arrow

Harding tolkar Boulanger

Musik av historiens bortglömda kvinnliga tonsättare ritar gång på gång om den musikhistoriska kartan. Lili Boulanger och Valborg Aulin var båda framgångsrika under sin levnadstid. Möt deras musik i en konsert fylld av franskt vemod och svensk körlyrik.

År 1914 fick Lili Boulanger, som första kvinna i historien och den yngsta vinnaren någonsin, det prestigefyllda Grand Prix de Rome för sin kantat Faust et Hélène. Fyra år senare dog hon, bara 24 år gammal, i Crohns sjukdom. Idag är Lili Boulanger (1893–1918) en i raden av de många kvinnliga tonsättare vars verk ständigt ritar om den musikhistoriska kartan i takt med att de åter spelas i konserthusen. Trots att sekelskiftets musikvärld var dominerad av män var Boulanger mycket framgångsrik under sin levnadstid. Ändå kom hennes insatser för musiklivet att överskuggas av de manliga kollegorna efter att hon dött.

Så var även fallet för svenska Valborg Aulin (1860–1928). Aulin föddes i Gävle och utbildades vid Kungliga Musikkonservatoriet i Stockholm med bland andra Ludvig Norman som lärare. Hon var pianist, kammarmusiker och tonsättare. Tack vare Jenny Linds resestipendium bodde hon i Köpenhamn, Berlin och Paris. Under vistelsen i Paris skrev hon orkestersviten Tableaux Parisiens, som 2021 spelades in för första gången någonsin av Göteborgs Symfoniker. Aulin var mycket produktiv, och av hennes stycken för kör är Min lycka varade så kort och Lysen stjernor utgivna på Gehrmans. De två verken ingår i Två körer a capella för blandade röster op 24 som Aulin komponerade år 1893.

Lili Boulangers vinnande bidrag till Grand Prix de Rome-tävlingen väckte stor uppmärksamhet. Tävlingen gick till så att deltagarna fick trettio dagar på sig att tonsätta librettisten Eugène Adénis bearbetning av Goethes drama Faust. Boulangers vinnande bidrag, kantaten Faust et Hélène, är en personlig fantasi över vetenskapsmannen Faust som väcker den sköna Helena av Troja till liv med hjälp av Mefistofeles. Musiken fick vid premiären fin kritik av bland andra Claude Debussy. Ett par år tidigare komponerade Boulanger Pour les funérailles d’un soldat, ett körstycke med text från en dikt av den franska författaren Alfred de Musset. Kanske påverkade Lilis dåliga hälsa hennes musik, som ofta genomsyras av ett lyriskt och mörkt vemod. Du fond de l’abîme skrev hon året innan hon dog, och den ödesmättade orkestreringen och det täta växelspelet mellan orkestern och kören har tolkats både som en spegling av det första världskriget och av Lilis insikt att hon snart skulle dö. Hon dedikerade stycket till minnet av sin far och färdigställde det från sängen med hjälp av sin syster, den sedermera kända pianoläraren Nadia Boulanger.

Den klassiska musikens värld är ännu mansdominerad, men tack vare att alltfler konserthus väljer att återuppta kvinnorna på repertoaren pågår ett långsamt förändringsarbete. Som en del av en långsiktig målsättning att jämna ut könsskillnaderna i repertoarvalen har Sveriges Radios Symfoniorkester under säsongen 2024/2025 ett särskilt fokus på kvinnliga tonsättare. Programmet har skapats i samarbete med den franska musikjournalisten Aliette de Laleu, och under säsongen kommer publiken utöver Valborg Aulin och Lili Boulanger ha möjlighet att höra musik av bland andra Emilie Mayer, Mel Bonis, Elsa Barraine, Nancy Dalberg, Kaija Saariaho och Emmy Lindström.

Text: Hedvig Ljungar


SVERIGES RADIOS SYMFONIORKESTER

dot RADIOKÖREN

dot 2024/2025

Skriv ut

Medverkande

 

&

Sveriges Radios Symfoniorkester är en av Europas främsta och mest mångsidiga orkestrar, som har mottagit flera priser och utmärkelser och samarbetar med världens främsta kompositörer, dirigenter och solister. Orkestern turnerar regelbundet, med hyllade gästspel runt om i Europa och världen, och har en omfattande, kritikerrosad skivkatalog.

