BEETHOVENS NIA
Manfred Honeck leder Sveriges Radios Symfoniorkester, Radiokören och Eric Ericsons Kammarkör och fyra solister i en konsert med mästerverk i frihetens och fredens tecken. Vi hör Arnold Schönbergs överjordiskt vackra Friede auf Erden och Beethovens nionde och sista symfoni, känd framför allt för den euforiska slutkören ”Ode till glädjen”.
Fredagens konsert den 16 december sänds direkt i Sveriges Radio P2 och med bild på Berwaldhallen Play med start kl 19.00.
Texten till Arnold Schönbergs skälvande vackra Friede auf Erden från 1907 skrevs av den schweiziske författaren Conrad Ferdinand Meyer, och skildrar berättelsen om Jesu födelse och en värld som därefter slagits i spillror, men slutar med ett kraftfullt fredsbudskap, gestaltat av den åttastämmiga kören ”Friede auf Erden” – Fred på jorden. Citatet är känt då Schönberg år 1923 – efter att Europa slagits sönder av det första världskriget – skrev att hans dröm om fred på jorden var en illusion sprungen ur tidigare naivitet eller oskuldsfullhet.
Schönbergs verk befinner sig i ett gränsland mellan romantik och modernitet och de körsångare i Wiener Singverein som skulle uruppföra stycket hade svårt att förstå hur de skulle gå tillväga för att sjunga det. När premiären ägde rum i december 1911 var det med en körstyrka på 200 sångare.
Vi får här ta del av detta fascinerande verk med Radiokören och Eric Ericsons Kammarkör. Båda körerna räknas till världens främsta ensembler i sitt slag, och de båda körerna är också tätt förknippade med det stilbildande, svenska körundret.
Efter Schönbergs hyllning till freden följer ytterligare ett verk genomsyrat av ett humanistiskt frihetsbudskap: Beethovens nionde symfoni. Symfonin uruppfördes den 7 maj 1824 vid Kärntnertortheater i Wien och konserten blev Beethovens sista framträdande för offentlig publik. På grund av sin kraftigt försämrade hörsel kunde Beethoven inte själv dirigera konserten, utan fick hjälp av kapellmästaren Michael Umlaut. Efteråt sägs det att solisterna kom fram och vände den döve Beethoven mot publiken – för att han skulle se publikens jubel och ivriga applåder. Succén var enorm.
Ett skäl till att den nionde symfonin blev så tongivande var dess frihetsbudskap, vilket kom till uttryck i mötet mellan Beethovens tonspråk och Schillers sikt ”Ode till glädjen”, som är utgångspunkten för texten i den sista satsen. Därtill var hans sätt att kombinera orkester, sångsolister och kör, där alla fungerar som kuggar i ett stort, symfoniskt maskineri, unik: Beethoven skrev för rösterna på samma sätt som han komponerade för instrumenten, och skapade med det ett slags egensinnigt allkonstverk och den sista satsens stora glädjehymn har ända in i vår tid blivit något av hela världens nationalsång.
Som solister hör vi Christina Landshamer, sopran, Katija Dragojevic, mezzosopran, Maximilian Schmitt, tenor och Krzysztof Bączyk, bas, tillsammans med Radiokören och Eric Ericsons Kammarkör. Allt under ledning av Manfred Honeck, före detta chefsdirigent för Sveriges Radios Symfoniorkester och sedan 2008 chefsdirigent för Pittsburgh Symphony Orchestra.
Text: Hedvig Ljungar
Medverkande
Sveriges Radios Symfoniorkester är en av Europas främsta och mest mångsidiga orkestrar, som har mottagit flera priser och utmärkelser och samarbetar med världens främsta kompositörer, dirigenter och solister. Orkestern turnerar regelbundet, med hyllade gästspel runt om i Europa och världen, och har en omfattande, kritikerrosad skivkatalog.
Sedan 2007 är Daniel Harding chefsdirigent för Sveriges Radios Symfoniorkester, och sedan 2019 också dess konstnärlige ledare. Hardings tjänst fortsätter till och med säsongen 2024/2025. Två av orkesterns tidigare chefsdirigenter, Herbert Blomstedt och Esa-Pekka Salonen, har utnämnts till hedersdirigenter. Båda fortsätter att göra regelbundna gästspel med orkestern.
Sveriges Radios Symfoniorkester är hela Sveriges symfoniorkester. Från sin hemmascen i Sveriges Radios konserthus Berwaldhallen når orkestern hela landet i etern och på webben genom Sveriges Radio P2. Flera av konserterna visas även på Berwaldhallen Play, i SVT och på SVT Play, samt sänds internationellt genom EBU.
Radiokören består av 32 professionella sångare som tillsammans bildar ett unikt och dynamiskt instrument, hyllat av musikälskare och kritiker världen över. Radiokören möter publiken på sin hemmascen i Berwaldhallen, Sveriges Radios konserthus, liksom i konsertsalar runt om i landet och på turnéer i hela världen. Dessutom når de miljontals lyssnare i Sveriges Radio P2, på Berwaldhallen Play och internationellt genom EBU.
Sedan 2020 är Radiokörens chefsdirigent den flerfaldigt prisbelönade lettiske kördirigenten Kaspars Putniņš. Sedan januari 2019 är den franske orkester- och kördirigenten Marc Korovitch kormästare för Radiokören, med ansvar för ensemblens vokala utveckling.
Radiokören bildades 1925, samma år som radion påbörjade sina sändningar, och gav sin första konsert i maj det året. I körens omfångsrika skivkatalog finns en mängd kritikerrosade och prisbelönade inspelningar. Hösten 2023 släpptes Kaspars Putniņš första skiva med Radiokören: Robert Schumanns Missa sacra, inspelad med organisten Johan Hammarström.
Eric Ericsons kammarkör grundades 1945 av den då 27-årige Eric Ericson och har sedan dess intagit en central plats i svenskt och internationellt musikliv. Sedan 2013 är den flerfaldigt prisbelönade dirigenten Fredrik Malmberg körens chefdirigent. Ensemblens intresse av att hela tiden söka ny musik och nya arbetsområden har givit dem en mycket bred repertoar: från tidig musik till det allra senaste. För generationer svenska och internationella tonsättare har kören representerat ett ideal med sin typiskt nordiska klang och drivna virtuositet. Att förvalta arvet efter Eric Ericson handlar om att bevara och utveckla den unika klangen, att ständigt fördjupa den kammarmusikaliska inställningen samt att hela tiden söka ny repertoar. Eric Ericsons kammarkör hör till det internationella toppskiktet av professionella ensembler och har genom åren belönats med åtskilliga utmärkelser och priser.
Manfred Honeck har sedan mer än 25 år etablerat sig som en av världens ledande dirigenter. Han är chefsdirigent för Pittsburgh symfoniorkester sedan mer än femton år tillbaka och tillsammans har de rönt stora framgångar runt om i USA och Europa. De har bland annat ett nära samarbete med Wiens Musikverein och har uppträtt vid festivaler som BBC Proms, Salzburg, Luzern och Grafenegg. Deras skivinspelningar har hyllats av kritiker och lyssnare och 2018 belönades de med en Grammy Award för Sjostakovitjs Symfoni nr 5 och Barbers Adagio for Strings. Som gästdirigent uppträder han med ledande orkestrar runt om i Europa och USA.
Han har tidigare varit konstnärlig ledare vid Staatsoper Stuttgart där han lett uppsättningar av bland annat Berlioz Trojanerna, Mozarts Idomeneo, Verdis Aida och Wagners Parsifal. Dessförinnan var han chefsdirigent för Sveriges Radios Symfoniorkester mellan 2000 och 2006. Han har gästat operahus som Semperoper Dresden, Komische Oper Berlin, Kungliga Myntteatern i Bryssel och Det Kongelige Teater i Köpenhamn. Han inledde sin karriär som violast i Wienfilharmonikerna och operaorkestern vid Wiener Staatsoper.
Malin Broman är första konsertmästare i Sveriges Radios Symfoniorkester sedan 2008. Under åren 2015–2020 var hon konstnärlig ledare för Musica Vitae, med vilka hon uruppförde över 20 verk och gjorde åtskilliga inspelningar och turnéer. 2019 efterträdde hon Sakari Oramo som konstnärlig ledare för Mellersta Österbottens Kammarorkester.
Som gästande konsertmästare har hon spelat med bland andra Londons Symfoniorkester, Mahler Chamber Orchestra och Philharmonia-orkestern. Som solist och musikalisk ledare har hon uppträtt med bland andra Tapiola Sinfonietta, Nordiska Kammarorkestern, Trondheim-solistene och australiska ACO Collective. Hon har uppträtt som solist med bland andra Göteborgs Symfoniker, Copenhagen Phil, BBC Skotska Symfoniorkester, Academy of St Martin in the Fields och Sveriges Radios Symfoniorkester, med dirigenter såsom Neeme Järvi, Andrew Manze och Daniel Harding.
