arrow

FRIHETENS VÅR

Våren är en tid för hopp och framtidstro. Himlens ljus återvänder och det som varit dött i naturen väcks åter till liv. Bäckarna befrias från sitt istäcke och låter vattnet porla fram. Knopparna brister och vecklar ut sin blomsterprakt. Människa och djur letar sig längre ut från hus och hem för att utforska den nyväckta omgivningen. Det är inte svårt att tänka sig in i det samhälle där gåvor offrades för att våren ska komma tidigt och för att livsviktiga grödor ska växa med ny energi. Våroffer med en önskan om hjälp att göra livet lite lättare.

Orkestern Filialen vill med denna konsert ta chansen att via musiken uttrycka sitt hopp om en bekymmersfri start på sommaren i mötet av ljuset och värmen tillsammans med publiken i Frihetens vår. Drygt 110 musiker samlas på Berwaldhallens scen för att framföra några av 1900-talet mest omtalade orkesterverk. Musik som är lika aktuell och omdiskuterad idag som när det skrevs för 100 år sedan.

Om musiken

Sergej Prokofjev (1891-1953): Satser ur Romeo och Julia, Op. 64a

Baletten Romeo och Julia beställdes av Mariinskijbaletten och komponerades 1935-1936. Baletten baseras på William Shakespeares tragedi Romeo och Julia där Prokofjev skrivit om slutet på berättelsen. När verket var klart möjliggjorde dock inte kulturklimatet i landet att den kunde uppföras då det lyckliga slutet i baletten ansågs provokativt på sin tid. Prokofjev arrangerade då om verket i form av en orkestersvit. Inte förrän den 30 december 1938 fick baletten sin premiär, i Brno i Tjeckoslovakien, och först ett år senare, den 11 januari 1940, i Leningrad, då slutet hade ändrats.

Sergej Prokofjev (1891-1953): Violinkonsert nr 1, Op.19

Prokofjev färdigställde sin första violinkonsert under 1917, vilket anses vara ett av hans mest produktiva år som kompositör. Han påbörjade dock konserten redan 1915 då han inspirerad av Karol Szymanowskis verk Mity (Op. 30) skrev öppningsmelodin som kommer att inleda violinkonserten. Violinkonserten uruppfördes 1923 med Parisoperan under ledning av Serge Koussevitzky och Marcel Darrieux som solist. Uruppförandet genomfördes under Prokofjevs första år i Paris, där han kom att stanna en längre tid. Det som framförallt utmärkte violinkonserten för sin tid var det sätt som solostämman är skriven mer som en del av orkestern än som en separat solostämma för orkestern att ackompanjera. Den ryska musikkritikern Yampolsky beskrev verket som följande (fritt översatt):

Soloviolinen har inte ställts mot orkestern, utan reser sig inifrån orkesterklangen för att sedan dominera den. Detta är en unik, modern behandling av violinens huvudroll i den förklassiska violinkonserten.

Igor Stravinskij (1882-1971): Våroffer

Mycket finns skrivet om premiären av Stravinskijs Våroffer som ägde rum på Théâtre des Champs Élysées i Paris den 29 maj 1913 med Ryska baletten. Musiken och dansen anklagades för att vara så annorlunda och provocerande att det ledde till det upplopp som uppstod i teatern och polis fick tillkallas. Ljudet från publiken överröstade orkestern på drygt 100 musiker, vilket fick koreografen Niżyński att från sidan av scenen ropa ut siffror så att dansarna hade en gemensam rytm att hålla sig till.

Våroffer har undertiteln Bilder av det hedniska Ryssland och skildrar en serie riter där en en ung flicka väljs ut som offer till naturen, varpå hon dansar sig själv till döds. Verket är indelat i två akter, 1. Dyrkandet av jorden och 2. Offret. Som helhet består det av 14 danser (satser). Stavinskij fick idén om offerriten under tiden då han arbetade med sitt tidigare verk Eldfågeln och skrev Våroffer i ett mindre rum som han hyrde i Clarens, Schweiz.

Det som chockade publiken var dels musiken med en komplex rytmik som framfördes på instrument som spelade i högre eller lägre register än vad som tidigare framförts, vilket utmanade musikerna. Stravinskij lär ha sagt i en intervju sent i livet att dagens orkestrar är för tekniskt drivna och spelar vissa delar “för bra” utifrån ursprungstanken. Harmoniken i verket är staplade över varandra, vilket gör att musiken blir dissonant och uppfattas som ytterst komplex även om de enskilda instrumentgrupperna har flertalet melodiska partier. Också koreografin av Niżyński skapade starka reaktioner då dansarna trampade ner med hela foten, vilket den skolade dansen förbjöd, samt gick och stod med fötterna inåt. De ryckiga rörelserna i dansen beskrevs som djuriska, erotiska och hedniska.

Året efter den skandalomsusade premiären uppfördes Våroffer som orkesterverk, utan dans, och fick ett helt annat mottagande. Det sägs att Stravinskij bars ut på publikens axlar i triumf vid ett av framförandena som han dirigerade. Efter första världskriget gjordes försök med att sätta upp baletten med sin originalkoreografi, men Niżyński var då i sådant dåligt skick mentalt att han inte kunde återskapa koreografin. Inte heller någon annan medlem i danskompaniet utgav sig för att komma ihåg koreografin. Framförandet av Våroffer i originaluppsättningen dröjde därför ända till 1980-talet då koreografin återskapades efter Niżyńskis uppteckningar.

Våroffer anses vara ett av de första exemplen på modernism i musik och är känt för sin brutalitet, sina barbariska rytmer och sin dissonans. Leonard Bernstein beskrev Våroffer som 1900-talets viktigaste musikstycke.


Medverkande

 

Orkestern Filialen grundades 1993 i mindre skala och genomförde 1994 sitt första symfoniorkesterprojekt. Idag är orkestern med sina över 200 medlemmar Stockholms största amatörsymfoniorkester. Medlemmarna är avancerade amatörmusiker, musikstudenter, musiklärare och före detta yrkesmusiker, vilket gör att orkestern kan framföra verk som både kräver spelskicklighet och storlek. Hur många och vilka musiker som deltar avgörs av vad som krävs för varje enskilt projekt, vilket kan variera alltifrån mindre ensembler till en stor symfoniorkester med över hundra musiker. I och med vår stora medlemsbas och att verksamheten bedrivs i projektform har vi mycket goda möjligheter att anpassa ensemblen vid varje konsert till verkens utmaningar samt till de enskilda medlemmarnas intresse och möjlighet att medverka. Våra medlemmar deltar ideellt med sina musikaliska färdigheter utifrån sitt stora intresse för orkesterspel.

Orkestern Filialen genomför varje år runt tio konserter. Några av dessa är egna produktioner, där vi anlitar olika dirigenter och solister. Vid andra projekt arbetar vi med uppdragsgivare, ofta tillsammans med kyrkokörer. Vår repertoar är därför varierad, även om tonvikten vid våra egna projekt ligger på musik för stor symfoniorkester från mitten av artonhundratalet och fram till våra dagar.

Namnet då? Från början kallade vi oss Filialharmonikerna, en ordlek där orkesterns rötter som ett slags Stockholmsfilial till Bergslagens kammarsymfoniker kombinerades med en smula filharmonisk hybris.

Simon Crawford-Phillips är chefsdirigent och konstnärlig ledare för Västerås Sinfonietta, känd pianist, kreativ programsättare med en passion för att kämpa för samtida repertoar och en kammarmusiker som regelbundet samarbetar med artister som Daniel Hope och Lawrence Power inom repertoar från Haydn och Schumann till Adès, Byström, Dean och Reich. Han spelar bland annat i ensemblerna Kungsbacka Piano Trio och Stockholm Syndrome Ensemble (resident artister på Stockholm Konserthus). Simon är konstnärlig ledare för Change Music Festival i norra Halland, Västerås Music Festival och delar av Wye Valley Chamber Music Festival. Simon är dirigentstipendiat vid NDR Elbphilharmonie Orchestra där han arbetar tillsammans med chefdirigenten Alan Gilbert.

Malin Broman är första konsertmästare i Sveriges Radios Symfoniorkester och en internationellt efterfrågad solist med gästspel hos bland andra Academy of St Martin in the Fields, BBC Scottish Symphony Orchestra, Sjællands Symfoniorkester och Göteborgs Symfoniker. Mellan åren 2015 och 2020 var hon konstnärlig ledare för Musica Vitae och hon efterträdde hösten 2019 Sakari Oramo som konstnärlig ledare för Mellersta Österbottens kammarorkester. Hon har även verkat som solist/musikalisk ledare vid konserter med Tapiola Sinfonietta, Scottish Ensemble, Nordic Chamber Orchestra, Västerås Sinfonietta, Trondheim Soloists, Lapland Chamber Orchestra och australiska ACO Collective.

Broman har de senaste åren uruppfört violinkonserter av Britta Byström, Andrea Tarrodi och Daniel Nelson. Hon har gjort fler än 30 skivinspelningar, bland dem Carl Nielsens och Britta Byströms violinkonserter. Hennes inspelning av Mendelssohns dubbelkonsert för violin och piano med Musica Vitae och Simon Crawford-Phillips Grammynominerades 2019. Hon har även gjort ett antal inspelningar med sin hyllade ensemble Kungsbacka Pianotrio, som gett mer än 700 konserter världen över och grundat Change Music Festival.

Bland Malin Bromans senaste inspelningar kan nämnas ett album med musik av Laura Netzel, samt en inspelning med Mellersta Österbottens kammarorkester, Stockholm Diary, med verk av bland annat Salonen och Stravinsky. Våren 2020 gjorde hon i form av programkonceptet Malin Broman x 8 en uppmärksammad filmad inspelning där hon spelar samtliga åtta stämmor i Felix Mendelssohns stråkoktett. Stycket kräver normalt åtta musiker, men i filmen spelar Malin Broman alltså fyra fioler, två altfioler och två celli. Hon har sedan följt upp denna filmade inspelning med två ytterligare enligt liknande koncept, A Room of One´s Own to Malin Broman x 8 by Britta Byström, samt en inspelning tillsammans med Radiosymfonikernas solokontrabasist Rick Stotijn.

Sedan 2008 är Malin Broman ledamot i Kungl. Musikaliska akademien. Hon är även violaprofessor vid Edsbergs Musikinstitut. Våren 2019 mottog hon H.M. Konungens medalj av 8:e storleken för sina betydande insatser inom svenskt musikliv. Hösten 2023 mottog hon ett stipendium om 100.000 kr från stiftelsen Klockrosen, grundad av makarna Börje Frelin och Kerstin Ekman. Av Järnåkerfonden lånar hon en Stradivarius-violin från 1709 och en Bajoni-viola från 1861.

Ungefärlig konsertlängd: 2 tim (inklusive paus)

Extern arrangör: Orkestern Filialen