Japansk kör gästar Radiokören

Konserten är ett i raden av evenemang för att uppmärksamma 150 år av diplomatiska förbindelser mellan Sverige och Japan. En relation med samarbeten inom en mängd områden – politiskt, ekonomiskt, akademiskt och kulturellt. Genom att uppmärksamma 150-årsjubileet vill Sverige och Japan ytterligare fördjupa och utveckla den goda relationen.

Som en del i detta har Radiokören bjudit in amatörkören Hagi. Hagi-kören startades 2010 för att medverka i en körfestival i USA. Ett par månader före avresan chockades Japan och omvärlden av nyheten om jordbävningen i Tohoku. Efterföljande katastrofer som den förödande tsunamin och kärnkraftsolyckan i Fukushima drabbade bland andra kören Hagis hemstäder Sendai och Tokyo svårt, och lämnade invånarna i stor förtvivlan. Efter stor tvekan genomförde kören de inplanerade konserterna och upptäckte därigenom hur stark musikens läkande kraft kan vara. Kören fortsatte att sjunga tillsammans och sedan 2011 reser man runt i världen för att samla in pengar till förmån för katastrofens offer. Hagis budskap är musikens förmåga att läka och ge kraft.

Malin Bångs stycke Shinai kiai har även det japananknytning. Shinai kiai är Radiokörens beställningsverk och skrivet för den internationellt verksamma japansk-svenska slagverkaren Mika Takehara. Verket uruppförs denna kväll. Shinai och kiai är begrepp i kampsporten Kendo där shinai är träsvärdet som används och kiai syftar på begreppet att tvinga sig själv att andas. ”Mikas Takeharas dynamiska spel med tydligt fokus, precision och organiska rörelsemönster är en viktig del i musiken” säger tonsättaren Malin Bång.

I konserten presenteras såväl traditionell som nutida svensk och japansk musik i programmet sammansatt av dirigenten Fredrik Malmberg i samarbete med kören Hagis grundare och förste dirigent Mitsuharu Okazaki.

Vid en närmare betraktelse ser man att det finns en hel del som förenar svensk och japansk körmusik. Svensk körlyrik karaktäriseras av textnära tonsättningar ofta med naturen i centrum liksom den japanska som gärna behandlar den allt igenom levande naturen. Här finns också den traditionella musiken med anknytning till hembygden som den välkända Furusato i Japan eller Värmlandsvisan i Sverige. I en konsert som uppmärksammar relationer blir även dialogen ett tema. Tonen slås an i konsertens inledningsstycke där dialogen uppstår mellan röst och slagverk.

Idén med Puksånger – lockrop var att utforska röstens möjligheter med referenser till folklig tradition, inte minst med hjälp av kulning. I Karin Rehnqvists stycke ställs slagverk mot den mänskliga rösten, det dova och dämpade mot det extremt höga och koncisa. Puksånger – lockrop beställdes av Rikskonserter till Falu Folkmusikfestival 1989.

En svensk Schubert har han kallats, Adolf Fredrik Lindblad, som lämnade en diger produktion efter sig av sånger, kammarmusik och symfonier. De verk som oftast framförs är dock körverket Drömmarne samt En sommarafton, mer känd som ”Över skogen, över sjön” som ingår i kantaten Om vinterkväll. Naturen är inte heller långt borta i Pär Lindgrens Woodpecker’s Chant. Även om hackspetten inte sjunger kan man tänka sig att fågeln inspirerat till detta polyrytmiska solostycke för slagverk.

För att skapa Radiokörens beställningsverk Shinai kiai studerade Malin Bång kampsporterna kendo, som utövas med bambusvärd (shinai) och den koreografiliknande aikido. Fullständig närvaro, snabb respons, den intensiva stillheten före ett spel och de plötsliga utbrotten av energi och rörelse under duellerna har varit utgångspunkterna. Att utföra musik som medlem i en ensemble är nära relaterat till samma upplevelse av fokus och koncentration.

Malmöbaserade Staffan Storm har skrivit en del storskaliga körverk, som Nachtschatten som beställdes av Radiokören till 90-årsjubiléet 2015. Aspects of Snow är hans täta och stämningsfulla tonsättning av Takayama Sozeis haiku-dikter som krävde en mer nerskalad form. Den japanska pianisten och tonsättaren Karen Tanaka hyser stor kärlek till naturen och omsorg om miljön. Naturen har inspirerat till många av hennes verk, som det virtuosa och fängslande marimbastycket Tales of Trees som presenterar några av de träd hon kom i kontakt med i och med flytten till Amerikas västkust.

Den amerikanske poeten e e cummings sätter ibland sina läsare på ganska svåra prov. Texten är uppbruten, avstavad och hopträngd men som två av hans svenska översättare konstaterade: ”Har men bara en smula barnasinne kvar brukar det går bra!” Kanske var det just barnasinne som Lars Johan Werle, upphovsmannen till Trees liksom operor som Animalen och Tintomara, hade kvar när han konstaterade att Cummings texter är ”mångtydiga, de inbjuder till lek, stundom allvarlig lek, till tonsättning…”.

Körsbärsblom, även känd som Sakura, är en japansk folkvisa som beskriver körsbärsblomningen som har en egen dag och som hör till de viktigaste händelserna inom japansk kultur.

Text: Karin Ekedahl