arrow

Himmelsk mekatronik

Den surrealistiske poeten Guillaume Apollinaires ande svävar över Berwaldhallen i vår. Hans diktsamling Calligrammes bildar förlaga både till den körsvit signerad Carl Unander-Scharin som uruppförs i denna konsert och till de interaktiva musikinstallationer som publiken har kunnat bekanta sig med sedan februari 2017. De har utvecklats av Carl och Åsa Unander-Scharin i samarbete med Ludvig Elblaus och utforskar skärningspunkter mellan fysisk rörelse, musikaliska klangvärldar och innovativ teknologi. Läs mer om projektet Himmelsk mekatronik.


Medverkande

 

&

Radiokören består av 32 professionella sångare som tillsammans bildar ett unikt och dynamiskt instrument, hyllat av musikälskare och kritiker världen över. Radiokören möter publiken på sin hemmascen i Berwaldhallen, Sveriges Radios konserthus, liksom i konsertsalar runt om i landet och på turnéer i hela världen. Dessutom når de miljontals lyssnare i Sveriges Radio P2, på Berwaldhallen Play och internationellt genom EBU.

Sedan 2020 är Radiokörens chefsdirigent den flerfaldigt prisbelönade lettiske kördirigenten Kaspars Putniņš. Sedan januari 2019 är den franske orkester- och kördirigenten Marc Korovitch kormästare för Radiokören, med ansvar för ensemblens vokala utveckling.

Radiokören bildades 1925, samma år som radion påbörjade sina sändningar, och gav sin första konsert i maj det året. I körens omfångsrika skivkatalog finns en mängd kritikerrosade och prisbelönade inspelningar. Hösten 2023 släpptes Kaspars Putniņš första skiva med Radiokören: Robert Schumanns Missa sacra, inspelad med organisten Johan Hammarström.

Peter Dijkstra växte bokstavligen upp i körlivet. När han var liten sjöng han i sin fars prominenta gosskör i Nederländerna och debuterade på scen som tioåring. Efter att ha studerat sång och dirigering i Haag, Köln och Stockholm har hans karriär varit intensiv och kantad av framgångar. Han är en flerfaldigt prisbelönad och av såväl kritiker som körsångare mycket uppskattad dirigent och konstnärlig ledare. Dijkstra är sedan 2007 chefsdirigent för Radiokören. Han är även chefsdirigent för Nederländska kammarkören, konstnärlig ledare för manskören The Gents och vokalensemblen MUSA och ger regelbundet masterclasses och föreläsningar.

&

Carl Unander-Scharin har studerat vid Kungliga Musikhögskolan, Operahögskolan och KTH. Carl är specialiserad på höga lyriska tenor-partier och var mellan 2000–2010 anställd på Kungliga Operan i Stockholm. Parallellt med sin omfattande verksamhet som tenor är Carl en produktiv kompositör. Bland hans kompositioner märks tio operor, musik för film, tv och dans samt körverk och oratorier. Hans interaktiva verk, baserade på specialutvecklad teknologi har rönt stor uppmärksamhet både i Sverige och internationellt.

Under åren 2011–2014 var Carl gästprofessor vid Operahögskolan i Stockholm. Sedan 2015 innehar han en liknande position vid Karlstads universitet. I januari 2015 disputerade Carl vid KTH med avhandlingen Extending Opera – Artist-led Explorations in Operatic Practice through Interactivity and Electronics. Carl är ledamot av Kungliga Musikaliska Akademien.

&

Åsa Unander-Scharin är en svensk koreograf, konstnärlig forskare och professor i musikalisk gestaltning vid Luleå Tekniska Universitet. Hon disputerade 2008 på avhandlingen Mänsklig mekanik och besjälade maskiner och kopplingen mellan människa och maskiner har gått som en röd tråd genom hennes konstnärskap vilket resulterat i verk som The Lamentations of Orpheus, Petrushka’s Cry och Olimpia.

Hon har gjort ett trettiotal sceniska dansverk och dessutom koreograferat operor för Vadstenaakademien och Piteå kammaropera, bland andra Claudius, Girello, Tokfursten och Byrgitta, samt Nationalbaletten i Hanoi. Hon har också gjort dansfilmer för Sveriges Television som Elevation och Artificial Body Voices.

Tillsammans med Carl Unander-Scharin har hon på senare år skapat uppmärksammade verk som Calligrammes och Himmelsk mekatronik, båda uruppförda i Berwaldhallen 2016 respektive 2017, och operaverket ReCallas:Medea som beställts och skrivits till Europas kulturhuvudstad 2020, Rijeka i Kroatien.

&

Ludvig Elblaus är doktorand vid institutionen för Medieteknik och interaktionsdesign vid Kungliga Tekniska Högskolan (KTH) i Stockholm. Han är också musiker och kompositör, bland annat i bandet The Schematics. Som soloartist har han släppt skivor på bolag som New Speak och Electronic Desert Recordings. Vid sidan av detta skapar han också audiovisuell konst. Ludvig är en flitigt anlitad utvecklare av tekniska lösningar avsedda för användning på mässor, teatrar, dansföreställningar och installationer.

I sin forskning på doktorsprogrammet medierad kommunikation undersöker Ludvig Elblaus interaktiv ljuddesign och utvecklingen av konsertspecifika teknologier. Med utgångspunkt i sin egen verksamhet som musikutövare berör hans forskning också frågor om förkroppsligande, tyst kunskap och designteori. Dessutom berörs också mer generella frågor som exempelvis hur estetik och konst inverkar på teknikutvecklingen generellt. Tillsammans med Carl Unander-Scharin och Åsa Unander-Scharin har Ludvig Elblaus utvecklat interaktiva musikinstrument som ställts ut på många platser runt om i världen som Rotterdam och på Operahuset i Rijeka, Kroatien.

Musiken

Ungefärliga tider

Ordet ’mekatronik’ är sällsynt i musiksammanhang. Det myntades på 1960-talet av den japanske ingenjören Tetsuro Mori och är namnet på ett relativt ungt vetenskapsområde som berör synergin mellan elektronik och mekanik. Tillsammans med Åsa Unander-Scharin och Ludvig Elblaus har Carl Unander-Scharin under flera år utforskat skärningspunkterna mellan musik, teknik och dans i olika verk, utställningar och interaktiva installationer. I körsviten Calligrammes, som skrivits på beställning till Radiokören, skall körmedlemmarna själva spela på en av dessa: ett antal mycket rörelsekänsliga linor, uppspända som en människas stämband. Körverket bygger på den tidiga 1900-talspoeten Guillaume Apollinaires visuella dikter med samma namn. Diktsamlingen från 1918 har den ödesmättade undertiteln ’Dikter om krig och fred’ vilket genljuder i vår oroliga samtid. När körsångarna spelar på de uppspända linorna hörs citat ur Apollinaires verser som tillsammans med sången och koreografi av Åsa Unander-Scharin gestaltar de surrealistiska texterna. Uppfinningen är inte ny, men den underliggande tekniken har omarbetats helt för det här tillfället tillsammans med Ludvig Elblaus, kompositör och doktorand vid KTH.

Cinq Rechants (Fem Refränger) för tolv soloröster komponerades 1948 som en del av den Tristan och Isolde-trilogi som även inkluderade sångcykeln Harawi: Chants d’amour et de mort och Turangalîla-symfonin. Alla dessa tre verk speglar kärleksmyten på olika sätt.

Titeln på verket hänvisar till renässanstonsättaren Claude Le Jeune och hans kända verk, Le Printemps (Våren) och är en hyllning till honom, som enligt Messiaen, är ”ett mästerverk av körkomponerande och ett mästerverk av rytm”.

Cinq Rechants skrevs när Messiaens första fru, Claire Delbos, institutionaliserades för mentalt sammanbrott, och kompositören själv är också författare till den poetiska texten. Språket som används är till hälften surrealistisk franska, till hälften ett påhittat språk, varvat med stavelser från quechua (ett indianspråk i Peru) och sanskrit. Delvis utgår innehållet från franska översättningar av Tristan och Isolde-berättelserna, och innehåller många symboler som rör kärlek. Det påhittade språket är valt utifrån stavelsernas sötma eller hårdhet, och deras förmåga att betona musikaliska rytmer genom klang, intensitet, accenter och varaktighet.

Messiaen inspirerades av musik från inkaindianernas Harawitradition och genren Yaraví, en melankolisk kärlekssång från Peru och Ecuadors folkloristiska tradition. Dessutom har inspiration hämtats från albatraditionen, en medeltida populär sångstil där kärleksparet varnas i gryningen av en ”röst från ovan” att deras kärleksnatt snart är över.

Messiaen använde icke-europeiska rytmer, till exempel från Indien (deçi-tâlas), kombinerat med sin egen modala teknik som han kallade för icke-retrogradbar komposition.

 Cinq Rechants är en unik sångcykel som, mot en konstant bakgrund av återkommande versrefränger, är full av rytmiska komplexiteter, vilket gör att den upplevs varierad och rik.

Text: Andreas Konvicka

Efter att en nära vän och kollega omkom i en bilolycka i Ungern 1936 upplevde Francis Poulenc en religiös pånyttfödelse. Kort därefter besökte Poulenc pilgrimsstaden Rocamadour i sydvästra Frankrike. Vistelsen inspirerade honom till att återupptäcka katolicismen som han vuxit upp i, men lämnat när han miste båda sina föräldrar i tonåren. Vänner och kollegor betydde mycket för Poulenc och i konstnärsgruppen Les Six blev författaren Jean Cocteau något av en fadersgestalt för honom och de andra medlemmarna i gruppen. Hans homosexualitet plågade honom genom livet, i synnerhet som den svårligen förenades med hans återupptäckta tro. Nu började han också att på allvar skriva musik för kör a cappella, något han tidigare bara gjort en gång. Samma år som olyckan skrev Poulenc sviten Sept chansons för blandad kör, med texter av en annan vän, diktaren Paul Éluard. I många år hade han försökt tonsätta Éluards texter men inte lyckats, förrän nu, och många andra verk med vännens texter blev till under Poulencs karriär.

Ungefärlig konsertlängd: 1 tim 10 min, ej paus

Observerat att platser på 2:a radens körläktare är enbart lyssnarplatser. Under konserten kommer en video visas på skärm som man ej ser från 2:a radens körläktare. Redan på kvällens Interplay den 28 april kl 17.30 presenterar Carl och Åsa Unander-Scharin samt Ludvig Elblaus projektet Himmelsk mekatronik.