MARIA JOÃO PIRES, HARDING & MOZART
Stjärnpianisten Maria João Pires inviger Berwaldhallens nya Steinwayflygel med Mozarts Pianokonsert nr 20. En konsert som kan liknas vid ett musikaliskt vindlande samtal mellan pianot och orkestern. Knappt hundra år efter Mozarts tjugonde pianokonsert, ägde urpremiären för Richard Wagners orkesterverk Siegfriedidyll rum. Stycket var tonsättarens födelsedagspresent till hustrun Cosima – ett musikaliskt kärleksbrev som innehåller fragment ur operan Siegfried. Konserten leds av Daniel Harding.
Se Mozarts Pianokonsert nr 20 med Maria João Pires på Berwaldhallen Play. Wagners Siegfriedidyll kommer att sändas med bild vid ett senare tillfälle i vår.
Konserten sändes i sin helhet i Sveriges Radio P2.
Vad innebär det att tolka Mozarts Pianokonsert nr 20? Hur närmar man sig verket, läser mellan notlinjerna, gör det till sitt? När pianisten Maria João Pires intervjuades i P2 i samband med att hon gästade Berwaldhallen 2013, framhöll hon att hon ser sig som en kanal för musiken snarare än en uttolkare. Den som har till uppgift att spela ett musikstycke för en publik behöver möta musiken med vidgade sinnen. Ett personligt uttryck, menar Pires, uppstår naturligt – det behöver man inte anstränga sig för att frammana. Maria João Pires talar om öppenhet, tystnad, rentav passivitet: ”Det låter enkelt, men den som lär sig att lyssna och läsa kommer att hitta sitt uttryck genom musiken”. Resonemanget för tanken till bilden av att det mellan verket och uttolkaren pågår ett samtal.
Maria João Pires är en av vår tids största pianister. När hon nu kommer tillbaka till Berwaldhallen inviger hon husets nya Steinwayflygel med Mozarts Pianokonsert nr 20. Konserten, skriven 1785, kan på sätt och vis upplevas just som ett samtal, där dialogen mellan solist och orkester är ovanligt omväxlande. Det vedertagna i solokonserter är att solisten – i det här fallet pianot – svarar på något av de teman som orkestern introducerar. Men i den här konserten kontrar pianot med en egen melodi – ett oväntat inpass leder dialogen in i ett nytt spår. Mozart sammanflätar det väntade med det överraskande i musiken på ett sätt som skulle kunna jämföras med hur mänsklig kommunikation när den fungerar som bäst ofta inbegriper både meningsskiljaktigheter och bekräftelse.
Hur hade Mozart reagerat på Joao Pires syn på frågan om tolkning? Förmodligen hade han sett det som startskottet för ett spännande tankeutbyte.
På juldagens morgon knappt hundra år efter Mozarts tjugonde pianokonsert ägde urpremiären rum för Richard Wagners orkesterverk Siegfriedidyll. Året var 1870 och stycket var Wagners födelsedagspresent – ett musikaliskt kärleksbrev – till hustrun Cosima. Istället för av en väckarklocka vaknade Cosima alltså till tonerna av en kammarorkester. På plats bland de morgonpigga var bland andra filosofen Friedrich Nietzsche, som efteråt ska ha sagt: ”En mycket skön symfonisats, bland det vackraste som finns”.
Den som är bekant med Wagners opera Siegfried upplever möjligen något av en déjà vu av musiken. I Siegfriedidyll använder Wagner nämligen delar av motivet från scenen då hjältinnan Brünnhilde ger Siegfried en av operahistoriens mest oemotståndliga kärleksförklaringar. Vi befinner oss i handlingens upplösning – Brünnhilde vet att hon ska skiljas från Siegfried, men vet också att de ska förenas i dödsriket. Deras samtal ska fortsätta, i oändlighet.
Hedvig Ljungar
Medverkande
Sveriges Radios Symfoniorkester är en av Europas främsta och mest mångsidiga orkestrar, som har mottagit flera priser och utmärkelser och samarbetar med världens främsta kompositörer, dirigenter och solister. Orkestern turnerar regelbundet, med hyllade gästspel runt om i Europa och världen, och har en omfattande, kritikerrosad skivkatalog.