De senaste åren har hon uruppfört solokonserter av Daniel Börtz, Britta Byström, Andrea Tarrodi och Daniel Nelson. Hon har gjort mer än 30 skivinspelningar, bland dem Carl Nielsens och Britta Byströms violinkonserter. Nyligen släpptes en skiva med verk av Laura Netzel, samt Stockholm Diary inspelad med Mellersta Österbottens Kammarorkester. Hennes inspelning av Mendelssohns dubbelkonsert med Simon Crawford-Phillips och Musica Vitae nominerades 2019 till en Grammy Award.
Våren 2020 uppmärksammades hennes inspelning av Mendelssohns stråkoktett, där hon spelade alla instrument och stämmor själv. Ytterligare två inspelningar i samma anda har följt: Britta Byströms oktett A Room of One’s Own, samt Johan Halvorsens Passacaglia inspelad med Radiosymfonikernas solokontrabasist Rick Stotijn.
2001 grundade hon Change Music Festival i Kungsbacka. Hon är även medgrundare av Kungsbacka Pianotrio som givit mer än 700 konserter världen över, och Stockholm Syndrome Ensemble som består av några utav Europas bästa kammarmusiker.
Sedan 2008 är Malin Broman ledamot i Kungliga Musikaliska Akademien. 2019 mottog hon H.M. Konungens medalj av 8:e storleken för sina betydande insatser inom svenskt musikliv. Hon är även violaprofessor vid Edsbergs Musikinstitut. Av Järnåkerfonden lånar hon en Stradivarius-violin från 1709 och en Bajoni-viola från 1861.
Christina Landshamer är en eftertraktad konsert- och operasångerska. Hon har uppträtt med dirigenter som Kent Nagano, Roger Norrington och Ricardo Chailly och några av Europas mest namnkunniga orkestrar som Concertgebouworkestern i Amsterdam och Orchestre de Paris, liksom nordamerikanska ensembler som New York Philharmonic och Montreals symfoniorkester. Nyligen har hon hörts i Brittens Les illuminations och Mozarts Requiem samt på turné med Orchestre des Champs-Élysées och Mendelssohns Elias.
Katija Dragojevic är en svensk mezzosopran, som arbetar vid internationella scener som La Scala, Covent Garden och Salzburger Festspiele.
Hon är utbildad vid Kungliga Musikhögskolan i Stockholm samt vid Guildhall School of Music and Drama i London, och debuterade år 2000 som Krista i Janaceks Fallet Makropulos vid La Monnaie i Bryssel. Andra roller som hon gjort inkluderar titelrollerna i Xerxes och Carmen samt Cherubin i Figaros Bröllop, och hon har även medverkat som Zerlina i Kasper Holtens uppmärksammade filmatisering av Don Juan, baserad på Mozarts Don Giovanni.
Som konsertsångerska har Dragojevic framträtt med symfoniorkestrar som Sveriges Radios Symfoniorkester, Elbphilharmonie Orchestra, Orchestre de Paris, Gulbenkian Orchestra i Lissabon, NDR Sinfonieorchester i Hamburg och Symphonieorchester des Bayerischen Rundfunks i München. Hon har gjort bland annat Bachs Matteuspassion, Mozarts Requiem, Berlioz Les nuits d´été, Mahlers Des Knaben Wunderhorn och Beethovens nionde symfoni, med dirigenter som Ivor Bolton, Daniel Harding, Andris Nelsons, Leif Segerstam, Manfred Honeck och Robin Ticciati.
