arrow

BRAHMS, BRITTEN & STRAVINSKY I P2 OCH PÅ PLAY

Stina Ekblad gestaltar Igor Stravinskys tragiska Historien om en soldat, om en man som lockas i fördärvet av djävulen och mister allt i sin girighet. Radiokören och Radiosymfonikerna framför också musik av två självkritiska mästare: Benjamin Brittens körsvit A.M.D.G. och Brahms första symfoni.
Konserten kan upplevas i efterhand i 30 dagar på Berwaldhallen Play samt via Sveriges Radio P2.

Stina Ekblad är en av våra mest kända och älskade skådespelare som hyllats för sina rolltolkningar både på filmduken och på teaterscenen. Hon gör även berättarföreställningar, uppträder som recitatör och tolkar lyrik av bland andra Edith Södergran. Historien om en soldat av Igor Stravinsky och den schweiziske författaren Charles-Ferdinand Ramuz framförde hon, i samband med verkets 100-årsjubileum, med musiker ur Norrlandsoperans symfoniorkester. Ekblad gestaltar nu liksom då alla verkets tre roller: Berättaren, soldaten och djävulen. Med enkla men effektfulla medel glider hon mellan de olika rollerna på ett sätt som bjuder in åskådarens egen fantasi och föreställningsförmåga. Texten är översatt till svenska av Erik Lindegren.

När verket skrevs, 1918, var många musiker inkallade i första världskriget och Stravinsky hade en något udda besättning musiker till hands: violin, kontrabas, klarinett, fagott, kornett, trombon och slagverk. Musiken är raffinerad, komplex och mångfasetterad. Influenser från tango, ragtime och jazz är uppblandade med tydligt igenkännbara Stravinsky-klanger. Den ryske soldaten Joseph – historien bygger på en rysk folksaga – är på väg hem under sin permission. På vägen möter han djävulen, som lockar soldaten att byta sin fiol mot en förtrollad bok som kan ge honom oanade rikedomar. För sent inser soldaten att hans nyvunna välstånd har kostat honom allt han tidigare värdesatte: hans tro, hans självrespekt, hans käresta och hans musik.

Benjamin Britten komponerade 1939 den sjusatsiga körsviten A.M.D.G., 25 år gammal. Fastän verket skulle uruppföras senare samma år kom premiären att dröja ända till 1984, åtta år efter Brittens bortgång. Texterna är skrivna av den engelske 1800-talspoeten Gerard Manley Hopkins. Han hade gått med i jesuitorden när han var ungefär lika gammal som Britten var när han skrev körsviten. A.M.D.G. syftar på jesuitordens motto: Till Guds allt större ära, Ad majorem Dei gloriam. Musiken är till synes enkel, men dirigenten och tonsättaren Paul Spicer skriver å andra sidan: ”Den kör som kan göra ett fullödigt framförande av hela verket är självsäker, ambitiös, har ett hälsosamt sinne för humor och både sopraner och tenorer med stort omfång.” Perfekt, med andra ord, för Radiokören.

Musikälskare i allmänhet, och Brahms-älskare i synnerhet, är säkert väl förtrogna med hans under lång tid framvärkta första symfoni. Han sade själv att det tog 21 år för symfonin att bli klar, från de första skisserna 1855 till premiären i Karlsruhe i november 1876. Redan 1854 började Brahms skriva på en symfoni i d-moll, vilken dock till slut blev hans första pianokonsert – fortfarande i d-moll. Brahms, liksom Britten för övrigt, var starkt självkritisk och kasserade hellre många av hans tidiga verk än låta dem bli allmänt kända. Vad gäller c-mollsymfonin förstärktes de inre prestationskraven av förväntningar från omvärlden att Brahms skulle bli den näste store symfonikern efter Beethoven. Slutresultatet blev i alla fall någonting storartat, ett omfattande och rikt orkesterverk: En stark musikupplevelse från den obevekligt pulserande öppningen – med ett rågat mått fantasi föreställer jag mig Brahms liksom tvinga sig själv att konfrontera sina inre demoner – ända till den triumferande avslutningen med en musikalisk hyllning till Beethoven och hans nionde symfoni.

Text: David Saulesco


SVERIGES RADIOS SYMFONIORKESTER dot RADIOKÖREN
Skriv ut

Medverkande

 

Sveriges Radios Symfoniorkester är känd i hela världen som en av Europas mest mångsidiga orkestrar med spännande, mångfasetterad repertoar och ständig strävan efter att bryta ny mark. Orkesterns högklassiga musicerande liksom samarbeten med världens främsta tonsättare, dirigenter och solister har belönats med otaliga priser och lovord.

Sedan 1979 är Sveriges Radios Symfoniorkesters hemmascen Berwaldhallen, Sveriges Radios konserthus. Förutom konsertpubliken når orkestern varje vecka miljontals lyssnare i etern och på webben genom Klassiska konserten i P2. Flera av orkesterns konserter visas också på Berwaldhallen Play och i Sveriges Television, vilket ger publiken ytterligare möjligheter att komma riktigt nära en av världens bästa orkestrar.

”Orkestern har en unik kombination av ödmjukhet, känslighet och musikalisk fantasi” säger Daniel Harding, orkesterns chefsdirigent sedan 2007 och de senaste åren även orkesterns konstnärlige ledare. ”Jag har aldrig haft en konsert med Radiosymfonikerna där de inte spelat som om det gällde livet!” Orkestern är också stolt över att ha Klaus Mäkelä som förste gästdirigent sedan 2018.

Den första radioorkestern bildades 1925, samma år som Radiotjänst påbörjade sina sändningar. Sveriges Radios Symfoniorkester fick sitt nuvarande namn 1967. Genom åren har orkestern haft många framstående chefsdirigenter varav två, Herbert Blomstedt och Esa-Pekka Salonen, sedermera utnämnts till orkesterns hedersdirigenter, samt Valery Gergiev som gästat orkestern åtskilliga gånger och är medgrundare av Östersjöfestivalen.

Radiokören har i över 90 år bidragit till utvecklingen av den svenska a cappella-traditionen. Under den legendariske dirigenten Eric Ericsons ledarskap fick kören ett stort internationellt renommé och räknas i dag bland världens främsta körer. Körmedlemmarnas förmåga att växla mellan kraftfulla solistiska insatser och att sömlöst smälta in i ensemblen skapar ett unikt och dynamiskt instrument som hyllas av musikälskare och kritiker världen över, liksom av de många dirigenter som utforskar och utmanar körens potential.

Sedan 1979 är Radiokörens hemmascen Berwaldhallen, Sveriges Radios konserthus. Förutom konsertpubliken når kören också miljontals lyssnare i etern och på webben genom Klassiska konserten i P2. Dessutom visas flera av konserterna på Berwaldhallen Play, vilket ger publiken ytterligare en möjlighet att komma riktigt nära en av världens bästa körer.

Säsongen 2019–2020 tillträder Kaspars Putniņš som ny chefsdirigent och konstnärlig ledare för Radiokören, den tionde chefsdirigenten sedan kören bildades. Sedan januari 2019 är Marc Korovitch kormästare för Radiokören med ansvar för ensemblens kontinuerliga utveckling. Två av körens tidigare chefsdirigenter, Tõnu Kaljuste och Peter Dijkstra, utnämndes i november 2019 till hedersdirigenter. Båda har fortfarande nära kontakt med kören och gör återkommande gästspel.

Radiokören bildades samma år som Radiotjänst påbörjade sina sändningar och kören hade sin allra första konsert i maj 1925. Ambitionsnivån var hög redan från starten med ett uttalat mål att framföra nyskriven musik, något som fortfarande är en viktig ledstjärna för kören.

För konsertpubliken i Sverige är dirigenten Alan Gilbert kanske mest känd som Kungliga Filharmonikernas chefsdirigent 2000–2008. Därefter var han under lika lång tid musikalisk ledare för New York Philharmonic, och i september 2019 tillträder han som chefsdirigent för NDR Elbphilharmonie Orchester, nordtyska radions symfoniorkester. Med stöd från FN har han startat organisationen Musicians for Unity med uppgift att sammanföra musiker över nations- och generationsgränser för att uppmuntra fred, utveckling och mänskliga rättigheter. Inspelningen av hans uppsättning av John Adams opera Doctor Atomic, tillika Gilberts debut på Metropolitan Opera, belönades 2008 med en Grammy. Han är flerfaldigt Emmynominerad och har tilldelats prestigefyllda utmärkelser för sitt arbete runt om i världen.

Folke Alin är sedan 1994 vicedirigent för manskören Orphei Drängar. Han arbetar även som repetitör med körer som Radiokören och Eric Ericsons Kammarkör. Han har tidigare arbetat som kormästare vid Kungliga Operan under åren 1998–2014 och dessutom som repetitör, kormästare och kapellmästare vid Folkoperan. Han har samarbetat med ledande dirigenter som Riccardo Muti, Alan Gilbert, Daniel Harding och Esa-Pekka Salonen.

Som frilansmusiker har han gett ett antal romanskonserter med bland andra Erik Sædén, Ingrid Tobiasson och Anders Andersson och medverkat i ett flertal kammarmusikaliska sammanhang. Han är utbildad vid Kungliga Musikhögskolan i Stockholm där han studerade piano för Irène Mannheimer.

Stina Ekblad är en av sin generations främsta skådespelare. Hon tillhör Kungliga Dramatens fasta ensemble och har där bland annat belönats med Svenska Dagbladets Thaliapris 2006 för sin rollprestation som titelrollen i Jean Racines Fedra. Denna säsong gör hon Ibsens Peer Gynt och Christine de Pizans Kvinnostaden på Dramaten. Bland hennes tidigare framträdanden kan nämnas Shakespeares Stormen, Strindbergs Spöksonaten, Kristina Lugns Idlaflickorna och Lars Noréns Som löven i Vallombrosa. 2018 gjorde hon bland annat berättarföreställningen Historien om en soldat med Emil Eliasson på Norrlandsoperan. Hon är ständigt hyllad och flerfaldigt prisbelönad, bland annat med en Guldbagge för Bo Widerbergs Ormens väg på hälleberget och förtjänstmedaljen Litteris et artibus samt flera stipendier. Hon anlitas ofta som recitatör av lyrik och spelade 1994 in en skiva där hon läser dikter av Edith Södergran. Hösten 1998 turnerade hon med Lukasevangeliet som uppmärksammad monolog. Bland hennes många tv- och filmprestationer kan också nämnas Fanny och Alexander, Pensionat Oskar, Tusenbröder, Borgen och Wallander.

Musiken

Ungefärliga tider

Ungefärlig konsertlängd: 2 tim