arrow

JUBILEUM FÖR HARDENBERGER

Stjärntrumpetaren Håkan Hardenberger räknas som en av världens absolut främsta musiker på sitt instrument. För att fira sin 60-årsdag återvänder han till Berwaldhallen med den australiensiske tonsättaren Brett Deans trumpetkonsert Dramatis personae. Dessutom bjuds på romantisk musik av två tyska tonsättare som var goda vänner, Johannes Brahms och Robert Schumann. Daniel Harding leder Radiokören och Sveriges Radios Symfoniorkester.

Konserten sänds direkt på Berwaldhallen Play och i Sveriges Radios P2 den 18 mars kl 19:00.

En höstdag år 1853 knackade det på dörren till makarna Schumanns bostad i Düsseldorf. Utanför porten stod en tjugoårig Johannes Brahms. Sedan han slagit sig ner vid pianot och spelat några av sina kompositioner blev Robert och hans hustru Clara förtjusta i den unge tonsättaren och Robert skrev en entusiastisk artikel om sin yngre kollega i tidskriften Neue Zeitschrift für Musik. Tyvärr kom Brahms och Schumanns vänskap att bli kortvarig. I början av året därpå kastade sig Robert i floden Rhen och två år senare avled han på mentalsjukhus.

Men trots att han bara blev fyrtiosex år gammal hann Robert Schumann med att komponera åtskilligt med musik i de flesta genrer. Nachtlied för kör och orkester komponerades på bara en vecka i november 1849 och fick sin premiär på våren 1851 i Düsseldorf. Texten är av Friedrich Hebbel. Schumann beundrade och tonsatte flera verk av denne österrikiske författare, dramatiker och poet.

Knappt två decennier senare var Brahms sommaren 1868 på besök hos tonsättaren Albert Dietrich i Wilhelmshaven i nordvästra Tyskland. Under den här tiden hade Brahms fått upp ögonen för Friedrich Hölderlins poem Schicksalslied och han blev så uppslukad av detta att han skyndade sig tillbaka till Hamburg för att slutföra sitt verk, men det skulle dröja till 1871 innan han lyckades bli helt färdig. Några år tidigare hade Brahms fått sitt genombrott som tonsättare med sitt Requiem och mycket av tonspråket från rekviet går igen i Schicksalslied, såsom känslan av högtidlighet och de skira, tröstande klangerna som Brahms var en mästare i att framkalla.

Brett Dean började sin karriär som musiker och han var under femton år altviolinist i Berliner Philharmoniker, men sedan millennieskiftet har han satsat på en karriär som frilansmusiker, dirigent och tonsättare. Hans trumpetkonsert är komponerad direkt för Håkan Hardenberger, som för övrigt har fått sig tillägnad musik av många tonsättare, som Sir Harrison Birtwistle, Hans Werner Henze, Arvo Pärt, Rolf Martinsson och HK Gruber. Titeln på Deans verk – Dramatis Personae – är latin och är en term som används för att räkna upp rollfigurerna i en pjäs. I verket intar solisten rollen som ”hjälte”, men det är en protagonist som flera gånger under verkets gång ändrar karaktär på ett mycket kreativt sätt.

Text: Axel Lindhe


SVERIGES RADIOS SYMFONIORKESTER

dot RADIOKÖREN

dot 2021/2022

Skriv ut

Medverkande

 

&

Sveriges Radios Symfoniorkester är en av Europas främsta och mest mångsidiga orkestrar, som har mottagit flera priser och utmärkelser och samarbetar med världens främsta kompositörer, dirigenter och solister. Orkestern turnerar regelbundet, med hyllade gästspel runt om i Europa och världen, och har en omfattande, kritikerrosad skivkatalog.

Sedan 2007 är Daniel Harding chefsdirigent för Sveriges Radios Symfoniorkester, och sedan 2019 också dess konstnärlige ledare. Hardings tjänst fortsätter till och med säsongen 2024/2025. Två av orkesterns tidigare chefsdirigenter, Herbert Blomstedt och Esa-Pekka Salonen, har utnämnts till hedersdirigenter. Båda fortsätter att göra regelbundna gästspel med orkestern.

