arrow

Brahms Requiem

Brahms ville skriva en dödsmässa som riktade sig direkt till människan, inte till Gud, precis som Luther i sin tyska översättning av Bibeln drygt 300 år tidigare. Titeln hänvisar med andra ord till språket, inte publiken; Brahms själv sade att han gladeligen hade kallat det för ”ett mänskligt rekviem” och från första textraden märks verkets ömsinta, förlåtande och positiva ton: ”Saliga de som sörjer, de skall bli tröstade.”. Se livestreamingen av torsdagens konsert på Play.

När Brahms funderade kring skapandet av ett rekviem kunde han valt samma väg som Berlioz tidigare gjort och som Verdi skulle göra senare och skrivit ett mastodontverk som krävde stora resurser. Det låg dock inte för honom att komponera i det stora formatet och till och med symfonierna är skrivna för en ganska moderat orkester. Vi fick aldrig någon opera av Brahms och han arbetade ständigt med säga så mycket som möjligt med så små uttryck och resurser som möjligt.

Ein deutsches Requiem är Brahms längsta verk och man kan finna spår av musiken så tidigt som 1861 då Brahms började komponera en sorgekantat i två satser. Idén att i stället för den vanliga mässtexten på latin tonsätta valda delar ur Luthers tyska bibelöversättning kan möjligen härröra från ett samtal med kollegan Robert Schumann. Flera år senare fick Brahms genom Schumanns änka, Clara, veta att Schumann haft för avsikt att komponera en dödsmässa med samma titel. Men det är först efter att Brahms så högt älskade mor avlider 1865 som arbetet med ett tyskt rekviem tar fart och för Brahms var det ett sorgearbete. Tonsättaren berättade i ett samtal att han mycket väl kunde kalla verket ”Ein menschliches Requiem”, ett mänskligt rekviem.

Brahms Ein deutsches Requiem skiljer sig från det traditionella rekviet. I stället för att sörja de döda riktar sig verket hög grad till de levande för att skänka tröst och själslig lindring. För honom var det viktigt att undvika seden med ett storslaget ”Dies Irae”, vredens dag. Arbetet med verket var inte alldeles enkelt och det tyska rekviet nådde sin slutgiltiga form först 1869 då det uruppfördes i Leipzig.

Vi är mycket glada att välkomna Weimarsonen Matthias Goerne tillbaka till Berwaldhallen. Goerne är en av de mest uppskattade barytonsolisterna idag och samarbetet mellan Radioorkestern, Harding och Goerne har tidigare resulterat i ett kritikerrosat Wagnerprojekt utgivet på cd av Harmonia Mundi.

Brahms var en stor humorist och om harpans första insats skrev han till en vän: ”Jag ansträngde mig verkligen för att dölja harpans första insats i rekviet, så att det uppmärksamhetskrävande instrumentet för guds skull inte skulle sticka ut som en ren effekt.” Ein deutsches Requiem är ett med rätta älskat, innerligt, verk som spelas både ofta och överallt.

Text: Thomas Roth


SVERIGES RADIOS SYMFONIORKESTER dot RADIOKÖREN
Skriv ut

OBS! Solistbyte

Sophie Karthäuser, sopran ställer in pga sjukdom. Sylvia Schwartz ersätter på konserterna den 17 och 18 oktober. Christiane Karg ersätter på konserten den 20 oktober.

Medverkande

 

Sveriges Radios Symfoniorkester är känd i hela världen som en av Europas mest mångsidiga orkestrar med spännande, mångfasetterad repertoar och ständig strävan efter att bryta ny mark. Orkesterns högklassiga musicerande liksom samarbeten med världens främsta tonsättare, dirigenter och solister har belönats med otaliga priser och lovord.

Orkestern har en unik kombination av ödmjukhet, känslighet och musikalisk fantasi” säger Daniel Harding, orkesterns chefsdirigent sedan 2007. ”Jag har aldrig haft en konsert med Radiosymfonikerna där de inte spelat som om det gällde livet!

Den första radioorkestern bildades 1925, samma år som Radiotjänst påbörjade sina sändningar. Sedan dess har orkesterns konserter sänts i Sveriges Radio. Sveriges Radios Symfoniorkester fick sitt nuvarande namn 1967.

Genom åren har orkestern haft många framstående chefsdirigenter varav två av dem, Herbert Blomstedt och Esa-Pekka Salonen, sedermera utnämnts till orkesterns hedersdirigenter, inklusive Valery Gergiev som gästat orkestern åtskilliga gånger och är medgrundare till Östersjöfestivalen.

Radiokören har i över 90 år bidragit till utvecklingen av den svenska a cappella-traditionen. Under den legendariske dirigenten Eric Ericsons ledarskap fick kören ett stort internationellt renommé och räknas i dag bland världens främsta körer. Körmedlemmarnas förmåga att växla mellan kraftfulla solistiska insatser och att sömlöst smälta in i ensemblen skapar ett unikt och dynamiskt instrument som hyllas av musikälskare och kritiker världen över, liksom av de många dirigenter som utforskar och utmanar körens potential.

Radiokören bildades samma år som Radiotjänst påbörjade sina sändningar och kören hade sin allra första konsert i maj 1925. Ambitionsnivån var hög redan från starten med ett uttalat mål att framföra nyskriven musik.

