arrow

Kärlek och bävan

De flesta människor har någon relation till känslan av att älska och, förhoppningsvis, att också själv bli älskad. Känslan kan vara konkret och påtaglig för den som befinner sig mitt uppe i den och samtidigt flyktig och svårdefinierad. Søren Kinch Hansen, en av Danmarks främsta körledare, gästar Radiokören med musik av bland annat sin hyllade landsman Vagn Holmboe och vår egen Ingvar Lidholm.

I tusentals år har tonsättare, bildkonstnärer, diktare och andra kreativa personer tolkat, gestaltat och inte minst fått utlopp för sina egna stormande känslor. Kärlek, hat, skräck, begär och andra högst mänskliga uttryck lämpar sig ofta mycket väl att kläs i toner och alldeles särskilt för den mänskliga rösten. Kärlek kan både förlama en totalt och skänka en otrolig energi och handlingskraft. Djupt troende vittnar om kärleken till det gudomliga som en oumbärlig del av sina liv.

Redan i Radiokörens tidiga historia var ett av ensemblens mål att framföra och sprida nyskriven svensk musik. Kören beställde och framförde banbrytande verk som utvecklade körmusiken i dittills oanade riktningar. En tonsättare som flera gånger arbetade med kören var Ingvar Lidholm, som inte drog sig för att utmana varken lyssnare eller sångare. Körverket De profundis från 1983 är en tonsättning av psaltarpsalm 130, en dramatisk bön om längtan efter förlåtelse från Gud. Lidholm sätter den latinska texten parallellt med ett citat från Strindbergs ”Ett drömspel”, hämtat från den i en kyrka förlagda doktorspromotionen där pjäsens huvudperson frammanar en ångestfylld bön från kyrkans församling.

En av vårt grannlands stora musikprofiler från 1900-talet var tonsättaren, skribenten och läraren Vagn Holmboe som upptäcktes av Carl Nielsen när han som 16-åring antogs till Det Kongelige Danske Musikkonservatorium. Under sin karriär skrev han över 370 verk, varav 13 symfonier och 21 stråkkvartetter, men även ett stort antal verk för kör. Under 1940-talet tonsatte han flera texter av Pär Lagerkvist varav dessa fyra för blandad kör. Lagerkvist är för många känd som författare till böcker som ”Barabbas”, ”Dvärgen” och ”Onda sagor” men har även tonsatts flera gånger. Neoklassicisten Holmboe målar med såväl breda penseldrag som fina, tunna linjer och framhäver inte minst den inneboende musikaliteten i Lagerkvists texter.

Bland Rainer Maria Rilkes mest kända diktverk finns ”Sonetterna till Orfeus” som, liksom hans ”Duinoelegier”, färdigställdes mot slutet av hans liv och karriär. Genom de 55 sonetterna löper röst, ljud, klang, hörsel som en röd tråd. En anledning till detta är naturligtvis Orfeus själv som med sin sång och lyrspel kunde tämja till och med själva naturen. Den amerikanska tonsättaren Libby Larsens How It Thrills Us framkallar ljudet av fåglar, av barn, och uppmanar Orfeus att forma ljudet till en mäktig kör. När Larsen skrev verket 1990 tänkte hon på alla ljud som omgav henne dagligen, en tanke som är än mer aktuell i dag då vi ständigt är uppkopplade, tillgängliga och uppdaterade. ’Var är vi?’ frågar oss Rilke och, i svävande men kraftfulla klanger, Libby Larsen själv.

Redan de första, svävande ackorden lockar en ned i en dunkel, beslöjad och hemlighetsfull värld. Den engelska tonsättaren och sångerskan Judith Bingham har själv skrivit både text och musik till det melankoliska körstycket The Drowned Lovers från 1998. Inspirationen, har hon själv berättat, kom till henne när hon simmade i en sjö i den bayerska naturen. ”Naturen har ett helt eget språk och där finns så många dofter, ljud och färger” har hon sagt i en intervju, även om hon inte själv lockas av att själv påta i jorden. Bingham sjöng under många år i BBC Singers och har även uppträtt solistiskt som mezzosopran. Judith Bingham är även känd här i Sverige för att under flera år ha samarbetat med Västerås domkyrka.

Den katolska dödsmässan, rekviem, firas till minne av de avlidna på Alla själars dag och i anslutning till begravningar. För icke-katoliker är dödsmässan nog mest känd som musikverk, då texterna satts till musik åtminstone sedan 1400-talet av exempelvis Mozart, Verdi och Fauré men även samtida svenska tonsättare som Fredrik Sixten och Sven-David Sandström. I flera av verken ingår även texter från begravningsceremonin efter mässan. En av dessa texter är In paradisum som läses eller sjungs medan den avlidne bärs ut ur kyrkan och där änglarna uppmanas att leda den avlidne hem, till paradiset. Galina Grigorjeva har satt den här bönen till storslagen men ömsint musik där man anar hennes uppväxt i ortodoxa Ukraina i dragen av slavisk kyrkomusik som genomsyrar verket.

Konsertens yngsta verk är engelska Roxanna Panufniks All Shall Be Well som uruppfördes 2009. Orden i titeln kommer från eremiten och mystikern Julian av Norwich, vars sexton uppenbarelser övertygade henne om att Guds kärlek övervinner allt ont. ”Känn tro och tillit och på den yttersta dagen skall du se allt omvandlat till stor glädje” går texten som Panufnik använt sig av och vävt samman med en polsk bön till Jungfru Maria. Panufnik själv har polskt ursprung och är dotter till en av Polens främsta tonsättare och dirigenter, som på 1950-talet flydde till Storbritannien. Julian av Norwich levde under 1300- och en bit in på 1400-talet och var under sin tid en religiös auktoritet som än i dag uppmärksammas i anglikanska och luterska samfund.

Ingvar Lidholms skapargärning omfattar såväl musikteater och balett som solostycken för röst eller instrument, men många förknippar honom ändå särskilt med just hans körmusik. Bland hans mer kända körverk finns till exempel Laudi, Canto LXXXI samt …a riveder le stelle från 1973, med text tagen ur första delen av Dante Alighieris epos ”Den gudomliga komedin”. Dante och hans ledsagare Vergilius har tagit sig helskinnade genom helvetets kretsar och blickar upp mot stjärnhimlen vid Skärseldsbergets fot. Med kärva dissonanser och svindlande rörelser skildrar Lidholm parets mödosamma klättring och med mjuka, drömlika klanger hur de betraktar det stjärnbeströdda himlavalvet innan de fortsätter sin pilgrimsfärd.


RADIOKÖREN
Skriv ut

Medverkande

 

Radiokören har i över 90 år bidragit till utvecklingen av den svenska a cappella-traditionen. Under den legendariske dirigenten Eric Ericsons ledarskap fick kören ett stort internationellt renommé och räknas i dag bland världens främsta körer. Körmedlemmarnas förmåga att växla mellan kraftfulla solistiska insatser och att sömlöst smälta in i ensemblen skapar ett unikt och dynamiskt instrument som hyllas av musikälskare och kritiker världen över, liksom av de många dirigenter som utforskar och utmanar körens potential.

Radiokören bildades samma år som Radiotjänst påbörjade sina sändningar och kören hade sin allra första konsert i maj 1925. Ambitionsnivån var hög redan från starten med ett uttalat mål att framföra nyskriven musik.

Sedan januari 2019 är Marc Korovitch kormästare för Radiokören med ansvar för ensemblens kontinuerliga utveckling. Två av körens tidigare chefsdirigenter, Tõnu Kaljuste och Peter Dijkstra, utnämndes i november 2019 till hedersdirigenter. Båda har fortfarande nära kontakt med kören och gör återkommande gästspel. Rekrytering av ny chefsdirigent för Radiokören pågår.

Søren Kinch Hansen är en av Danmarks framstående körprofiler. Sedan 20 år leder han Vokalensemblen GAIA som anses vara en av landets bästa körer och är fast dirigent för Århus Sinfonietta liksom Århus Universitetskör. Hansen är sedan 1996 docent i kör- och ensembleledning vid Det Jyske Musikkonservatorium och turnerar regelbundet som gästdirigent vid exempelvis Pro Coro Canada, Ensemble 2000 och Radiokören här i Sverige. Som konstnärlig ledare för kören vid Danska Nationaloperan brinner han extra för helt nyskrivna verk liksom klassiker som Monteverdis Poppeas kröning och Saint-Saëns Simson och Delila. Hansen har spelat in flera album på det danska skivbolaget Dacapo, däribland nyskrivna verk av Per Nørgård och Poul Ruders.

Cellisten Johanna Sjunnesson har sedan 1999 sin hemvist i Sveriges Radios Symfoniorkester men rör sig även vant bortom orkestermusikens gränser. Som solist har hon framträtt i Berwaldhallen och på Konserthuset, på Grammisgalan och Polarprisbanketten, på Cirkus och Blå hallen i Stadshuset. Hon har medverkat på mängder av inspelningar för radio, tv och skivor som både kammarmusiker och som studiomusiker med artister i vitt skilda genrer. På senare år har hon även skrivit alltmer egen musik med inspiration från såväl barock och klassiskt till modern ambient-musik och den elektroniska musikscenen. Johanna har studerat vid Kungliga Musikhögskolan för Elmér Lavotha, samt utlandsstudier genom flera stora stipendier. 1997 tog hon solistdiplom med en debutkonsert på Konserthuset i Stockholm.

Musiken

Ungefärliga tider

Ingvar Lidholm var på många sätt en centralgestalt inom svensk 1900-talsmusik: som tonsättare, mångårig medarbetare i Sveriges Radio och som pedagog tillhörde han utan tvekan 1900-talets mest tongivande svenskar i musiklivet. Lidholm var dessutom medlem av den inflytelserika Måndagsgruppen: en grupp tonsättare, musiker och forskare som under 1940-talet diskuterade musik hemma hos Karl-Birger Blomdahl i Stockholm och som argumenterade för en förnyelse av svenskt musikliv.

Men även om Lidholm ingick i denna grupp, var han också en konstnärspersonlighet som var angelägen om att utveckla sin egen självständighet och att ständigt förnya sig. ”Allt som man gör för första gången är etyder. Och för mig blir allting etyder eftersom jag skriver allting för första gången – och sista” sade han en gång.

Lidholms meritlista inkluderar såväl opera, balett och orkesterverk som solostycken för röst eller instrument, men många associerar kanske ändå hans namn närmast med körmusik. Han hade ett nära samarbete med Radiokören och dess mångåriga ledare Eric Ericson, och Lidholm tvekade inte att utmana både lyssnare och sångare i sina nyskrivna körverk.

I sitt a cappella-verk De profundis från 1983 tonsatte Lidholm psaltarpsalm 130, en dramatisk bön om längtan efter förlåtelse från Gud: ”Ur djupen ropar jag till dig, Herre; lyssna när jag bönfaller dig!” Lidholm sätter den latinska bibeltexten jämsides med ett citat från Strindbergs Ett drömspel. Citatet är hämtat från den till en kyrka förlagda doktorspromotionen, där dramats huvudperson frambesvärjer en ångestfylld bön från kyrkans församling. De profundis inkluderades också senare just i Lidholms opera, Ett drömspel.

Trots att De profundis bara är cirka tio minuter långt har Lidholm åstadkommit ett verk med stor variation i uttrycket och en rafflande och spänningsfylld dramatik. De inledande minuterna är vikta åt textutdragen från psaltarpsalmen, och bjuder på en närmast atmosfärisk stämning med drömlik musik. Sopran- och altstämmorna har ett härligt skirt och transparent uttryck, som om de svävade i luften över de suggestiva herrstämmorna.

Men snart hörs även Strindbergs text – ”Förbarma Dig! Hör oss!” – texterna börjar gå omlott och tonspråket blir successivt allt tätare, kärvare och mer intensivt. Mot slutet hörs en sista andhämtning: med närmast eterisk klang sjunger tenorerna ”Fräls oss för din barmhärtighets skull!” innan musiken återigen sväller i intensitet, mot den effektfulla avslutningen. Med De profundis visade Lidholm sin enorma skicklighet som vokaltonsättare. Det är sannerligen ett verk som har förmågan att ta andan ur sin lyssnare.

Text: Axel Lindhe

-Vem är du
-Intet är förgäves
-Stjärntimman
-Tyngdens ande

Ungefärlig konsertlängd: 1 tim 15 min