arrow

FINAL I SOLISTPRISET

Tre fantastiska unga solister spelar tre av 1800- och 1900-talets mest älskade solokonserter: Från den gryende romantiken i Beethovens tidiga 1800-tal, via Dvořáks innerliga nationalromantik strax före sekelskiftet, till Nielsen och 1920-talets lekfulla nyklassicism. Missa inte denna fullmatade finalkonsert med Sveriges Radios Symfoniorkester och dirigent Tobias Ringborg.

De tre finalisterna i Solistpriset 2019 är pianisten Pontus Carron från Ekerö, cellisten Kristina Winiarski från Stockholm och flöjtisten Laura Michelin från Norrköping. Efter en intensiv uttagningsomgång väntar nu finalen i Berwaldhallen där de tre finalisterna får uppträda med Sveriges Radios Symfoniorkester i vad Kungliga Musikaliska Akademiens ständige sekreterare Fredrik Wetterqvist beskriver som en rafflande final. ”De tre toppkandidaterna är mycket värdiga finalister och går säkerligen en lysande framtid till mötes,” säger han.

Konsertens dirigent Tobias Ringborg har egen erfarenhet av vad det innebär att stå som finalist på Berwaldhallens scen. ”Som tidigare solistprisvinnare skall det bli extra roligt att återvända till tävlingen som dirigent och få möta detta utomordentliga unga startfält,” säger Ringborg och utlovar en kväll med fenomenal musik och stor spänning.

Flöjtisten Laura Michelin från Norrköping tolkar Carl Nielsens Flöjtkonsert, ett lekfullt och överraskande verk där flöjtsolisten får göra en hel del spännande resor genom olika klanger, register och tonarter. Nielsen själv menade att ”flöjten inte kan förneka sin sanna natur. Dess hem är Arkadien och den föredrar pastorala stämningar”, att det vore rentav att bruka våld på den stackars flöjten att inte bejaka dess muntra och vänliga natur. Den virtuosa och krävande men samtidigt lätta och eleganta solostämman paras omväxlande ihop med olika orkesterinstrument, mest anmärkningsvärt med den till synes väsensskilda bastrombonen.

Cellisten Kristina Winiarski från Stockholm spelar Antonín Dvořáks storslagna Cellokonsert h-moll, en solokonsert som av många framhålls som ett av cellorepertoarens absolut främsta verk. Första satsen börjar försiktigt, vemodigt men beslutsamt, men växer snart i omfång och dramatik. Efter en lång introduktion i orkestern gör så cellosolisten entré med vad som nästan verkar vara en improvisation över huvudtemat som orkestern presenterat. Genom hela verket sätts hela solistens förmåga på prov i den mäktiga och romantiska musiken som Brahms kommenterade: ”Om jag hade vetat att det var möjligt att skriva en sådan solokonsert för cello hade jag försökt göra det själv!”

Pianisten Pontus Carron från Stockholm tar sig an Ludwig van Beethovens femte pianokonsert, Kejsarkonserten, ett verk som tillkom under Napoleons angrepp på staden Wien våren 1809. Arbetet avbröts flera gånger av striderna och Beethoven fick ta skydd i sin brors källare. Hela situationen tärde på Beethoven och han hyste inga varma känslor för Napoleon, ett faktum som är ännu mer välkänt genom hans tredje symfoni. Pianokonsertens första sats präglas av trumpetsignaler, marschrytmer och explosiva musikaliska utfall. Den lugna andra satsen ger såväl solisten som orkestern ett välbehövlig andrum innan solisten river igång det fryntliga, avslutande rondot.

