FAURÉS REQUIEM
Gabriel Fauré var bara tjugo år när han år 1865 komponerade Cantique de Jean Racine, ett verk vars upphöjda fridfullhet förebådar tonsättarens överjordiska Requiem, färdigställt år 1890. Med Radiosymfonikernas konsertmästare Malin Broman som solist bjuder Sveriges Radios Symfoniorkester och Radiokören under ledning av dirigent Simon Crawford-Phillips in till en konsert med hoppfull musik för själens allra innersta rum.
Konserten sändes på Berwaldhallen Play lördagen den 27 mars kl 15:00 och sänds i Sveriges Radio P2 fredagen den 9 april kl. 20:15.
Man vet inte riktigt varför Gabriel Fauré började skriva ett requiem. Kanske väcktes tanken av faderns död 1885, när modern dog två år senare var kompositionsarbetet redan igång. Requiet ändrades en hel del över tid. Den första versionen, framförd på en begravning i Madeleinekyrkan år 1888, utgjordes av fem satser för kör och en begränsad ensemble.
Fem år senare uppfördes en utökad version av requiet och i och med den skrevs horn, trumpet och trombon in i orkestern. Satsen Hostias hade tillkommit tillsammans med Libera me och ett bearbetat offertorium. Tillägget respektive förändringen av de två senare satserna betydde också att barytonsolisten gjorde entré i verket. Även denna gång uppfördes requiet i Madeleinekyrkan där Fauré haft tjänst sedan 1874 och även denna gång sjöngs Pie Jesu-satsen av en gossopran eftersom de kyrkliga myndigheterna inte tillät kvinnor att sjunga i kyrkan. Det är också 1893 års version som uppförs vid det här tillfället i Berwaldhallen, emellertid med damer i ensemblen.
Tillkomsten runt den stora orkesterversionen av requiet är något oklar, partituret finns inte bevarat och det spekuleras i huruvida det verkligen var Fauré själv eller någon av hans elever som gjorde den. År 1900 fanns hur som helst en version som kunde uppföras i konserthusen – med kvinnliga sopraner, altar och kvinnlig sopransolist. Det var också denna version som uppfördes på Faurés begravning. Ett requiem där dies irae-satsen är utelämnad och som enligt upphovsmannen handlade mer om döden som en befriare än en domare.
Ett stycke som ofta kombineras med Faurés Requiem, på skivinspelningar och på konsert, är Cantique de Jean Racine. Så även denna gång. Sannolikt för att stilen i de båda stycken påminner om varandra trots att de tillkom med drygt 20 års mellanrum. Fauré inledde studier av kyrkomusik vid École Niedermayer i Paris vid nio års ålder. Bland hans lärare fanns pianoläraren Camille Saint-Saëns som uppmanade den unge Fauré att komponera. År 1863 deltog han i en kompositionstävling som utlystes på skolan. Fauré tävlade med Racines parafras på en latinsk text tonsatt för kör och orgel. En komposition som är lätt utan att vara ytligt och med tyngd utan att vara tungfotad. Den 19-årige eleven vann tävlingen med ett stycke som drygt 150 år senare ingår i körrepertoarens kanon.
Karin Ekedahl
Medverkande
Sveriges Radios Symfoniorkester är en av Europas främsta och mest mångsidiga orkestrar, som har mottagit flera priser och utmärkelser och samarbetar med världens främsta kompositörer, dirigenter och solister. Orkestern turnerar regelbundet, med hyllade gästspel runt om i Europa och världen, och har en omfattande, kritikerrosad skivkatalog.
Sedan 2007 är Daniel Harding chefsdirigent för Sveriges Radios Symfoniorkester, och sedan 2019 också dess konstnärlige ledare. Hardings tjänst fortsätter till och med säsongen 2024/2025. Två av orkesterns tidigare chefsdirigenter, Herbert Blomstedt och Esa-Pekka Salonen, har utnämnts till hedersdirigenter. Båda fortsätter att göra regelbundna gästspel med orkestern.
Sveriges Radios Symfoniorkester är hela Sveriges symfoniorkester. Från sin hemmascen i Sveriges Radios konserthus Berwaldhallen når orkestern hela landet i etern och på webben genom Sveriges Radio P2. Flera av konserterna visas även på Berwaldhallen Play, i SVT och på SVT Play, samt sänds internationellt genom EBU.