Sveriges Radios Symfoniorkester är hela Sveriges symfoniorkester. Från sin hemmascen i Sveriges Radios konserthus Berwaldhallen når orkestern hela landet i etern och på webben genom Sveriges Radio P2. Flera av konserterna visas även på Berwaldhallen Play, i SVT och på SVT Play, samt sänds internationellt genom EBU.

&

Radiokören består av 32 professionella sångare som tillsammans bildar ett unikt och dynamiskt instrument, hyllat av musikälskare och kritiker världen över. Radiokören möter publiken på sin hemmascen i Berwaldhallen, Sveriges Radios konserthus, liksom i konsertsalar runt om i landet och på turnéer i hela världen. Dessutom når de miljontals lyssnare i Sveriges Radio P2, på Berwaldhallen Play och internationellt genom EBU.

Sedan 2020 är Radiokörens chefsdirigent den flerfaldigt prisbelönade lettiske kördirigenten Kaspars Putniņš. Sedan januari 2019 är den franske orkester- och kördirigenten Marc Korovitch kormästare för Radiokören, med ansvar för ensemblens vokala utveckling.

Radiokören bildades 1925, samma år som radion påbörjade sina sändningar, och gav sin första konsert i maj det året. I körens omfångsrika skivkatalog finns en mängd kritikerrosade och prisbelönade inspelningar. Hösten 2023 släpptes Kaspars Putniņš första skiva med Radiokören: Robert Schumanns Missa sacra, inspelad med organisten Johan Hammarström.

Daniel Harding är Sveriges Radios Symfoniorkesters chefsdirigent sedan 2007 och sedan 2019 även orkesterns förste konstnärlige ledare, med ett uppdrag som omfattar att hitta nya programformat för att presentera klassisk musik. Det arbetet inleddes redan säsongen 2014/2015 med den uppmärksammade konsert- och föreläsningsserien Interplay. Harding är även hedersdirigent för Mahler Chamber Orchestra, som han arbetat med i över 20 år, och konstnärlig ledare för Youth Music Culture, Greater Bay Area i Kina. Säsongen 2024/2025 tillträder han som chefsdirigent vid Santa Cecilia-akademien i Rom.

Harding är en ständig gäst hos världens främsta orkestrar, däribland Wienerfilharmonikerna, Berlinerfilharmonikerna, Bayerska Radions symfoniorkester, Concertgebouworkestern och La Scala-filharmonikerna. I USA har han uppträtt med Bostons, Chicagos och San Franciscos symfoniorkestrar, med Clevelands orkester, samt med Los Angeles och New Yorks filharmoniker. Som eftertraktad operadirigent har han lett hyllade uppsättningar vid La Scala i Milano, Wiens stadsopera, Royal Opera House i London, samt vid festivalerna i Aix-en-Provence och Salzburg. Han har tidigare varit konstnärlig ledare för Orchestre de Paris och för Anima Mundi-festivalen i Pisa, samt förste gästdirigent för Londons symfoniorkester.

Daniel Harding turnerar med Sveriges Radios Symfoniorkester till Europas mest prestigefyllda scener och har spelat in hyllade och prisbelönade skivor med orkestern. Hans kontrakt som chefsdirigent och konstnärlig ledare fortsätter till och med våren 2025. ”Det är allt ovanligare att förhållandet mellan dirigent och orkester inte bara håller mer än ett decennium, utan också fortsätter att växa” säger han om sitt samarbete med orkestern.

År 2002 mottog Harding den franska utmärkelsen Chevalier de l’Ordre des Arts et des Lettres och 2017 tilldelad han till Officier des Arts et des Lettres. 2012 valdes han in som ledamot i Kungl. Musikaliska Akademien. 2021 mottog han Commander of the Most Excellent Order of the British Empire. Daniel Harding är född i Oxford i England och spelade trumpet innan han började dirigera i sena tonåren. Sedan 2016 är han även utbildad trafikpilot.

Malin Broman är första konsertmästare i Sveriges Radios Symfoniorkester sedan 2008. Under åren 2015–2020 var hon konstnärlig ledare för Musica Vitae, med vilka hon uruppförde över 20 verk och gjorde åtskilliga inspelningar och turnéer. 2019 efterträdde hon Sakari Oramo som konstnärlig ledare för Mellersta Österbottens Kammarorkester.

