MÄKELÄ MÖTER VÍKINGUR ÓLAFSSON
Víkingur Ólafsson är den hyllade pianisten som kallats Islands svar på Glenn Gould. Nu gästar han Sveriges Radios Symfoniorkester under ledning av förste gästdirigent Klaus Mäkelä i Sverigepremiären av den unga, finska tonsättaren Sauli Zinovjevs pianokonsert, som också är ett beställningsverk för Radiosymfonikerna. Dessutom får vi höra Jean Sibelius Lemminkäinen-svit, en symfonisk dikt som först skrevs som en opera med mytologisk inramning.
Konserten sänds direkt i Sveriges Radio P2.
Sauli Zinovjev har en bakgrund som är lite ovanlig för en tonsättare, långt upp i tonåren var han gitarrist i ett rockband. Men allt förändrades när han en dag fick syn på en video på internet med legendariske pianisten György Cziffra, något som gjorde ett oförglömligt intryck på den unge finländske tonsättaren. Efter studier vid Sibelius-Akademien i Helsingfors och Hochschule für Musik i Karlsruhe tog en framgångsrik tonsättarkarriär fart, en yrkesbana som hittills har inneburit framgångsrika samarbeten med framstående orkestrar, musiker och dirigenter, framför allt i Norden. Inte minst kvällens dirigent, Klaus Mäkelä, är en ivrig förespråkare för Zinojevs klangfulla och känslosamma musik.
Zinojevs pianokonsert är speciellt skriven för den mångfaldigt prisbelönade Vikingur Ólafsson, en pianist som har kallats ”Islands Glenn Gould”. Verket var först planerat att få sin premiär under våren 2020, men fick skjutas upp på grund av pandemin, och först nyligen fick pianokonserten sitt efterlängtade första framförande i Helsingfors.
Zinojev har framför allt ägnat sig åt att komponera för orkester, något han har gemensamt med kvällens andra tonsättare, landsmannen Jean Sibelius. Vid sidan av symfonierna tillhör Sibelius tondikter hans ypperligaste produktion och inspirationen till dessa hittade han inte sällan i nordisk mytologi, framför allt i nationaleposet Kalevala, vars historier om hjälten Lemminkäinen sporrade Sibelius att skriva den gripande Lemminkäinen-sviten (ibland kallad Fyra legender ur Kalevala). I Lemminkäinen-sviten skapade Sibelius musik fylld av trolsk och romantisk atmosfär och den andra satsen, den stämningsfulla Tuonelas svan med sitt berömda solo för engelskt horn, framförs ofta fristående och tillhör tonsättarens allra populäraste musik överhuvudtaget.
Text: Axel Lindhe
Programförändring: Mahlers Symfoni nr 6 som tidigare legat med i programmet har ersatts av Sibelius Lemminkäinen-svit
På detta evenemang krävs giltigt vaccinationsbevis samt kontroll av legitimation. Gäller för dig över 18 år och tills eventuellt andra restriktioner träder i kraft.
Medverkande
Sveriges Radios Symfoniorkester, Radiosymfonikerna, är kända som en av Europas mest allsidiga orkestrar. De har en bred och spännande repertoar och ligger hela tiden i framkant. Orkestern har mottagit ett flertal utmärkelser och uppskattas för sin stora musikaliska bredd, men även för sina samarbeten med världens främsta kompositörer, dirigenter och solister.
Radiosymfonikerna har sedan 1979 varit knutna till Sveriges Radios konserthus Berwaldhallen. Förutom publiken på plats i Berwaldhallen, når orkestern många lyssnare via radion och digitala media, samt genom sitt samarbete med EBU. Konserter strömmas även regelbundet via Berwaldhallen Play och sänds av Sveriges Television, vilket ger publiken ännu fler möjligheter att njuta av en av världens främsta orkestrar.
”Orkestern känner stor ödmjukhet inför musiken och har en underbar känsla för musikalisk inlevelse och kreativitet”, enligt Daniel Harding, Radiosymfonikernas chefsdirigent sedan 2007. ”Jag har aldrig dirigerat en konsert där orkestern inte har spelat med livet som insats!” Orkestern är även stolt över att sedan 2018 ha Klaus Mäkelä som förste gästdirigent.
Under covid-19-pandemin, har Radiosymfonikerna varit en av bara ett fåtal orkestrar i världen som inte har slutat spela. Deras innovativa, kreativa lösningar har hjälpt publiken att ta sig igenom den här svåra tiden, och de har till och med själva skapat nyheter.
En radioorkester grundades för första gången 1925 i samband med de första radioutsändningarna i Sverige. Sveriges Radios Symfoniorkester fick sitt nuvarande namn 1967. Orkestern har under åren haft flera framstående chefsdirigenter. Två av dem, Herbert Blomstedt och Esa-Pekka Salonen, har senare utnämnt till hedersdirigenter, och det har även Valery Gergiev, återkommande gästdirigent och en av grundarna till Östersjöfestivalen.
