arrow

ERIC ERICSON AWARD - FINALKONSERTEN

92 unga dirigenter. Så många var de sökande till årets upplaga av Eric Ericson Award – tävlingen för de mest talangfulla kördirigenterna där vinnaren får leda några av världens främsta professionella körer. Priset har hittills delats ut tre gånger, och strävar efter att uppnå en hög konstnärlig och konkurrenskraftig nivå inom kördirigering. För det svenska körlivet har Eric Ericson haft en omätbar betydelse. Nu förvaltas hans arv av en ny generations dirigenter. Under finalens konsert får vi följa de tre finalisterna under det laddade framförandet av deras tävlingsbidrag, där de dirigerar var sitt stycke ur den klassiska körrepertoaren. Efter paus sjunger Stockholms Musikgymnasiums Kammarkör och Orphei Drängar musik av nu levande svenska och nordiska tonsättare.

De tre semifinalisterna som tog sig vidare till finalen i Eric Ericson Award 2021 är Krista Audere, Harry Bradford och Julia Selina Blank.

Finalkonserten sänds direkt på Berwaldhallen Play. Sändningen börjar med samtalet Arvet efter Eric Ericson kl 14:15 den 24 oktober. Samtalet ges på engelska.

Vinnaren av Eric Ericson Award 2021 koras av en jury som består av internationellt kända kördirigenter, sångare och tidigare pristagare. Juryns ordförande är Cecilia Rydinger, professor i orkesterdirigering och mångårig dirigent för manskören Orphei Drängar. Övriga ledamöter är Kaspars Putniņš, Karin Rehnqvist, Erik Westberg, Sofi Jeannin, Justin Doyle samt Christiane Höjlund.

Vinnaren kommer att få ge konserter med flera av Europas främsta radiokörer, samt erhålla en prissumma på 100 000 SEK som tillhandahålls av Rosenborg Gehrmans Stiftelse. Andra- och tredjepristagarna får 25 000 SEK vardera.

Finalkonserten är 2h 30 min inklusive tävlingsbidrag, paus, framföranden av gästkörer samt tillkännagivande av vinnaren.

PROGRAM

14:15 – 14:45
Samtal i Berwaldhallen
Arvet efter Eric Ericson/The legacy of Eric Ericson
Samtal mellan Boel Adler, moderator, Cecilia Rydinger, ordförande i juryn för Eric Ericson Award, Karin Rehnqvist, professor och tonsättare och Fredrik Wetterqvist, ständig sekreterare i Kungliga Musikaliska Akademien.
Obs! Samtalet ges på engelska.

15:00
Radiokören, dirigent: Kaspars Putniņš:
Lidholm: ur Laudi; Laudate dominum omnes gentes 4´

Radiokören, dirigenter: 3 finalister:
Werle: Canzone 126 di Francesco Petrarca 11’
Rautavaara: Die erste Elegie 12´
Sandström: Nasser Abend 4´
Sandström: Tannenwald 4´

Paus 20 min

Orphei drängar, dirigent: Folke Alin :
Alfvén: Aftonen 4´
Sandström: Vuojnha biegga 5´

Stockholms Musikgymnasiums kammarkör, dirigent: Helene Stureborg:
Norsk folkvisa (arr Grete Pedersen): Ned i vester
Söderqvist: What is life? 11´ (sammanlagt för Söderqvist och Danielsen)

Radiokören, dirigent: vinnaren:
“Stilla kom” Sara Wennerberg Reuter 11´


RADIOKÖREN
Skriv ut

Medverkande

 

Radiokören har i över 90 år bidragit till utvecklingen av den svenska a cappella-traditionen. Under den legendariske dirigenten Eric Ericsons ledarskap fick kören ett stort internationellt renommé och räknas i dag bland världens främsta körer. Körmedlemmarnas förmåga att växla mellan kraftfulla solistiska insatser och att sömlöst smälta in i ensemblen skapar ett unikt och dynamiskt instrument som hyllas av musikälskare och kritiker världen över, liksom av de många dirigenter som utforskar och utmanar körens potential.

Sedan 1979 är Radiokörens hemmascen Berwaldhallen, Sveriges Radios konserthus. Förutom konsertpubliken når kören också miljontals lyssnare i etern och på webben genom Klassiska konserten i P2. Dessutom visas flera av konserterna på Berwaldhallen Play, vilket ger publiken ytterligare en möjlighet att komma riktigt nära en av världens bästa körer.

Säsongen 2019–2020 tillträder Kaspars Putniņš som ny chefsdirigent och konstnärlig ledare för Radiokören, den tionde chefsdirigenten sedan kören bildades. Sedan januari 2019 är Marc Korovitch kormästare för Radiokören med ansvar för ensemblens kontinuerliga utveckling. Två av körens tidigare chefsdirigenter, Tõnu Kaljuste och Peter Dijkstra, utnämndes i november 2019 till hedersdirigenter. Båda har fortfarande nära kontakt med kören och gör återkommande gästspel.

Radiokören bildades samma år som Radiotjänst påbörjade sina sändningar och kören hade sin allra första konsert i maj 1925. Ambitionsnivån var hög redan från starten med ett uttalat mål att framföra nyskriven musik, något som fortfarande är en viktig ledstjärna för kören.

Den hyllade lettiske dirigenten Kaspars Putniņš är sedan säsongen 2020-2021 chefsdirigent för Radiokören. Han är även konstnärlig ledare och chefsdirigent för Estlands filharmoniska kammarkör och har varit permanent dirigent för Lettiska radions kör sedan 1994. Putniņš är en van uttolkare av såväl renässansens polyfona körverk som romantikens starka känsloyttringar, men är framför allt en driven främjare av samtida körmusik. Genom nära samarbeten med en rad olika nordiska och baltiska tonsättare har han gjort en rad framföranden och inspelningar av nyskrivna körverk.

Som gästdirigent samarbetar han med körer som RIAS kammarkör, Nordtyska radions kör Hamburg, DR Vokalensemblet, BBC Singers, Tokyo Cantat och Nederländska radions kör. Han har uppfört verk av tonsättare som Maija Einfelde, Mārtiņš Viļums, Toivo Tulev, Lasse Thoresen och Gavin Bryars och gjort sceniska projekt där körer samarbetat med skådespelare och visuella konstnärer. Med Estlands filharmoniska kammarkör gjorde han en hyllad skivinspelning med verk av Schnittke och Pärt, vilken belönats med både en Gramophone Award och priset Diapason d’Or.

Krista Audere är en lettisk kördirigent baserad i Amsterdam. Hon är regelbundet engagerad som repetitör och dirigent hos Cappella Amsterdam, Nederlands Kamerkoor och Netherlands Radio Choir. Förutom vid musikkonservatoriet i Riga har Krista Audere studerat kördirigering i Amsterdam och Stuttgart. Som sångare har hon samarbetat med Lettiska Radions kör och Cappella Amsterdam.

Harry Bradford är en brittisk kördirigent baserad i London. Han är medgrundare till och leder den professionella vokalensemblen Recordare. Han har gästat till exempel Le Choeur de L´Orchestre de Paris och the Royal Academy of Music Chamber Choir. Han leder Thames Philharmonic Choir, the North Herts Guild of Singers och Stanmore Choral Society. Harry Bradford har studerat vid Royal Academy of Music I London.

Julia Selina Blank är en tysk kördirigent baserad i Oslo. Hon är regelbundet engagerad som gästdirigent hos Sloveniens Filharmoniska Kör och Bergens Katedralkör samt gästande kormästare hos Norges Solistkör, Bayerska Radions Kör, MDR i Leipzig och Radiokören i Stockholm. Julia Selina Blank har studerat kördirigering i München, Stockholm och Oslo.