Sedan januari 2019 är Marc Korovitch kormästare för Radiokören med ansvar för ensemblens kontinuerliga utveckling. Två av körens tidigare chefsdirigenter, Tõnu Kaljuste och Peter Dijkstra, utnämndes i november 2019 till hedersdirigenter. Båda har fortfarande nära kontakt med kören och gör återkommande gästspel. Rekrytering av ny chefsdirigent för Radiokören pågår.

Daniel Harding är chefsdirigent och konstnärlig ledare för Sveriges Radios Symfoniorkester. Han är även konstnärlig ledare för Anima Mundi-festivalen i Pisa och dessutom hedersdirigent för Mahler Chamber Orchestra som han jobbat med i över 20 år. Han är en av få dirigenter som varje säsong bjuds in till att leda världens främsta orkestrar som Berlinfilharmonikerna, Concergebouworkestern och Wienfilharmonikerna, och dessutom en utbildad pilot.

Som eftertraktad operadirigent har han lett hyllade uppsättningar vid exempelvis La Scala i Milano, Theater an der Wien, Royal Opera House i London och festivalerna i Salzburg och Aix-en-Provence. Han har gjort ett stort antal skivinspelningar, som Grammy-belönade Billy Budd av Benjamin Britten med London Symphony Orchestra och Beethovens Pianokonserter nr 3 och 4 med Sveriges Radios Symfoniorkester och Maria João Pires.

Hardings kontrakt som chefsdirigent är förlängt till våren 2023. Hösten 2019 fick han dessutom en ny roll, som orkesterns förste konstnärlige ledare med övergripande ansvar för orkesterns konstnärliga vision. Det nya uppdraget omfattar även möjligheten att skapa nya programformat och metoder för att presentera klassisk musik på ett nytt sätt.

Matthias Goerne är känd för uppskattade framträdanden på opera- och konsertscener världen över. Bland hans många roller är han särskilt uppmärksammad för titelrollen i Alban Bergs Wozzeck, men även andra krävande roller som Wotan, Amfortas och Wolfram i Wagners operor och Jochanaan i Strauss Salome. Han har spelat in tolv album på Harmonia Mundi med utvalda Schubert-lieder och även andra kritikerrosade skivor med sånger av Brahms och Mahler. Säsongen 2018–2019 är Goerne residensartist hos New York-filharmonikerna.

Marc Korovitch är chefsdirigent för Paris ungdomskör, Jeune chœur de Paris, och arbetar regelbundet med bland andra Franska radions kör och den framstående franska kören Accentus. Med SWR Vokalensemble har han bland annat spelat in Ravels Daphnis och Chloé och framfört Berlioz Romeo och Julia, även tillsammans med NDR Chor. 2017 deltog Korovitch och kören Accentus vid invigningen av det nya konserthuset La Seine Musicale i Paris. Han uppträder vid festivaler runt om i världen som Mozartwoche i Salzburg, Festival de Radio-France i Montpellier, Mostly Mozart Festival i New York och Recontres Musicales i Évian i Frankrike.

Musiken

Ungefärliga tider

Brahms Ein deutsches Requiem har med rätta tagit plats bland körlitteraturens stora och högt älskade mästerverk. För tonsättaren själv innebar detta verk hans definitiva ”mognadsprov” och genombrott – inkörsporten till hans storhetstid med de berömda symfonierna, konserterna och kammarmusikverken.

Titeln, ”en tysk dödsmässa”, hade Brahms råkat på långt tidigare i en arbetsbok som han efter Schumanns död fann bland hans kvarlåtenskap. Brahms ville förverkliga idén, troligen som en hyllning till Schumanns minne, men hans skisser blev liggande. I februari 1865 fick han ett telegram med besked om hans mors bortgång. Den svåra förlusten gav verket ny aktualitet och 1866 hade Brahms fullbordat sex satser, nu till moderns minne.

På långfredagen 1868 kom det första fullständiga framförandet av det då sexsatsiga verket i Bremens domkyrka. Framgången blev så stor att konserten måste upprepas. Därefter tillade Brahms ytterligare en sats, den numera femte med det berömda sopransolot. Den slutliga versionen uppfördes i februari 1869 i Leipzig, följt av talrika uppsättningar runt om i Europa och i Ryssland. Brahms var nu ett stort namn.

Titeln betonar verkets avvikande karaktär, inte bara språkligt. I själva verket är det frågan om ett alternativ till den traditionella katolska dödsmässan, som under århundraden tonsatts av bland andra Mozart, Cherubini, Berlioz och Verdi. Av den strikta katolska mässordningen finns här ingenting i behåll. Å andra sidan finns inte heller någon anknytning till protestantisk gudstjänst. Vad Brahms ville skapa är ett konfessionslöst religiöst verk med texturval från en mängd av Bibelns böcker, även apokryferna.

Två grundtankar genomsyrar hela verket: sorgen över dödens oundviklighet och den tröstande förvissningen om uppståndelse och ett saligt liv efter detta. Den katolska mässans skräckfyllda domedagsskildring ”Dies irae” saknas helt; den yttersta dagen skildras i stället i den sjätte satsen som en glädjefest. Om arvsynd och helvete nämns inte ett ord, naturligtvis inte heller om helgonens förböner. Inte ens Kristus nämns; det hela är en sak direkt mellan människa och Gud och det går knappast att missta sig på den varma religiositet och den inspiration som talar ur denna djupt allvarliga och innerliga musik.

Text: Gereon Brodin

Ungefärlig konsertlängd: 1 tim 15 min

Konserten den 17 oktober spelas in.
Konserten den 18 oktober livestreams här på webben.