arrow

Grattis Esa-Pekka!

Under hela sin karriär som dirigent och kompositör har Esa-Pekka Salonen varit den nya musikens och de nya uttryckens förkämpe. I sin Cellokonsert pressar han, i en virvelström av toner, bokstavligen solisten till gränsen för vad som är spelbart. På 1600-talet låg violinvirtuosen och tonsättaren Heinrich Biber i musikalisk framkant med inte minst Battalia à 10 där han använde för sin tid mycket ovanliga tekniker och spelsätt. Beethovens idérika och rytmiskt livfulla Symfoni nr 7 formligen sprudlar av jubel och inspiration; vad kan väl passa bättre att fira Radiosymfonikernas tidigare chefsdirigent och tillika en av Östersjöfestivalens grundare. Konserten kommer även att livestreamas på Play.

När han som 21-åring för första gången klev upp på podiet, då framför Finska radions symfoniorkester, såg han sig själv snarare som en tonsättare som dirigerade vid sidan om. Ödet ville annorlunda, men även om Esa-Pekka Salonen är mer känd som dirigent är komposition lika viktigt. Han har själv sagt att båda sidor stimulerar varandra, att tonsättarhjärnan alltid är med. Salonens Cellokonsert utforskar innebörden i virtuositet, ett ord som förknippas med blixtrande rörlighet, avancerade rytmer och teknisk briljans. Han menar dock att även de tysta, nästan helt stillastående ögonblicken kräver oerhörd skicklighet; virtuositet är också att ge en enda ton den djupaste mening. Salonen har beskrivit sig själv som kroniskt nyfiken och har i konserten hämtat inspiration från vitt skilda håll: inslag av kaosteori, meteorologi och astronomi kombineras med detaljrik orkesterbehandling och, i såväl enkla som komplexa partier, virtuosa cellosolon.

En annan banbrytare i sin tid var Heinrich Biber, en österrikisk violinist som med orädd nyfikenhet och musikalisk skicklighet skrev några av musikhistoriens vikigaste verk för instrumentet. Han experimenterade med att stämma om instrumentets strängar, flerstämmighet och mycket avancerad spelteknik. I verket Battalia à 10 har han – redan 1673 – använt sig av olika slags utökade spelsätt som många i dag nog skulle betrakta som moderna, eller åtminstone samtida. Som namnet antyder är det en strid, en batalj, som gestaltas komplett med kanonskott, vinande gevärskulor och taktfasta militärtrummor. Genom att preparera instrumenten med pappersbitar, spela med trä-sidan av stråken och knäppa hårt på strängarna framträder slagfältet för lyssnarnas öron. En av satserna utspelar sig mellan striderna, när de försupna soldaterna sitter och sjunger diverse tyska, böhmiska och tjeckiska folksånger i en kakofoni som närmast för tankarna till Charles Ives.

Richard Wagner, ofta förknippad med sina mäktiga och dramatiska operor, blev som tonåring en stor beundrare av Beethoven. När han 14 år gammal för första gången hörde Beethovens sprudlande Symfoni nr 7 lär han ha blivit tagen, som många andra både före och efter honom, och han beskrev senare symfonin som ”dansens gudomliggörande”. Å ena sidan ett okarakteristiskt uttalande mot bilden av Wagner som allvarsam, intellektuell och svårmodig, men samtidigt och likafullt ett bevis på musikens oemotståndliga lekfullhet och livsglädje. Musikforskaren George Grove skrev att symfonins medryckande fjärde sats ”regeras av en kraft som är bokstavligen oerhörd”. Andra satsen, som i sig blivit ett uppskattat konsertstycke och gjorts i såväl folk- som rockversioner, blev vid uruppförandet så uppskattat att det fick spelas en gång till. Som sagt: vilket bättre sätt än detta att fira en av vår tids största och mest uppskattade musiker, Esa-Pekka Salonen!


SVERIGES RADIOS SYMFONIORKESTER Skriv ut

Medverkande

 

Sveriges Radios Symfoniorkester är en av Europas mest mångsidiga orkestrar. Repertoaren innefattar såväl de stora klassiska verken som spännande ny musik. I samarbeten med tonsättare, dirigenter och solister finns en ständig strävan att bryta ny mark. Orkesterns omfångsrika och högklassiga musicerande har belönats med ett otal priser och lovord och de gör regelbundna gästspel på internationella festivaler och konserthus. ”Orkestern har en unik kombination av ödmjukhet, sensibilitet och musikalisk fantasi” säger Daniel Harding, chefsdirigent för Sveriges Radios Symfoniorkester. ”Jag har aldrig haft en konsert med Radiosymfonikerna där de inte spelat som om det gällde livet!” fortsätter han. Den första radioorkestern bildades 1925, samma år som Radiotjänst började sina sändningar. Alltsedan dess har orkesterns konserter sänts i Sveriges Radios. Sveriges Radios Symfoniorkester fick sitt nuvarande namn 1967 och har genom åren haft framstående chefsdirigenter som Sergiu Celibidache, Herbert Blomstedt och Esa-Pekka Salonen.

Esa-Pekka Salonen utmanar och förnyar ständigt konstmusikens roll och plats i samhället. Han är förste dirigent och konstnärlig rådgivare för Philharmonia Orchestra i London, hedersdirigent och musikalisk ledare för Los Angeles Philharmonic och tillträder som chefsdirigent för San Franciscos symfoniorkester hösten 2020. Dessutom är han konstnärlig partner vid Finlands nationalopera och balett, där han bland annat skall dirigera hela Wagners Nibelungens ring och även hans egna verk tas upp på orkesterns repertoar. I London har han drivit de prisbelönade installationerna RE-RITE och Universe of Sound som låtit människor över hela världen upptäcka symfoniorkester. Esa-Pekka Salonen är en av Östersjöfestivalens grundare och tidigare chefsdirigent för Sveriges Radios Symfoniorkester.

Med en kombination av konstnärlig integritet, intensitet och elegans har cellisten Truls Mørk spelat sig till toppen solisteliten. Han uppträder med de största orkestrarna runt om i världen och har nyligen gästat exempelvis San Franciscos symfoniorkester, Gewandhausorchester Leipzig, Orchestre de Paris och Tonhalle-Orchester Zürich för att nämna några. Mørk har spelat in de stora solokonserterna av Dvořák och Elgar liksom av de Britten och Sjostakovitj, och dessutom både Bachs och Brittens samlade cellosviter. Han har även inlett en turnéverksamhet med pianisten Behzod Abduraimov. Mørk är hängiven den nya musiken och har uruppfört mer än 30 verk, som Krzysztof Pendereckis Concerto for Three Cellos, Hafliði Hallgrímssons Cellokonsert och Einojuhani Rautavaaras Towards the Horizon.

Musiken

Ungefärliga tider

Richard Wagner kallade Beethovens Symfoni nr 7 i A-dur för ”dansens apoteos”, dansens gudomliggörande, ett yttrande som under senare år tagits så bokstavligt att det satts upp baletter till symfonin. Tanken att musiken skulle utgöra underlag för en balett hade nog varit främmande för både Wagner och Beethoven, men förmodligen är det bevis för symfonins styrka att den kunnat få helt annorlunda representation än tonsättaren föreställt sig.

Uruppförandet skedde vid en välgörenhetskonsert för soldater som sårats i slaget vid Hanau under Naopleonkrigen. Beethoven, redan då rejält hörselskadad, dirigerade själv vilket senare beskrevs av tonsättaren Louis Spohr: ”Han var van vid att visa vilka uttryck han ville få fram med de mest egendomliga rörelser. Vid sforzando slog han våldsamt isär armarna. Vid piano böjde han sig ner, längre och längre ju svagare det skulle vara. Vid crescendon reste han sig igen för att till slut sträcka ut sig helt; och utan att veta det skrika högt rakt ut.”

Mottagandet i Wien var mycket entusiastiskt, men i Tyskland var publiken inte lika förtjust. Friedrich Wieck, Clara Schumanns far, menade att det allmänna omdömet var att verket måste tillkommit i berusat tillstånd. Carl Maria von Weber påstås ha sagt att Beethoven nu var mogen för dårhuset. Själv tvivlade Beethoven aldrig på symfonins kvaliteter. På 1800-talet ägnades mycket huvudbry åt vad musiken handlade om. Några hävdade att den skildrade tidsandan i det krigsdrabbade Centraleuropa. Andra menade att sista satsen återgav ett sinnessjukhus med hoppande interner. En del ansåg liksom Weber att Beethoven själv hade blivit galen.

En frimodig – och tidstypisk – tolkning gick ut på att symfonin gestaltade en bröllopsfest. I inledningen slås portarna upp och stela gamla herrar och damer varvas med mer lättfotade, humoristiska bröllopsgäster. Andra satsen är själva bröllopsakten med cellosolot som äktenskapslöfte, den tredje en jublande dans under ivrigt skålande och i den sista satsen öppnas alla fördämningar, anständigheten är ett minne blott och det hela slutar i allmän förvirring.

I dag är det lätt att le åt en sådan bild och det är också kanske svårare att uppfatta symfonin som så kaotisk och förvirrad som många lyssnare under 1800-talet tycktes göra. Vi kan lättare att se konsekvensen, logiken och klarheten i struktur och form. Samtidigt är det bevis för att lyssnare kan skapa sig väldigt olika och personliga bilder av Beethovens musik. Och det är naturligtvis också tillåtet.

Text: Ola Nordenfors

Ungefärlig konsertlängd: 2 tim inkl. paus

Konsertintroduktion i Berwaldhallens nedre foajén kl 18.15-18.30.

Ingen buss till Berwaldhallen från Stockholm city:
Busslinje 69 kortas av och kör sträckan Karlaplan – Kaknästornet/Blockhusudden from 20 augusti tillsvidare. Läs mer här

MISSA INTE ÖSTERSJÖKLIPPET!
10 % rabatt på ordinarie biljettpris vid köp av tre olika konserter vid samma tillfälle.
15 % rabatt på ordinarie biljettpris vid köp av fyra olika konserter vid samma tillfälle.
20 % rabatt på ordinarie biljettpris vid köp av fem eller fler olika konserter vid samma tillfälle.
TILL ÖSTERSJÖKLIPPET

Här ser du hela festivalprogrammet