arrow

Mühlrads klarinettkonsert

Den mångsidige kompositören Jacob Mühlrad har tagit musikvärlden med storm de senaste åren. I denna konsert uruppför klarinettisten Magnus Holmander hans nyskrivna klarinettkonsert, beställd av Sveriges Radios konserthus Berwaldhallen. Dirigenten Martin Fröst leder också Radiosymfonikerna i Felix Mendelssohns tredje symfoni, inspirerad av den skotska naturen. Läs en längre intervju med Jacob Mühlrad under Läs mer.

Stanna kvar torsdag 11 april och lyssna på bonuskonserten efter det ordinarie programmet med pianisten David Wärn som spelar Andreas Halléns romantiska pianokvartett med tre stråkmusiker ur orkestern!

En klarinettkonsert som fått inspiration av dervischer och deras religiösa snurrdans, och av makam, det musikteoretiska system som används för musik i Mellanöstern… Det låter kanske både abstrakt, konceptuellt och svårt att greppa för en vanlig musiklyssnare, rentav avskräckande.

Men den som följt Jacob Mühlrad sedan han fick sitt genombrott i vidare kretsar 2017 med körverket Kaddish kan nog ana att han även den här gången kommer att bjuda oss lyssnare på musik som är både intuitiv och lätt att tycka om. Man måste inte ha någon bruksanvisning eller några högskolepoäng i musikteori.

Som han själv säger:
– Sätt på flight-mode på telefonen och få antingen en stunds reflektion bara, eller så kan man fokusera jättenoggrant, eller bara drömma sig bort.

Jacob Mühlrad har ofta låtit sig inspireras av religiös liturgi och ritualer i sitt musikskapande. Så också denna gång. Men om vi har vant oss vid att hans musik har en meditativ grundton, så kan vi denna gång förvänta oss något radikalt annorlunda:

– Jag skulle säga att det här verket skiljer sig väldigt mycket från det jag skrivit förut, för det innehåller extremt explosiva partier. Det har väldigt mycket kontraster, och det är väldigt dynamiskt. Det har också att göra med temat jag utgått från, att det är inspirerat av makam, alltså från judisk-arabisk tradition.

Den andra inspirationskällan, vid sidan av makam med dess speciella tonförråd och musikaliska gestik, är dervischerna och den rituella snurrdansen, ”sufi-whirling”, kallat så på grund av kopplingen till sufismens mysticism, en slags aktiv meditation som syftar till att hamna i ett tillstånd där man når högre existentiella insikter.

– Det här transcendentala tillståndet som man försöker nå i sufi-whirling, det är också nånting jag vill nå, som jag försöker åstadkomma med verket.

– Jag tycker att det är intressant också för att det efterliknar den mest fundamentala rörelsen i universum och ursprunget till liv, rotationen. Där finns ju både det här enormt maximalistiska,  hur planeter och solsystem roterar runt varandra, men också rotationen i det lilla, i atomerna, i kroppen, i det mikroskopiska. Jag har försökt reflektera det i det här verket. Det finns partier som är extremt maximalistiska, tuttipartier då alla instrument spelar, till extremt sköra partier när det är soloklarinett och kvartstonsstämd harpa som en sorts, en enorm kontrast.

Även om han på senare år alltmer intresserat sig för orkestermusik, så var det länge körmusiken som gjorde Jacob Mühlrad känd och omtyckt. Kommer det att märkas på klarinettkonserten att den skrivits av en tonsättare med en så uppenbar känsla för sång? Svaret är ja.

Han berättar att han tänker sig klarinetten som en predikant som vägleder oss genom verket. Ibland har den en framträdande roll och tar plats. Andra gånger är klarinetten en ganska spröd röst. Vilket har likheter med hur körverken är skrivna, till exempel Nigun från 2014, och hur det är tänkt att sångsolisten där växer fram ur kören, organiskt, och utan att dominera.

Det blir klarinettisten Magnus Holmander som spelar solistpartiet. Han är en god vän, och har haft en mycket aktiv roll i tillkomsten av konserten. Det har bollats idéer och testats spelsätt, och konserten är skräddarsydd för honom.

– Han har haft ett otroligt tålamod och varit väldigt snäll och ödmjuk. Som kompositör kan man ibland vara lite naiv och fastna i sin föreställning om hur nånting ska låta. Sen måste det möta verkligheten…

Jacob Mühlrad är inte den sorts tonsättare som sitter isolerad på sin kammare och träffar musikerna först när det är dags för konsert. Han tycker det är socialt och trevligt, som han säger, att ha kontakt hela tiden med musikerna, även de som spelar i orkestern. Att på en gång få höra hur musiken klingar och få experimentera.

Och så är det bra att promenera. Nu på sluttampen när allt är färdigskrivet i datorn, och det går att extrahera alltsammans som midifil, så har musiken fått följa med i lurarna.
– Jag tog en djurgårdspromenad klockan två häromnatten för att lyssna igenom hela klarinettkonserten ett par gånger.