Sedan 2007 är Daniel Harding chefsdirigent för Sveriges Radios Symfoniorkester, och sedan 2019 också dess konstnärlige ledare. Hardings tjänst fortsätter till och med säsongen 2024/2025. Två av orkesterns tidigare chefsdirigenter, Herbert Blomstedt och Esa-Pekka Salonen, har utnämnts till hedersdirigenter. Båda fortsätter att göra regelbundna gästspel med orkestern.

Sveriges Radios Symfoniorkester är hela Sveriges symfoniorkester. Från sin hemmascen i Sveriges Radios konserthus Berwaldhallen når orkestern hela landet i etern och på webben genom Sveriges Radio P2. Flera av konserterna visas även på Berwaldhallen Play, i SVT och på SVT Play, samt sänds internationellt genom EBU.

&

Radiokören består av 32 professionella sångare som tillsammans bildar ett unikt och dynamiskt instrument, hyllat av musikälskare och kritiker världen över. Radiokören möter publiken på sin hemmascen i Berwaldhallen, Sveriges Radios konserthus, liksom i konsertsalar runt om i landet och på turnéer i hela världen. Dessutom når de miljontals lyssnare i Sveriges Radio P2, på Berwaldhallen Play och internationellt genom EBU.

Sedan 2020 är Radiokörens chefsdirigent den flerfaldigt prisbelönade lettiske kördirigenten Kaspars Putniņš. Sedan januari 2019 är den franske orkester- och kördirigenten Marc Korovitch kormästare för Radiokören, med ansvar för ensemblens vokala utveckling.

Radiokören bildades 1925, samma år som radion påbörjade sina sändningar, och gav sin första konsert i maj det året. I körens omfångsrika skivkatalog finns en mängd kritikerrosade och prisbelönade inspelningar. Hösten 2023 släpptes Kaspars Putniņš första skiva med Radiokören: Robert Schumanns Missa sacra, inspelad med organisten Johan Hammarström.

Jeune chœur de Paris samlar unga sångare som studerar på Département Supérieur pour Jeunes Chanteurs vid Conservatoire à rayonnement régional de Paris. Kören grundades 2002 av Laurence Equilbey och framträder återkommande under prestigefyllda dirigenter, med verk från barocken till samtida nyskriven musik. Kören har tidigare letts av Laurence Equilbey, Geoffroy Jourdain, Olivier Bardot och Henri Chalet. Dagens chefsdirigenter är Marc Korovitch och Richard Wilberforce.

Jeune chœur de Paris samarbetar regelbundet med kända ensembler som Paris Chamber Orchestra, Ensemble intercontemporain, Le Balcon, Atelier Lyrique de l’Opéra national de Paris, Orchestre de Paris, Freiburger Barockorchester, Insula orchestra, Orchestre du Festival de Budapest, Centre de Musique Baroque de Versailles, Orchestre Colonne, Orchestre des Champs-Elysées och Maîtrise de Paris. Man har även framträtt på Festival International d’Opéra Baroque de Beaune, på Festival Internationale d’Art Lyrique d’ Aix-en -Provence och på Suresnes Cités Danse. Man har även samarbetat med artister som Sabine Devieilhe, Nathalie Dessay och Marie-Nicole Lemieux.

Bland de många framstående dirigenter som lett Jeune chœur de Paris kan Pierre Boulez, Susanna Mälkki, René Jacobs, Ivan Fischer, Philippe Herreweghe och Esa-Pekka Salonen nämnas. 2008 tilldelades Jeune chœur de Paris det prestigefulla Liliane Bettencourt-priset.

Daniel Harding är Sveriges Radios Symfoniorkesters chefsdirigent sedan 2007 och sedan 2019 även orkesterns förste konstnärlige ledare, med ett uppdrag som omfattar att hitta nya programformat för att presentera klassisk musik. Det arbetet inleddes redan säsongen 2014/2015 med den uppmärksammade konsert- och föreläsningsserien Interplay. Harding är även hedersdirigent för Mahler Chamber Orchestra, som han arbetat med i över 20 år, och konstnärlig ledare för Youth Music Culture, Greater Bay Area i Kina. Säsongen 2024/2025 tillträder han som chefsdirigent vid Santa Cecilia-akademien i Rom.