Klaus Mäkelä är chefsdirigent och konstnärlig rådgivare för Oslo-Filharmonien. Han utsågs till chefsdirigent vid Orchestre de Paris i september 2021 och har verkat som orkesterns konstnärlige rådgivare under säsongen 2020/21. Han är även förste gästdirigent för Sveriges Radios Symfoniorkester och konstnärlig rådgivare för Åbo musikfestspel. Klaus Mäkelä har kontrakterats av Decca Classics och har dirigerat Oslo-Filharmonien i Sibelius hela symfonicykel för skivmärket. Inspelningen släpps 2022.
Klaus Mäkelä inledde säsongen 2021/2022 för Oslo-Filharmonien den 18 augusti med en specialkonsert med Saariahos Asteroid 4179: Toutatis, Strauss Also sprach Zarathustra, två nya verk av den norska kompositören Mette Henriette samt Sibelius Lemminkäinen på programmet. Vårsäsongen i Oslo består av en minst lika innehållsrik repertoar med större körverk av Bach, Mozart och William Walton, Mahlers tredje symfoni och Sjostakovitj Symfoni nr. 10 och Symfoni nr. 14 med solisterna Mika Kares och Asmik Grigorian. Den nyare musiken representeras av Sally Beamish, Unsuk Chin, Jimmy Lopez, Andrew Norman och Kaija Saariaho. Under våren 2022 framför Oslo-Filharmonin under Klaus Mäkelä Sibelius kompletta symfonicykel på Wiener Konzerthaus och Hamburg Elbphilharmonie, och turnerar sedan i Frankrike och Storbritannien.
Klaus Mäkelä deltog tillsammans med Orchestre de Paris på sommarfestivalerna i Granada och Aix-en-Provence. Han inledde säsongen 2020/21 med att dirigera Spira, ett nytt verk av Unsuk Chin, Richard Strauss Fyra sånger (Opus 27) med solisten Lise Davidsen samt Mahlers Symfoni nr. 1. Hans första säsong som chefsdirigent innehåller även verk av Ligeti och Dutilleux samt Biber, Mozart, Mendelssohn, Brahms, Rachmaninov och Stravinskij. Mäkelä är utsedd till porträttartist vid Wiener Konzerthaus för säsongen 2020/21 där han dirigerar Wiener Symphoniker och Oslo-Filharmonien samt gör kammarmusikframträdanden som cellist. Han är även gästdirigent för Chicago Symphony Orchestra, Cleveland Orchestra, San Francisco Symphony, Concertgebouworkest, London Philharmonic, Symphonieorchester des Bayerischen Rundfunks och Münchner Philharmoniker.
Mäkelä studerade till dirigent för Jorma Panula och cello för Marko Ylönen, Timo Hanhinen och Hannu Kiiski vid Sibelius-Akademin. Han har gjort soloframträdanden med ett flertal finska orkestrar och som kammarmusiker tillsammans med medlemmar av Oslo-Filharmonien, Symphonieorchester des Bayerischen Rundfunks och Orchestre Philharmonique de Radio France. Han spelar på en cello tillverkad av Giovanni Grancino 1698 utlånad av finska OP Konststiftelse.
Julia Kretz-Larsson, violin, har studerat för Marianne Boettcher och Thomas Brandis i Berlin och för Josef Suk i Prag. Med Julius Stern pianotrio har hon vunnit priser vid flera internationella tävlingar. Hon är medlem i kammarmusikensemblen Spectrum Concerts Berlin, som har sin egen konsertserie i Berliner Philharmonie Kammermusiksaal och har med dem även spelat i konserthus som Carnegie Hall i New York och Concertgebouw Amsterdam. År 2006 blev Julia Kretz-Larsson medlem av Lucerne Festival Orchestra, ledd av Claudio Abbado, och sedan 2008 har hon varit medlem i Mahler Chamber Orchestra, från 2011 som stämledare. Julia är sedan 2015 alternerande första konsertmästare i Sveriges Radios Symfoniorkester och är lärare vid Kungliga Musikhögskolan i Stockholm. Julia har regelbundet spelat kammarmusikkonserter med ett flertal internationella artister och har spelat på festivaler som Salzburger Festspiele, Internationella Kammarmusikfestivalen i Utrecht, Julian Rachlin and Friends, Schubertiade, Schleswig-Holstein Musikfestival och Vinterfest. Hon har spelat in kammarmusik för bland annat BIS, NAXOS, dB Productions samt Harmonia Mundi och vunnit en grammis för inspelningen med musik av Amanda Maier.
Vikingur Ólafsson har gjort sig känd som en vår tids mest innovativa och kreativa musiker och han har av New York Times kallats ”Islands Glenn Gould”. Han har vunnit alla stora priser i sitt hemland, varav fyra Musician of the Year på Icelandic Music Awards och 2019 blev han av Gramophone Magazine utsedd till Artist of the Year. Samarbeten med tonsättare som Philip Glass och Daníel Bjarnason har lett till ett flertal uruppföranden och innan han knöts till Deutsche Grammophon spelade han in tre album på ett eget skivmärke, Dirrindí. Flera av hans inspelningar för Deutsche Grammophon har erhållit stor internationell uppmärksamhet och 2019 erhöll han den prestigefulla utmärkelsen Recording of the Year av BBC Music Magazine, för albumet Johann Sebastian Bach.
