arrow

BRUCKNERS SYMFONI NR 7

Av Anton Bruckners nio symfonier är den sjunde symfonin hans allra mest spelade. Verket blev en stor succé vid uruppförandet i Leipzig 1884 och innebar tonsättarens definitiva genombrott som symfoniker. Det storslagna Adagiot tillägnade tonsättaren sin idol Richard Wagner, en “odödlig, älskad mästare”. Leopold Hager leder Sveriges Radios Symfoniorkester.

Konserten sänds i Sveriges Radios P2 fredagen den 15 april kl 19:00.

Vi hör ofta talas om underbarn som i unga år visar prov på en enastående förmåga, som Mozart eller Mendelssohn. Även Bruckners begåvning upptäcktes tidigt. Redan tio år gammal vikarierade han som organist. Som tonsättare var han däremot en ”late bloomer” och han var under många år främst känd som orgelvirtuos med turnéer till såväl London som Paris.

Först som fyrtioåring skrev han vad han själv ansåg vara ett betydande verk, Mässan i d-moll. Fyra år senare, 1868, gick flytten till Wien, där han erhöll en tjänst vid konservatoriet. Men karriären som tonsättare gick trögt. Bruckners tre första numrerade symfonier mottogs inte med entusiasm av den kräsna Wienpubliken och det skulle dröja till premiären av den fjärde symfonin 1881 innan han fick ett visst erkännande som tonsättare.

Bruckner skulle få vänta ytterligare några år innan genombrottet var ett faktum. Men då, vid uruppförandet av den sjunde symfonin i Leipzig 1884, med den legendariske dirigenten Arthur Nikisch på pulten, kom slutligen den framgång som Bruckner så länge eftersträvat. Den då 62-årige tonsättaren blev inropad på scenen efter varje sats och efteråt ville applåderna aldrig ta slut. Inom några år spelades symfonin inför entusiastiska åhörare runt om i Europa och i USA.

Den sjunde symfonin är fortfarande, med viss konkurrens från den fjärde, Bruckners populäraste symfoni. Verket är oerhört rikt på vackra melodier och är alltigenom ljust och lyriskt. Även om det naturligtvis ges gott om plats för de hos Bruckner så karakteristiska långa och ståtliga linjerna, finns det också avsnitt som känns närmast kammarmusikaliska. Speciellt berömt har det väldiga adagiot blivit, där Bruckner använder sig av wagnertubor, vilket var första gången dessa instrument användes i en symfoni. I februari 1883 fick han besked om att idolen Wagner gått bort och han avslutade då adagiosatsen med en coda som en hyllning till sin ”odödliga, älskade mästare”.

Den österrikiske dirigenten Leopold Hager har bland annat varit chefdirigent för Mozarteumorkestern i Salzburg, för radio och tv-orkestern i Luxemburg och för Volksoper i Wien. Som gästdirigent har han framträtt med orkestrar som Wienfilharmonikerna, Gewandhausorkestern i Leipzig och Concertgebouworkestern i Amsterdam. Han har också gästdirigerat vid de ledande operahusen i Europa och vid Metropolitan i New York.

Text: Axel Lindhe


SVERIGES RADIOS SYMFONIORKESTER
Skriv ut

Medverkande

 

Sveriges Radios Symfoniorkester. Foto: Julian Hargreaves.

Sveriges Radios Symfoniorkester, Radiosymfonikerna, är kända som en av Europas mest allsidiga orkestrar. De har en bred och spännande repertoar och ligger hela tiden i framkant. Orkestern har mottagit ett flertal utmärkelser och uppskattas för sin stora musikaliska bredd, men även för sina samarbeten med världens främsta kompositörer, dirigenter och solister.