Radiokören består av 32 professionella sångare som tillsammans bildar ett unikt och dynamiskt instrument, hyllat av musikälskare och kritiker världen över. Radiokören möter publiken på sin hemmascen i Berwaldhallen, Sveriges Radios konserthus, liksom i konsertsalar runt om i landet och på turnéer i hela världen. Dessutom når de miljontals lyssnare i Sveriges Radio P2, på Berwaldhallen Play och internationellt genom EBU.
Sedan 2020 är Radiokörens chefsdirigent den flerfaldigt prisbelönade lettiske kördirigenten Kaspars Putniņš. Sedan januari 2019 är den franske orkester- och kördirigenten Marc Korovitch kormästare för Radiokören, med ansvar för ensemblens vokala utveckling.
Radiokören bildades 1925, samma år som radion påbörjade sina sändningar, och gav sin första konsert i maj det året. I körens omfångsrika skivkatalog finns en mängd kritikerrosade och prisbelönade inspelningar. Hösten 2023 släpptes Kaspars Putniņš första skiva med Radiokören: Robert Schumanns Missa sacra, inspelad med organisten Johan Hammarström.
Västerås Sinfoniettas chefsdirigent och konstnärlige rådgivare Simon Crawford-Phillips är också verksam som pianosolist och kammarmusiker. Han debuterade som dirigent 2013 med Sveriges Radios symfoniorkester och har sedan dess lett bland annat English Chamber Orchestra, Dalasinfoniettan och Musica Vitae. Som pianist har han spelat med bland andra BBC Scottish Symphony, Academy of St Martin in the Fields, Colin Currie och Anne Sofie von Otter. Med Kungsbacka pianotrio har han exempelvis uppträtt i Concertgebouw i Amsterdam, under BBC Proms och vid internationella festivaler. Crawford-Phillips är gästlärare på Högskolan för scen och musik i Göteborg samt vid Royal Academy of Music i London.
Marc Korovitch är chefsdirigent för Paris ungdomskör, Jeune chœur de Paris, och arbetar regelbundet med bland andra Franska radions kör och den framstående franska kören Accentus. Med SWR Vokalensemble har han bland annat spelat in Ravels Daphnis och Chloé och framfört Berlioz Romeo och Julia, även tillsammans med NDR Chor. 2017 deltog Korovitch och kören Accentus vid invigningen av det nya konserthuset La Seine Musicale i Paris. Han uppträder vid festivaler runt om i världen som Mozartwoche i Salzburg, Festival de Radio-France i Montpellier, Mostly Mozart Festival i New York och Recontres Musicales i Évian i Frankrike.
Elisabeth Meyer har de senaste åren sjungit en rad uppmärksammade operaroller såsom Donna Elvira i Don Giovanni på Norrlandsoperan, Mina i Victoria Borisova-Ollas Dracula, Pamina i Trollflöjten, Donna Anna i Don Giovanni samt Adèle i Läderlappen på Kungliga Operan. Elisabeth har även sjungit vid Folkoperan, GöteborgsOperan, Drottningholms Slottsteater, vid Teater Hedeland i Danmark, Malmö Opera, Musikfestspiele Potsdam Sanssouci och vid Vadstenaakademien. 2019 sjöng hon Manda i Johan Ulléns opera Kärleksmaskinen på Piteå Kammaropera.
Meyer har även en mycket bred konsertrepertoar och har framträtt med bland annat Bachs Jauchzet Gott, Juloratoriet, Magnificat, Matteuspassionen, Johannespassionen och H-moll-mässan, Brittens Les Illuminations, Faurés Requiem, Mozarts Requiem och C-moll-mässa, Brahms Ein Deutches Requiem, Händels Messias och Larssons Förklädd Gud.
Meyer studerade vid Kungliga Musikhögskolan och Operahögskolan i Stockholm, vid Dutch National Opera Academy i Amsterdam och vid Internationales Opernstudio vid Opernhaus Zürich. Hon har mottagit bland annat Birgit Nilsson-stipendiet, Stockholms stads kulturstipendium, Christina Nilsson-stipendiet, Martin Öhman-stipendiet och Richard Brodin-stipendiet.
Den begåvade unge barytonen Arvid Eriksson återvänder nu till Sveriges Radios Symfoniorkester och Berwaldhallen där han år 2021 debuterade i Gabriel Faurés Requiem. I år debuterar han även med Västerås Sinfonietta och möter för första gången de prisbelönta Ensemble Correspondances.