Stockholms Musikgymnasiums Kammarkör (SMK) bildades 1989 av Gary Graden. År 2002 tog Helene Stureborg över dirigentskapet för kören, som då hunnit röna stora framgångar genom uppskattade konserter och tävlingsframgångar. Sångarna går i de olika årskurserna på Stockholms Musikgymnasium/Kungsholmens gymnasium.
Hedersuppdrag värda att nämna var när SMK 1995 bjöds in att representera Sverige vid IFCM´s internationella konvent i Ljubljana, 1997 när körens flickor inbjöds till Påvens julkonsert i Vatikanen samt 2010 då hela kören sjöng med Andrea Bocelli på hans Skandinavienturné. Bland körens fina prestationer kan vinster i bland annat Tours, Neumünster, Riva del Garda, Marktoberdorf och Varna nämnas. År 2020 var SMK inbjuden, utvald bland 370 sökande körer från hela världen, av International Federation on Choral Music (IFCM) att medverka i det stora körsymposiet på Nya Zeeland. Detta ställdes dock in på grund av pandemin.

Helene Stureborg är en svensk dirigent och organist. Hon studerade kyrkomusik vid Stora Sköndal 1983–1985. Därefter studerade hon vid Kungliga Musikhögskolan i Stockholm och avlade organistexamen 1989 samt diplom i kördirigering 1993. Lärare i dirigering var bland andra Gustav Sjökvist, Eric Ericson och Kjell Ingebretsen. Parallellt med olika tjänster som började Stureborg 1990 som musiklärare vid Stockholms Musikgymnasium. Under många år var hon huvuddirigent för den storslagna Luciakonserten i Globen, som framfördes under åren 1990-2011.

Mellan 1996 och 2014 arbetade Stureborg som timlärare i dirigering och ensembleledning vid Kungliga Musikhögskolan (KMH). Hösten 2002 blev hon även dirigent för Stockholms Musikgymnasiums Kammarkör (SMK), en välrenommerad ensemble vid Kungsholmens gymnasium/Stockholms Musikgymnasium. Stureborg anlitas även som dirigent och repetitör för Radiokören, Eric Ericson kammarkör och som coach och kursledare vid kör- och dirigentkurser i Sverige och utomlands.

Allvar och lek – tradition och nytänkande – nedtoning och crescendo. OD är en kör som ständigt rör sig mellan ytterligheter och tänjer på gränserna för vad en manskör kan, får och bör göra.

Sångsällskapet Orphei Drängar, OD, grundades den 30 oktober 1853 i Uppsala och är idag en av världens mest kvalificerade och välkända manskörer. OD gör regelbundet konsertresor såväl i Sverige som utomlands, och har turnerat i Europa, Nord- och Mellanamerika och Fjärran Östern.

Frasering, renhet och precision är ord som ofta används för att beskriva OD:s uttryck. Manskören är ett instrument med mycket speciella och dynamiska uttrycksmöjligheter, och OD har utmärkt sig internationellt genom att i över 150 år ha utvecklat och nyanserat det instrumentet. Detta genom sitt egna ”sound” och klangbild: en unik blandning av unga, lättare och äldre, mer mogna, röster.

Det senaste decenniet har OD hunnit med flera turnéer i Nordamerika, Fjärran Östern och nyligen i Lettland. I Sverige har OD gjort flera framträdanden i TV, inklusive Kronprinsessparets bröllopskonsert och invigningen av Friends Arena. Kören har vid flera tillfällen arbetat med världsdirigenten Esa-Pekka Salonen, senast under 2016 och 2017 då en scenisk uppsättning av Stravinskijs Oedipus Rex regisserades av Polarpristagaren Peter Sellars med konserter vid operafestivalen i Aix-en-Provence, i Royal Festival Hall i London, samt på Kungliga Operan i Stockholm.

Ett av skälen till OD:s framgångar är körens framstående dirigenter. Körens nuvarande ledare Cecilia Rydinger tog hösten 2008 över dirigentskapet efter Robert Sund, som i sin tur 1991 efterträdde Eric Ericson, OD:s dirigent i över 40 år. Dessförinnan leddes kören under en nästan lika lång tid av Hugo Alfvén.

Folke Alin har sedan 1983 varit OD:s repetitör och ackompanjatör, och är sedan 1994 körens vice dirigent. Han studerade vid Kungliga Musikhögskolan i Stockholm 1980–1984, och var under åren 1998–2014 anställd som kormästare vid Kungliga Operan i Stockholm.