Harding är en ständig gäst hos världens främsta orkestrar, däribland Wienerfilharmonikerna, Berlinerfilharmonikerna, Bayerska Radions symfoniorkester, Concertgebouworkestern och La Scala-filharmonikerna. I USA har han uppträtt med Bostons, Chicagos och San Franciscos symfoniorkestrar, med Clevelands orkester, samt med Los Angeles och New Yorks filharmoniker. Som eftertraktad operadirigent har han lett hyllade uppsättningar vid La Scala i Milano, Wiens stadsopera, Royal Opera House i London, samt vid festivalerna i Aix-en-Provence och Salzburg. Han har tidigare varit konstnärlig ledare för Orchestre de Paris och för Anima Mundi-festivalen i Pisa, samt förste gästdirigent för Londons symfoniorkester.

Daniel Harding turnerar med Sveriges Radios Symfoniorkester till Europas mest prestigefyllda scener och har spelat in hyllade och prisbelönade skivor med orkestern. Hans kontrakt som chefsdirigent och konstnärlig ledare fortsätter till och med våren 2025. ”Det är allt ovanligare att förhållandet mellan dirigent och orkester inte bara håller mer än ett decennium, utan också fortsätter att växa” säger han om sitt samarbete med orkestern.

År 2002 mottog Harding den franska utmärkelsen Chevalier de l’Ordre des Arts et des Lettres och 2017 tilldelad han till Officier des Arts et des Lettres. 2012 valdes han in som ledamot i Kungl. Musikaliska Akademien. 2021 mottog han Commander of the Most Excellent Order of the British Empire. Daniel Harding är född i Oxford i England och spelade trumpet innan han började dirigera i sena tonåren. Sedan 2016 är han även utbildad trafikpilot.

&

Svenska sopranen Karolina Bengtsson är från och med säsongen 2023/24 engagerad i solistensemblen på Oper Frankfurt där hennes roller omfattar Silvia i en ny produktion av Mozarts Ascanio in Alba, Belisa i Wolfgang Fortners In seinem Garten liebt Don Perlimplin Belisa, Pamina i Trollflöjten, Första jungfru i Strauss Daphne och En herdegosse i Wagners Tannhäuser. Hon gjorde sin debut på Oper Frankfurt säsongen 2021/22 då hon anslöt sig till Oper Frankfurts Opera Studio.

Bengtsson studerade på Det Kongelige Danske Musikkonservatorium i Köpenhamn, samt på Mozarteum i Salzburg, under bland andra Barbara Bonney och Wolfgang Holzmair i Lied. Sedan sin examen 2021 har Bengtsson samarbetat med dirigenter som Benjamin Reiners, Daniel Geiss och Andreas Spering.

Hennes konsertrepertoar innefattar ett brett urval av romans- och konsertarior såväl som oratorier. 2018 uruppförde Bengtsson Döden och Julia, ett stycke av Daniel Nelson med libretto av Tuva-Lisa Rangström, skrivet och dedikerat till henne, Musica Vitae och violinisten Malin Broman.

Karolina Bengtsson har erhållit ett flertal priser, däribland The Best Young Artist award på International Singing Competition Die Meistersingen von Nürnberg, tredje pris i International Haydn Competition for Classical Lied and Aria i Österrike, förstapriset – the Golden Victoria – på den stora internationella sångtävlingen Debut International Singing Competition i Weikersheim samt Prize Beethoven Lieder under Rheinsberg International Singing Competition.

&

Mezzosopranen Rebecka Wallroth är under säsongerna 2023/24 och 2024/25 knuten till International Opera Studio of Staatsoper Unter den Linden i Berlin.

Sommaren 2023 framträdde Wallroth i rollen som Lilly i världspremiären av operan Andefabriken av Daniel Nelson vid Vadstena-akademiens sommarproduktion på Vadstena slott. Under hösten samma år gjorde hon sin debut på Wigmore Hall tillsammans med the Mozartists som solist vid deras säsongsöppningskonsert. Säsongen 2023/24 innefattade även en debut med DR Symfoniorkester på DR Koncerthuset.

