Leopold Hager tolkar Wagner & Bruckner
Den ungerska mezzosopranen Dorottya Láng debuterar i Berwaldhallen med Richard Wagners Wesendonck-Lieder: fem tonsatta dikter av Mathilde Wesendonck, som Wagner var förälskad i. Dirigentnestorn Leopold Hager leder dessutom Radiosymfonikerna i uvertyren till Wagners Tannhäuser och Anton Bruckners tredje symfoni.
Konserten sänds i Sveriges Radio P2 fredag 5 april kl 19:03.
Richard Wagner hade redan som tonåring bestämt sig för att bli operatonsättare. Tack vare sin kontakt med tonsättaren Giacomo Meyerbeer blev hans tidiga operor framförda i Dresden under 1840-talet. Längs vägen har Wagner insett att sagan, som är tidlös och allmänmänsklig, utgör det enda vettiga dramatiska underlaget för en opera. Han använder sagan redan i Den flygande holländaren år 1843, och i Tannhäuser smälter han samman tre legender till en enda.
Tannhäuser hade premiär år 1845 men mottogs kyligt av publiken. Wagner, som var kapellmästare i Dresden, började nu tröttna på den oförståelse hans musik och konstnärliga ambitioner mötte och hyste alltmer radikala tankar, så till den grad att han deltar i revolutionen 1848–49, vilket i sin tur tvingar honom att gå i landsflykt.
Med hjälp av Franz Liszt flydde Wagner till Zürich i Schweiz. Där upplät silkeshandlaren Otto Wesendonck, som tillsammans med sin fru Mathilde var en stor Wagner-beundrare, ett hus där Wagner planerade att fortsätta komponera Nibelungens ring. Emellertid distraherades han i arbetet av sina spirande känslor för Wesendoncks fru och lade Ringen åt sidan. Det är under den här perioden som operan Tristan och Isolde tillkommer, samt tonsättningar av fem texter av Mathilde Wesendonck som följaktligen fick titeln Wesendonck-Lieder.
Anton Bruckner berördes inte nämnvärt av upproret 1848. Han värvades visserligen till nationalgardet och deltog i några övningar, men det var också allt; politik verkar inte ha bekommit honom alls.
Fjorton år senare kom Bruckner i kontakt med Otto Kitzler, en ung cellist som trots sin ringa ålder hade en hel del att lära Bruckner om samtida musik. Det var också Kitzler som introducerade Bruckner för Wagners Tannhäuser och det råder inget tvivel om att Wagner och hans musik gjorde stort intryck på Bruckner. Vid det här laget var Bruckner nästan fyrtio år och hans musikaliska bas var redan ordentligt grundad, men kanske fungerade Wagners musik som en katalysator vilken lockade fram Bruckners egenart.
Vid ett möte med Wagner, då Bruckner fick möjlighet att visa ”mästaren” symfonierna nr 2 och nr 3 dristade sig en nervös Bruckner sig till att fråga om han fick tillägna Wagner en symfoni. Wagner var positiv. De båda herrarna gjorde sig därefter en glad afton, men dagen efter var Bruckner osäker på vilken symfoni som varit i åtanke. Han skrev och frågade Wagner om det var ”symfonin i d-moll där trumpeterna inleder temat”, varpå Wagner svarade: ”Ja ja!”
Text: Karin Ekedahl
Medverkande
Sveriges Radios Symfoniorkester är en av Europas främsta och mest mångsidiga orkestrar, som har mottagit flera priser och utmärkelser och samarbetar med världens främsta kompositörer, dirigenter och solister. Orkestern turnerar regelbundet, med hyllade gästspel runt om i Europa och världen, och har en omfattande, kritikerrosad skivkatalog.
Sedan 2007 är Daniel Harding chefsdirigent för Sveriges Radios Symfoniorkester, och sedan 2019 också dess konstnärlige ledare. Hardings tjänst fortsätter till och med säsongen 2024/2025. Två av orkesterns tidigare chefsdirigenter, Herbert Blomstedt och Esa-Pekka Salonen, har utnämnts till hedersdirigenter. Båda fortsätter att göra regelbundna gästspel med orkestern.
Sveriges Radios Symfoniorkester är hela Sveriges symfoniorkester. Från sin hemmascen i Sveriges Radios konserthus Berwaldhallen når orkestern hela landet i etern och på webben genom Sveriges Radio P2. Flera av konserterna visas även på Berwaldhallen Play, i SVT och på SVT Play, samt sänds internationellt genom EBU.
