Fest för Alfvén 150 år

Hugo Alfvén komponerade Festspel till invigningen av Nya dramatiska teatern i Stockholm 1907. ”Det är Festens musik som ingen annan” skrev han själv. Inspirationen kom efter en middag hemma hos Verner von Heidenstam. ”I festsalen stod jag och skådade betagen dansens böljande prakt”, berättade kompositören, och kallade också stycket för Fest-Polonaise från början. Under årens lopp har Festspel kommit att användas som ett slags officiell festmusik vid olika nationella evenemang, och den är numera även känd som ett stående nummer på Nobeldagen. Detta har medfört att Alfvéns musik inte bara är bekant hemmavid utan även blivit känd utomlands, som en typisk representant för den nationalromantiska eran i svensk musik.

Svensk-tyska Lisa Streich är redan stort efterfrågad som tonsättare. Hon är känd för sin mycket speciella klangvärld och användningen av okonventionella ”instrument”. Hennes musik är poetisk och kännetecknas av att den växlar mellan stilla, nästan frysta, klangbilder för att sedan plötsligt skölja fram över åhöraren, stegrandes snabbt i styrka och tempo. Så även Jubelhemd, som har beskrivits som ”ett ljuvligt ironiskt och lekfullt verk”. Stycket är ursprungligen komponerat till Kungliga Musikaliska Akademins 250-årsjubileum och är skrivet som en concerto grosso för trumpet, slagverk, harpa, viola och orkester. Verket är inspirerat av två 1900-talskonstverk, ”Jubelhemd” (Jubeltröjan) av Markus Schinwald, samt ”Perfect Tomato” av Sally Mann. Det första är en speciell skjorta som tvingar bäraren av den att ha armarna sträckta uppåt i en jubelgest, det andra ett fotografi med en tomat i fokus och ett änglalikt barn med uppåtsträckta armar i bakgrunden.

Alfvéns glada och lekfulla tredje symfoni (1905) inspirerades av en resa till Italien. Symfonin, som är tekniskt mera mogen än de två föregångarna, är djärv, levande och full av energi och färg. Musiken sveper uppfriskande och obönhörligt framåt. Den tillkom under en för Alfvén mycket lycklig period i livet och han har själv sagt att “symfonin har inget program, den skildrar varken något konkret eller abstrakt. Den är ett uttryck för livsglädje, ett uttryck för den solbelysta lycka som fyllde hela mitt väsen”. Ett visst inflytande från Berwald, Mahler och Strauss (särskilt den senare) kan skönjas, men det gör inte symfonin och Alfvén som tonsättare mindre unik i sin originalitet och fräschör. Den för Alfvén annars så viktiga folkmusiken lyser med sin frånvaro, med undantag för den långsamma satsen som väcker hemlängtan och vemodiga minnen från det svenska hemlandet.

Text: Andreas Konvicka

BONUSKONSERT 26 OKTOBER: KAMMARMUSIK FÖR BLÅSARE

Onsdag den 26 oktober har vi glädjen att bjuda er på en kammarmusikkonsert efter ordinarie konserts slut. Varmt välkomna att stanna kvar. Extrakonserten påbörjas efter en kort paus. Det blir två fascinerande verk för blåsare, Leoš Janáčeks uppslupna Blåssextett och John Fernströms hyllade Blåskvintett.

Linda Taube Sundén flöjt
Sofi Berner oboe
Niklas Andersson klarinett
Henrik Blixt fagott
Anna Ferriol de Ciurana valthorn
Mats Wallin basklarinett

Program:
Leoš Janáček: Blåssextett «mládi» (ungdom) för flöjt, oboe, klarinett, fagott, valthorn och basklarinett
John Fernström: Blåskvintett

John Fernström var något av en tusenkonstnär som verkade som tonsättare, violinist, pedagog och dirigent, men även som målare, poet och skribent. Som tonsättare var han mycket produktiv med bland annat operor, symfonier, solokonserter och kammarmusik och hans Blåskvintett (1943) anses tillhöra hans främsta verk. Knappt tjugo år tidigare skrev Leoš Janáček sin lekfulla och virtuosa Blåssextett. Verket som tillkom på ålderns höst gav han namnet Mládí som betyder ungdom på tjeckiska.

Bonuskonserten är gratis för dig som har biljett till konserten 26/10 kl 18. Konsertlängd: ca 45 minuter utan paus.

Lyssningstips! Klassiska podden i P2 om Hugo Alfvén: