningar. Den senaste är Retrotopia, där han verkar både som solist och dirigent, en musikalisk resa som utmanar den traditionella bilden av en klassisk konsert.
De senaste åren har Fröst tagit framgångsrika steg som dirigent. Senast utnämndes han till chefsdirigent för Svenska Kammarorkestern med start säsongen 2019–2020. Samma säsong har han varit fokusartist hos Tonhalle Orchester Zürich. Andra nämnvärda samarbeten under säsongen är gästspel med BBC Symphony Orchestra och en konsertturné med pianisten Vikingur Ólafsson.
Malin Broman är första konsertmästare i Sveriges Radios Symfoniorkester och en internationellt efterfrågad solist med gästspel hos bland andra Academy of St Martin in the Fields, BBC Scottish Symphony Orchestra, Sjællands Symfoniorkester och Göteborgs Symfoniker. Mellan åren 2015 och 2020 var hon konstnärlig ledare för Musica Vitae och hon efterträdde hösten 2019 Sakari Oramo som konstnärlig ledare för Mellersta Österbottens kammarorkester. Hon har även verkat som solist/musikalisk ledare vid konserter med Tapiola Sinfonietta, Scottish Ensemble, Nordic Chamber Orchestra, Västerås Sinfonietta, Trondheim Soloists, Lapland Chamber Orchestra och australiska ACO Collective.
Broman har de senaste åren uruppfört violinkonserter av Britta Byström, Andrea Tarrodi och Daniel Nelson. Hon har gjort fler än 30 skivinspelningar, bland dem Carl Nielsens och Britta Byströms violinkonserter. Hennes inspelning av Mendelssohns dubbelkonsert för violin och piano med Musica Vitae och Simon Crawford-Phillips Grammynominerades 2019. Hon har även gjort ett antal inspelningar med sin hyllade ensemble Kungsbacka Pianotrio, som gett mer än 700 konserter världen över och grundat Change Music Festival.
Bland Malin Bromans senaste inspelningar kan nämnas ett album med musik av Laura Netzel, samt en inspelning med Mellersta Österbottens kammarorkester, Stockholm Diary, med verk av bland annat Salonen och Stravinsky. Våren 2020 gjorde hon i form av programkonceptet Malin Broman x 8 en uppmärksammad filmad inspelning där hon spelar samtliga åtta stämmor i Felix Mendelssohns stråkoktett. Stycket kräver normalt åtta musiker, men i filmen spelar Malin Broman alltså fyra fioler, två altfioler och två celli. Hon har sedan följt upp denna filmade inspelning med två ytterligare enligt liknande koncept, A Room of One´s Own to Malin Broman x 8 by Britta Byström, samt en inspelning tillsammans med Radiosymfonikernas solokontrabasist Rick Stotijn.
Sedan 2008 är Malin Broman ledamot i Kungl. Musikaliska akademien. Hon är även violaprofessor vid Edsbergs Musikinstitut. Våren 2019 mottog hon H.M. Konungens medalj av 8:e storleken för sina betydande insatser inom svenskt musikliv. Av Järnåkerfonden lånar hon en Stradivarius-violin från 1709 och en Bajoni-viola från 1861.
Den svenska sopranen Johanna Wallroth trädde fram i rampljuset i samband med att hon vann första pris i den prestigefyllda Mirjam Helin International Singing Competition 2019. 2021 mottog hon det eftertraktade Birgit Nilsson-stipendiet. Som Klassiska artisten i P2 säsongerna 2022/23 och 2023/24 medverkar Johanna Wallroth i ett flertal konserter med Sveriges Radios Symfoniorkester i en bred repertoar, från Alban Bergs Sju tidiga sånger med chefsdirigent Daniel Harding till Mozart-arior med Martin Fröst och Franz Schuberts Mässa Ess-dur med András Schiff.
Säsongerna 2020/21 och 2021/22 framträdde på Wiener Staatsoper, bland annat som Barbarina i en livestreamad föreställning av Figaros bröllop under chefsdirigent Philippe Jordan, samt som Giannetta i Kärleksdrycken, En röst från himlen i Don Carlos och Ida i Läderlappen, samtliga under ledning av Bertrand de Billy. Säsongen 2022/23 debuterade hon på Drottningholmsteatern under teaterns operafestival, som Leocasta i Vivaldis Il Giustino under George Petrou. Samma säsong debuterade hon på Opernhaus Zürich i en balettuppsättning koreograferad av Christian Spück efter Monteverdis madrigaler med dirigenten Christoph Koncz.
På hennes konsertrepertoar finns bland annat Mahlers Symfoni nr 4, som hon framfört i Helsingfors med Sakari Oramo och Kungliga Filharmonikerna, och Mozarts Requiem som hon sjungit under ledning av Barbara Hannigan med Franska Radions filharmoniska orkester. Hon har även turnerat med Mahlers fjärde symfoni i Europa tillsammans med Daniel Harding och Sveriges Radios Symfoniorkester.