Text: David Saulesco


SVERIGES RADIOS SYMFONIORKESTER Skriv ut

Medverkande

 

Sveriges Radios Symfoniorkester är en av Europas mest mångsidiga orkestrar. Repertoaren innefattar såväl de stora klassiska verken som spännande ny musik. I samarbeten med tonsättare, dirigenter och solister finns en ständig strävan att bryta ny mark. Orkesterns omfångsrika och högklassiga musicerande har belönats med ett otal priser och lovord och de gör regelbundna gästspel på internationella festivaler och konserthus. ”Orkestern har en unik kombination av ödmjukhet, sensibilitet och musikalisk fantasi” säger Daniel Harding, chefsdirigent för Sveriges Radios Symfoniorkester. ”Jag har aldrig haft en konsert med Radiosymfonikerna där de inte spelat som om det gällde livet!” fortsätter han. Den första radioorkestern bildades 1925, samma år som Radiotjänst började sina sändningar. Alltsedan dess har orkesterns konserter sänts i Sveriges Radios. Sveriges Radios Symfoniorkester fick sitt nuvarande namn 1967 och har genom åren haft framstående chefsdirigenter som Sergiu Celibidache, Herbert Blomstedt och Esa-Pekka Salonen.

Dirigenten och violinisten Tobias Ringborg röner enorma framgångar både i operahusen och på konsertscenerna och såväl som dirigent, solist och som kammarmusiker. Han är en aktiv förkämpe för svensk musik och har spelat in ett tjugotal skivor med kammarmusik och violinkonserter av företrädesvis svenska tonsättare. Operarepertoaren är specialiserad på italiensk opera samt Mozart med meriter som inkluderar Puccinis Turandot på Dalhalla, Blomdahls Aniara vid Malmö Opera, och Donizettis Kärleksdrycken vid GöteborgsOperan, liksom Mozarts Così fan tutte vid Scottish Opera, Puccinis Madame Butterfly vid New Zealand Opera och Mozarts Idomeneo vid festivalen Garsington Opera. Nyligen har han gjort Puccinis La Bohème vid New Zealand Opera, Trollflöjten vid Scottish Opera och konserter med bland andra Auckland Philharmonia, Dalasinfoniettan och Kungliga Filharmonikerna Samma år som han tog solistdiplom vid Kungliga Musikhögskolan vann han prestigefyllda Solistpriset. Han spelar på en Niccolò Gagliano utlånad av Järnåkerstiftelsen.

Musiken

Ungefärliga tider

Medan Napoleons armé gick till attack mot Wien på våren 1809 satt Beethoven och försökte komponera sin femte pianokonsert i sitt hem i staden. Larmet och bullret från striderna var dock enormt och Beethoven, som bodde alldeles vid stadsmuren, fick flera gånger söka skydd i sin brors källare. ”Vi har genomgått en hel del elände” skrev han till sin förläggare, ”allt som hänt här har nedsatt mig till kropp och själ”.

Beethovens hade först tillägnat general Napoleon sin tredje symfoni men ändrat sig i vredesmod när han hörde att Napoleon utropat sig till kejsare. Beethoven avskydde Napoleon för att han hade invaderat Wien, en reaktion typisk för den allmänna nationalromantiska stämning som började gro i Tyskland och Österrike. Varför den femte pianokonserten kallas Kejsarkonserten är det nog ingen som vet; det var åtminstone ingen hyllning till Napoleon, och det var inte Beethoven själv som satte namnet. Det finns dock en alternativ titel som säger ute mer: Militärkonserten.

Militärkonserter var en vanlig genre vid den här tiden, som innehöll både kanonader, trumpetsignaler och marschrytmer. En kvarleva av detta, kan man säga, finns främst i pianokonsertens första sats. Andra satsens lugna inledningsmelodi lär däremot härstamma från österrikiska pilgrimssånger. Det här är ändå en av Beethovens ljusaste solokonserter och det är överlag svårt att höra spår av den svåra tid då den skrevs. Nu började också Beethovens hörsel att försämras, vilket betydde att han själv inte kunde framföra verket.

Vid uruppförandet i Leipzig 1811 blev publiken så förtjust att de ”icke kunde låta sig nöja med de vanliga yttringarna av erkännande och belåtenhet”. Men efter ytterligare ett framförande blev den nästan inte spelad alls, förrän i mitten av 1800-talet då det både fanns tryckta noter och många duktiga pianovirtuoser som klarade av Beethovens verk.

Trots att Beethoven hade ytterligare 18 år kvar i livet blev detta hans sista pianokonsert. Kanske berodde det på att han inte själv kunde framträda som pianist, eller att han inte ansåg sig ha mer att åstadkomma i den här konsertformer. Det hade han, däremot, i andra.

Text: Bengt Arwén