Radiosymfonikerna har sedan 1979 varit knutna till Sveriges Radios konserthus Berwaldhallen. Förutom publiken på plats i Berwaldhallen, når orkestern många lyssnare via radion och digitala media, samt genom sitt samarbete med EBU. Konserter strömmas även regelbundet via Berwaldhallen Play och sänds av Sveriges Television, vilket ger publiken ännu fler möjligheter att njuta av en av världens främsta orkestrar.

”Orkestern känner stor ödmjukhet inför musiken och har en underbar känsla för musikalisk inlevelse och kreativitet”, enligt Daniel Harding, Radiosymfonikernas chefsdirigent sedan 2007. ”Jag har aldrig dirigerat en konsert där orkestern inte har spelat med livet som insats!” Orkestern är även stolt över att sedan 2018 ha Klaus Mäkelä som förste gästdirigent.

Under covid-19-pandemin, har Radiosymfonikerna varit en av bara ett fåtal orkestrar i världen som inte har slutat spela. Deras innovativa, kreativa lösningar har hjälpt publiken att ta sig igenom den här svåra tiden, och de har till och med själva skapat nyheter.

En radioorkester grundades för första gången 1925 i samband med de första radioutsändningarna i Sverige. Sveriges Radios Symfoniorkester fick sitt nuvarande namn 1967. Orkestern har under åren haft flera framstående chefsdirigenter. Två av dem, Herbert Blomstedt och Esa-Pekka Salonen, har senare utnämnts till hedersdirigenter.

Den österrikiske dirigenten Leopold Hager har haft en lång och framgångsrik karriär som dirigent, en yrkesbana som tog sin början i hemstaden Salzburg där han studerade vid Mozarteum. Hans första dirigentuppdrag var i Mainz och sedan följde poster vid bland annat Linz Landestheater, i Freiburg och vid Mozarteumorkestern i Salzburg och vid Landestheater i samma stad. 1981 utsågs Hager till chefdirigent för dåvarande Radioorkestern i Luxemburg (idag: Orchestre Philharmonique du Luxembourg) och han är numera orkesterns hedersdirigent. Hager har gästdirigerat flitigt vid de ledande operahusen i Europa och USA och han har uppmärksammats särskilt för sina tolkningar av  Mozarts musik. Hans inspelningar av tonsättarens tidiga operor på Philips ingick i skivbolagets ”Complete Mozart Edition”, som gavs ut till 200-årsminnet av Mozarts bortgång 1991. Hager har också bland annat spelat in Mozarts samtliga pianokonserter med pianisten Karl Engel och tonsättarens violinkonserter med Jean-Jacques Kantorow. Hager har också arbetat med undervisning och från 1992 till 2004 var han professor i dirigering vid dåvarande musikhögskolan i Wien.

Malin Broman är första konsertmästare i Sveriges Radios Symfoniorkester och en internationellt efterfrågad solist med gästspel hos bland andra Academy of St Martin in the Fields, BBC Scottish Symphony Orchestra, Sjællands Symfoniorkester och Göteborgs Symfoniker. Hon har varit konstnärlig ledare för Musica Vitae sedan hösten 2015 och efterträdde hösten 2019 Sakari Oramo som konstnärlig ledare för Mellersta Österbottens kammarorkester. Hon har även verkat som konstnärlig ledare med bland andra Trondheim Solistene, Oulu Sinfonietta, Gävle symfoniorkester och australiska ACO Collective.

Hon har de senaste åren uruppfört violinkonserter av Helen Grime, Britta Byström, Andrea Tarrodi och Daniel Nelson och spelat in både Carl Nielsens och Britta Byströms konserter på skiva. Hennes inspelning av Mendelssohns dubbelkonsert för violin och piano med Musica Vitae och Simon Crawford-Phillips Grammynominerades 2019. Hon har även gjort ett antal inspelningar med sin hyllade ensemble Kungsbacka Pianotrio, som givit mer än 700 konserter världen över och grundat Change Music Festival.