Maximilian Schmitt gjorde sina första scenframträdanden som en del av operastudion vid Bayerische Staatsoper i München och 2008 blev han en del av den fasta ensemblen på Mannheims nationalteater. Han debuterade på La Scala i Milano som Pedrillo i Mozarts Enleveringen ur Seraljen under Zubin Mehta. 2023 spelade han Erik i Wagners Den flygande holländaren på Kölnoperan och Théâtre des Champs-Élysées under ledning av Xavier Roth. Säsongen 2023/2024 bjöd också på rolldebuten som Siegmund i Wagners Valkyrian med Concerto Köln och Kent Nagano. Schmitt gästar ofta de stora konsertscenerna med repertoar från Monteverdi till Mendelsohn. Genom samarbeten med dirigenter så som Claudio Abbado, Daniel Harding, Jonathan Nott, Manfred Honeck, Trevor Pinnock och René Jacob har han framträtt med bland annat Akademie für Alte Musik Berlin, Cleveland Orchestra, Sveriges Radios Symfoniorkester och Tokyo Symphony Orchestra, och han är en återkommande solist med Orchestre de Paris och Orchestre National de France. Under säsongen 2023/2024 har Schmitt gjort solistinsatser i flertalet verk av Beethoven, däribland hans mässa i C-dur med Tonhalle-orkestern i Zürich samt den nionde symfonin vid Leipzig Gewandhaus och Elbphilharmonie i Hamburg.
Krzysztof Bączyk fick sin första musikaliska utbildning som sångare i Poznańs gosskör och påbörjade senare studier vid stadens Musikaliska akademi från vilken han tog sin examen 2014. Bączyk har även tagit masterclasses för bland andra Neil Shicoff, Anita Garanča, Andrzej Dobber, Anne Murray och David Pountney samt var en av deltagarna i Akademia Operowa Young Artists Program vid den polska National operan i Warszawa tillsammans med Izabela Kłosińska and
Eytan Pessen.
Bączyk har en bred repertoar och har sedan 2010 sjungit basroller ibland annat Lady Macbeth av Mtsensk, Aida, Eugene Onegin, Parsifal, Don Giovanni, La clemenza di Tito och Friskytten. Han har sjungit på scener så som operafestivalerna i Aix-en-Provence, Glyndebourne och Salzburg samt på Opéra Bastille i Paris, Metropolitan operan i New York och Bolsjojteatern i Moskva.
Musiken
Schönberg hade ännu inte lämnat den traditionella harmoniken bakom sig. Han hade inte skrivit mycket körmusik men var med ett par dussin sånger och, naturligtvis, de två första satserna av kantaten Gurre-Lieder inte främmande för den mänskliga rösten. Året var 1907 och även om Schönberg fortfarande var senromantiker när han skrev körstycket Friede auf Erden är det lätt att förstå att de kapabla sångarna i Wiener Singverein inte förstod hur de skulle ta sig an Schönbergs stycke när de skulle uruppföra det året därpå.
Friede auf Erden är tonalt, men följer inte den förväntade logiken hos tonal musik. För körsångarna som var vana vid Brahms, Bruckner och Mahler visade sig detta vara övermäktigt. Schönberg själv förstod nog verkets svårighetsgrad. I ett manuskript har han skrivit att stycket ”skall framföras utan ackompanjemang; bara i sådant fall att intonationen kräver det skall orgelackompanjemang tillföras”. När till slut två andra körer – sammanlagt 200 sångare – uruppförde stycket i december 1911 var det till orkester, som förvisso spelade ”så tyst att de knappt hördes” enligt dirigenten själv.
Texten är skriven av den schweiziske 1800-talsförfattaren Conrad Ferdinand Meyer och publicerades i julupplagan av en familjetidning 1886. Meyers dikt tar avstamp i bibelhistorien om Jesu födelse, ger en dyster och våldsam skildring av världshistorien sedan dess, men avslutar med ett budskap om fred och rättvisa, en utopi för samtiden men ett löfte som framtida generationer skulle uppfylla. Schönbergs musik framhäver textens sakrala perspektiv. Klangerna och motiven som ackompanjerar fredsfurstens ankomst i början återkommer i slutets framtidsperspektiv. Musiken är suggestiv och gripande, definitivt romantisk, men hör än i dag till de mer utmanande styckena i körrepertoaren.
Schönberg själv skrev 1923 att fred på jorden, Friede auf Erden, var ”en illusion skapad i min tidigare oskuldsfullhet”. Med ett världskrig nyligen avslutat, Europa i spillror och destruktiva krafter i rörelse är det förståeligt att han såg tillbaka på sitt körstycke med dyster, kanske en smula uppgiven, blick. Fem år senare uttryckte dock Anton Webern, en av Schönbergs elever, odelad förtjusning och vördnad inför stycket och, må det sägas, är också den bild som delas av de flesta som drabbas och berörs av dess innerlighet: ”Har du överhuvudtaget hört ditt eget körstycke? I så fall, vet du själv hur vackert det är? Det saknar motstycke! Vilka klanger!”