Sedan 2007 är Daniel Harding chefsdirigent för Sveriges Radios Symfoniorkester, och sedan 2019 också dess konstnärlige ledare. Hardings tjänst fortsätter till och med säsongen 2024/2025. Två av orkesterns tidigare chefsdirigenter, Herbert Blomstedt och Esa-Pekka Salonen, har utnämnts till hedersdirigenter. Båda fortsätter att göra regelbundna gästspel med orkestern.
Sveriges Radios Symfoniorkester är hela Sveriges symfoniorkester. Från sin hemmascen i Sveriges Radios konserthus Berwaldhallen når orkestern hela landet i etern och på webben genom Sveriges Radio P2. Flera av konserterna visas även på Berwaldhallen Play, i SVT och på SVT Play, samt sänds internationellt genom EBU.
Malin Broman är första konsertmästare i Sveriges Radios Symfoniorkester sedan 2008. Under åren 2015–2020 var hon konstnärlig ledare för Musica Vitae, med vilka hon uruppförde över 20 verk och gjorde åtskilliga inspelningar och turnéer. 2019 efterträdde hon Sakari Oramo som konstnärlig ledare för Mellersta Österbottens Kammarorkester.
Som gästande konsertmästare har hon spelat med bland andra Londons Symfoniorkester, Mahler Chamber Orchestra och Philharmonia-orkestern. Som solist och musikalisk ledare har hon uppträtt med bland andra Tapiola Sinfonietta, Nordiska Kammarorkestern, Trondheim-solistene och australiska ACO Collective. Hon har uppträtt som solist med bland andra Göteborgs Symfoniker, Copenhagen Phil, BBC Skotska Symfoniorkester, Academy of St Martin in the Fields och Sveriges Radios Symfoniorkester, med dirigenter såsom Neeme Järvi, Andrew Manze och Daniel Harding.
De senaste åren har hon uruppfört solokonserter av Daniel Börtz, Britta Byström, Andrea Tarrodi och Daniel Nelson. Hon har gjort mer än 30 skivinspelningar, bland dem Carl Nielsens och Britta Byströms violinkonserter. Nyligen släpptes en skiva med verk av Laura Netzel, samt Stockholm Diary inspelad med Mellersta Österbottens Kammarorkester. Hennes inspelning av Mendelssohns dubbelkonsert med Simon Crawford-Phillips och Musica Vitae nominerades 2019 till en Grammy Award.
Våren 2020 uppmärksammades hennes inspelning av Mendelssohns stråkoktett, där hon spelade alla instrument och stämmor själv. Ytterligare två inspelningar i samma anda har följt: Britta Byströms oktett A Room of One’s Own, samt Johan Halvorsens Passacaglia inspelad med Radiosymfonikernas solokontrabasist Rick Stotijn.
2001 grundade hon Change Music Festival i Kungsbacka. Hon är även medgrundare av Kungsbacka Pianotrio som givit mer än 700 konserter världen över, och Stockholm Syndrome Ensemble som består av några utav Europas bästa kammarmusiker.
Sedan 2008 är Malin Broman ledamot i Kungliga Musikaliska Akademien. 2019 mottog hon H.M. Konungens medalj av 8:e storleken för sina betydande insatser inom svenskt musikliv. Hon är även violaprofessor vid Edsbergs Musikinstitut. Av Järnåkerfonden lånar hon en Stradivarius-violin från 1709 och en Bajoni-viola från 1861.
Daniel Harding är Sveriges Radios Symfoniorkesters chefsdirigent sedan 2007 och sedan 2019 även orkesterns förste konstnärlige ledare, med ett uppdrag som omfattar att hitta nya programformat för att presentera klassisk musik. Det arbetet inleddes redan säsongen 2014/2015 med den uppmärksammade konsert- och föreläsningsserien Interplay. Harding är även hedersdirigent för Mahler Chamber Orchestra, som han arbetat med i över 20 år, och konstnärlig ledare för Youth Music Culture, Greater Bay Area i Kina. Säsongen 2024/2025 tillträder han som chefsdirigent vid Santa Cecilia-akademien i Rom.