Den österrikiske dirigenten Leopold Hager har haft en lång och framgångsrik karriär som dirigent, en yrkesbana som tog sin början i hemstaden Salzburg där han studerade vid Mozarteum. Hans första dirigentuppdrag var i Mainz och sedan följde poster vid bland annat Linz Landestheater, i Freiburg och med Mozarteumorkestern i Salzburg och vid Landestheater i samma stad. 1981 utsågs Hager till chefdirigent för dåvarande Radioorkestern i Luxemburg (idag: Orchestre Philharmonique du Luxembourg) och han är sedan 2021 orkesterns hedersdirigent. Hager har gästdirigerat flitigt vid de ledande operahusen i Europa och USA och uppmärksammats särskilt för sina tolkningar av Mozarts musik. Hans inspelningar av tonsättarens tidiga operor på Philips ingick i skivbolagets ”Complete Mozart Edition”, som gavs ut till 200-årsminnet av Mozarts bortgång 1991. Hager har också bland annat spelat in Mozarts samtliga pianokonserter med pianisten Karl Engel och tonsättarens violinkonserter med Jean-Jacques Kantorow. Dessutom har Hager arbetat med undervisning och från 1992 till 2004 var han professor i dirigering vid dåvarande musikhögskolan i Wien.
Mezzosopranen Dorottya Láng föddes i Budapest och studerade vid Universität für Musik und darstellende Kunst i Wien. Från 2012 till 2014 var hon ensemblemedlem i Volksoper i samma stad, 2014 flyttade hon till Nationaltheater Mannheim och från 2015 till 2018 var Staatsoper Hamburg hennes konstnärliga hemvist.
Dorottya Láng har gästspelat på bland annat Deutsche Oper am Rhein, Lettlands nationalopera, Malmö Opera, Den Norske Opera i Oslo och Ruhrtriennalen. Som konsertsångare har hon gästat exempelvis Berlinfilharmonikerna, både konserthuset och Musikverein i Wien, Wigmore Hall i London och Elbphilharmonie Hamburg.
Dorottya Láng spelade 2022 Adriano i Wagners Rienzi som en del av Wagnerdagarna i Budapest, dit hon i år återvänder som Waltraute i Ragnarök av samme tonsättare. Kommande höjdpunkter inkluderar Mahlers Das Lied von der Erde i Tokyo med Jonathan Not som dirigent, Wesendonck-Lieder med Adam Fischer i juni i Wien och en Europaturné med Ungerska nationalfilharmonikerna där hon sjunger mezzopartiet i Liszts Legenden om Sankta Elisabeth.
Musiken
Richard Wagners opera Tannhäuser är kanske hans mest självbiografiska. Den ger starkt uttryck för Wagners politiska engagemang och frihetslängtan och huvudpersonen, Tannhäuser, är något av ett självporträtt. När Wagner skrev operan var han drygt 30 år och anställd som hovkapellmästare i Dresden. Det gjorde honom inte till någon lydig samhällets tjänare, tvärtom. Han brann för tron på ett nytt samhälle, fritt från alla borgerliga konventioner och kvävande puritansk moral. Han predikade den sinnliga lustens lov och att njuta av livet här och nu, till skillnad från det strängt kristna betonandet av belöning i livet efter detta. Vägen till förändring skulle gå genom den nya konsten – i synnerhet hans egna verk.
Operan utspelar sig vid slottet Wartburg i Thüringen i början av 1200-talet. Tannhäuser är riddare och minnesångare som har flytt från det förkvävande konservativa hovlivet och vältrar sig i lust hos själva Venus. Men han längtar efter något mer, efter en djupare, mer bestående kärlek. Han återvänder till hovet lagom till den sångartävling, där den som på bästa sätt besjunger den rena kärleken ska få gifta sig med Elisabeth. Först ut är Wolfram, Tannhäusers vän och rival om Elisabeth. Wolfram följer lydigt reglerna och sjunger kyskt och vördnadsfullt om den höga, rena kärleken. När det är Tannhäusers tur bryter han mot alla regler och besjunger njutning och lust.
Mitt i detta finns Elisabeth. Hon älskar Tannhäuser och blir lockad av hans sång, samtidigt som han kränker henne som kvinna med sitt fräcka uppträdande. Tävlingen urartar och Tannhäuser blir tvungen att fly. Han beger sig till Rom för att söka nåd hos påven och lämnar Elisabeth i orolig väntan. Efter lång tid återkommer Tannhäuser utan att ha fått påvens välsignelse. Påven har sagt att, lika troligt som att staven i hans hand ska börja blomma, lika troligt är det att Tannhäuser ska kunna bli förlåten för sina synder. Elisabeth dör av sorg. Men – när också Tannhäuser dör sker undret. Det kommer bud från Rom att påvens stav har slagit ut i blom. Tannhäuser är förlåten.
Uvertyren speglar tydligt operans kärnkonflikt, den mellan det höga och rena och det sinnligt njutningsfulla. Temat från Pilgrimskören i tredje akten inleder, stram och högtidlig, och följs av den frustande lustfyllda musiken från orgierna i Venusberget.
Text: Katarina Lindblad
Richard Wagners Wesendonck-sånger tillkom under åren i Zürich, där paret Wagner vistades efter att ha tvingats i landsflykt på grund av den misslyckade revolutionen i Dresden 1848. I den schweiziska staden lärde de känna den förmögne silkeshandlaren Otto Wesendonck och hans fru Mathilde, som båda var stora beundrare av Wagners musik. När umgänget blev mer intensivt, dröjde det inte länge förrän Richard förälskat sig i Mathilde. Han lade arbetet med Nibelungens ring åt sidan, och började skriva på Tristan och Isolde i stället.