Arvid Eriksson (1998) är född i Uddevalla och bor för närvarande i Stockholm, där han år 2021 avslutade sin utbildning på Kungl. Musikhögskolan. Hans lärare har bland annat varit Petteri Salomaa och Erik Årman. Han inledde sin professionella karriär vid sexton års ålder genom att sjunga i den välrenommerade ensemblen Göteborg Baroque, där han också var medlem fram till år 2022.
Arvid har fokuserat på framförandet av romanser och konserter. Bland höjdpunkterna år 2022 fanns framföranden av Händels Messias med Helsingborgs symfoniorkester och en turné med Mahlers Rückert-Lieder i ett arrangemang för baryton och pianokvartett.
Arvids omfattande konsertrepertoar innehåller verk av Bach som Johannespassionen, Matteuspassionen, Juloratoriet, H-mollmässan och många kantater, Händels Messias, Haydns Skapelsen och Stabat Mater, Requiem av Brahms, Mozart, Fauré, Duruflé med flera samt verk av Beethoven, Britten, Monteverdi, Roman, Larsson och många andra.
Arvid har framfört flera av de stora sångcyklerna, däribland Schumanns Dichterliebe och Liederkreis op. 24, Mahlers Rückert-Lieder, Beethovens An die ferne Geliebte och Vaughan Williams Songs of Travel. Han framför också ofta sånger av bland andra Schubert, Strauss, Brahms, Ravel, Sibelius och Finzi. Närmast hjärtat finns dock den svenska romansrepertoaren, ur vilken han bland annat har framfört sånger av Stenhammar, Rangström och Peterson-Berger.
Malin Broman är första konsertmästare i Sveriges Radios Symfoniorkester sedan 2008. Under åren 2015–2020 var hon konstnärlig ledare för Musica Vitae, med vilka hon uruppförde över 20 verk och gjorde åtskilliga inspelningar och turnéer. 2019 efterträdde hon Sakari Oramo som konstnärlig ledare för Mellersta Österbottens Kammarorkester.
Som gästande konsertmästare har hon spelat med bland andra Londons Symfoniorkester, Mahler Chamber Orchestra och Philharmonia-orkestern. Som solist och musikalisk ledare har hon uppträtt med bland andra Tapiola Sinfonietta, Nordiska Kammarorkestern, Trondheim-solistene och australiska ACO Collective. Hon har uppträtt som solist med bland andra Göteborgs Symfoniker, Copenhagen Phil, BBC Skotska Symfoniorkester, Academy of St Martin in the Fields och Sveriges Radios Symfoniorkester, med dirigenter såsom Neeme Järvi, Andrew Manze och Daniel Harding.
De senaste åren har hon uruppfört solokonserter av Daniel Börtz, Britta Byström, Andrea Tarrodi och Daniel Nelson. Hon har gjort mer än 30 skivinspelningar, bland dem Carl Nielsens och Britta Byströms violinkonserter. Nyligen släpptes en skiva med verk av Laura Netzel, samt Stockholm Diary inspelad med Mellersta Österbottens Kammarorkester. Hennes inspelning av Mendelssohns dubbelkonsert med Simon Crawford-Phillips och Musica Vitae nominerades 2019 till en Grammy Award.
Våren 2020 uppmärksammades hennes inspelning av Mendelssohns stråkoktett, där hon spelade alla instrument och stämmor själv. Ytterligare två inspelningar i samma anda har följt: Britta Byströms oktett A Room of One’s Own, samt Johan Halvorsens Passacaglia inspelad med Radiosymfonikernas solokontrabasist Rick Stotijn.
2001 grundade hon Change Music Festival i Kungsbacka. Hon är även medgrundare av Kungsbacka Pianotrio som givit mer än 700 konserter världen över, och Stockholm Syndrome Ensemble som består av några utav Europas bästa kammarmusiker.
Sedan 2008 är Malin Broman ledamot i Kungliga Musikaliska Akademien. 2019 mottog hon H.M. Konungens medalj av 8:e storleken för sina betydande insatser inom svenskt musikliv. Hon är även violaprofessor vid Edsbergs Musikinstitut. Av Järnåkerfonden lånar hon en Stradivarius-violin från 1709 och en Bajoni-viola från 1861.