Folke Alin arbetar numera på frilansbasis som repetitör på Operan, och som instuderare i produktioner med bland annat Radiokören och Eric Ericsons Kammarkör.
Folke Alin har samarbetat med ett flertal ledande världsdirigenter, såsom Alan Gilbert, Daniel Harding och Esa-Pekka Salonen, med bl. a. Brittens War Requiem, Verdis Requiem, Berlioz’ Romeo och Julia, Schönbergs Gurrelieder, Sibelius’ Kullervo och Salonens Karawane.

Våren 2016 var han ansvarig kormästare vid maestro Riccardo Mutis besök hos Kungliga Filharmonikerna med Verdis opera Macbeth. Sommaren 2016 ansvarade Folke Alin för OD:s instudering av Stravinskijs­ Oedipus Rex och Psalmsymfonin­ vid operafestivalen i Aix-en-Provence, med polarpristagaren Peter Sellars som regissör och Esa-Pekka Salonen som dirigent tillsammans med Philharmonia Orchestra, London. Hösten 2016 dirigerade han operan Min bror är Don Juan av W.A. Mozart/N. Brommare i Kungliga Operans regi, vid invigningen av operafestivalen i Mannheim.

Musikredaktör på Sveriges Television och programledare för Kulturstudion och Kulturfrågan Kontrapunkt. Innan dess arbetade Ella Petersson många år som producent och programledare på Sveriges Radio P1 och P2. Bland annat med programmen Bänkad med Ella, Såpoperastudion och morgonprogrammet Aurora. Ella Petersson är utbildad i musikvetenskap, litteratur och kultur vid Stockholms universitet, sång vid Operastudion samt radioproduktion på magisternivå vid Dramatiska Institutet.

Musiken

Ungefärliga tider

Lars Johan Werle var huvudsakligen självlärd som tonsättare. I ungdomsåren var han flitig körsångare och jazzpianist. Hans enda formella musikstudier var musikvetenskap vid Uppsala universitet samt lektioner i kontrapunkt för Sven-Erik Bäck. Störst avtryck har Werle gjort som operatonsättare. Den experimentella kammaroperan Drömmen om Thérèse, inspirerad av Émile Zolas debutroman, banade väg för en lång och framgångsrik karriär som även omfattar exempelvis Resan, Tintomara och Animalen. Werle skrev dessutom filmmusik, bland annat till Ingmar Bergman-filmerna Persona och Vargtimmen.

I Werles första stycke för kör a cappella, Canzone 126 di Francesco Petrarca från 1967, visar han både sin känsla för språkbehandling och sin körvana men också den pluralistiska stil som präglar hans musik, i synnerhet de tidigare verken. Redan i Drömmen om Thérèse tre år tidigare var Werle en stilistisk kameleont, en tidig postmodernist som blandade influenser från olika epoker och miljöer för att uppnå önskad effekt och för att gestalta texten så tydligt som möjligt. På liknande sätt växlar Werle i Canzone 126 mellan renässans, romantik och modernism för att uttrycka textens ömma och sårbara kärlekslängtan.

Francesco Petrarca betraktas tillsammans med Dante Alighieri och Giovanni Boccaccio som en av den tidiga italienska litteraturens främsta företrädare. Petrarcas Canzoniere, ”sångbok”, består av 366 kärleksdikter till en viss Laura. Som prästvigd kunde Petrarca bara tråna på avstånd och dikterna behandlar såväl kärleken i sig som kärlekens och lustens förhållande till kristendomen. Kärleksuttrycken är dock sinnliga och intima, mänskliga i stället för kyskt symboliska. Med talade partier, viskningar, klusterackord och glissandon invävda i de skickligt skrivna körstämmorna åstadkommer Werle – som alltid – en genomtänkt och inträngande texttolkning.

Canzone 126 uruppfördes i Stockholm i april 1967 av Bel Canto-kören, den ensemble där den unge Werle själv en gång stod ibland sångarna. Sedan dess har det blivit ett av hans mest älskade och framförda stycken både i Sverige och utomlands.