Som gästande konsertmästare har hon spelat med bland andra Londons Symfoniorkester, Mahler Chamber Orchestra och Philharmonia-orkestern. Som solist och musikalisk ledare har hon uppträtt med bland andra Tapiola Sinfonietta, Nordiska Kammarorkestern, Trondheim-solistene och australiska ACO Collective. Hon har uppträtt som solist med bland andra Göteborgs Symfoniker, Copenhagen Phil, BBC Skotska Symfoniorkester, Academy of St Martin in the Fields och Sveriges Radios Symfoniorkester, med dirigenter såsom Neeme Järvi, Andrew Manze och Daniel Harding.

De senaste åren har hon uruppfört solokonserter av Daniel Börtz, Britta Byström, Andrea Tarrodi och Daniel Nelson. Hon har gjort mer än 30 skivinspelningar, bland dem Carl Nielsens och Britta Byströms violinkonserter. Nyligen släpptes en skiva med verk av Laura Netzel, samt Stockholm Diary inspelad med Mellersta Österbottens Kammarorkester. Hennes inspelning av Mendelssohns dubbelkonsert med Simon Crawford-Phillips och Musica Vitae nominerades 2019 till en Grammy Award.

Våren 2020 uppmärksammades hennes inspelning av Mendelssohns stråkoktett, där hon spelade alla instrument och stämmor själv. Ytterligare två inspelningar i samma anda har följt: Britta Byströms oktett A Room of One’s Own, samt Johan Halvorsens Passacaglia inspelad med Radiosymfonikernas solokontrabasist Rick Stotijn.

2001 grundade hon Change Music Festival i Kungsbacka. Hon är även medgrundare av Kungsbacka Pianotrio som givit mer än 700 konserter världen över, och Stockholm Syndrome Ensemble som består av några utav Europas bästa kammarmusiker.

Sedan 2008 är Malin Broman ledamot i Kungliga Musikaliska Akademien. 2019 mottog hon H.M. Konungens medalj av 8:e storleken för sina betydande insatser inom svenskt musikliv. Hon är även violaprofessor vid Edsbergs Musikinstitut. Av Järnåkerfonden lånar hon en Stradivarius-violin från 1709 och en Bajoni-viola från 1861.

&

Malmösonen Håkan Hardenberger är vår tids störste trumpetsolist, både i känsliga och nyansrika framföranden av den klassiska repertoaren och som pionjär för nya, virtuosa solistverk. Bland framstående tonsättare som skrivit verk för honom kan nämnas Rolf Wallin, Benjamin Staern, Rolf Martinsson, Robin Holloway, Mark-Anthony Turnage, Harrison Birtwistle, Toru Takemitsu och Brett Dean. Sedan många år är han även en hängiven dirigent som gästar exempelvis BBC Philharmonic, Svenska Kammarorkestern, Dresdner Philharmonie och RTÉ National Symphony Orchestra. Sedan 1980-talet har han spelat in en mängd hyllade album med såväl trumpetkonserter som solostycken och kammarmusik. Han är professor i trumpet vid Musikhögskolan i Malmö, fellow vid Royal Northern College of Music i Manchester och han är även en uppskattad mästarkursledare runt om i världen.

I Berwaldhallen har han bland annat framfört Mark-Anthony Turnages andra trumpetkonsert, Håkan, döpt efter solisten själv. Han medverkade även som solist vid Berwaldhallens 40-årsjubileum 2019, i Tobias Broströms konsert för två trumpeter och orkester. I samband med Hardenbergers 60-årsdag i oktober 2021 instiftades en ny tävling till hans ära av Malmö Live konserthus, tillsammans med DR Koncerthuset i Köpenhamn: Hardenberger International Trumpet Competition. En tävling som riktar sig till unga trumpetsolister under 30 år från hela världen.

Marc Korovitch studerade vid Sorbonne, École Normale de Musique i Paris och Haute École de Musique i Genève för bland annat Denis Rouger, Celso Antunes, Michael Gläser, Dominique Rouits och Colin Metters.

Korovitch gästar regelbundet ACCENTUS, Chœur de Radio France, SWR Vokalensemble Stuttgart, Zbor HRT (kroatiska Radiokören), NDR Chor, Europa Chor Akademie, WDR Chor, English Voices, Coro de la Comunidad de Madrid, RTS Choir (serbiska radions kör), Eric Ericsons Kammarkör och Groot Omroepkoor (Nederländernas Radiokör), Haag Kammarorkester, Zagrebs Barockorkester, Berliner Sinfonietta, Simfonijski orkestar Hrvatske radiotelevizije (kroatiska Radio- och TV-orkestern) och Opéra Orchestre national Montpellier Occitanie. Korovitch är även den yngsta dirigenten någonsin som har dirigerat Concerto Köln i Tyskland och på turné i Italien och Polen.

Han samarbetar återkommande med dirigenter som Sir Simon Rattle, Herbert Blomstedt, Klaus Mäkelä, Daniel Harding, Lahav Shani, Gustavo Dudamel, Alan Gilbert, Philippe Jordan, Louis Langrée, Leonardo García Alarcón, Laurence Equilbey, Esa-Pekka Salonen och Jaap van Zweden i konserthus som Philharmonie de Paris, Theater an der Wien, Elbphilharmonie i Hamburg, Lincoln Center i New York, Berwaldhallen i Stockholm, National Auditorium of Music i Madrid, Tokyo Opera City och under stora festivaler som Radio-France festivalen i Montpellier, Rencontres Musicales d’Evian, Mozartwoche i Salzburg, Östersjöfestivalen i Stockholm och Mostly Mozart festivalen i New York.

Från 2017 till 2024 var Korovitch dirigent för Jeune Chœur de Paris och mellan 2022 och 2023 huvuddirigent för Chœur de l’Orchestre de Paris. År 2019 utsågs han till kormästare för Radiokören, i september 2022 chefsdirigent för Orchestre Colonne och är sedan 2023 chefsdirigent för Crnogorski simfonijski orkestar (Montenegros Symfoniorkester). 2024 utsågs han även till chefsdirigent för Spanska Radio- och TV-kören RTVE.

Marc Korovitch brinner för undervisning och var professor i kördirigering vid Conservatoire à Rayonnement Régional de Paris och vid Pôle Supérieur Paris Boulogne Billancourt under sju år.

Musiken

Ungefärliga tider

De flesta av Schumanns verk för kör tillkom under de år då familjen bodde i Dresden.  Hans huvudsakliga verksamhet var då som musikalisk ledare för två körer, manskören Männergesangverein samt den blandade kören Chorgesangverein, vilka utgjorde en arena för hans kompositioner.

Trots en försämrad hälsa vid den här tiden komponerade han mycket, nästan maniskt, och den höstliga Nachtlied för åttastämmig kör och orkester tillkom under en vecka i november 1849.  Det året kom för övrigt att bli hans mest produktiva år som kompositör, med snudd på fyrtio verk.

Nachtlied (Nattsång) är en tonsättning av en dikt av Friedrich Hebbel, i vilken döden möts först med rädsla men sedan med acceptans. Det var ett av hans favoritstycken, och han nämnde i ett brev till vännen och poeten Karl Strackerjan några år senare att han ”alltid hade betraktat det med särskild kärlek”. Hebbels dikt beskriver övergången från dag till natt och sömn. De tolv raderna av poesi skildrar övergången från vaket tillstånd till sömn som om det vore en mystisk alternativ värld, och det går även att tolka in dödsprocessen, resan från livet till döden.

Nachtlied är ett genomkomponerat verk, och är uppdelat i två ungefär lika långa hälfter. Detta tydliggörs genom en växling halvvägs in i verket, från den långsammare d-molldelen till den rörligare alla breve-delen som växlar till dur. Den stämningsfulla, vackra öppningen beskriver målande natten och stjärnorna. Med en tvångsmässig upprepning av ett kort, diffust och spöklikt motiv, skapas en känsla av gastkramande mystik.  Hela första delen kan ses som en inledning till den andra delen, som metaforiskt övergår i sömnen (eller döden) i ess-mollklingande passager. Slutligen landar musiken i befriande dur. Verket avslutas med en tyst, transcendent koral, som visar upp ekon av Beethovens nionde symfoni och efter en nedåtgående pizzicato-linje, hörs i klarinetten, likt en suck, en sista vemodig, reflekterande röst.

Text: Andreas Konvicka

I samband med en utflykt tillsammans med vänner sommaren 1868 får Johannes Brahms fatt i Friedrich Hölderlins brevroman Hyperion, en av den tyska romantikens klassiker. Den skrevs under 1700-talets sista år mot bakgrund av den franska revolutionen. Romanen har beskrivits som ett avsked till en förlorad värld av någon som har förlorat hoppet om människan. Brahms blir så tagen av romanen och inte minst huvudpersonens poetiska ”ödessång” att han genast börjar komponera det som skulle bli Schicksalslied för kör och orkester. Emellertid verkar den ha vållat honom bekymmer för det skulle ta tre år innan han slutförde stycket.

Verket är tredelat. I den första målar Brahms upp de antika gudarnas boning i ett himmelskt ljudlandskap men med en något oroväckande puka i bakgrunden. I den andra drar en storm in och tonsättaren skapar en våldsam, musikalisk scenförändring. Här utgörs texten av Hölderlins tredje strof som beskriver den dödliga, eländiga människan vars öde är att leva i ständig plåga. Tredje och sista delen, postludiet, fungerar som en återtagning av den första fast utan kör och med en fylligare orkestrering. Här går Brahms i viss mån i dialog med Hölderlin och erbjuder en mer harmonisk avslutning än författaren. Brahms skrev om Schicksalslied till dirigenten och vännen Karl Rheintaler att: ”om du framför det, arbeta framför allt med postludiet. Flöjten måste spela med stor passion och de många violinerna måste spela vackert”.

Text: Karin Ekedahl

Brett Dean föddes i Australien 1961 och började som violast. På 1970-talet bildade han en stråkkvartett som hängivet tog sig an de klassiska tyska stråkkvartetterna av romantiker som Schubert och Beethoven. 1984 flyttade Dean till Berlin, i första hand för att etablera sig som kammarmusiker. I stället fick han en tjänst i Berliner Philharmoniker, där han stannade i 14 år. I början gick all tid åt att lära sig repertoaren, men efter några år kunde han spela mer kammarmusik igen. Han började även improvisera på klubbar och samarbeta med musiker med annan musikalisk bakgrund än hans egen. De experimenterade och utforskade, spelade in ljud från tunnelbana och zoo, vävde in elektroakustisk musik och lärde känna varandras musikaliska världar. Där och då ”föddes” tonsättaren Brett Dean. Första orkesterverket kom 1995 och var en klarinettkonsert.

Efter stor vånda beslutade Brett Dean att flytta tillbaka till Australien med sin familj. Han hade inte behövt vara orolig. Tonsättarkarriären tog genast fart, med kammarmusik, solokonserter och andra orkesterverk, operor och mycket annat.

Dramatis Personae betyder ungefär ”dramats personer” och innebär en presentation av de personligheter som framträder i ett drama. Här är det olika sorters hjältar som träder fram, gestaltade med både halsbrytande ekvilibrism och smekande ömsinthet av trumpetsolisten i kamp med och mot orkestern. Konserten öppnar med ”The Fall of the Superhero”, superhjältens fall, inspirerad av både tecknade seriehjältar och klassiska hjältesagor. Andra satsen, ”Soliloquy” anspelar på den typen av monologer som finns i till exempel Hamlet, medan finalen ”The Accidental Revolutionary” snarare för tankarna till anti-hjältar som Charlie Chaplin.

Konserten är en sambeställning av Tonkünstler Orchestra, Danska radions symfoniorkester, City of Birmingham Symphony Orchestra och Gewandhausorkestern Leipzig. Den är skriven för Håkan Hardenberger som också var solist vid uruppförandet 2013 och de därpå följande konserterna med de övriga beställande orkestrarna.

Text: Katarina Lindblad

Ungefärlig konsertlängd: 1 timme 45 minuter inkl. paus.