Kärlek och bävan

I tusentals år har tonsättare, bildkonstnärer, diktare och andra kreativa personer tolkat, gestaltat och inte minst fått utlopp för sina egna stormande känslor. Kärlek, hat, skräck, begär och andra högst mänskliga uttryck lämpar sig ofta mycket väl att kläs i toner och alldeles särskilt för den mänskliga rösten. Kärlek kan både förlama en totalt och skänka en otrolig energi och handlingskraft. Djupt troende vittnar om kärleken till det gudomliga som en oumbärlig del av sina liv.

Redan i Radiokörens tidiga historia var ett av ensemblens mål att framföra och sprida nyskriven svensk musik. Kören beställde och framförde banbrytande verk som utvecklade körmusiken i dittills oanade riktningar. En tonsättare som flera gånger arbetade med kören var Ingvar Lidholm, som inte drog sig för att utmana varken lyssnare eller sångare. Körverket De profundis från 1983 är en tonsättning av psaltarpsalm 130, en dramatisk bön om längtan efter förlåtelse från Gud. Lidholm sätter den latinska texten parallellt med ett citat från Strindbergs ”Ett drömspel”, hämtat från den i en kyrka förlagda doktorspromotionen där pjäsens huvudperson frammanar en ångestfylld bön från kyrkans församling.

En av vårt grannlands stora musikprofiler från 1900-talet var tonsättaren, skribenten och läraren Vagn Holmboe som upptäcktes av Carl Nielsen när han som 16-åring antogs till Det Kongelige Danske Musikkonservatorium. Under sin karriär skrev han över 370 verk, varav 13 symfonier och 21 stråkkvartetter, men även ett stort antal verk för kör. Under 1940-talet tonsatte han flera texter av Pär Lagerkvist varav dessa fyra för blandad kör. Lagerkvist är för många känd som författare till böcker som ”Barabbas”, ”Dvärgen” och ”Onda sagor” men har även tonsatts flera gånger. Neoklassicisten Holmboe målar med såväl breda penseldrag som fina, tunna linjer och framhäver inte minst den inneboende musikaliteten i Lagerkvists texter.

Bland Rainer Maria Rilkes mest kända diktverk finns ”Sonetterna till Orfeus” som, liksom hans ”Duinoelegier”, färdigställdes mot slutet av hans liv och karriär. Genom de 55 sonetterna löper röst, ljud, klang, hörsel som en röd tråd. En anledning till detta är naturligtvis Orfeus själv som med sin sång och lyrspel kunde tämja till och med själva naturen. Den amerikanska tonsättaren Libby Larsens How It Thrills Us framkallar ljudet av fåglar, av barn, och uppmanar Orfeus att forma ljudet till en mäktig kör. När Larsen skrev verket 1990 tänkte hon på alla ljud som omgav henne dagligen, en tanke som är än mer aktuell i dag då vi ständigt är uppkopplade, tillgängliga och uppdaterade. ’Var är vi?’ frågar oss Rilke och, i svävande men kraftfulla klanger, Libby Larsen själv.

Redan de första, svävande ackorden lockar en ned i en dunkel, beslöjad och hemlighetsfull värld. Den engelska tonsättaren och sångerskan Judith Bingham har själv skrivit både text och musik till det melankoliska körstycket The Drowned Lovers från 1998. Inspirationen, har hon själv berättat, kom till henne när hon simmade i en sjö i den bayerska naturen. ”Naturen har ett helt eget språk och där finns så många dofter, ljud och färger” har hon sagt i en intervju, även om hon inte själv lockas av att själv påta i jorden. Bingham sjöng under många år i BBC Singers och har även uppträtt solistiskt som mezzosopran. Judith Bingham är även känd här i Sverige för att under flera år ha samarbetat med Västerås domkyrka.

Den katolska dödsmässan, rekviem, firas till minne av de avlidna på Alla själars dag och i anslutning till begravningar. För icke-katoliker är dödsmässan nog mest känd som musikverk, då texterna satts till musik åtminstone sedan 1400-talet av exempelvis Mozart, Verdi och Fauré men även samtida svenska tonsättare som Fredrik Sixten och Sven-David Sandström. I flera av verken ingår även texter från begravningsceremonin efter mässan. En av dessa texter är In paradisum som läses eller sjungs medan den avlidne bärs ut ur kyrkan och där änglarna uppmanas att leda den avlidne hem, till paradiset. Galina Grigorjeva har satt den här bönen till storslagen men ömsint musik där man anar hennes uppväxt i ortodoxa Ukraina i dragen av slavisk kyrkomusik som genomsyrar verket.

Konsertens yngsta verk är engelska Roxanna Panufniks All Shall Be Well som uruppfördes 2009. Orden i titeln kommer från eremiten och mystikern Julian av Norwich, vars sexton uppenbarelser övertygade henne om att Guds kärlek övervinner allt ont. ”Känn tro och tillit och på den yttersta dagen skall du se allt omvandlat till stor glädje” går texten som Panufnik använt sig av och vävt samman med en polsk bön till Jungfru Maria. Panufnik själv har polskt ursprung och är dotter till en av Polens främsta tonsättare och dirigenter, som på 1950-talet flydde till Storbritannien. Julian av Norwich levde under 1300- och en bit in på 1400-talet och var under sin tid en religiös auktoritet som än i dag uppmärksammas i anglikanska och luterska samfund.

Ingvar Lidholms skapargärning omfattar såväl musikteater och balett som solostycken för röst eller instrument, men många förknippar honom ändå särskilt med just hans körmusik. Bland hans mer kända körverk finns till exempel Laudi, Canto LXXXI samt …a riveder le stelle från 1973, med text tagen ur första delen av Dante Alighieris epos ”Den gudomliga komedin”. Dante och hans ledsagare Vergilius har tagit sig helskinnade genom helvetets kretsar och blickar upp mot stjärnhimlen vid Skärseldsbergets fot. Med kärva dissonanser och svindlande rörelser skildrar Lidholm parets mödosamma klättring och med mjuka, drömlika klanger hur de betraktar det stjärnbeströdda himlavalvet innan de fortsätter sin pilgrimsfärd.