Text: David Saulesco
I. Allegro ma non troppo; un poco maestoso
II. Molto vivace
III. Adagio molto e cantabile
IV. Presto – Allegro assai – Allegro assai vivace
Få om något av de senaste decenniernas musikverk har utövat ett sådant inflytande som Ludwig van Beethovens Symfoni nr 9 d-moll. Med sin kombination av drabbande musik och humanistiskt budskap har den kommit att betraktas som själva sinnebilden för människans dröm om fred och frihet. I våra dagar har dess symbolvärde ytterligare utökats genom att den dels uppmärksammats av FN och dessutom EU valt Ode till glädjen till en särskild hymn för Europa.
Uruppförandet vid Theater am Kärntnertor i Wien 7 maj 1824 möttes av en synnerligen entusiastisk publik. I sin biografi skrev Beethovens assistent Anton Schindler: ”Salongen visade sig vara fylld till sista plats. Det konstnärliga resultatet av denna minnesvärda afton tål att jämföras med vad som helst som ägt rum i dessa ärofyllda gamla salar. Enda skamfläcken var att huvudpersonen själv inte kunde höra det, vilket också framgick när han vid applådskarornas utbrott stod kvar med ryggen mot den hänryckta församlingen. Altsolisten vände honom då mot publikens svängande hattar och näsdukar. Med en bugning tackade han, vilket väckte ett jubel utan like som aldrig ville sluta.”
Trots en sådan reaktion dröjde det flera decennier innan symfonin nådde allmän berömmelse. Ett av skälen lär ha varit den nyskapande och för många svårbegripliga musiken. Ett annat skäl var att verket ställde mycket höga krav på utövarna. Vid den här tiden var det ännu ovanligt med fasta orkestrar på professionell nivå. Normalt framfördes orkestermusik av operakapell eller tillfälligt sammansatta ensembler, i båda fallen med i regel minimal repetitionstid – även för ny musik. Ribban sattes av François Antoine Habeneck som på 1830-talet framförde symfonin i Paris efter inte mindre än tre års noggrann instudering. Ett tiotal år senare hörde Richard Wagner symfonin i Paris och blev så begeistrad att han själv framförde den med hovkapellet i Dresden 1846.
Symfonins främsta betydelse för sin samtid var paradoxalt inte dess musikaliska kvaliteter utan Beethovens konstnärliga övertygelse. Många romantiker strävade efter ett närmande mellan konstarterna, att musik och dikt och bildkonst tillsammans skulle föra fram tidens filosofiska idéer. I ljuset av denna strävan kan vi förstå symfonins stora inflytande. Men den hade även en musikalisk dimension som säkert inspirerade 1800-talets tonsättare: kombinationen av orkester, kör och sångsolister i en symfoni, denna ditintills uteslutande instrumentala genre.
Om Beethoven varit en utpräglad vokaltonsättare vore detta kanske mindre revolutionerande, men nu skrev han för rösten som om den vore ett instrument bland andra. Han lät sig inte hämmas av den mänskliga röstens begränsningar. Säkert använde han kör och solister för att förmedla Schillers budskap, men samtidigt kan de uppfattas som en allmän uttrycksförstärkning i den storslagna finalen. Jämför till exempel med tillägget av piccolaflöjt, kontrafagott och tromboner i sista satsen av hans femte symfoni. Än i dag drabbas vi minst lika starkt när rösterna stämmer in i ”Freude, schöner Götterfunken” i denna ”hela världens nationalsång”.
Text: Sven Kruckenberg
Ungefärlig konsertlängd: 1 tim 20 min (utan paus)
Lyssna på P2 Beethovenpodden om Beethovens Symfoni nr 9.
Lyssna på P2 Klassiska Podden om kompositören Arnold Schönberg.
Biljetter
Fler konserter
JULKONSERT 2022
Sveriges Radios Symfoniorkester, Radiokören och systrarna Rebecka och Johanna Wallroth bjuder på en stämningsfull konsert med julens bästa musik.
NYÅRSKONSERT MED STOCKHOLMS STRAUSS-ORKESTER
Stockholms Strauss-Orkester bjuder upp i Berwaldhallen!
TRETTONDAGSKONSERT 2023
Festlig traditionell trettondagskonsert i Berwaldhallen med Radiosymfonikerna och Radiokören tillsammans med de lysande solisterna Katija Dragojevic och Tobias Westman.