Johan Hansson Lindström är organist och cembalist utbildad vid Kungliga Musikhögskolan i Stockholm samt för professor Jesper B. Christensen vid Schola Cantorum Baseliensis i Basel, Schweiz.
Johan är representerad på flera radioinspelningar för SR P2 samt på skivinspelningar med bland annat Daniel Harding och Sigiswald Kuijken. Som organist har han uruppfört flera nyskrivna verk, bland annat av B Tommy Andersson och den brittiske tonsättaren Judith Bingham. Johan spelar regelbundet med exempelvis Sveriges Radios Symfoniorkester och Drottningholms barockensemble. Han har medverkat i flera operaproduktioner bland annat på Läckö slott, Vadstenaakademien och senast sommaren 2021 vid Ulriksdals Opera & Music Festival, då som coach och dirigent för dess nystartade akademi för unga sångare. Johan är sedan 2017 organist i Sankta Maria Magdalena församling, Stockholm.
Musiken
Cantique de Jean Racine var Gabriel Faurés bidrag till en tävling i samband med slutexaminationen vid École Niedermeyer – en skola för klassisk och religiös musik startad i Paris 1853. Fauré hade börjat på skolan som nioåring och bland annat haft Saint-Saëns som pianolärare. När han komponerade Cantique var han 19 år, och för verket vann han första pris.
Texten är som titeln vittnar om skriven av författaren Jean Racine, publicerad 1688 som en parafras på en latinsk hymn. Fauré väver samman texten med musiken: körens många röster speglar och speglas av de instrumentala stämmorna i en sällsam kombination mellan sakral höjd och romantisk intimitet.
Med sitt upphöjda ljus förebådar Cantique det överjordiska Requiem som Fauré skrev drygt tjugo år senare. Särskilt i delarna Kyrie, Agnus Dei och In paradisum är det lätt att hitta spår av Cantique. Ofta uppförs styckena tillsammans – som lyssnare ges man med det möjlighet att utforska såväl gemensamma drag som kontraster i dessa två av Faurés mästerliga verk.
Hedvig Ljungar
”Den är lika blid som jag själv”, förklarade Gabriel Fauré för sin vän, den belgiske violinisten Eugène Yasÿe. Efter år som organist vid sorgtyngda jordfästningar ville Fauré nu skapa något annorlunda, ett intimt verk med känsla av kärleksfullt lugn. Sin syn på döden beskriver han som ”en välkommen befrielse, en aspiration mot lycka och glädje ovan där, istället för en smärtsam upplevelse”.
Fauré påbörjade komponerandet av requiet efter moderns död 1887, och i början av året därpå avslutade han en första version, Un petit Requiem. Verket bestod då av fem satser, och var skrivet för mans- och gossröster och liten orkesterbesättning. För att uppnå den ljusa stämningen valde och ändrade han de liturgiska texterna som han ansåg lämpligt. Han utelämnade bland annat nästan allt ur den traditionella Dies irae (vredens dag), utom sista delen, Pie Jesu, och inkluderade In paradisum som den avslutande satsen.
Verket uruppfördes i Madeleinekyrkan (Église de la Madeleine) vid en begravning, med Fauré själv som dirigent. Under de nästkommande åren omarbetade han verket ett flertal gånger och lade till instrument och nya satser, till exempel Libera me som skrivits redan 1877 som ett fristående verk för barytonsolist. Den nya sjusatsiga versionen för blandad kör, och den som vanligast framförs, var klar 1893, och den sista versionen med full orkester såg dagens ljus år 1900. Då Fauré dog 1924 framfördes requiet vid hans egen begravning, en värdig slutpunkt som speglade hans inställning till döden.
Andreas Konvicka
Ungefärlig konsertlängd: 40 min
Biljetter
Fler konserter
DVOŘÁK SYMFONI NR 9 – FRÅN NYA VÄRLDEN
Violinisten Benjamin Beilman gästar Sveriges Radios Symfoniorkester under ledning av Elim Chan i Elizabeth Ogoneks In Silence. Dessutom får vi höra Dvoraks mäktiga symfoni Från nya världen.
POETIC (R) EVOLUTION
Unga poeter möter Sveriges Radios Symfoniorkester i ett unikt samarbete mellan Berwaldhallen och Unga Klara.
SING ALONG FÖR STORA OCH SMÅ 2021
Ett musikaliskt äventyr för hela familjen!