Harding är en ständig gäst hos världens främsta orkestrar, däribland Wienerfilharmonikerna, Berlinerfilharmonikerna, Bayerska Radions symfoniorkester, Concertgebouworkestern och La Scala-filharmonikerna. I USA har han uppträtt med Bostons, Chicagos och San Franciscos symfoniorkestrar, med Clevelands orkester, samt med Los Angeles och New Yorks filharmoniker. Som eftertraktad operadirigent har han lett hyllade uppsättningar vid La Scala i Milano, Wiens stadsopera, Royal Opera House i London, samt vid festivalerna i Aix-en-Provence och Salzburg. Han har tidigare varit konstnärlig ledare för Orchestre de Paris och för Anima Mundi-festivalen i Pisa, samt förste gästdirigent för Londons symfoniorkester.
Daniel Harding turnerar med Sveriges Radios Symfoniorkester till Europas mest prestigefyllda scener och har spelat in hyllade och prisbelönade skivor med orkestern. Hans kontrakt som chefsdirigent och konstnärlig ledare fortsätter till och med våren 2025. ”Det är allt ovanligare att förhållandet mellan dirigent och orkester inte bara håller mer än ett decennium, utan också fortsätter att växa” säger han om sitt samarbete med orkestern.
År 2002 mottog Harding den franska utmärkelsen Chevalier de l’Ordre des Arts et des Lettres och 2017 tilldelad han till Officier des Arts et des Lettres. 2012 valdes han in som ledamot i Kungl. Musikaliska Akademien. 2021 mottog han Commander of the Most Excellent Order of the British Empire. Daniel Harding är född i Oxford i England och spelade trumpet innan han började dirigera i sena tonåren. Sedan 2016 är han även utbildad trafikpilot.
Den portugisiska pianisten Maria João Pires har ägnat sin karriär åt att reflektera över konstens mening och påverkan på livet, samhället och utbildning med en ständig strävan efter att hitta nya sätt att tänka och agera tillsammans. Sedan 1960-talet har hon turnerat världen över och spelat med alla världens stora orkestrar. I mer än 35 år har hon gjort en mängd skivinspelningar med verk av bland andra Chopin, Mozart, Schubert, Schumann och Beethoven.
Pires har specialiserat sig på repertoar från 1700- och 1800-talet och betraktas i synnerhet som en av vår tids främsta Mozartuttolkare. Hennes oerhörda Mozartkännedom blev allmänt känd när ett klipp från 1999 fick spridning långt senare, där Pires hade förberett fel pianokonsert av Mozart inför en konsert och – i början av framförandet – övergick till den aktuella pianokonserten och spelade hela verket, oförberett, ur minnet.
Fastän Pires – född 1944 i Lissabon – dragit ner på antalet konserter och mängden turnerande så har hon ändå under de senaste åren fortsatt gästa festivaler i Schleswig-Holstein, Montpellier, Luzern och Edinburgh, för att nämna några. 1999 grundade hon Belgais Centre for the Study of the Arts på en gård i östra Portugal där det fortfarande regelbundet arrangeras konserter och mästarkurser för yrkesmusiker såväl som amatörer. 2012 tog hon initiativ till Partitura-projektet i Belgien, som syftar till att starta och driva musikverksamhet riktad till barn från socioekonomiskt svaga familjer.
Maria João Pires gav sitt första offentliga framträdande som fyraåring. Hon studerade först vid konservatoriet i Lissabon för Campos Coelho och Francine Benoît, och fortsatte vid akademien i München för Rosl Schmid och sedan i Hannover för Karl Engel. Hon har förärats med Storkorset, den högsta civila graden, av både Jakobs Svärdsorden och Henrik Sjöfararens orden, två av Portugals äldsta riddarordnar.
Musiken
På juldagens morgon 1870 väcktes Cosima Wagner, Richard Wagners fru, av en orkester. I trapphallen hemma hos Wagners hade en kammarorkester samlats för att uruppföra orkesterverket Siegfriedidyll. Stycket var Wagners födelsedagspresent – ett musikaliskt kärleksbrev – till Cosima.
Titeln till stycket var från början betydligt längre: ”Tribschenidyll, med Fidis fågelsång och orange soluppgång överlämnat som en symfonisk födelsedagsgratulation till Cosima från hennes Richard”. Tribschen var namnet på huset där familjen Wagner bodde, orange syftade på färgen på en tapet i Cosimas sovrum och Fidi var smeknamnet på sonen Siegfried. Vid konserten var det dirigenten Hans Richter som spelade trumpet, och på plats bland de morgonpigga gästerna var bland andra filosofen Friedrich Nietzsche, som efteråt ska ha sagt: ”En mycket skön symfonisats, bland det vackraste som finns”.
Den som är bekant med Wagners opera Seigfried upplever kanske något av en déja-vù när klangerna från Siegfriedidyll träffar trumhinnan. I musiken återanvänder Wagner delar av motivet från scenen i operans tredje akt då Brünnhilde ger Siegfried en av operahistoriens mest oemotståndliga kärleksförklaringar. Vi befinner oss i handlingens upplösning – Brünnhilde vet att hon ska skiljas från Siegfried, men vet också att de ska förenas i dödsriket. Deras samtal ska fortsätta, i oändlighet.
I dagboksanteckningar skrev Cosima Wagner senare att hon trodde att hon drömde när hon väcktes av den skimrande musiken. Det är svårt att föreställa sig en ljuvligare födelsedagspresent.
Hedvig Ljungar
Leopold Mozart, som hörde sin son spela den här pianokonserten i Wien, skrev till dottern Nannerl: ”Konserten var storartad. Wolfgang spelade en ny, ypperlig pianokonsert, som kopisten ännu höll på att skriva ut när vi anlände; rondot fick din bror inte ens tid att spela igenom, eftersom han var tvungen att korrigera stämmorna.” Brådskan till trots var även handskriften till sista satsen att betrakta som ”ett kalligrafiskt mästerverk”, menade författaren Wolfgang Hildesheimer i sin bok Mozart.
I ingen annan av Mozarts pianokonserter står på samma sätt solostämma och orkester i så bjärt kontrast till varandra som i d-mollkonserten. Första satsen inleds med molande synkoper och förtvivlade utbrott i orkestern. Pianot svarar, inte med att som brukligt ansluta sig till något av de introducerade temana, utan med en egen, recitativiskt präglad melodi, som om det vill be om ursäkt för att det förorsakat sådan uppståndelse. Sidotemat är mer milt vemodigt och speglar en tillfällig försoning mellan piano och orkester.
I den dramatiska genomföringen återges ”recitativtemat” tre gånger mot orkesterns synkoptema innan det är dags för återtagningen. Här återges sidotemat i konsertens huvudtonart d-moll, något som kraftigt bidrar till prägeln av ”bekännelsemusik”, menade pianisten och musikkritikern Yngve Flyckt i en bok om Mozarts pianokonserter.
Musikologen Alfred Einstein skriver målande om första satsens coda: ”… då satsen förtonar i pianissimo är det snarast som om furierna helt enkelt blivit trötta och lagt sig till vila, hotfullt morrande och beredda att i vilket ögonblick som helst gå till anfall igen.”
Och anfaller gör furierna igen i den upprörda mellandelen i andra satsen, en ”romans” som inleds och avslutas med en rofylld melodi i parallelltonartens subdominant, B-dur.
Finalen, ett rondo, inleds inte i dur som brukligt, utan är kvar i huvudtonarten d-moll. Tempot är hetsigt och det hastigt uppflygande huvudtemat i pianot följs av två melodier som också presenteras i pianot. Den första är en variant av ”recitativtemat” i första satsen. Hur som helst stormar inte satsen mot avgrunden, utan avslutas ljust i D-dur – som om allt bara var på lek? Kanske mer som en eftergift åt en vid det laget förmodat chockad publik.
Text: Henry Larsson
Ungefärlig konsertlängd: 50 min
Biljetter
Fler konserter
DVOŘÁK SYMFONI NR 9 – FRÅN NYA VÄRLDEN
Violinisten Benjamin Beilman gästar Sveriges Radios Symfoniorkester under ledning av Elim Chan i Elizabeth Ogoneks In Silence. Dessutom får vi höra Dvoraks mäktiga symfoni Från nya världen.
POETIC (R) EVOLUTION
Unga poeter möter Sveriges Radios Symfoniorkester i ett unikt samarbete mellan Berwaldhallen och Unga Klara.
SING ALONG FÖR STORA OCH SMÅ 2021
Ett musikaliskt äventyr för hela familjen!