Beethoven 250: Pastoralsymfonin
Naturälskaren Beethoven tonsatte i sin sjätte symfoni de stämningar och sinnelag han sökte varje gång han lämnade Wien för den vackra landsbygden. Berg gömde kärleksbudskap i sin lyriska svit, invävda i den skickligt konstruerade musiken. Två verk om längtan med Sveriges Radios Symfoniorkester och chefsdirigent Daniel Harding.
Konserten sändes på Berwaldhallen Play och i Sveriges Radio P2 den 4 sep.
Alban Berg är kanske mest känd som en av medlemmarna i Andra Wienskolan, tillsammans med bland andra Arnold Schönberg och Anton Webern. Till Bergs mest kända verk hör operorna Wozzeck och Lulu, liksom hans violinkonsert, tillägnad Manon Gropius, dotter till Alma Mahler och Walter Gropius.
Även Lyrisk svit tillhör Bergs mest betydande verk. Sviten tillägnades tonsättarkollegan Alexander Zemlinsky, men på 1970-talet gjorde forskaren George Perle en sensationell upptäckt: bland Bergs kvarlåtenskap hittade han ett partitur med kommentarer som visade att verket är laddat med gåtfull kärlekssymbolik, inspirerat av tonsättarens hemliga romans med Hanna Fuchs-Robettin, hustrun till en industriman i bekantskapskretsen.
Alban och Hanna möttes i Prag i mitten av 1920-talet och det tycks ha varit kärlek vid första ögonkastet mellan den fyrtioårige tonsättaren och den elva år yngre Hanna. Hon var syster till Franz Werfel, som skulle gifta sig med Alma Mahler, och ofta fick Alma agera kurir när Alban och Hanna skickade brev till varandra.
Lyrisk svit var det första större stycke där Berg använde sig av tolvtonsteknik. Musiken genomsyras av en sinnrik sammansmältning av vacker romantik med nyktrare modernism. Uruppförandet 1927 blev en succé och snart fick Berg en förfrågan om att omarbeta sviten för stråkorkester. Den nya versionen omfattar satserna 2, 3 och 4 och uruppfördes i Berlin 1929. Det är orkesterversionen som framförs på denna konsert.
Alma Mahler var inte den enda som förmedlade kärleksbrev mellan Alban och Hanna. En annan brevbärare var en av Bergs elever, Theodor Adorno. Senare i livet skulle denne filosof och musikteoretiker uttrycka sig i positiva ordalag om konsertens andra stycke: I Pastoralsymfonin lyckades Beethoven med konstycket att uttrycka stillhet och ro genom musikens rörelse, menade Adorno.
Beethoven komponerade snabbt sin sjätte symfoni under några sommarveckor 1808 och redan i den idylliska inledningen hörs det tydligt att vi befinner oss ljusår ifrån femte symfonins förtätade dramatik. Tonsättaren gav själv verket dess titel: ”Pastoralsymfoni, eller minnen från lantlivet”.
För ovanlighetens skull komponerades symfonin i fem satser, i stället för fyra, och även satserna är försedda med titlar. Beethovens avsikt var dock inte att exakt efterlikna beskrivningarna, utan att musiken skulle väcka de känslor hos lyssnaren som uppkommer ute i naturen – ”mer uttryck för känslan än måleri”. Säkerligen ville han genom påståendet förekomma kritik mot att symfonin skulle vara beskrivande musik. Beethoven var väl insatt i sin tids musikaliska debatt, där Haydn hade kritiserats för ”tonmåleri” i sina oratorier.
Den i år 250-årsjubilerande Beethovens musik har genom historien visat sig ha en förmåga att ständigt kännas angelägen. Inte minst i dessa tider, med klimatförändringar å ena sidan och en pandemi som får många av oss att söka oss ut i naturen å den andra, känns Beethovens hyllning till livet i det fria mer aktuell än någonsin.
Axel Lindhe
Medverkande
Sveriges Radios Symfoniorkester, Radiosymfonikerna, är kända som en av Europas mest allsidiga orkestrar. De har en bred och spännande repertoar och ligger hela tiden i framkant. Orkestern har mottagit ett flertal utmärkelser och uppskattas för sin stora musikaliska bredd, men även för sina samarbeten med världens främsta kompositörer, dirigenter och solister.
Radiosymfonikerna har sedan 1979 varit knutna till Sveriges Radios konserthus Berwaldhallen. Förutom publiken på plats i Berwaldhallen, når orkestern många lyssnare via radion och digitala medier, samt genom sitt samarbete med EBU. Konserter strömmas även regelbundet via Berwaldhallen Play och sänds av Sveriges Television, vilket ger publiken ännu fler möjligheter att njuta av en av världens främsta orkestrar.
”Orkestern känner stor ödmjukhet inför musiken och har en underbar känsla för musikalisk inlevelse och kreativitet”, enligt Daniel Harding, Radiosymfonikernas chefsdirigent sedan 2007. ”Jag har aldrig dirigerat en konsert där orkestern inte har spelat med livet som insats!”
Radioorkestern grundades för första gången 1925 i samband med de första radioutsändningarna i Sverige. Sveriges Radios Symfoniorkester fick sitt nuvarande namn 1967. Orkestern har under åren haft flera framstående chefsdirigenter. Två av dem, Herbert Blomstedt och Esa-Pekka Salonen, har senare utnämnts till hedersdirigenter.
Daniel Harding är chefsdirigent och konstnärlig ledare för Sveriges Radios Symfoniorkester. Han är sedan 2018 även konstnärlig ledare för Anima Mundi-festivalen i Pisa och dessutom hedersdirigent för Mahler Chamber Orchestra som han jobbat med i över 20 år. Harding gästar regelbundet internationella orkestrar som Berliner Philharmoniker, Concertgebouworkest och Wiener Philharmoniker.
Som eftertraktad operadirigent har han lett hyllade uppsättningar vid exempelvis La Scala i Milano, Theater an der Wien, Royal Opera House i London och festivalerna i Salzburg och Aix-en-Provence. Han har gjort ett stort antal skivinspelningar, som Grammy-belönade Billy Budd av Benjamin Britten med London Symphony Orchestra och Beethovens Pianokonserter nr 3 och 4 med Sveriges Radios Symfoniorkester och Maria João Pires.
Hardings kontrakt som chefsdirigent är förlängt till våren 2025. Hösten 2019 fick han dessutom en ny roll, som orkesterns första konstnärliga ledare med övergripande ansvar för orkesterns konstnärliga vision. Det nya uppdraget omfattar även möjligheten att skapa nya programformat och metoder för att presentera klassisk musik på ett nytt sätt.
”Det är allt ovanligare att förhållandet mellan dirigent och orkester inte bara håller mer än ett decennium, utan också växer”, säger Daniel Harding om sitt samarbete med orkestern. ”Det är också ovanligt med en orkester som besitter högsta musikaliska kvalitet men samtidigt så tydligt vill fortsätta utvecklas.”
Harding började spela trumpet som barn, och blev i tonåren intresserad av dirigering. Som sjuttonåring satte han upp Arnold Schönbergs Pierrot Lunaire med några studiekamrater, vilket ledde till jobb som assistent åt Simon Rattle vid Birminghams stadssymfoniorkester. Efter ett år fick han själv leda orkestern, vilket blev den professionella debuten som dirigent.
Daniel Harding mottog 2002 den franska utmärkelsen Chevalier de l’Ordre des Arts et des Lettres och 2017 nominerades han till Officier Arts et Lettres. Han valdes 2012 in som ledamot i Kungliga Musikaliska Akademien. 2021 utsågs Daniel Harding till Commander of the Most Excellent Order of the British Empire, CBE. Han är även utbildad trafikpilot.
Musiken
Programmusik är, enligt Sohlmans musiklexikon, ”musik – som i sin ljudande form söker skildra eller hos lyssnaren antyda utommusikaliska företeelser”. ”Berättande musik” skulle man kanske säga med en populärare och mindre vetenskapligt exakt formulering. Beethovens Pastoralsymfoni, med alla dess måleriska satsöverskrifter, brukar gärna tas fram som ett pedagogiskt exempel på programmusik.