På kvällarna läste Wagner upp dagens textarbete för Mathilde, som betagen svarade med egna, sensuella dikter av vilka han lät sig inspireras. Resultatet blev en musik av brännande längtan, himmelsk skönhet och lidelsefullt begär, som vackert slingrar sig runt dikterna. Sångerna har även vissa melodiska och harmoniska element gemensamma med Tristan och Isolde. Tydligast hörs det i Im Treibhaus, där förspelet till operans tredje akt ekar, samt i Träume, som blir fröet till andra aktens kärleksduett.
I Der Engel beskrivs kontrasten mellan den jordiska och himmelska tillvaron. Solisten sjunger om sin rädsla, gråter floder av tårar, och längtar efter himlens förlösning. Den andra sången, Stehe still!, är till en början mera orolig till sin karaktär. Tiden skenar till synes hejdlöst, något som hörs tydligt i de nervösa sextondelsfigurerna i c-moll. Först då de älskande själsligen förenas i ömsesidig förståelse, övergår musiken till ett stort lugn i C-dur.
Im Treibhaus utspelar sig symboliskt i ett växthus, där exotiska plantor hålls instängda. De sträcker sig längtansfullt uppåt mot friheten, men når bara en ödslig tomhet. Fjärde sången, Schmerzen beskriver livets sorger och glädjeämnen i bilden av solens upp- och nedgång. Sorgen är samtidigt glädjens källa. I Träume frammanar natten en drömsk, obesvarad längtan. Det fallande heltonsmotivet, som svävar över eteriska harmonier, liknar en suck av lättnad. De världsliga bekymren övergår till slut i förlösande ljuva drömmar, och kanske till och med döden.
Text: Andreas Konvicka
Premiären för Bruckners tredje symfoni i december 1877 i Wien var ett fiasko. Kort före konserten dog Bruckners vän, den tilltänkte dirigenten Johann Herbeck, och Bruckner själv bestämde sig för att leda orkestern. Bruckner var en skicklig organist och körledare, men som orkesterdirigent saknade han erfarenhet. Under uppförandet hördes ljudliga protester från publiken och folk troppade av efter hand. Vid slutet återstod bara ett tjugotal personer som stöttade den tröstlöse kompositören. Bland dem fanns en sjuttonåring med lovande framtidsutsikter, Gustav Mahler.
Säkerligen spelade Bruckners undermåliga ledning av orkestern en roll i den uteblivna framgången, men han var också en tacksam måltavla för kritik. Utan att själv söka bråk kom Bruckner att bli ett slagträ i debatten mellan Wagnerianer och Brahms-anhängare. Den senare sidan, anförda av kritikern Eduard Hanslick, ville slå vakt om den ”absoluta musiken”. Deras motsats var den nytyska skolan med Wagner och Liszt i spetsen, som ansåg att framtiden låg i programmusiken och i musikens förening med andra konstarter, som i Wagners allkonstverk. Då Bruckner beundrade Wagner, och dessutom tillägnat honom den tredje symfonin, blev han placerad i fiendelägret av Hanslick och hans anhang.
Men lyckan skulle så småningom komma att svänga för Bruckner. Fyra år senare, 1881, kom hans fjärde symfoni att bli en framgång, och den sjunde symfonin, som hördes för första gången tre år senare, blev en triumf för tonsättaren. Även den tredje symfonin skulle så småningom komma att uppskattas av publiken. 1885 framfördes trean sex gånger, bland annat i New York City.
Den tredje symfonin bär bland annat på inspiration från Beethoven. Inflytandet kan höras direkt i den mystiska inledningen, som för tankarna till Beethovens nionde symfoni. Men influenserna från Wagner är också tydliga, med citat från Valkyrian och Tristan och Isolde. Dock så valde Bruckner redan i versionen av symfonin från 1877, som alltså var den som uruppfördes i Wien, att stryka de flesta Wagner-citaten. Bruckner omarbetade symfonin ett flertal gånger. Han komponerade en första version redan 1873, som inte uppfördes. Musikforskare räknar i dag med att symfonin existerar i åtminstone sex versioner.
Text: Axel Lindhe
Ungefärlig konsertlängd: 2 tim 5 min inkl paus
Lär dig mer, lyssna på Klassiska podden
Biljetter
Ingår i följande konsertserier:
Fler konserter
HAPPY VOICES UNDER LEDNING AV GABRIEL FORSS - GÄSTARTISTER: PETER & BRUNO
Happy Voices med körledare Gabriel Forss är tillbaka, denna gången med den fantastiska artistduon Peter & Bruno!
Mühlrads klarinettkonsert
Magnus Holmander är solist i världspremiären för Jacob Mühlrads nyskrivna klarinettkonsert med Sveriges Radios Symfoniorkester under ledning av Martin Fröst.
PIPPI LÅNGSTRUMP I BERWALDHALLEN
Nästan vad som helst kan hända när Pippi Långstrump, fröken Prysselius, Kling och Klang besöker Sveriges Radios Symfoniorkester!