arrow

Finland 100 år -Sibelius & Sallinen

År 2017 firar Finland 100 år som självständig nation vilket märks hela året. Det 21-åriga stjärnskottet Klaus Mäkelä ger ett helfinskt program med purfärsk såväl som klassisk finsk musik.

Hör Klaus Mäkelä berätta mer om konsertprogrammet.

Det omväxlande humoristiska och skrämmande verket Nocturnal Dances of Don Juanquixote av Aulis Sallinen blandar eldig tango med virtuosa cellosolon i en vild, oförutsägbar resa. Solist är Radiosymfonikernas egen Jan-Erik Gustavsson. Den unge tonsättaren Sauli Zinovjevs Batteria uruppfördes i Helsingfors i januari och spelas nu för första gången i Sverige. Musiken är inspirerad av de fruktansvärda terrordåd som drabbar världen. Konserten avslutas med Sibelius Symfoni nr 7, ett av hans sista verk och därtill ett av hans främsta; en unik och vacker symfoni.


Medverkande

 

&

Sveriges Radios Symfoniorkester är en av Europas främsta och mest mångsidiga orkestrar, som har mottagit flera priser och utmärkelser och samarbetar med världens främsta kompositörer, dirigenter och solister. Orkestern turnerar regelbundet, med hyllade gästspel runt om i Europa och världen, och har en omfattande, kritikerrosad skivkatalog.

Sedan 2007 är Daniel Harding chefsdirigent för Sveriges Radios Symfoniorkester, och sedan 2019 också dess konstnärlige ledare. Hardings tjänst fortsätter till och med säsongen 2024/2025. Två av orkesterns tidigare chefsdirigenter, Herbert Blomstedt och Esa-Pekka Salonen, har utnämnts till hedersdirigenter. Båda fortsätter att göra regelbundna gästspel med orkestern.

Sveriges Radios Symfoniorkester är hela Sveriges symfoniorkester. Från sin hemmascen i Sveriges Radios konserthus Berwaldhallen når orkestern hela landet i etern och på webben genom Sveriges Radio P2. Flera av konserterna visas även på Berwaldhallen Play, i SVT och på SVT Play, samt sänds internationellt genom EBU.

&

Klaus Mäkelä är chefsdirigent och konstnärlig rådgivare för Oslo-Filharmonien. Han utsågs till chefsdirigent vid Orchestre de Paris i september 2021 och har verkat som orkesterns konstnärlige rådgivare under säsongen 2020/21. Han är även förste gästdirigent för Sveriges Radios Symfoniorkester och konstnärlig rådgivare för Åbo musikfestspel. Klaus Mäkelä har kontrakterats av Decca Classics och har dirigerat Oslo-Filharmonien i Sibelius hela symfonicykel för skivmärket. Inspelningen släpps 2022.

Klaus Mäkelä inledde säsongen 2021/2022 för Oslo-Filharmonien den 18 augusti med en specialkonsert med Saariahos Asteroid 4179: Toutatis, Strauss Also sprach Zarathustra, två nya verk av den norska kompositören Mette Henriette samt Sibelius Lemminkäinen på programmet. Vårsäsongen i Oslo består av en minst lika innehållsrik repertoar med större körverk av Bach, Mozart och William Walton, Mahlers tredje symfoni och Sjostakovitj Symfoni nr. 10 och Symfoni nr. 14 med solisterna Mika Kares och Asmik Grigorian. Den nyare musiken representeras av Sally Beamish, Unsuk Chin, Jimmy Lopez, Andrew Norman och Kaija Saariaho. Under våren 2022 framför Oslo-Filharmonin under Klaus Mäkelä Sibelius kompletta symfonicykel på Wiener Konzerthaus och Hamburg Elbphilharmonie, och turnerar sedan i Frankrike och Storbritannien.

Klaus Mäkelä deltog tillsammans med Orchestre de Paris på sommarfestivalerna i Granada och Aix-en-Provence. Han inledde säsongen 2020/21 med att dirigera Spira, ett nytt verk av Unsuk Chin, Richard Strauss Fyra sånger (Opus 27) med solisten Lise Davidsen samt Mahlers Symfoni nr. 1. Hans första säsong som chefsdirigent innehåller även verk av Ligeti och Dutilleux samt Biber, Mozart, Mendelssohn, Brahms, Rachmaninov och Stravinskij. Mäkelä är utsedd till porträttartist vid Wiener Konzerthaus för säsongen 2020/21 där han dirigerar Wiener Symphoniker och Oslo-Filharmonien samt gör kammarmusikframträdanden som cellist. Han är även gästdirigent för Chicago Symphony Orchestra, Cleveland Orchestra, San Francisco Symphony, Concertgebouworkest, London Philharmonic, Symphonieorchester des Bayerischen Rundfunks och Münchner Philharmoniker.