Sedan 2008 är hon ledamot i Kungl. Musikaliska akademien. Hon är även violaprofessor vid Edsbergs Musikinstitut. Våren 2019 mottog hon H.M. Konungens medalj av 8:e storleken för sina betydande insatser inom svenskt musikliv. Av Järnåkerfonden lånar hon en Stradivarius-violin från 1709 och en Bajoni-viola från 1861.

Musiken

Ungefärliga tider

Anton Bruckners sjunde symfoni i E-dur är i mångt och mycket hans lyckligaste verk. Skrivet mellan 1881 och 1883 och reviderat 1885 utgjorde det en viktig vändpunkt i hans karriär och öppnade till sist vägen för honom till den internationella scenen.

Bruckner hade ett originellt tonspråk med en dragning åt modalitet som färgats av hans långa lärotid som kyrkomusiker och umgänge med de gamla kyrkotonarterna. Hans orkesterbehandling med stora, utdragna ackord har liknats vid ”en organist i färd med att växla registratur”. Schubert och Wagner var också förebilder, liksom Beethoven vars nionde symfoni gav honom formschemat: en stor första sats, ett djupsinnigt adagio, ett energiskt scherzo i sonatform och till sist en sammanfattande final.

Wagner, som han beundrade stort, bidrog med dimensionerna och något av harmoniken. Bruckner utökade även orkestern med fyra Wagnertubor för första gången i den här symfonin. Likt Schubert lät Bruckner ofta sina sonatformade allegrosatser ha tre meloditeman i stället för de vanliga två, och han lät även gärna variationerna ersättas av en repris i en annan tonart.

Typiska drag i Bruckners musik är långa, liggande toner och sekvenser av upprepande toner som skapar en fridfull stämning. Så börjar även hans sjunde symfoni, med en bruten treklang i horn och celli, följt av en lång, oerhört vacker melodi som svävar över ett skimrande ackompanjerande tremulando i violinerna.

Allegrosatsens första tema sägs ha kommit till Bruckner i en dröm där kapellmästaren i Linz sade till honom att ”med detta tema kommer du att göra din förmögenhet”. Det andra temat följer brett och lugnt, och utvecklas till ett fortissimo som sedan plötsligt upphör. Det tredje temat presenteras svagt, påminner lite om en österrikisk folkdans, och mynnar så småningom ut i en mycket lång coda.

Adagiosatsen i ciss-moll skall spelas ”mycket högtidligt och långsamt”. Sorgmarschen, som uttrycker Bruckners föraningar om Wagners bortgång, är ett andligt syskon till Siegfrieds begravningsmusik ur Wagners opera Ragnarök. Adagiot, som även spelades vid Bruckners egen begravning, börjar med ett koraltema i wagnertubor och altfioler och utvecklas mot en klimax – vid bokstaven W i partituret. Bruckners mästerliga känsla för kontrapunkt får nu blomma ut, och i den slutliga codan suckar återigen det smärtsamma sorgmarschtemat, trots vändningen till dur.

Spöklikt klingar sedan scherzosatsen i a-moll med spänningsframkallande kontrast mot andra satsens ciss-moll och Ciss-dur. Musiken stiger och faller likt väldiga vågor, tills en mer lyrisk och mjuk trio tar vid, innan scherzot tas om igen.

Finalen inleds med en ljus och solig variant av andra satsens koraltema. Drömmande och stilla rinner musiken på och påminner bitvis om Wagners Rhenguldet. Till slut återkommer den brutna treklangen från första satsens inledning som binder ihop verket. Finalen utmynnar i en till synes oändlig orgelpunkt i pukan och basarna som övergår i ett bländande, jublande E-durackord.

Text: Andreas Konvicka

Ungefärlig konsertlängd: 1 timme 10 minuter utan paus

Lär dig mer - Lyssna på P2:s program Mästerverken om Bruckners 7:a.  Med programledarna Johan Korssell och Clara Törnvall. Lär dig mer om Anton Bruckner via SVT Play