David Saulesco

Den tyskspråkige poeten Rainer Maria Rilke, född i Prag 1875, påbörjade sina Duinoelegier 1912 i Treiste på slottet Duino, som gett verket dess namn. Emellertid kom krig och en långvarig skaparkris emellan och dikterna färdigställdes inte förrän under en kreativ period i februari 1922. Den finske tonsättaren EINOJUHANI RAUTAVAARA beskriver sitt möte med Rilkes poesi och omständigheterna kring Die erste Elegie så här:

Mitt möte i ungdomen med Rainer Maria Rilkes poesi visade sig bli en betydelsefull upptäckt inte bara litterärt utan för utvecklingen av min världsbild. Jag associerar den fortfarande med den mysticism som omgav ruinerna i efterkrigstidens Wien. Det var här som jag komponerade mina Fem Sonetter till Orfeus och två år senare, i Köln, började jag skriva sångcykeln Die Lebenden med Rilkes text. Från det och framåt har jag fortsatt att bära med mig både mentalt och i min resväska Duinoelegierna, Rilkes nyskapande verk. Efter hand skulle jag komma att välja ut, och känna mig starkt dragen till, den första elegin vars änglagestalt tog rollen av en personlig animus*. Mina orkesterverk Angels and Visitations, Angels of Dusk och Playgrounds for Angels är alla musikaliska förkroppsliganden av den gestalten.
     Så sent som 1993, när den internationella körsamfundet Europa Cantat ville beställa ett större verk av mig kände jag att tiden var mogen för en änglaelegi. Uppenbarligen hade den mognat i mitt undermedvetna eftersom kompositionsprocessen var snabb, energisk och självsäker.

Formen elegi är egentligen en klagosång och så även Rilkes elegier, en klagan över den svaga, splittrade och begränsade människan. Och den ängel som åkallas är ingen kristen ängel utan ett högre väsen som fullbordat den förvandling som vi människor håller på att genomgå. Duinoelegierna, med syfte att mota den avhumanisering som riskerar uppstå till följd av nya rön och teknologier har citerats flitigt – även inom populärkulturen – och ses som en av 1900-talets viktigaste långa dikter. Så har även Rautavaaras tonsättning blivit ett av de riktigt stora styckena i körlitteraturen.

*) Animus är i jungiansk psykologi de manliga aspekterna i kvinnans själ.

Text: Karin Ekedahl

Einojuhani Rautavaara

Född: 9 oktober 1928 i Helsingfors.

Död: 27 juli 2016 i Helsingfors.

Utbildning: Kompositionsstudier för Aarre Merikanto vid Sibeliusakademin, efter rekommendation av Sibelius själv studier för Vincent Persichetti på Juilliard School i New York och för Roger Sessions och Aaron Copland i Tanglewood, Massachusetts.

Verk: Åtta mycket varierade symfonier (nr 7 Angel of Light en världssuccé), orkesterverk som Angels and Visitations, Isle of Bliss och Before the Icons, ett antal konserter (Cantus Arcticus, tre för piano, två cellokonserter, kontrabaskonserten Angel of Dusk), genombrottsverket A Requiem in Our Time för brassensemble, två pianosonater, kammarmusik, viktig körproduktion, nio operor, såsom de biografiska Vincent, Aleksis Kivi och Rasputin.

Finskt rekord i intensivvårdsbehandling: Brusten aorta gjorde 2004 att Rautavaara blev föremål för intensivvård i närmare ett halvår, ett rekord som nog står sig bra internationellt också. Därefter kunde han återuppta komponerandet ända tills komplikationer efter en höftoperation tog hans liv tolv år senare.

Trots att han inte blev mer än 28 år räknas Egon Schiele som en av de mest framstående figurativa konstnärerna före och under första världskriget. Hans lite knotiga och förvridna porträtt, ofta med sexuella undertoner, känns lätt igen. Den österrikiske expressionistiske målaren skrev även dikter. Schieles poem är som tillkomna i förlängningen av hans pensel; poesi där text och bild smälter samman. I hans närmast kalligrafiska utformade texter förmedlar han levande, personliga bilder med ett färgstarkt och kraftfullt uttryck.

