arrow

DVOŘÁKS SYMFONI NR 6

Till sin opera Intermezzo skrev Richard Strauss själv librettot och använde sig av händelser ur sitt eget liv, ett missförstånd mellan honom själv och hustrun som sånär ledde till skilsmässa. Verkets stilfulla mellanaktsmusik har blivit synnerligen populär. Konserten avrundas med Antonín Dvořáks ljusa och livsbejakande sjätte symfoni. Den unge tjeckiske dirigenten Petr Popelka, chefsdirigent för Prags Radiosymfoniorkester leder Sveriges Radios Symfoniorkester.

Vilken tur för den musikälskande eftervärlden att Antonín Dvořák fick möjlighet att viga sitt liv åt musiken! Han växte upp i den lilla böhmiska byn Mühlhausen, då belägen i dubbelmonarkin Ungern-Österrike; numera återfinns byn i nordvästra Tjeckien och heter Nelahozeves. Fadern ville att sonen i likhet med honom själv skulle bli slaktare och senare även överta familjens värdshus. En musiklärare hjälpte dock Antonín till vidare musikstudier i Prag, där den begåvade eleven senare blev dirigent för den tjeckiska nationalteaterns orkester och därefter professor i komposition vid Pragkonservatoriet.

Med framgångsrika verk som Slaviska danser och Serenad för stråkar bidrog Dvořák till att stärka dåtidens nationalistiska strömningar. Musiken i symfoni nr 6  D-dur är typisk för denna nationalromantik: en klassisk-romantisk form fylld av folkliga melodier och livlig rytmik.

Även Richard Strauss var på sin tid en uppburen dirigent. Han omtalades som den främste tyske dirigenten efter Wagner och hyllades också för sin sensibla musik. Hans tredje opera, Salome, blev så framgångsrik att han vid uruppförandet ropades in 38 gånger. Operan Intermezzo från 1924 är ett tidigt exempel på den naturalistiska samtidsoperan (Zeitoper) som växte fram vid denna tid, en genre i vilken även Kurt  Weill, Arnold Schönberg och Paul Hindemith experimenterade. Monologer och vardagsprat ersatte ofta arior och stämsång.

Richard Strauss Fyra symfoniska mellanspel, ursprungligen avsedda för operans scenbyten, är musik som i sin böljande bredd och elegiska klangrikedom påminner om Mahler, men i sin komplexa täthet och djärva tonalitet även om Wagner.

Kombinerad verksamhet som dirigent och tonsättare utmärker även kvällens dirigent, Petr Popelka, född 1986 i Prag, där han i likhet med Dvořák fick sin musikaliska utbildning och dit han i september 2022 återvänder för att tillträda som chefdirigent och konstnärlig ledare för Prags Radiosymfoniker.

Under många år var Popelka anställd basist vid Sächische Staatskapelle i Dresden, den stad som för övrigt hyser den berömda Semperoperan. Och det var just där som Richard Strauss Intermezzo 1924 fick sin urpremiär.

Text: Björn Gustavsson


SVERIGES RADIOS SYMFONIORKESTER
Skriv ut

Medverkande

 

Sveriges Radios Symfoniorkester. Foto: Julian Hargreaves.

Sveriges Radios Symfoniorkester, Radiosymfonikerna, är kända som en av Europas mest allsidiga orkestrar. De har en bred och spännande repertoar och ligger hela tiden i framkant. Orkestern har mottagit ett flertal utmärkelser och uppskattas för sin stora musikaliska bredd, men även för sina samarbeten med världens främsta kompositörer, dirigenter och solister.

Radiosymfonikerna har sedan 1979 varit knutna till Sveriges Radios konserthus Berwaldhallen. Förutom publiken på plats i Berwaldhallen, når orkestern många lyssnare via radion och digitala media, samt genom sitt samarbete med EBU. Konserter strömmas även regelbundet via Berwaldhallen Play och sänds av Sveriges Television, vilket ger publiken ännu fler möjligheter att njuta av en av världens främsta orkestrar.

”Orkestern känner stor ödmjukhet inför musiken och har en underbar känsla för musikalisk inlevelse och kreativitet”, enligt Daniel Harding, Radiosymfonikernas chefsdirigent sedan 2007. ”Jag har aldrig dirigerat en konsert där orkestern inte har spelat med livet som insats!” Orkestern är även stolt över att sedan 2018 ha Klaus Mäkelä som förste gästdirigent.

Under covid-19-pandemin, har Radiosymfonikerna varit en av bara ett fåtal orkestrar i världen som inte har slutat spela. Deras innovativa, kreativa lösningar har hjälpt publiken att ta sig igenom den här svåra tiden, och de har till och med själva skapat nyheter.

En radioorkester grundades för första gången 1925 i samband med de första radioutsändningarna i Sverige. Sveriges Radios Symfoniorkester fick sitt nuvarande namn 1967. Orkestern har under åren haft flera framstående chefsdirigenter. Två av dem, Herbert Blomstedt och Esa-Pekka Salonen, har senare utnämnts till hedersdirigenter.

Musiken

Ungefärliga tider

På operans område hade Richard Strauss till en början inte samma framgångar som med sina tondikter. Men då Salome slog världen med häpnad blev situationen en annan. Operan finansierade ensam den praktvilla i Garmisch-Partenkirchen i Bayern som tonsättaren och hans hustru, sopranen Pauline de Ahna, behöll resten av livet. Med tiden blev det tolv operor till, med varierande framgång på tiljorna. Intermezzo skulle först ha hetat Äktenskaplig lycka, men valet blev alltså till slut något mindre ironiskt. Strauss snickrade i hela fem år på detta äktenskapsdrama i musik. Redan i Symphonia Domestica hade han försökt skildra ett genuint (hög)borgerligt liv, och dess ibland rätt privata vedermödor. Strauss skrev librettot själv eftersom ingen annan ville, och denna så kallade konversationsopera med en handling helt hämtad ur verkligheten blev faktiskt rätt nyskapande. Pauline, dramatisk även privat så att säga, får här heta Christine. Hon öppnar under en av makens turnéer ett av hans brev, i vilket en kvinna i förtroliga ordalag frågar efter utlovade operabiljetter. I operan kallas Strauss för Robert Storch. Christine börjar genast planera för skilsmässa, och har en flört med en ung baron som vill lura henne på pengar. Till sist visar det sig att brevet skulle ha gått till en kapellmästare Stroh och bara var feladresserat.

Pauline lär ha varit måttligt road vid Intermezzos urpremiär 1924. Strauss blev besviken över det även i övrigt ljumma intresset för verket, men smart som alltid gjorde han 1933 en fyrsatsig svit av ett antal mellanspel som separerat de olika scenerna. Därmed uppstod ett av Strauss mest charmerande orkesterverk. I Resfeber och Valsscen förbereds tonsättarens avresa, i valsen möter Christine baronen. I Drömmar vid kaminen är hon ensam, övergiven av skojaren. Vid spelbordet pågår kortspelet skat mellan Storch och några vänner, bland annat Stroh, då ett telegram med Christines krav på skilsmässa anländer. Lyckligt slut klingar euforiskt och samlar på kort tid en rad motiv ur operan.

Text: Gunnar Lanzky-Otto

Dvořáks förmåga att fylla de klassiska formerna med folkmusik gör honom till en typisk representant för 1800-talets nationalromantiska musikströmningar. Hans musikaliska ymnighetshorn väckte både häpnad och avund hos tonsättarkollegerna. Eller för att citera vännen Johannes Brahms: ”Av allt det som Dvořák kastar bort skulle vem som helst av oss andra kunna plocka ihop sina huvudteman.” Den samtide tjeckiske dirigenten Vaclav Talich skrev att ”Gud själv måtte ha vandrat omkring i det tjeckiska landskapet när hans ödemjuke betjänt Dvořák skrev sin musik”.

Symfoni nr 6 (kronologiskt den sjätte, men den första som publicerades) röjer starka drag av vännen Brahms Symfoni nr 2, komponerad några år tidigare. Första satsen kan även påminna om Beethovens Symfoni nr 3. Mycket av Beethovens idiom fortlever hos såväl Dvořák som Brahms.

Dvořáks rikt fasetterade sexa rymmer många influenser. Med sina färgrika, frodiga orkesterklanger, sin idérikedom och livliga rytmik känns den öppen och välkomnande, kanske som värdshuset i byn där han växte upp.

Symfonin hade beställts av Hans Richter, dirigent för Wienfilharmonikerna. När Dvořák före premiären spelade en pianoversion för Richter blev denne eld och lågor. ”Efter varje sats rusade han fram och kysste mig”, skriver Dvořák i ett brev. Snopet nog mötte Richter motstånd inför den planerade urpremiären, troligen på grund av växande motstånd mot tjeckisk nationalism i den kejserliga huvudstaden. Premiären ägde istället rum i Prag i mars 1881, med den tjeckiska filharmoniska orkestern.

Verket inleds med en solig sats i sonatform; därpå en långsam, nocturneartad sats, som fått beskrivningen ”sånger om sommarnattens magi”. Den virvlande scherzosatsen är baserad på en tjeckisk folkdans. Symfonin mynnar så ut i fjärde satsens jublande livsbejakelse.

Text: Björn Gustavsson

Ingår i följande konsertserier: