Beethoven & Larsson Gothe

”Den ryska musikens fader” har han kallats, Michail Glinka som egentligen saknade formell utbildning i komposition. Då ynglingen på 1820-talet hängde i Sankt Petersburgs salonger hade han rykte om sig att vara en kunskapslös dilettant med talang för att skriva sentimentala romanser. Men folklig musik hade han hört på föräldrarnas stora lantegendom, liksom utländska klassiker framförda av farbroderns egen orkester, bestående av livegna musiker. Alla tonsättare kan använda sig av folkmusik men Glinka ansågs vara den som visade hur, både i längre kompositioner och genom att koppla ihop västerländskt och ryskt. Uvertyren till operan Ruslan och Ludmila från 1842, efter en sagodikt av Pusjkin, är ett gott exempel på stilen som trollband alla Glinkas efterföljare.

Mats Larsson Gothe fick sitt genombrott med operan Poet & Prophetess, uruppförd på NorrlandsOperan där han sedan var hustonsättare under några år. Lite udda projekt som att skriva ny musik till stumfilmsklassikern Körkarlen har han också ägnat sig åt och 2017 belönades inspelningen av hans andra symfoni med en Grammis. Fagottkonserten Ricerco 2 från 2011 är tillägnad Radiosymfonikernas stämledare Henrik Blixt, som också uruppfört den. Den italienska titeln antyder att sökandet eller utforskandet går vidare; Ricerco 1 är ett solostycke för fagott som också skrevs för Henrik och som blev underlag till den här solokonserten. Växelspelet mellan fagott och orkester har tonsättaren beskrivit som ett förhållande likt Davids och Goliats.

Året 1806 präglades av skaparlust på högsta nivå för Ludwig van Beethoven: fjärde pianokonserten, de tre Rasumowsky-kvartetterna och violinkonserten. Och så Symfoni nr 4, som en paus i arbetet med kvartetterna. Under sensommaren vistades Beethoven på ett slott tillhörande hans välgörare furst Lichnowsky. Fem mil bort hade en annan passionerat musikälskande adelsman sitt barockslott, riksgreven von Oppersdorff. Beethoven besökte honom med symfonin i bagaget, den spelades av grevens egen orkester och väckte sådan förtjusning att Oppersdorff beställde och förskottsbetalade två symfonier till, de som kom att bli nummer fem och sex. Då symfonierna 1808 levererades till greven hade Beethoven bakom hans rygg sålt dem till sitt förlag. Han tvingades skamset be om ursäkt, men Oppersdorff valde att inte bråka om saken och lät Beethoven behålla pengarna. De gjorde viss nytta, de där ädlingarna.

Den brittiske dirigenten Ben Gernon är mycket välkommen tillbaka efter fjolårets gästspel som kretsade kring ny musik av unga tonsättare. Gernon hyllas för sin scenpersonlighet och förmåga att ta sig an både nya utmanande verk och den stora klassiska repertoaren.

Text: Gunnar Lanzky-Otto