Wallroth studerade vid Universität für Musik und darstellende Kunst Wien (MDW) där hon våren 2023 slutförde sin kandidatutbildning. Under sin studietid medverkade hon i ett flertal operaproduktioner, däribland rollerna som Olga i Eugen Onegin och Idamante i Idomeneo på Schlosstheater Schönbrunn i Wien.

2023 medverkade Wallroth i Queen Sonja International Singing Competition där hon belönades med ett Finalist Prize. 2022 utsågs Rebecka Wallroth till vinnare av sångtävlingen Gesangwettbewerb Feruccio Tagliavini i Österrike, där hon även belönades med Karl Böhm priset för bästa Mozart-tolkning. Samma år utsågs hon till vinnare av Karl Staud Musikpreis och som mottagare av andrapriset i Wilhelm Stenhammar International Music Competition.

Rebecka Wallroth har erhållit ett flertal stipendier från bland annat Kungliga Musikaliska Akademien, Sandrews Stiftelse och Anny Felbermayer Fond och hon utsågs till 2022 års Joel Berglund-stipendiat av Kungliga Teaterns Solister på Kungliga Operan i Stockholm. 2018 vann hon tävlingen Dalasolist.

Den brittiske tenoren Andrew Staples har framträtt med dirigenter som Sir Simon Rattle, Daniel Harding och Yannick Nézet-Séguin och orkestrar som Berlinerfilharmonikerna, Bayerska radions symfoniorkester, London Symphony Orchestra och Wienerfilharmonikerna. Han har gjort flera hyllade framträdanden i Berwaldhallen, exempelvis i Bachs Matteuspassion med Alan Gilbert 2019, i Elgars Gerontius dröm med Daniel Harding hösten 2019, i Mozarts Don Giovanni sommaren 2020 och i Bachs Johannespassion våren 2021.

Som operasångare gjorde Staples 2019 en uppmärksammad debut vid Metropolitan i New York som Andres i Bergs Wozzeck. En månad senare rönte han nya framgångar när han på kort varsel hoppade in i Mahlers Das Lied von der Erde med Gustavo Dudamel och New York Philharmonic Orchestra. Staples gästar regelbundet Royal Opera House i London där han bland annat sjungit Tamino i Trollflöjten, Flammand i Capriccio, Narraboth i Salome och Artabanes i Artaxerxes.

Under säsongen 2023/24 har Staples gästat bland annat Orchestre de Paris, Gürzenich Orchester, San Francisco Symphony, Müncher Philharmoniker, Stavanger Symphony och Orquesta de Valencia. Tillsammans med Les Siècles och Francois-Xavier Roth har han under våren 2024 turnerat Europa, samt gjort inspelningar av Das Lied von der Erde och har dessutom framträtt i flera konsertanta versioner av bland annat Mozarts Idomeneo, Beethovens Fidelio och Strauss Ariadne.

Andrew Staples har spelat in flera stora dramatiska verk på skiva, däribland John Adams opera Doctor Atomic, Edward Elgars Gerontius dröm och Bohuslav Martinůs oratorium Gilgamesheposet. Staples är även verksam som regissör och har bland annat gjort uppsättningar av Così fan tutte och La bohème i London, Händels Dido and Aeneas på en dansklubb i Berlin med Kiez Oper, samt en produktion för Choir of London där Brittens körklassiker Hymn to St Cecilia interfolieras med verk av palestinska flyktingar.

Barytonen David Risberg är Klassiska artisten i P2 för säsongen 2024/25 och kommer som en del av det att medverka i flertalet konserter tillsammans med Sveriges Radios Symfoniorkester och Radiokören. Risberg kommer närmast från rollen som Mr Darcy i David Nelsons opera Stolthet och Fördom på Norrlandsoperan och var även cover för rollen som John i Mikael Karlssons Melancholia på Kungliga Operan. Säsongen 2024/25 medverkar Risberg även bland annat i Drottningholms Slottsteaters barnproduktion Hjärtat stormar så vilt och inled inleds med rolldebuten som Giuglielmo i Così fan tutte på Malmö Opera.

Säsongen 2022/23 innefattade två rolldebuter för Risberg: Marcello i La Bohème i Malmö Operas turnéproduktion och Demetrius i Brittens En midsommarnattsdröm på Kungliga Operan. Sommaren 2023 sjöng han rollen som Lord i världspremiären av Andefabriken av Daniel Nelson på Vadstena-Akademien.

Risberg debuterade 2021/22 på Kungliga Operan med rollen som Kråkan i Benjamin Staerns opera Snödrottningen. Detta följdes av ytterligare två roller på samma scen; Marco i Gianni Schicchi och rollen som Bello i La Fanciulla del West. 2022 framträdde Risberg som Paul i Philip Glass Les Enfants terribles i det fria operakompaniet Kamraternas uppsättning. 2021 sjöng han även rollen som Alcasto i operan Argenore av Vilhelmina av Baureuth på Confidencen och medverkade också i Confidencen Opera and music festivals uppsättning av Purcells Hail! Bright Cecilia.

David Risberg utexaminerades våren 2021 från Operahögskolan vid Stockholms Konstnärliga högskola, där han studerat sång för Erik Årman. Tidigare studier innefattar Vadstena Folkhögskolas Musiklinje och Kungliga Musikhögskolan i Stockholm. 2020 var han en av stipendiaterna vid Confidencen Music and Opera Academy och har även tilldelats stipendier från Stiftelsen den 25 juli 1988 och från Kungliga Musikaliska Akademien. Utöver opera, är Risberg också en flitigt anlitad oratorie- och romanssångare.

Den kanadensiske barytonen Jean-François Lapointe började spela violin och piano vid sju års ålder men blev tidigt inspirerade av sin far, som var tenor, till att satsa på vokalmusik. Vid 16 års ålder påbörjade han studier i sång, vilka avslutades med en masterutbildning vid L’Université Laval de Québec under professor Louise André. Därefter tog han även lektioner av den franske barytonen Martial Singher i USA.

Efter sin debut 1983 har Lapointe sjungit på alla de största internationella scenerna, främst i den franska repertoaren. Hans favoritroll är Pelléas i Pelléas et Mélisande, vilken han bland annat sjöng i Peter Brooks banbrytande uppsättning 1992. Utvecklingen av hans röst har lett till att han även har gjort sin debut som Golaud från samma opera i bland annat Nantes och Helsingfors. Lapointe har även gjort återkommande framträdanden som titelrollerna i Hamlet, Eugin Onegin, Dido and Aneas och Don Giovanni samt Figaro i Barberaren i Sevilla, Valentin i Faust, Zurga i Les Pêcheurs de perles och Carmillo i Carmen. Han är även en flitigt anlitad oratorie- och romanssångare.

Lapointe har på senare tid framträtt i roller på Opéra National de Paris, Opéra de Marseille, Canadian Opera Company, Deutsche Oper Berlin samt sjungit konserter med BBC Symphony Orchestra, Orchestre Philharmonique de Radio-France och Orchestre Symphonique de Montréal. Han är även en flitigt anlitad oratorie- och romanssångare.

Jean-François Lapointe har vunnit tre Concours International de Chant de Paris och utsågs 2016 till Chevalier de l’Ordre national du Québec.

Musiken

Ungefärliga tider

När Lili Boulanger var sex år började hon följa med sin sex år äldre syster Nadja till lektioner på Paris musikkonservatorium. Lillasyster Lili, som av omgivningen betraktades som något av ett underbarn, var sannolikt både extremt motiverad och mottaglig för undervisningen. Samtidigt satte hennes svaga hälsa stopp för en egen utbildning på konservatoriet varpå hon hänvisades till privatlektioner i den utsträckning hennes fysiska tillstånd tillät.

Redan 1910 hade Lili, som när hennes mamma frågade vad hon hade tänkt sig för yrkeskarriär, meddelat att hon skulle bli tonsättare. Även om hon i praktiken redan studerat vid Parisakademin i några år blev Boulanger formellt antagen 1912. Det gjorde henne berättigad till att tävla om kompositionsstipendiet Prix de Rome och hon gjorde ett första försök; i vilket hon nådde finalen men inte kunde fullfölja tävlingen på grund av vacklande hälsa. Samma år skrev hon Pour les funérailles d’un soldat (Till en soldats begravning) med text av den franske, romantiske poeten Alfred de Musset. Verket för kör, orkester och barytonsolo är det tidigaste för sättningen av hennes hand som finns bevarat. Boulanger var oerhört självkritisk och förstörde konsekvent de kompositioner som hon inte ansåg vara perfekta, vilket lett till att få av hennes verk finns kvar.

Requiemässans dies irae-tema ljuder genom hela Pour les funérailles d’un soldat och som ofta i Boulangers musik går ett mörkt stråk genom musiken. Dirigenten och Boulanger-kännaren Gunnar Cohrs betraktade till och med hennes fem verk för kör och orkester som ett löst sammanhållet requiem som inleds med Pour les funérailles d’un soldat och där hennes allra sista verk, Pie Jesu för soloröst och piano, utgör den sjätte och sista satsen. Pour les funériailles d’un soldat uppvisar också en imponerande bredd och skärpa, inte minst med tanke på att tonsättaren vid kompositionstillfället var 18 år. Verket uruppfördes i november 1915 och blev det enda uppförandet av ett kör- och orkesterverk som Boulanger själv fick uppleva. De övriga uruppfördes 1921, tre år efter hennes död.

 

Text: Karin Ekedahl

I. Min lycka varade så kort
II. Lysen stjernor

Valborg Aulin växte upp i en familj där musikutövning främjades och uppmuntrades starkt. Hon tillhörde en skara kvinnor som fick möjlighet att bedriva musikstudier på hög nivå och kom att utvecklas till en erkänt briljant pianist och senare tonsättare. Läraren Ludvig Norman kom att bli hennes stora stöd och mentor.

1885 fick Aulin Jenny Linds resestipendium, och hamnade via Köpenhamn och Berlin till slut i Paris, där hon under ett par år studerade piano och komposition för bland annat Jules Massenet. Väl tillbaka i Stockholm framträdde hon offentligt som pianist och tonsättare, och fick flera av sina kompositioner framförda. Bland annat kan nämnas två stråkkvartetter som uruppfördes av den framstående Aulin-kvartetten, där brodern Tor var försteviolinist, och flertalet pianostycken och sånger.

Vid den här tiden var det svårt för många tonsättare, även manliga, att få större orkesterverk framförda. Den enda fullskaliga orkestern i Stockholm var Hovkapellet som hade fullt upp med sin ordinarie verksamhet. Därför nödgades Aulin och många av hennes tonsättarkollegor att hålla sig till kammarmusik och körstycken som efterfrågades mer.

Aulin komponerade under 1890-talet ett antal verk för blandad kör a cappella, däribland opus 24 som består av sångerna Min lycka varade så kort och Lysen stjernor (1893). Båda styckena är skrivna i en nordisk, romantisk stil, och uppvisar klara likheter med bland annat Emil Sjögrens lyriska temperament. Samtidigt anas en fransk påverkan och resultatet blir personlig och utsökt musik, med mycket fina kvalitéer. Textförfattarna är okända, även om det spekuleras om att det kan röra sig om tyska texter översatta av Erland Lagerlöf, eller helt enkelt texter av Aulin själv.

Den första stycket, Min lycka varade så kort, är komponerat i vemodigt d-moll. Det handlar om en kort, olycklig romans, som slutar med sviken kärlek. I Lysen stjernor spirar åter kärleken, och vi upplever en varm sommarnatt där stjärnorna tänds på himmelen.

Text: Andreas Konvicka

År 1912 accepterade Lili Boulanger som kompositionsstudent vid Parisakademin och i med det var hon berättigad att söka kompositionsstipendiet Prix de Rome. Redan under samma år gjorde hon ett försök, men var tvungen att avbryta ansökan på grund av hälsoskäl. Hennes liv hade sedan barndomen präglats av återkommande sjukdomsutbrott och perioder av återhämtning. År 1913 gick det hela dock hela vägen och med en förkrossande jurymajoritet erhöll den 19-åriga Boulanger, som första kvinna och yngsta mottagaren någonsin, Prix de Rome med kantaten Faust et Hélène.

 

I och med att hon tilldelades stipendiet förändrades hennes situation över en natt. Hon ingick avtal med det italienska förlaget Ricordi, som dels erbjöd publicering av hennes verk, dels en årlig lön vilket innebar att hon kunde försörja sig som tonsättare. Att tilldelas stipendiet innebar också en möjlighet att vistas i Villa Medici i Rom. Boulanger reste dit första gången 1914 men i och med första världskrigets utbrott återvände hon till Frankrike. Två år senare, 1916, var hon emellertid tillbaka i Rom men hade då av läkare fått beskedet att hon hade två år kvar att leva. Boulanger la skrivandet av operan La Princesse Maleine åt sidan och uppbådade all sin energi på att skriva ett antal verk inspirerade av och speglande hennes katolska tro, bland annat Psalm 130: Du fond de labîme för kör och sopran- eller altsolist. Här visar Boulanger upp musik som balanserar på gränsen till det avantgardistiska, musik som förebådar det som skulle komma att skrivas långt senare. Det är täta klanger, långa linjer, kromatik och samtidigt melodier som påminner om gregorianik. Det är musik som med skärpa reflekterar tonsättarens tragiska situation. Boulangers sena verk befinner sig i framkanten för tidens musik men sannolikt har hennes opus överskuggats av att hon var en ”kvinnlig tonsättare”. Hennes musik har tjänat som inspiration för många och man misstänker att hon, om hon inte hade dött vid 24 års ålder, blivit ett än tyngre namn inom den samtida musiken.

 

Text: Karin Ekedahl

1914 fick Lili Boulanger som första kvinna i historien – och den yngsta personen någonsin – det prestigefyllda Stora Rompriset. Hon var då 19 år och student vid Pariskonservatoriet.

Tävlingen gick till så att deltagarna fick trettio dagar på sig att tonsätta librettisten Eugène Adénis bearbetning av Goethes drama Faust. Det var alltså fråga om ett musikdramatiskt verk – en strategi från skolan att uppmuntra eleverna att skriva opera och på sikt skapa nya franska operasuccéer. Boulangers vinnande bidrag, kantaten Faust et Hélène, är en personlig fantasi över vetenskapsmannen Faust som väcker den sköna Helena av Troja till liv med hjälp av Mefistofeles. I stycket för mezzosopran, tenor, baryton och orkester skapar Lili Boulanger en rafflande musikalisk gestaltning med finstämd och egensinnig skärpa. I omröstningen fick det 31 av 36 röster, och vid premiären fin kritik av bland andra Claude Debussy, som i sin recension skrev: ”Lili Boulanger…hon är bara 19 år. Hennes kunskaper i att skriva musik är dock mycket större!”.

Född i Paris den 21 augusti 1893 växte Lili Boulanger upp i ett hem fyllt av musik. Pappan, Ernest Boulanger, var tonsättare och mamman, Raissa Myisjetskaija, sångerska. Hennes sex år äldre storasyster Nadia lärde henne spela piano. Hon blev senare en oerhört inflytelserik pianolärare med elever som Philip Glass, Leonard Bernstein och Quincy Jones. Nadia blev en viktig förebild för Lili. På adressen 36 Rue Ballu arrangerade Nadia varje onsdag sina omtalade salonger där inbjudna gäster framförde sina alster. Till hyresvärdens förskräckelse såg hon också till att installera en orgel i vardagsrummet.

Lili var familjens underbarn, men drabbades som liten av lunginflammation som övergick i Crohns sjukdom, vilken hon levde med livet ut. Tack vare Stora Rom-priset fick Lili möjlighet att ägna sig åt att komponera på heltid, men det kunde inte bli särskilt många år: 1918, bara 24 år gammal, dog hon. Kanske påverkade Lilis dåliga hälsa hennes musik, som ofta – vilket inte minst märks i sena verk som Du fond de l’abîme och D’un soir triste – genomsyras av ett lyriskt vemod.

 

Text: Hedvig Ljungar

Ungefärlig konsertlängd: 1 timme 50 minuter inklusive paus

Ingår i följande konsertserier: