Harding möter Veronika Eberle

Fredagens konsert den 16 september sänds direkt i Sveriges Radio P2 och med bild på Berwaldhallen Play med start kl 19.00.

Konserten inleds med Antonín Dvořáks sällan spelade verk Middagshäxan, en tjeckisk folklig ballad som ingår i samlingen Kytice (Buketten) av Karel Jaromír Erben. Ur samlingen valde Dvořák ut fyra sagor, som han tonsatte kring 1896. Att skriva en rad färgsprakande symfoniska dikter var ett projekt Dvořák länge önskat göra, och nu fick tid att fullfölja. Resultatet blev några av hans finaste stycken för orkester.

Middagshäxan är en spöklik varelse, som används i folksagor för att skrämma stygga barn. I Erbens ballad hotar mamman sitt barn med häxan, och säger att hon åkallar denna om barnet inte lyder. Barnet lyssnar inte på modern, och vid middagstid dyker häxan överraskande upp. Hon kräver att barnet ska följa med henne, och när pappan kommer hem till middagen finner han sin fru liggande avsvimmad, med deras livlösa barn i famnen.

Folkmusik och folksång utövade ett särskilt inflytande på Bartók, som var fascinerad av deras enkelhet och ibland grova direkthet. I den skatt av folkmusik som han samlade in fann han musikaliska element som till stor del dittills varit okända – nya typer av skalor, asymmetriska rytmer, ständiga taktväxlingar och ovanliga melodibildningar. Dessa använde han till att förnya den konstmusik han vuxit upp med.  Han sade själv senare att folkmusiken hade fått honom att ”komma ur den vedertagna dur-molltonaliteten”.

Utvecklingen av hans nya musikstil påverkades också av den personliga kris han genomgick, i form av obesvarad kärlek till violinisten Stefi Geyer under åren 1907 och 1908. Han tillägnade henne sin första violinkonsert, men hon avvisade den, vilket ledde till att den inte spelades. Konserten framfördes långt senare, först fjorton år efter hans död.

Att Dvořáks Symfoni nr 7  från 1885 går i d-moll är ingen slump, då tonarten av tradition förknippas med död och smärta. Symfonin har undertiteln ”Från de sorgliga åren”, vilket vittnar om ett högst personligt verk. Symfonin behandlar i första hand moderns bortgång, något som flankeras av en politisk underton. Tjeckernas frihetskamp mot överheten, Österrike-Ungern, genomsyrar musiken. Efter att hört uruppförandet av Brahms Symfoni nr 3 F-dur, som Dvořák rest till Berlin enbart för att kunna höra, var han fast besluten att inte bara komponera en lika bra symfoni som vännen, utan även överträffa sig själv och sin senaste. Symfonin kom att bli en stor framgång vid sitt uruppförande i London 1885, och blev hans genombrott som symfoniker.

Text: Andreas Konvicka