Schieles texter uppmärksammades av den brasilianske dirigenten Celso Antunes under hans tid som chefsdirigent för Nederländska radions kammarkör. Det blev utgångspunkten för ett kompositionsuppdrag från Nederländska radion till Sven-David Sandström. Uppdraget resulterade i Drei Gedichte von Egon Schiele för sexstämmig kör som uruppfördes 2009, och då hade tonsättaren rört sig mot en mindre komplicerad och måhända mer tillgänglig stil. I tonsättningen av Schieles texter återgick Sandström dock till den virtuosa stil som gjort honom så uppmärksammad internationellt. Just den expressionism som till exempel finns hos Schiele motsvarar i hög grad Sandströms briljanta musik. I finalomgången av Eric Ericson Award dirigerar de tävlande två av tre satser: Nasser Abend och Tannenwald.

Text: Karin Ekedahl

Trots att han inte blev mer än 28 år räknas Egon Schiele som en av de mest framstående figurativa konstnärerna före och under första världskriget. Hans lite knotiga och förvridna porträtt, ofta med sexuella undertoner, känns lätt igen. Den österrikiske expressionistiske målaren skrev även dikter. Schieles poem är som tillkomna i förlängningen av hans pensel; poesi där text och bild smälter samman. I hans närmast kalligrafiska utformade texter förmedlar han levande, personliga bilder med ett färgstarkt och kraftfullt uttryck.

Schieles texter uppmärksammades av den brasilianske dirigenten Celso Antunes under hans tid som chefsdirigent för Nederländska radions kammarkör. Det blev utgångspunkten för ett kompositionsuppdrag från Nederländska radion till Sven-David Sandström. Uppdraget resulterade i Drei Gedichte von Egon Schiele för sexstämmig kör som uruppfördes 2009, och då hade tonsättaren rört sig mot en mindre komplicerad och måhända mer tillgänglig stil. I tonsättningen av Schieles texter återgick Sandström dock till den virtuosa stil som gjort honom så uppmärksammad internationellt. Just den expressionism som till exempel finns hos Schiele motsvarar i hög grad Sandströms briljanta musik. I finalomgången av Eric Ericson Award dirigerar de tävlande två av tre satser: Nasser Abend och Tannenwald.

Text: Karin Ekedahl

Som körtonsättare var Hugo Alfvén något av en traditionalist, även om han genom sin skicklighet ofta lyckades att få det traditionella att låta nytt. Det är något som absolut kan sägas gälla för Aftonen med text av Herman Sätherberg. Sätherberg var den musikbegåvade prins Gustafs favorittextförfattare och har bidragit med sin lyrik i odödliga stycken som Studentsången, Vårsång – mer känd som ”Glad såsom fågeln” – och Otto Lindblads Längtan till landet – ”Vintern ra”.

Att Alfvén mitt under brinnande världskrig väljer att tonsätta Sätherbergs superromantiska dikt Aftonen var kanske hans sätt att belysa något som var värt att vårda. Eller kanske ännu mer i oros- och förändringstid minnas det som flytt, något som betonas av den drömska och nostalgiska stämningen. Körklangen utnyttjas mästerligt och mynnar ut i de hornklanger som Alfvén passar på att återanvända. Lyssna efter ett bekant ”lullande” i andra satsen av hans åtta år yngre orkestersvit Synnöve Solbakken!

Text: Karin Ekedahl

Hugo Alfvén var Orphei Drängars dirigent i hela 37 år. Ett svårslaget rekord – ända tills Eric Ericson överträffade det med sina 40. I sin utsökta Aftonen låter Alfvén vallhornens mjuka klang eka ibland dälder och gröna kullar. Hela den nationalromantiska paletten kommer till användning, men utflykterna bland de typiskt Alfvénska harmonierna leder hela tiden tillbaka till ett tryggt A-durackord.

När OD 2007 beställde ett nytt stycke av Jan Sandström valde han att utgå från en jojk av Johan Märak, som även tidigare influerat hans körmusik. I Vuojnha Biegga jojkas Guds heliga vind, och liksom i Aftonen är det naturen som står i fokus. Här möter vi dock istället fjällripor, hundar – och en förbirusande renhjord.

Ungefärlig konsertlängd: 2 h 30 min inkl paus