En massa småfix måste lokaliseras och ändringar göras, in i det sista. Uruppförandet närmar sig med stormsteg.

Av Christina Hedlund februari 2024


SVERIGES RADIOS SYMFONIORKESTER dot 2023/2024
Skriv ut

OBS - konserten har bytt titel och hette tidigare "Fröst tolkar Mühlrad".

Medverkande

 

&

Sveriges Radios Symfoniorkester, Radiosymfonikerna, är kända som en av Europas mest allsidiga orkestrar. De har en bred och spännande repertoar och ligger hela tiden i framkant. Orkestern har mottagit ett flertal utmärkelser och uppskattas för sin stora musikaliska bredd, men även för sina samarbeten med världens främsta kompositörer, dirigenter och solister.

Radiosymfonikerna har sedan 1979 varit knutna till Sveriges Radios konserthus Berwaldhallen. Förutom publiken på plats i Berwaldhallen, når orkestern många lyssnare via radion och digitala medier, samt genom sitt samarbete med EBU. Konserter strömmas även regelbundet via Berwaldhallen Play och sänds av Sveriges Television, vilket ger publiken ännu fler möjligheter att njuta av en av världens främsta orkestrar.

”Orkestern känner stor ödmjukhet inför musiken och har en underbar känsla för musikalisk inlevelse och kreativitet”, enligt Daniel Harding, Radiosymfonikernas chefsdirigent sedan 2007. ”Jag har aldrig dirigerat en konsert där orkestern inte har spelat med livet som insats!”

Radioorkestern grundades för första gången 1925 i samband med de första radioutsändningarna i Sverige. Sveriges Radios Symfoniorkester fick sitt nuvarande namn 1967. Orkestern har under åren haft flera framstående chefsdirigenter. Två av dem, Herbert Blomstedt och Esa-Pekka Salonen, har senare utnämnts till hedersdirigenter.

Martin Fröst, klarinettist och dirigent, bördig från Uppsala och utbildad vid Kungl. Musikhögskolan och musikhögskolan i Hannover, är en av vår tids största musiker. Hans internationella renommé låter sig nästan inte beskrivas. En kritiker i New York Times menade att Martin Fröst äger ”en virtuositet och musikalitet som ingen annan klarinettist – kanske ingen annan instrumentalist – som jag kan påminna mig”. 2014 erhöll han Léonie Sonning Music Price. Namn ur listan över tidigare mottagare vittnar om prisets tyngd: Leonard Bernstein, Birgit Nilsson, Daniel Barenboim.

Genom åren har han gjort sig känd för att ständigt söka nya vägar inte bara för sitt eget musicerande, också genom att utmana gränserna för hur vi tar till oss klassisk musik och hur den klassiska musikarenan fungerar. Ett exempel är de bejublade temakonserterna med Kungliga Filharmonikerna; Dollhouse, Genesis, Retrotopia och Xodus (2013-2022), ett slags multimedieprojekt med musik, koreografi och ljusdesign, och där Martin Fröst framträdde både som klarinettist, dirigent, textförfattare och ”ceremonimästare”.

Repertoaren spann genom hela världshistorien, från flertusenåriga notfragment till den allra senaste nutida musiken, vilket kan sägas vara typiskt för hur Martin Fröst fungerar som musiker. Det handlar om att fånga musikens innersta väsen, oavsett om det är klarinetten som är verktyget, eller dirigentpinnen, och oavsett från vilken tid musiken kommer.

Martin Fröst framträder numera både som dirigent och klarinettsolist – ibland i båda rollerna samtidigt, t.ex. när han framför Mozarts klarinettkonsert – med världens främsta orkestrar: Royal Concertgebouw Orchestra, New York Philharmonic, Los Angeles Philharmonic, Gewandhausorkestern i Leipzig, London Philharmonic, med många flera.

Sedan 2019 är han chefsdirigent för Svenska kammarorkestern. Ett projekt har handlat om att under en fyraårsperiod göra turnéer (med tåg!) och följa Mozart i spåren på hans resor genom Europa. Han driver även stiftelsen Martin Fröst Foundation, med målet att ge barn och unga världen över utbildning i musik, tillgång till instrument och möjlighet att utveckla den klassiska konsertformen för framtida generationer.

Magnus Holmander har en uttalad passion för nutida musik, vilket lett till en lång rad samarbeten med flera av landets mest namnkunniga kompositörer. Förutom den nu aktuelle Jacob Mühlrad kan nämnas Rolf Martinsson, Anders Hillborg och Andrea Tarrodi.

Han är ständigt nyfiken på att hitta nya uttryck, sammanhang och sätt att spela. Ofta handlar det om att experimentera med ny teknik, som i föreställningen Music in Motion där han kopplade klarinetten till en sensor som kände av rörelser, vilket gav ljudeffekter, t.ex. loopar, så att han kunde ”spela med sig själv”. I performanceföreställningen The Extended Clarinet tillsammans med pianisten David Huang och ljusdesignern Lovisa Ivenholt användes klarinetten inte bara för att frambringa toner, utan också för att med sin rörelse skapa olika ljuseffekter.

