arrow

BLOMSTEDT MÖTER BERWALD & SCHUBERT

Då hedersdirigent Herbert Blomstedt ännu en gång återkommer till Berwaldhallen leder han Radiosymfonikerna i  två sällan spelade verk, Franz Berwalds nyckfulla Symfoni nr 2 och Franz Schuberts melodiska Symfoni nr 6. De båda jämnåriga tonsättarna vann aldrig något riktigt erkännande under sin livstid men deras banbrytande verk vittnar om deras obändiga upptäckarlust och skaparvilja.


SVERIGES RADIOS SYMFONIORKESTER
Skriv ut

Medverkande

 

Sveriges Radios Symfoniorkester. Foto: Julian Hargreaves.

Sveriges Radios Symfoniorkester, Radiosymfonikerna, är kända som en av Europas mest allsidiga orkestrar. De har en bred och spännande repertoar och ligger hela tiden i framkant. Orkestern har mottagit ett flertal utmärkelser och uppskattas för sin stora musikaliska bredd, men även för sina samarbeten med världens främsta kompositörer, dirigenter och solister.

Radiosymfonikerna har sedan 1979 varit knutna till Sveriges Radios konserthus Berwaldhallen. Förutom publiken på plats i Berwaldhallen, når orkestern många lyssnare via radion och digitala media, samt genom sitt samarbete med EBU. Konserter strömmas även regelbundet via Berwaldhallen Play och sänds av Sveriges Television, vilket ger publiken ännu fler möjligheter att njuta av en av världens främsta orkestrar.

”Orkestern känner stor ödmjukhet inför musiken och har en underbar känsla för musikalisk inlevelse och kreativitet”, enligt Daniel Harding, Radiosymfonikernas chefsdirigent sedan 2007. ”Jag har aldrig dirigerat en konsert där orkestern inte har spelat med livet som insats!” Orkestern är även stolt över att sedan 2018 ha Klaus Mäkelä som förste gästdirigent.

Under covid-19-pandemin, har Radiosymfonikerna varit en av bara ett fåtal orkestrar i världen som inte har slutat spela. Deras innovativa, kreativa lösningar har hjälpt publiken att ta sig igenom den här svåra tiden, och de har till och med själva skapat nyheter.

En radioorkester grundades för första gången 1925 i samband med de första radioutsändningarna i Sverige. Sveriges Radios Symfoniorkester fick sitt nuvarande namn 1967. Orkestern har under åren haft flera framstående chefsdirigenter. Två av dem, Herbert Blomstedt och Esa-Pekka Salonen, har senare utnämnts till hedersdirigenter.

Webbkort-Herbert-Blomstedt-foto-Mattias-Ahlm-liggande

Herbert Blomstedt är en av vår tids mest berömda och framstående dirigenter. Han debuterade 1954 med Kungliga Filharmonikerna, samma år som han tillträdde som chefsdirigent för Norrköpings Symfoniorkester. Han har därefter haft samma prestigefyllda roll hos Oslo-Filharmonien, Danmarks Radios Symfoniorkester, Staatskapelle Dresden, Sveriges Radios Symfoniorkester, San Francisco Symphony, Nordtyska Radions Symfoniorkester och Gewandhausorchestern, en avundsvärd meritlista som få dirigenter har uppnått.

Bland alla priser och utmärkelser som Blomstedt tilldelats kan nämnas två Grammy Awards, medaljen Litteris et Artibus, hedersdoktorat vid bland annat Göteborgs Universitet och Serafimermedaljen för sina insatser för svenskt musikliv. Han är hedersdirigent vid bland annat Sveriges, Danmarks och Japans radiosymfoniorkestrar, vid Gewandhausorkestern och flera andra av världens mest framstående orkestrar. Han ger fortfarande konserter runt om i världen och hyllas för såväl sin ödmjuka och sakliga framtoning som sin enorma skicklighet, precision och kunskap.

Herbert Blomstedt studerade först vid Kungliga Musikhögskolan och Uppsala universitet, senare vid Juilliard School i New York för bland andra en annan legendarisk dirigent, Leonard Bernstein.

Musiken

Ungefärliga tider

Under 1840-talets första hälft nådde Franz Berwalds skaparkraft en kulmen. Han komponerade de fyra bevarade symfonierna och sex av de symfoniska dikterna. Det är frestande att fråga sig vad han kunnat åstadkomma om han fått arbeta lika inspirerat under en större del av sin levnad. Långa perioder ägnade han sig istället åt industri och handel.

Franz Berwald hade svårt att vinna gehör för sin originella musik, som ansågs svår, rentav ”kaotisk”. En recensent ansåg den vara präglad av ”de plågsammaste dissonanser” och en annan skrev: ”Det tyckes, som om herr Berwald, jagande efter originalitet, och endast strävande att imponera genom stora effekter, med flit bannlyst allt melodiöst ur sina kompositioner; ty huru skall man annars förklara dessa eviga modulationer ur en tonart i en annan, vilka gjorde ett så vidrigt intryck och ej unnade uppmärksamheten någon vilopunkt?”

Symfoni nr 1 sågades fullständigt, eller som en recensent frankt uttryckte saken: ”de mest bisarra och ovanliga tonförbindelser jäkta varandra”. År 1979 var det emellertid just denna symfoni som klingade när Berwaldhallen invigdes.

Franz Berwald förblev länge oförstådd, men i början av 1900-talet gjorde exempelvis Wilhelm Stenhammar och Tor Aulin stora insatser för honom. Idag betraktas Berwald allmänt som 1800-talets främsta svenska symfoniker, och i ett europeiskt musikhistoriskt perspektiv som en av de främsta i intervallet Beethoven–Brahms.

Den till namnet ”nyckfulla” andra symfonin, Sinfonie capricieuse, har ett klassicistiskt skrov, men verket rymmer – i sin oregerliga upptäckarlusta – även expressiva utsvävningar i tyskromantisk anda (”Hebriderna” på berwaldska) och ett djärvt experimenterande à la Berlioz, vars Symphonie fantastique troligen inspirerade Berwald att ge symfonierna franska namn; Sinfonie sérieuse, Sinfonie capricieuse, Sinfonie singulière och Sinfonie naïve.

Berwalds andra symfoni är en särpräglad, komplex skapelse, fylld av rastlösa förflyttningar och storvulenhet, men också av gläntor med lyriskt saktmod. Det mångformade, myllrande verket vittnar om stark och obändig skaparvilja.

Text: Björn Gustavsson

Ingår i följande konsertserier: