arrow

Chopin & Adès

Chopins drömska och dansanta Pianokonsert nr. 1 i e-moll kontrasterar mot Thomas Adès komplexa och mångbottnade Totentanz, en skildring av livets oundvikliga möte – och dans – med döden.

Chopins båda pianokonserter tillkom under hans sista tid i Warszawa, innan han reste iväg för att bosätta sig i Paris. På båda orter framförde han sin Pianokonsert nr. 1 i e-moll och mötte uppskattning från publik såväl som kritikerkår. 22-årige pianisten Jan Lisiecki tar sig an konserten med stor känsla och genomtänkt musikalitet. Thomas Adès komponerade Totentanz till minne av kompositören Witold Lutosławski och hans fru. Mezzosopran- och barytonsolisterna spelar i verket upp en dialog mellan döden och människan som, oavsett social eller ekonomisk status, inte kan undkomma sin slutliga dans med döden.


SVERIGES RADIOS SYMFONIORKESTER Skriv ut

Medverkande

 

Sveriges Radios Symfoniorkester är hela Sveriges orkester. Oavsett var i landet du bor kan du lyssna på orkesterns konserter i Sveriges Radio P2 i etern och på webben och flera av dem visas också i Sveriges Television. Varje år framför orkestern älskade verk ur den klassiska repertoaren och nyskriven musik av spännande, samtida tonsättare. Dessutom samarbetar de med framstående jazz-, pop- och rockartister och strävar ständigt efter att utvecklas och bryta ny mark.

Den första radioorkestern bildades 1925, samma år som Radiotjänst påbörjade sina sändningar. Under de första 40 åren ansvarade en rad olika musikprofiler för den radiosända orkestermusiken. Sveriges Radios Symfoniorkester fick sitt nuvarande namn 1967 och har sedan dess, under enastående chefsdirigenter som Sergiu Celibidache, Herbert Blomstedt och Esa-Pekka Salonen, formats till en internationellt ryktbar konstmusikensemble i toppklass. Sedan 2007 är Daniel Harding orkesterns chefsdirigent som säsongen 2016–2017 firade sitt tioårsjubileum med att göra tre av 1800-talets stora symfoniska verk.

Orkestern turnerar regelbundet och blir ofta inbjuden till internationella festivaler och konserthus. Våren 2016 turnerade de i Europa tillsammans med Mozart-specialisten Maria João Pires och den uppmärksammade violinisten Veronika Eberle. Under 2014 gästade de såväl påskfestivalen i Aix-en-Provence som the BBC Proms i London. I maj 2017 gjorde orkestern en stor turné med musik av bland andra Ravel, Dvořák och Mahler. Tillsammans med den Grammybelönade violinisten Joshua Bell besökte de bland annat Wien, Salzburg och Milano. Under Östersjöfestivalen 2017 uruppförde Sveriges Radios Symfoniorkester Aeterna av Anders Hillborg, ett beställningsverk som är en del av ett filmprojekt om FN:s 17 miljömål. Festivalen avslutades med Mahlers Symfoni nr 6 under ledning av chefsdirigent Daniel Harding.

I augusti 2018 avslutade orkestern den prestigefyllda Edinburgh International Festival med Mahlers Symfoni nr 8, med vilken de bara veckan innan öppnat den sextonde Östersjöfestivalen. Säsongen 2018–2019 omfattar flera stora verk för kör och orkester som Brahms Requiem och Mendelssohns Die erste Walpurgisnacht. Sveriges Radios Symfoniorkester är också mycket stolta att presentera sin nye förste gästdirigent, Klaus Mäkelä, som kommer att göra tre konserter under säsongen med bland annat Sjostakovitjs femte, sjätte och sjunde symfonier. Andra uppmärksammade gästspel är Malin Byström, Christian Gerhaher, dirigenten Mirga Gražinytė-Tyla och pianisten Conrad Tao. I november 2018 åker orkestern på en ny, omfattande Europaturné och i september gästade de dessutom Anima Mundi Festival i Pisa.

Daniel Harding är Sveriges Radios Symfoniorkesters chefsdirigent sedan 2007. Han är även avgående chefsdirigent för Orchestre de Paris, konstnärlig ledare för Anima Mundi-festivalen i Pisa och hedersdirigent hos Mahler Chamber Orchestra, som han jobbat med i över 20 år. Harding gästar regelbundet framstående orkestrar som Wienfilharmonikerna, Staatskapelle Dresden och Concertgebouworkestern i Amsterdam. Han har gjort flera prisbelönade skivinspelningar som Grammy-belönade Billy Budd av Benjamin Britten med London Symphony Orchestra och Beethovens Pianokonsert nr 3 och 4 med Sveriges Radios Symfoniorkester och Maria João Pires.

Harding började spela trumpet som barn, men i tonåren tog intresset för dirigering över. Som sjuttonåring satte han upp Arnold Schönbergs Pierrot Lunaire med några studiekamrater, vilket ledde till jobb som assistent åt Sir Simon Rattle vid Birminghams symfoniorkester i ett år. Han avslutade sin tid med att själv leda orkestern, vilket blev hans professionella debut som dirigent.

I augusti 2018 avslutade Daniel Harding och Sveriges Radios Symfoniorkester den prestigefyllda Edinburgh International Festival med Mahlers storslagna Symfoni nr 8 tillsammans med internationella stjärnsolister som Karen Cargill och Christopher Maltman. I september gästade de Anima Mundi-festivalen i Pisa och i november åker orkestern på en omfattande Europaturné med konserter i bland annat Tyskland, Österrike och Schweiz. Harding är även en eftertraktad operadirigent med återkommande engagemang vid exempelvis La Scala i Milano, Wiener Staatsoper och festivalen i Aix-en-Provence.

Harding är angelägen att utbilda och inspirera sin publik. Han vill att barn och ungdomar själva skall få uppleva musiken med instrument i händerna och att publiken får en fördjupad relation till – och därmed också förståelse av – musiken. ”Jag vill förmedla att musik är mer än en kort förströelse,” säger Harding. ”Den är en del av våra liv och jag tror att när publiken blir medveten om det kommer de att lyssna på ett annat sätt.”

Född i Kanada 1995 till polska föräldrar. ”En pianist som får varje not att räknas”, skriver The New York Times. Började ta pianolektioner som femåring och gjorde sin konsertdebut fyra år senare. Signerade redan som femtonåring med Deutsche Grammophon år 2010. Utnämndes till Gramophone Young Artist of the Year 2013 efter att ha framfört Schumanns pianokonsert på The Proms. Classic FM skrev 2016: ”han må vara ung men Jan Lisiecki spelar Schumann som en legend”. 2016 gjorde han också sin debut på Carnegie Hall.

Dramatiska mezzosopranen Jennifer Johnston har studerat på Cambridge University och Royal College of Music och har mottagit åtskilliga utmärkelser. Hon har framträtt på scener och festivaler som La Scala, Salzburgfestivalen, Bayerska statsoperan, D’Aix en Provence-festivalen, Lilleoperan och Östersjöfestivalen. Bland rollerna märks Fricka, Waltraute, Lucretia, Dido and Agrippina. Johnston har också framträtt med några av världens främsta orkestrar med musik som spänner över århundradena, från Bachs Matteuspassion till Stravinskys Oedipus Rex.

Brittisk baryton född 1969. Studerade matematik vid King’s College, Cambridge, och sång vid Guildhall School of Music and Drama, London. Debuterade som operasångare 1998, och har sedan dess framträtt på bland annat Royal Opera House, Glyndebourne, La Scala, Leipzig Opera och Kungliga Operan i Stockholm. Han har spelat en rad olika roller, däribland Don Giovanni, Guglielmo i Così fan tutte, Figaro i Barberaren av Sevilla och Onegin i Eugen Onegin. 2008 grundade han skivbolaget Stone Records.

Musiken

Ungefärliga tider

Efter Wienkongressen 1814–1815 kastade unionen med Ryssland sin skugga över Polen, som formellt blev ett autonomt kungarike men där tsaren i praktiken ändå bar kronan. Staden Warszawa kunde trots sin relativa litenhet bjuda på ett rikt utbyte av tankar och ett levande kulturliv. Men på hemmaplan kunde den unge Chopin inte hoppas på mycket mer än enstaka konserter och att få spela i palats, eller på lantgods som hos familjen Lacyński, där pappan varit informatör hos självaste Maria Walewska. Pappa Nicolas hade grubblat länge på saken och 1829 bestämde han sig: Sonen Fryderyk – för så hette han hemma i Polen – hade blivit för stor för Warszawa.

Pappans brev till utbildningsministeriet med bön om stipendium för sonens utlandsstudier besvarades med att offentligt stöd inte slösades på artister av sonens kaliber. Då satsade pappan sitt magra sparkapital på att skicka sonen till Wien. Chopin provspelade för förläggaren Haslinger som imponerades, men ville testa musiken på en publik. Wiendebuten blev en framgång, inte minst det ”vilda polska” uttrycket som Haslinger tvekat inför.

Chopin var inte då och blev aldrig förtjust i att skriva för andra instrument än pianot. Men efter hemkomsten till Warszawa började han ungefär samtidigt att arbeta på hela två pianokonserter. Liksom med Beethovens två första pianokonserts är numreringen vilseledande; den vi känner som Pianokonsert nr 1 e-moll blev i själva verket klar sist. Konsertens långa orkesterinledning var kanske inte à la mode enligt tidens mest moderna romantiker, men den gör pianots sena entré desto mer effektfull. Om den långsamma andra satsen talar Chopins dagbok om en natt i månsken på våren.

Warszawas publik fick höra konserten i oktober 1830 och älskade den, inte minst finalens krakowiak, nationaldansen som med tiden blev en populär sällskapsdans. Månaden därpå lämnade Chopin Polen för gott och med de två pianokonserterna samt ett antal solostycken erövrade han musikälskare i flera tyska och österrikiska städer. Därefter blev han Frédéric Chopin i Paris, staden där kritiker kunde skapa eller krossa en ny artist. Det blev förstås succé; resten är historia och om ett annat tidigt verk utropade Robert Schumann: ”Av med hatten mina herrar, här har vi ett geni!”

Text: Gunnar Lanzky-Otto

Var kommer det danska uttrycket ”at ligne Døden fra Lübeck” från och har döden alltid framställts som ett skelett i historien? De frågorna besvaras när man gräver djupare i Thomas Adès symfoni-kantat för baryton, mezzo-sopran och orkester som tillägnats tonsättaren Witold Lutosławski. Totentanz (2013) är tyska för ”dödsdans” och det kusliga stycket, som inkluderar bland annat skallrande benljud och pisksnärtar, skildrar livets ofrånkomliga möte med döden. Motivet där människor från olika samhällsskikt slutligen måste ryckas med i dödsdansen var vanligt under sen medeltid. Det syftar som ett av flera vanitasmotiv till att påminna om jordelivets förgänglighet och fåfänglighet, så folk förstår varför de måste passa på att leva sina liv och inte tar det för givet. Framställningen av döden, vanligen i form av ett skelett, medan han för bort olika personer i långdans mot graven, visar att människor av alla stånd och åldrar slutligen måste böja sig för dödens makt. Att motivet var populärt i medeltida Europa kan förklaras av svälten, digerdöden och hundraårskriget. Bilden av döden som ett skelett uppstod under medeltiden då pesten dödade en fjärdedel av Europas befolkning och det på vissa ställen kunde ligga lik på gatorna som ingen tog hand om.

En av de mest berömda dödsdansbilderna är Döden från Lübeck, därav det danska uttrycket. Bilden var en 30 meter lång fris i Mariakyrkan i Lübeck som Bernt Notke målade 1463. Den förstördes 1942 när de allierade bombade staden under andra världskriget. Frisen med tillhörande text visar hur döden rör sig ned längs den sociala skalan i sin dans med påven, kardinalen, kungen, munken och så vidare ner till bonden, mön och barnet. Av de 24 personerna som Notke målade har Thomas Adès valt ut 15 personer som successivt får gå mot sitt slut. I sångtexten framkommer det att påven som är längst upp i hierarkin sörjer att hans höga rang inte är värd något inför döden och kardinalen beklagar att han snart inte kommer att vara värd mer än en smutsig byracka. Bonden på botten av skalan är dock glad över att hans hårda liv snart är över och att han äntligen ska få vila ut. Ju högre man kommit på jorden, desto svårare verkar man ha för att acceptera döden och desto räddare och osäkrare går man genom livet. Fallet blir ju så mycket större när väl döden kommer och tar en i sin skrämmande dans.

Text: Mats Hansson

THOMAS ADÈS

Född: 1 mars 1971 i London, England.

Utbildning: Studerade piano och komposition vid Guildhall School of Music and Drama i London, och studerade vidare vid King’s College i Cambridge.

Verk i urval: Var tonåring när han skrev sina första verk. Fick också tidigt ett exklusivt skivkontrakt med EMI som bland annat har gett ut hans operor Minnet av en doft (1995) och Stormen (2004).

Gulnade papperslappar: När Thomas Adès komponerar täcker han sina väggar med en massa lappar med noter på, därmed slipper han att tappa bort material som han för stunden inte riktigt vet vad han ska göra med. Lapparna är som frön som får vänta tills de är redo på att få gro. Vissa lappar sitter kvar tills papperet gulnar, andra ger plötsligt nya idéer och ger då form till nästa verk. Thomas Adès säger att kompositionstekniken är särskilt användbar när han tonsätter en opera. När han kör fast så är det bara att kasta en blick mot väggarna, då fångar en av lapparna honom och så vet han hur han ska gå vidare – från gulnade papperslappar till nyskriven opera.

Fredagens konsertlängd: ungefärlig konsertlängd: 1 tim 40 min inkl. paus

Lördagens konsert innehåller ingen paus. Ungefärlig konsertlängd 1 tim 30 min