En röd tråd i Magnus Holmanders musikerskap är förkärleken för att blanda klarinettspelet med andra konstformer. Den mest otippade kombinationen härvidlag är när han blandar klarinettspel med trollerikonster! På sin hemsida presenterar han sig med orden Musician and Magician. Uppvuxen med både far och farfar som skickliga amatörillustionister, hade han också själv redan som liten under uppväxten i Askim ett stort intresse för trolleri, parallellt med musiken. Det har sedan fallit sig naturligt att skapa egna trick som involverar klarinetten på olika sätt. Både musik och trolleri, har han sagt, handlar ju ytterst om upplevelser.

Sitt genombrott fick Magnus Holmander 2013, då han fortfarande gick sin utbildning på Kungl. musikhögskolan (Hermann Stefánsson och Emil Jonasson var hans lärare) och blev inbjuden av sin äldre klarinettkollega Martin Fröst att medverka i föreställningen Dollhouse på Konserthuset i Stockholm. Sedan dess har han gått från klarhet till klarhet. Martin Fröst har kallat honom ”en av de mest fullfjädrade klarinettisterna vi har i Sverige idag”.

Han har vunnit en mängd utmärkelser. Nämnas kan European Concert Hall Organisation som 2019 utsåg honom till ”Rising Star”, vilket ledde till framträdanden på en rad stora konserthus i Europa: Concertgebouw, Musikverein, Elbphilharmonie, Royal Festival Hall, Kölner Philharmonie med flera.

Musiken

Ungefärliga tider

År 1829 tyckte Felix Mendelssohns far att det var dags för sonens ”grand tour”. Felix hade redan gjort sig känd och pengar saknades inte i familjen, men han måste ändå bevisa att han verkligen kunde leva på musiken. Tre år Europa runt fick det bli.

Skottland gjorde stort intryck på tjugoåringen. Extra gripen blev Mendelssohn av besöket på slottet Holyrood, med kapellruinen där Maria Stuart krönts till drottning av Skottland. ”Jag tror att jag fann början på min skotska symfoni där i dag”, skrev han till föräldrarna. Men den ”skotska” symfonin kom att dröja rätt länge. Han drog vidare till Italien och skissade fortfarande på de skotska verken – symfonin och konsertuvertyren Hebriderna – men med tiden tog nya projekt och en tuff karriär som en av Europas ledande musiker över.

Trots att symfonin betecknas som nummer tre av fem är den faktiskt Mendelssohns sista, fullbordad först 1842. Han stod själv för uruppförandet med sin Gewandhausorkester i Leipzig i början av samma år, och efter symfonins stora succé i England tillät drottning Victoria nådigt att den fick tillägnas henne.

Symfonin är ett uttryck för stämningar framkallade av upplevelser under resan, snarare än en programmusikalisk skildring av specifika händelser.

Det inledande temat skissades redan vid Holyrood, och speglar vördnaden som ynglingen kände där. Den andra satsen, ett bubblande scherzo som är betydligt kortare än de övriga, är ett gott exempel på Mendelssohns förmåga som hitmakare. Massor av inspiration från lokal folkmusik märks här, vilket lär ha förvånat de som hört Felix klaga på att han fick tandvärk av sådant. Kan det ha berott på att det första de skotska värdarna gjorde var att ta honom till en tävling för säckpipeblåsare?

Hur som helst följer det underbara adagiot med minnen av Beethoven – här finns drag av både dennes sjunde symfoni och tionde stråkkvartett, den så kallade Harpkvartetten. Folkmelodiken återkommer i finalsatsen, betecknad Allegro guerriero: ”snabbt och krigiskt”. Ett påfallande triumfatoriskt tema fullbordar symfonin, vars fyra satser följer på varandra utan avbrott.

Text: Gunnar Lanzky-Otto

Ungefärlig konsertlängd: 1 tim 10 min

Lyssna på P2: Samtal med Mühlrad


BONUSKONSERT 11 APR: HALLÉNS PIANOKVARTETT
Som kompositör, dirigent och pedagog var Andreas Hallén en centralgestalt i det svenska musiklivet kring sekelskiftet 1900. I Halléns musik märks ofta inspiration från samtida tyska kompositörer som exempelvis Richard Wagner och hans romantiska pianokvartett från 1870 är inget undantag.

Medverkande:
Frida Hallén Blixt, violin
Ingegerd Kierkegaard, viola
Helena Nilsson, cello
David Wärn, piano

Program:
ANDREAS HALLÉN: Pianokvartett op. 3, 25 min
I. Andante maestoso – Allegro appassionato – Presto
II. Lento
III. Allegro vivace – Presto

Ingår i följande konsertserier: