Chopin & Adès
Chopins drömska och dansanta Pianokonsert nr. 1 i e-moll kontrasterar mot Thomas Adès komplexa och mångbottnade Totentanz, en skildring av livets oundvikliga möte – och dans – med döden.
Chopins båda pianokonserter tillkom under hans sista tid i Warszawa, innan han reste iväg för att bosätta sig i Paris. På båda orter framförde han sin Pianokonsert nr. 1 i e-moll och mötte uppskattning från publik såväl som kritikerkår. 22-årige pianisten Jan Lisiecki tar sig an konserten med stor känsla och genomtänkt musikalitet. Thomas Adès komponerade Totentanz till minne av kompositören Witold Lutosławski och hans fru. Mezzosopran- och barytonsolisterna spelar i verket upp en dialog mellan döden och människan som, oavsett social eller ekonomisk status, inte kan undkomma sin slutliga dans med döden.
Medverkande
Sveriges Radios Symfoniorkester är en av Europas främsta och mest mångsidiga orkestrar, som har mottagit flera priser och utmärkelser och samarbetar med världens främsta kompositörer, dirigenter och solister. Orkestern turnerar regelbundet, med hyllade gästspel runt om i Europa och världen, och har en omfattande, kritikerrosad skivkatalog.
Sedan 2007 är Daniel Harding chefsdirigent för Sveriges Radios Symfoniorkester, och sedan 2019 också dess konstnärlige ledare. Hardings tjänst fortsätter till och med säsongen 2024/2025. Två av orkesterns tidigare chefsdirigenter, Herbert Blomstedt och Esa-Pekka Salonen, har utnämnts till hedersdirigenter. Båda fortsätter att göra regelbundna gästspel med orkestern.
Sveriges Radios Symfoniorkester är hela Sveriges symfoniorkester. Från sin hemmascen i Sveriges Radios konserthus Berwaldhallen når orkestern hela landet i etern och på webben genom Sveriges Radio P2. Flera av konserterna visas även på Berwaldhallen Play, i SVT och på SVT Play, samt sänds internationellt genom EBU.
Daniel Harding är Sveriges Radios Symfoniorkesters chefsdirigent sedan 2007 och sedan 2019 även orkesterns förste konstnärlige ledare, med ett uppdrag som omfattar att hitta nya programformat för att presentera klassisk musik. Det arbetet inleddes redan säsongen 2014/2015 med den uppmärksammade konsert- och föreläsningsserien Interplay. Harding är även hedersdirigent för Mahler Chamber Orchestra, som han arbetat med i över 20 år, och konstnärlig ledare för Youth Music Culture, Greater Bay Area i Kina. Säsongen 2024/2025 tillträder han som chefsdirigent vid Santa Cecilia-akademien i Rom.
Harding är en ständig gäst hos världens främsta orkestrar, däribland Wienerfilharmonikerna, Berlinerfilharmonikerna, Bayerska Radions symfoniorkester, Concertgebouworkestern och La Scala-filharmonikerna. I USA har han uppträtt med Bostons, Chicagos och San Franciscos symfoniorkestrar, med Clevelands orkester, samt med Los Angeles och New Yorks filharmoniker. Som eftertraktad operadirigent har han lett hyllade uppsättningar vid La Scala i Milano, Wiens stadsopera, Royal Opera House i London, samt vid festivalerna i Aix-en-Provence och Salzburg. Han har tidigare varit konstnärlig ledare för Orchestre de Paris och för Anima Mundi-festivalen i Pisa, samt förste gästdirigent för Londons symfoniorkester.
Daniel Harding turnerar med Sveriges Radios Symfoniorkester till Europas mest prestigefyllda scener och har spelat in hyllade och prisbelönade skivor med orkestern. Hans kontrakt som chefsdirigent och konstnärlig ledare fortsätter till och med våren 2025. ”Det är allt ovanligare att förhållandet mellan dirigent och orkester inte bara håller mer än ett decennium, utan också fortsätter att växa” säger han om sitt samarbete med orkestern.
År 2002 mottog Harding den franska utmärkelsen Chevalier de l’Ordre des Arts et des Lettres och 2017 tilldelad han till Officier des Arts et des Lettres. 2012 valdes han in som ledamot i Kungl. Musikaliska Akademien. 2021 mottog han Commander of the Most Excellent Order of the British Empire. Daniel Harding är född i Oxford i England och spelade trumpet innan han började dirigera i sena tonåren. Sedan 2016 är han även utbildad trafikpilot.
Född i Kanada 1995 till polska föräldrar. ”En pianist som får varje not att räknas”, skriver The New York Times. Började ta pianolektioner som femåring och gjorde sin konsertdebut fyra år senare. Signerade redan som femtonåring med Deutsche Grammophon år 2010. Utnämndes till Gramophone Young Artist of the Year 2013 efter att ha framfört Schumanns pianokonsert på The Proms. Classic FM skrev 2016: ”han må vara ung men Jan Lisiecki spelar Schumann som en legend”. 2016 gjorde han också sin debut på Carnegie Hall.
Dramatiska mezzosopranen Jennifer Johnston har studerat på Cambridge University och Royal College of Music och har mottagit åtskilliga utmärkelser. Hon har framträtt på scener och festivaler som La Scala, Salzburgfestivalen, Bayerska statsoperan, D’Aix en Provence-festivalen, Lilleoperan och Östersjöfestivalen. Bland rollerna märks Fricka, Waltraute, Lucretia, Dido and Agrippina. Johnston har också framträtt med några av världens främsta orkestrar med musik som spänner över århundradena, från Bachs Matteuspassion till Stravinskys Oedipus Rex.
Brittisk baryton född 1969. Studerade matematik vid King’s College, Cambridge, och sång vid Guildhall School of Music and Drama, London. Debuterade som operasångare 1998, och har sedan dess framträtt på bland annat Royal Opera House, Glyndebourne, La Scala, Leipzig Opera och Kungliga Operan i Stockholm. Han har spelat en rad olika roller, däribland Don Giovanni, Guglielmo i Così fan tutte, Figaro i Barberaren av Sevilla och Onegin i Eugen Onegin. 2008 grundade han skivbolaget Stone Records.
Musiken
Efter Wienkongressen 1814–1815 kastade unionen med Ryssland sin skugga över Polen, som formellt blev ett autonomt kungarike men där tsaren i praktiken ändå bar kronan. Staden Warszawa kunde trots sin relativa litenhet bjuda på ett rikt utbyte av tankar och ett levande kulturliv. Men på hemmaplan kunde den unge Chopin inte hoppas på mycket mer än enstaka konserter och att få spela i palats, eller på lantgods som hos familjen Lacyński, där pappan varit informatör hos självaste Maria Walewska. Pappa Nicolas hade grubblat länge på saken och 1829 bestämde han sig: Sonen Fryderyk – för så hette han hemma i Polen – hade blivit för stor för Warszawa.
Pappans brev till utbildningsministeriet med bön om stipendium för sonens utlandsstudier besvarades med att offentligt stöd inte slösades på artister av sonens kaliber. Då satsade pappan sitt magra sparkapital på att skicka sonen till Wien. Chopin provspelade för förläggaren Haslinger som imponerades, men ville testa musiken på en publik. Wiendebuten blev en framgång, inte minst det ”vilda polska” uttrycket som Haslinger tvekat inför.
Chopin var inte då och blev aldrig förtjust i att skriva för andra instrument än pianot. Men efter hemkomsten till Warszawa började han ungefär samtidigt att arbeta på hela två pianokonserter. Liksom med Beethovens två första pianokonserts är numreringen vilseledande; den vi känner som Pianokonsert nr 1 e-moll blev i själva verket klar sist. Konsertens långa orkesterinledning var kanske inte à la mode enligt tidens mest moderna romantiker, men den gör pianots sena entré desto mer effektfull. Om den långsamma andra satsen talar Chopins dagbok om en natt i månsken på våren.
Warszawas publik fick höra konserten i oktober 1830 och älskade den, inte minst finalens krakowiak, nationaldansen som med tiden blev en populär sällskapsdans. Månaden därpå lämnade Chopin Polen för gott och med de två pianokonserterna samt ett antal solostycken erövrade han musikälskare i flera tyska och österrikiska städer. Därefter blev han Frédéric Chopin i Paris, staden där kritiker kunde skapa eller krossa en ny artist. Det blev förstås succé; resten är historia och om ett annat tidigt verk utropade Robert Schumann: ”Av med hatten mina herrar, här har vi ett geni!”
Text: Gunnar Lanzky-Otto
Var kommer det danska uttrycket ”at ligne Døden fra Lübeck” från och har döden alltid framställts som ett skelett i historien? De frågorna besvaras när man gräver djupare i Thomas Adès symfoni-kantat för baryton, mezzo-sopran och orkester som tillägnats tonsättaren Witold Lutosławski. Totentanz (2013) är tyska för ”dödsdans” och det kusliga stycket, som inkluderar bland annat skallrande benljud och pisksnärtar, skildrar livets ofrånkomliga möte med döden. Motivet där människor från olika samhällsskikt slutligen måste ryckas med i dödsdansen var vanligt under sen medeltid. Det syftar som ett av flera vanitasmotiv till att påminna om jordelivets förgänglighet och fåfänglighet, så folk förstår varför de måste passa på att leva sina liv och inte tar det för givet. Framställningen av döden, vanligen i form av ett skelett, medan han för bort olika personer i långdans mot graven, visar att människor av alla stånd och åldrar slutligen måste böja sig för dödens makt. Att motivet var populärt i medeltida Europa kan förklaras av svälten, digerdöden och hundraårskriget. Bilden av döden som ett skelett uppstod under medeltiden då pesten dödade en fjärdedel av Europas befolkning och det på vissa ställen kunde ligga lik på gatorna som ingen tog hand om.
En av de mest berömda dödsdansbilderna är Döden från Lübeck, därav det danska uttrycket. Bilden var en 30 meter lång fris i Mariakyrkan i Lübeck som Bernt Notke målade 1463. Den förstördes 1942 när de allierade bombade staden under andra världskriget. Frisen med tillhörande text visar hur döden rör sig ned längs den sociala skalan i sin dans med påven, kardinalen, kungen, munken och så vidare ner till bonden, mön och barnet. Av de 24 personerna som Notke målade har Thomas Adès valt ut 15 personer som successivt får gå mot sitt slut. I sångtexten framkommer det att påven som är längst upp i hierarkin sörjer att hans höga rang inte är värd något inför döden och kardinalen beklagar att han snart inte kommer att vara värd mer än en smutsig byracka. Bonden på botten av skalan är dock glad över att hans hårda liv snart är över och att han äntligen ska få vila ut. Ju högre man kommit på jorden, desto svårare verkar man ha för att acceptera döden och desto räddare och osäkrare går man genom livet. Fallet blir ju så mycket större när väl döden kommer och tar en i sin skrämmande dans.
Text: Mats Hansson
THOMAS ADÈS
Född: 1 mars 1971 i London, England.
Utbildning: Studerade piano och komposition vid Guildhall School of Music and Drama i London, och studerade vidare vid King’s College i Cambridge.
Verk i urval: Var tonåring när han skrev sina första verk. Fick också tidigt ett exklusivt skivkontrakt med EMI som bland annat har gett ut hans operor Minnet av en doft (1995) och Stormen (2004).
Gulnade papperslappar: När Thomas Adès komponerar täcker han sina väggar med en massa lappar med noter på, därmed slipper han att tappa bort material som han för stunden inte riktigt vet vad han ska göra med. Lapparna är som frön som får vänta tills de är redo på att få gro. Vissa lappar sitter kvar tills papperet gulnar, andra ger plötsligt nya idéer och ger då form till nästa verk. Thomas Adès säger att kompositionstekniken är särskilt användbar när han tonsätter en opera. När han kör fast så är det bara att kasta en blick mot väggarna, då fångar en av lapparna honom och så vet han hur han ska gå vidare – från gulnade papperslappar till nyskriven opera.
Fredagens konsertlängd: ungefärlig konsertlängd: 1 tim 40 min inkl. paus
Lördagens konsert innehåller ingen paus. Ungefärlig konsertlängd 1 tim 30 min
Fler konserter
BEETHOVENS ÅTTA
Portugisiske dirigenten Dinis Sousa bjuder på medryckande och berörande verk av Joseph Haydn, Kaija Saariaho och Ludwig van Beethoven i sin debut med Sveriges Radios Symfoniorkester.
BACHS H-MOLLMÄSSA
Chefsdirigent Kaspars Putniņš leder Radiokören och Sveriges Radios Symfoniorkester i Johann Sebastian Bachs storslagna mästerverk.
MOZART I HÄNDERNA PÅ MAXIM EMELYANYCHEV
Möt Radiosymfonikernas blivande förste gästdirigent som både dirigent och solist i Mozarts sprudlande 23:e pianokonsert och Rimskij-Korsakovs färgrika Scheherazade.