Johanna Wallroth utbildade sig först till dansare på Kungliga Svenska Balettskolan, men kom senare att fokusera på röststudier och tog examen vid Universität für Musik und darstellende Kunst i Wien.
Musiken
Carl Maria von Weber betraktades tidigt som ett underbarn och kallades till och med ”en ny liten Mozart”. Han växte upp i en starkt musikalisk miljö, skrev vid tolv års ålder sin första opera och tillträdde som artonåring en tjänst som kapellmästare vid operan i Breslau.
Tonspråket bottnar i wienklassicismen men är starkt präglat av den nyromantiska musikens ideal. Med djärva harmonier och fenomenal instrumentationskonst lockade Weber fram nya klanger ur orkestern.
Wagner hämtade mycket inspiration från Weber, bland annat till sin ledmotivsteknik, och sa vid kollegans begravning att det aldrig funnits ”en mer tysk musiker”. Det vore dock fel att ringa in Webers musik som specifikt tysk: här ryms ett brett spektrum influenser.
Klarinettkonsert nr 1 har länge varit en favorit, både bland klarinettister och lyssnare. Debussy hyllade konserten och menade att Weber här verkligen hade ”granskat klarinettens själ”.
Verket rymmer sångbarhet, spelglädje och yrande virtuositet. Det inleds dramatiskt och påminner om dåtida operauvertyrer. I mellansatsen möter en klangvärld som faktiskt kan påminna om hans genombrottsopera Friskytten, Webers kanske mest kända verk. Klarinettstämmans insatser kan rentav tyckas motsvara ariorna i en traditionell opera. Även finalsatsens rytmiska, dansanta prägel gör att verket får något operamässigt över sig.
Solist vid uruppförandet 1811 i München var hovkapellets soloklarinettist Heinrich Joseph Baermann. Han trakterade för övrigt på en modern klarinett – tio klaffar istället för de dittills sedvanliga fem.
Text: Björn Gustavsson
Hösten 1772 befann sig den då blott 16 år gamla Wolfgang Amadeus Mozart i Milano, som en del av hans tredje och sista Italien-resa tillsammans med sin far Leopold. Anledningen till resan var att den unge stjärnkompositören blivit anlitad av Regio Ducal Teatro i Milano för att skriva den en opera till den kommande karneval-säsongen
Det är troligt att Mozart redan under sommaren fått libretto och medverkandelista för den nya operan, som kom att kallas Lucio Silla, skickat till sig. Han hade även hunnit skriva recitativen men väl framme i Milano korrigerades dessa tillsammans med librettisten Giovanni di Gamerra. Mozart mötte sedan alla sångare och började därefter komponera arior som passade deras individuella röster. Huvudrollen sjöngs av kastraten Venanzio Rauzzini, en internationellt erkänd sångare som bland annat fått verk tillägnad sig av Joseph Haydn. Lucio Silla hade premiär den 26 december, fick ett ljummet mottagande och kom att bli Mozarts sista italienska operabeställning.
Men med sin tekniska briljans hade Rauzzini gjort ett starkt intryck på den unge kompositören som skrev solomotetten Exsultate, jubilate åt honom. Uruppförandet skedde den 17 januari 1773 i Milano men Mozart gjorde två versioner till av arian, av vilka den första framfördes av kastraten Francesco Ceccarelli 30 maj 1779 i Salzburg. 1980 gjorde Mozart ännu en version att troligtvis framföras vid jul. Under lång tid var noterna till dessa Salzburg-versioner försvunna, men 1978 återupptäcktes de i en kyrka i den tyska staden Wasserburg am In.
Exsultate, jubilate består av fyra satser med religiös text på latin och räknas som ett av det tidigaste vokala verken av Mozart som fortfarande framförs, idag dock av en sopran. Den är på många sätt ett så kallat Bravura stycke, som visar upp solistens tekniska briljans och den inleder eller avslutar ofta konserter eller inspelningar. Trots att den idag sjungs av en sopran, ligger den lägre än vad stycken för röstläget vanligtvis gör, som en påminnelse om dess historiskt manliga ursprung.
Text: Bodil Hasselgren
Wolfgang Amadeus Mozarts konsertaria Bella mia fiamma, addio K. 528 är en avskedsaria, komponerad i Prag 1787 för vännen och sångerskan Josepha Duschek till en text som tidigare tonsatts av Niccolò Jommelli. Hon var hustru till pianisten Franz Duschek, och Mozart hade tio år tidigare komponerat konsertarian Ah, lo previdi för henne.
Mozart med familj bodde under förberedelserna inför premiären av Don Giovanni på Duscheks lantegendom strax utanför Prag, Villa Bertamka, och där komponerades arian några dagar efter premiären. Enligt legenden låste Duschek in Mozart i ett trädgårdshus, och vägrade släppa ut honom förrän han hade komponerat en aria åt henne. Mozart svarade med att kärleksfullt komponera diverse svårsjungna passager, som hon förväntades kunna läsa a vista. Hon framförde arian 1789, under en tysk turné tillsammans med honom.
Det inledande recitativet, ett andante som klingar vemodigt i e-moll, är ackompanjerad enbart av stråkar. Därefter följer själva arian, Bella mia fiamma, addio! (Min vackra låga, farväl!) i C-dur, nu med tillägg av flöjt, oboe, kontrabas och horn. Till en början frammanas en känsla av lugn, som genom en rad kromatiska ackord avbryts vid frasen Acerba morte, mi separa, oh Dio, da te. (Döden skiljer mig, åh gud, från dig.)
Via nya moduleringar återvänder musiken till det första temat, och blir mer livfull i allegrodelen där solisten sätts på prov. Frasen Quest’ affano, questo passo è terribile per me (Denna andfåddhet, detta steg är hemskt för mig) består av en bunt finurliga, kromatiska sekvenser, konstfullt utformade för att utmana sångarens intonation och tolkningsförmåga. Vid orden Vieni, affretta la vendetta! (Kom fort, hämnd) påminner musiken om den upprörda atmosfär som kännetecknar Don Giovanni, som ju skrevs i direkt anslutning till arian.
Bella mia fiamma, addio är en stor bravuraria, och speglar människokännaren Mozarts förmåga att musikaliskt spegla känslornas breda spektrum.
Text: Andreas Konvicka
Redan från början var Felix Mendelssohn lyckosam, precis som den latinska innebörden av hans namn antyder. Han växte upp i ett kulturintresserat och förmöget hem i Berlin och alla omständigheter kring honom bidrog till en utveckling i takt med självaste Mozarts. Redan som 17-åring skrev han ett av sina finaste verk, uvertyren till En midsommarnattsdröm. Hans uppväxt kulminerade med flera års studie- och inspirationsresor, först till England och Skottland och därefter en längre resa till Österrike, Ungern, Italien, Schweiz och Frankrike och slutligen än en gång till England. Under de här vandringsåren utvecklades han, skrev mycket musik och fick vänner och beundrare runt om i Europa.
Särskilt givande var hans nästan ettåriga vistelse i Italien, som han med ungdomlig hänförelse skildrade i brev hem. Han hade en idealisk tillvaro ostörd av materiella bekymmer, bodde i Venedig, Rom och Neapel, umgicks med konstnärer, stoltserade som både pianist och kompositör och njöt av att beundra arkitektur och konst och studera folklivet. Direkt inspirerad av den här vistelsen är den så kallade italienska symfonin: ”Jag gör stora framsteg med den italienska symfonin. Den kommer att bli det mognaste jag hittills gjort” skrev han i februari 1830.
Det dröjde dock ytterligare några år tills den blev färdig. Två år senare beställde Londons filharmoniska sällskap bland annat en symfoni av Mendelssohn, vilken blev den italienska som uruppfördes i London 1833 under Mendelssohns ledning. Det blev en succé, och året därpå framförde han den även i Düsseldorf. Han var dock inte helt nöjd, men de tänkta omarbetningarna blev aldrig av och symfonin gavs ut först efter Mendelssohns död, då som Symfoni nr 4 A-dur i stället för, så som den faktiskt var, nummer två.
Första satsens soliga och friska grundstämning vittnar tydligt om Mendelssohns glada upplevelser under sydeuropeisk himmel. Någon direkt anknytning till italiensk musik finns inte här, lika lite som i de två mellansatserna. Mer uppenbart italiensk är Mendelssohn däremot i finalen som målar en bild av uppsluppet folkliv, enligt uppgift inspirerad av karnevalsfirandet i Rom.
Text: Gereon Brodin
Ungefärlig konsertlängd: 1 tim 40 min inkl. paus
Lär dig mer om Mozart i Sveriges Radios P2s Klassiska podden
Lär dig mer om Mendelssohn i Sveriges Radio P2s Klassiska podden
Biljetter
Fler konserter
FRIHETENS VÅR
Orkestern Filialen uttrycker sitt hopp om en bekymmersfri och ljus vår med Stravinskijs Våroffer.
BLOMSTEDT MÖTER BERWALD & SCHUBERT
Herbert Blomstedt och Radiosymfonikerna i banbrytande verk av de jämnåriga tonsättarna Franz Berwald och Franz Schubert.
VÅRKONSERT MED ADOLF FREDRIKS MUSIKKLASSER FARSTA
Unga körsångare skapar en förtrollad försommarstämning.