Mäkelä studerade till dirigent för Jorma Panula och cello för Marko Ylönen, Timo Hanhinen och Hannu Kiiski vid Sibelius-Akademin. Han har gjort soloframträdanden med ett flertal finska orkestrar och som kammarmusiker tillsammans med medlemmar av Oslo-Filharmonien, Symphonieorchester des Bayerischen Rundfunks och Orchestre Philharmonique de Radio France. Han spelar på en cello tillverkad av Giovanni Grancino 1698 utlånad av finska OP Konststiftelse.

&

Jan-Erik Gustafsson är solocellist i Sveriges Radios Symfoniorkester. Han inledde sin solistkarriär med EBU:s solisttävling i Köpenhamn 1986 och har sedan dess framträtt som solist med nästan alla finska och flertalet av de svenska symfoniorkestrarna, liksom framstående orkestrar över hela världen i bland annat London, Amsterdam, Birmingham, Stockholm, Tallinn, Washington D.C., Brisbane, Prag, Tokyo och Hong Kong. Han har även framträtt som solist med kammarorkestrar i New York City, Amsterdam, Wien och Lausanne, samt med Camerata Bern och Amadeus Chamber Orchestra.

Gustafsson är en mycket aktiv kammarmusiker som medverkar i festivaler världen över och är konstnärlig ledare för Lovisa Sibelius-dagar sedan 1998. Han har spelat in flera skivor för Ondine, LPO och BIS. Han spelar på en Stefano Scarampella från 1890. Jan-Erik Gustafsson började spela cello som åttaåring vid Helsingfors Musikinstitut under ledning av Markku Luolajan-Mikkola och avslutade sina högre studier 1992 med solistdiplom i Stockholm för Frans Helmerson.

Musiken

Ungefärliga tider

Det är inte alldeles lätt att kategorisera den unge finländaren Sauli Zinovjevs stil. Själv ser han kommunikation och skönhet som hörnstenar i kompositionsarbetet, att kunna erbjuda publiken en möjlighet att sjunka in i musiken och lämna omvärlden utanför. Det kanske var därför de kom till konserten? Kompositionstekniska frågor är inte världens viktigaste, det är inget fel om allt upplevs som möjligt att ta till sig och som estetiskt tilltalande. ”Han försöker inte vara svår”, som den mångsidige tyske violinisten och dirigenten André de Ridder kort och kärnfullt uttryckt saken i en intervju. Det var han som i egenskap av konstnärlig ledare för Musica Nova-festivalen i Helsingfors uruppförde Batteria från 2016, och som i nämnda intervju minns sina egna stapplande steg som tonsättare i hemlandet, tyngd av krav på originalitet och avantgardistisk komplexitet. Det blev till slut inte en enda not på papperet, inget var tillräckligt krångligt för att få existera.

Efter 2014 års internationella Uuno Klami-tävling där tredje pris gick till Zinovjev för Gryf skrev Hufvudstadsbladet: Hela Sauli Zinovjevs estetik präglas av en härlig idealism, där han betonar det sköna och innehållet i kompositionerna. Några högtflygande skönhetsideal uppe i det blå har inte Zinovjev, han vet att det är hårt och disciplinerat arbete som ligger bakom det välklingande och välinstrumenterade.

Titeln Batteria lär syfta på såväl ackumulator som trumset. Tonsättaren utforskar här än en gång möjligheten att skriva virtuost och kraftfullt, med en ofta återkommande puls och drag av orientaliska färger. Återkommer gör även kraftiga ackord, likt kyrkklockor, inspirerade av de dramatiska händelserna i Paris, Bryssel och Nice som ägde rum under arbetet med verket. Batteria har tillägnats livet – À la vie – men ska enligt tonsättaren inte ses som ett politiskt ställningstagande, snarare som humanistisk konst av privat och personlig karaktär, från en individ till en annan.

Text: Gunnar Lanzky-Otto

Kort om Sauli Zinovjev

Född: 14 december 1988 i Lahtis, Finland.

Utbildning: Pianostudier på konservatoriet i Lahtis, sedan kompositionsstudier vid Sibeliusakademin för Tapio Nevanlinna och på Karlsruhes musikhögskola för Wolfgang Rihm.

Verk: För orkester och större ensembler exempelvis Nova, Gryf och Batteria, konserter för violin (Der Leiermann) respektive cello och orkester (uruppförs i oktober 2017/februari 2018), kammarmusik som Charged 1 för åtta celli och pianokvartetten Chasse Neige, soloverk för piano, violin alternativt viola eller cello, gitarr och ackordeon, Requiem för vokaloktett och cello m. fl. vokala verk.

Om rötterna i rocken: Då i ett progressivt rockband (alltså inte svensk progg, tänk King Crimson, ett band som Zinovjev fortfarande gillar). När han fick höra Liszt-inspelningar med den ungerske supervirtuosen György Cziffra förbyttes synen på klassisk musik som något musealt till en i högsta grad levande, ren och förfinad konstform.

Aulis Sallinen föddes i Salmis vid den norra stranden av sjön Ladoga i Karelen, och han och familjen kom därmed att ingå i de hundratusentals personer som måste lämna sina hem under krigsåren, eller flytta senast då Finland tvingades avträda området till Sovjetunionen. Hans första instrument blev violin och piano och Aulis visade tidigt intresse för både jazz och klassisk musik. Som tonåring ägnade han sig mycket åt improvisation. Då intresset vreds mot noterad musik blev det dags för Sibeliusakademin. Efter examen blev han själv kompositionslärare där.

Från början skrev han mest kammarmusik i en sträng seriell stil. Men i Mauermusik från 1962 – till minnet av en ung pojke som sköts vid ett flyktförsök över Berlinmuren – framträder expressionistiska drag, och konturerna av den konst vi idag förknippar med nestorn bland Finlands främsta tonsättare började ta allt fastare form. Det oerhört effektiva utnyttjandet av orkesterns resurser, rötter i bland annat den sene Sibelius eller i Prokofjev och Sjostakovitj, men naturligtvis samtidigt detta djupt personliga tonspråk.

De sex operorna är centrala för Sallinens skapande, med en jämn kvalitet som även operakonstens största kan avundas. Den andra tyngdpunkten ligger på orkesterverken, dit Nocturnal Dances of Don Juanquixote från 1985–86 får räknas trots undertiteln Chamber Music III. I praktiken rör det sig om en ensatsig konsert för cello och stråkar, där vi möter Sallinen på ett skämtsamt humör som inte direkt kan sägas prägla till exempel operorna, men som tycks rimma väl med hans personlighet. Tonsättaren har framhållit cellon som sitt favoritinstrument, här får den presentera ett tvärsnitt av modern dans inklusive tango. Han har också sagt att verket är ”en åldrande kompositörs avsked till ungdomen”, med inslag av nostalgi över den unge Aulis tid som restaurangmusiker. ”Det är sorglösa danser, men glöm inte att de är nattliga”, är ett annat försök till programförklaring. Det är naturligtvis Cervantes Don Quixote som spökar här, men även Mozarts Don Juan. Cellostämman får med tiden sällskap av betjänten Sancho Panzaleporello, i form av violinen. De båda får både skratta och gråta. Sallinen skrev verket i Provence, kanske inspirerad av traktens ljus och färger. Beställaren Arto Noras och English Chamber Orchestra under ledning av Vladimir Ashkenazy stod för uruppförandet vid musikfestivalen i Nådendal.

Text: Gunnar Lanzky-Otto

Kort om Aulis Sallinen

Född: 9 april 1935 i Salmis i Karelen, Finland (nu Ryssland).

Utbildning: Violin- och pianostudier följda av kompositionsstudier vid Sibeliusakademin för bland andra Aarre Merikanto och Joonas Kokkonen.

Verk: Åtta symfonier, orkesterverk som Mauermusik, Sunrise Serenade och Chamber Music I-VIII, konserter för violin, cello, flöjt, engelskt horn och horn m. fl., en rad kammarmusik inkl. sex stråkkvartetter, sex operor (exempelvis Ryttaren, Det röda strecket och Kullervo).

Kort minne inte så dumt för tonsättare: Det vore intressant att veta hur många kompositörer som har samma upplevelse som jag, och hur ofta, har Sallinen skrivit. Jag slår på radion, lyssnar till musiken och det dröjer länge innan jag inser att det är min egen. Jag har förmodligen mycket dåligt minne, vilket ju skapar utrymme för nya verk. 

Ungefärlig konsertlängd: 1 tim 5 min. Konserten sänds i P2 Live den 22 september kl 19.03.

Konsertintroduktion 13 och 14 september kl 17.00.
Tonsättaren Sauli Zinovjev i samtal med kvällens presentatör Janna Vettergren. Obs! Samtalet är på engelska.