Säsongen 2021-22 är Ólafsson Artist in Residence hos Iceland Symphony Orchestra och han kommer under säsongen bland annat att framföra pianokonserter av Thomas Adès, John Adams och Daníel Bjarnason med orkestern. Under vintern 2022 uruppför Ólafsson dessutom Bjarnasons tredje pianokonsert, tillsammans med Los Angeles Philharmonic och Esa-Pekka Salonen. Ólafsson har också gjort sig känd som en artist som arbetar för att sprida klassisk musik till en vidare publik. Han har varit värd för flera tv-serier om klassisk musik i isländsk television och han har gjort radioprogram för den isländska radiostationen Rás 1 och för BBC Radio 3.
Musiken
Kompositörer har i alla tider anpassat verk för särskilda solister. På så vis har några av historiens mest betydelsefulla verk kommit till. Denna tradition har den unge finske tonsättaren Sauli Zinovjev anammat. Alla hans verk är skräddarsydda i full medvetenhet om vem som ska framföra dem. Hans pianokonsert uruppfördes i Helsingfors i januari 2022. Konserten, som är ett gemensamt beställningsverk av Finska Radions symfoniorkester och Sveriges Radios Symfoniorkester, är speciellt skriven för den unge isländske pianisten Vikingur Ólafsson. Det var först när Zinovjev fick reda på namnet på solisten som han förstod åt vilket håll verket skulle ta honom. ”Jag känner att alla mina kompositioner är helt egna, men solisternas personlighet och stil har gett mig inspirationen”, har han sagt.
Med rötterna i brittiska progressiva avantgardistiska rockband är det inte lätt att sätta etikett vare sig på Zinovjev som tonsättare eller hans musik. Hans estetik präglas dock av skönhet och musiken förmedlar något väsentligt. Den är ofta virtuost och kraftfullt skriven, med underliggande orientalisk färgning.
Pianokonserten är ett delikat skrivet verk som kombinerar nyklassicism och minimalism. Inflytandet av Sibelius och Mahler är påtagligt. Likt dem söker Zinovjev förmedla de stora känslotillstånden i sin musik, och pianokonserten är inget undantag, ”En komposition måste innehålla allt”, har Zinovjev sagt, och ska ”inrymma hela livet i ett ögonblick.”
Det nyskrivna verket är modernt, mycket vackert och lyriskt tilltalande, och får nu sin efterlängtade svenska premiär.
Text: Andreas Konvicka
När Elias Lönnrot vid mitten av förra århundradet publicerade nationaleposet Kalevala kom det att få stora följder i Finland. I takt med att landets självständighetsiver senare under seklet väckte sig stark kom konst, litteratur och musik att ta starka intryck av Lönnrots samling av hjältedikter. Inom musiken är det naturligtvis Sibelius som står i framkanten, men det vore felaktigt att se Sibelius Lemminkäinen-svit som endast ett nationellt hyllningsverk.
Vid tiden för komponerandet i början av 1890-talet var Sibelius påverkad av intryck från kontinenten. Han var bekant med Wagners skrift ”Opera und Drama” och skissade på en opera med titeln Båtens skapelse. Mötet med Wagners operor i Bayreuth kom att göra ett starkt intryck på den unge tonsättaren. Även om de överväldigande upplevelserna förmodligen var en bidragande orsak till Sibelius insikt om att han själv inte var operatonsättare tog han starkt intryck av Wagners musik. I Lemminkäinen-svit kan Wagner-influenserna höras i till exempel Tuonelas svan, som bär på tydlig inspiration från Wagners Lohengrin.
I början av 1896 inledde Sibelius repetitionerna av sviten och i april samma år fick verket sitt uruppförande i Helsingfors. Mottagandet från kritikerna var blandat och inte heller tonsättaren själv var nöjd. Han gjorde omarbetningar och verket fick ett andra uruppförande året därpå. Sibelius skulle sedan fortsätta omarbeta sitt material och delar av sviten skulle inte få sin slutgiltiga form förrän 1939.
Lemminkäinen själv kan kanske bäst beskrivas som en kärlekskrank antihjälte som ger sig ut på äventyr, förför kvinnor och utkämpar dueller. Han faller i bakhåll, spetsas på spjut och hans kropp vräks ner i Tuonelas älv. Men hans trollkunniga moder lyckas väcka sin son till liv igen. Till allt detta skapade Sibelius fantastisk musik, men det är knappast fråga om programmusik i bemärkelsen att tonspråket är en illustration av handlingen. Musiken skall snarare ses som ett försök att beskriva stämning och atmosfär, en konst som Sibelius behärskade till fulländning.
Text: Axel Lindhe
Ungefärlig konsertlängd: 2 tim 10 min inkl. paus
Läs mer om Ditt trygga konsertbesök här