Nu har Beethoven själv gjort saken lite besvärligare för oss. På titelsidan gav han följande karakteristik: “PastoralSymfoni, eller minnen av lantlivet. (Mer uttryck för känslan än måleri)”. Och som om denna brasklapp inte var tydlig nog har han på annat ställe påpekat: ”Om måleriet i instrumentalmusiken drivs för långt så försvagas det. – Var och en, som har en aning om lantlivet, kan utan många överskrifter tänka sig vad upphovsmannen avser. Också utan beskrivning förstår man det hela mer som känsla än som tonmålning”.
För romantikens benägenhet att ge varje takt och motiv i Pastoralsymfonin sin beskrivande innebörd ger dokumenten alltså inget stöd. Ändå har det här verket just i egenskap av programmusik inte upphört att fängsla lyssnarna. Men inte är Beethoven oskyldig till eventuella överdrivna uttolkningar av hans partitur, som vimlar av överskrifter och notiser. Symfonins form är dock den klassiska, om man undantar tillägget av en extra, femte sats. Första satsen (Allegro ma non troppo) bär överskriften Glada känslors uppvaknande vid ankomsten till landet. Atmosfären är lugn och idyllisk, inte utan en lätt dansant karaktär.
Andra satsen motsvarar den wienklassiska symfonins traditionella långsamma sats och kallas Scen vid bäcken (Andante molto mosso). Idyllen är fortfarande utan spricka. Alldeles i satsens slut utbrister en liten fågelkonsert: först hör man näktergalen i flöjten, så vaktelns slag i oboen och så gökens galande i klarinetten. Därmed sällar sig Beethoven till de musikhistoriens berömdheter, som har skrivit fågelmusik tillsammans med Jannequin och Messiaen med flera.
Tredje satsen (Allegro) är den klassiska symfonins scherzo och bär överskriften Lantfolkets glada samvaro. Att man dansar är inte att ta miste på. Kanske är det en riktigt gissning, som har gjorts, att delar av den här satsen skall vara en parodi på ett lantligt kapell, alltså en något mindre grotesk motsvarighet till Mozarts Die Dorfmu sikanten.
Scherzot går direkt över i fjärde satsen (Allegro), med överskriften Aska, storm. Ett tremolo i basarna antyder att mörka moln seglar upp, vindilarna drar som snabba löpningar genom stråkstämmorna och det kommer till ett häftigt utbrott med dånande pukor och skarpa accenter i orkestertuttit. Men dramatiken tonar snabbt bort och övergår utan avbrott i: Femte satsen (Allegretto), med överskriften Herdesång – glada, tacksamma känslor efter stormen. Här blir “programmet” uppenbart, ty visst kan man höra symfonins final som en återgång till den pastorala idyllen, med lyckliga herdar på en nu uppfriskad betesmark (bilden understryks av klarinettens inledningsmotiv: en typisk signal på herdehorn). Men i sina skisser till symfonins sista sats har Beethoven skrivit en anmärkning av betydligt allmännare karaktär: “Uttryck för tacksamhet. Herre, vi tackar dig”. Så blir då Pastoralsymfonin, detta skenbart naivt övertydliga tonmåleri, trots allt mest en symbol för Beethovens eget inre känsloliv.
I Beethovens orkestermusik står denna berättelse om tonsättarens egen förtröstan och harmoni så gott som utan motsvarighet. Kanske är detta en av förklaringarna till att publikens favorit bland Beethovens symfonier, hans sjätte symfoni, inte alltid har värderats lika högt av experterna. Den stämde inte riktigt med den mycket omhuldade bilden av Beethoven som titan, tragisk grubblare och vresig enstöring.
Beethovens sjätte symfoni uruppfördes vid samma tillfälle som den femte, nämligen på Theater an der Wien 22 december 1808.
Text: Per-Anders Hellqvist
Kort om tonsättaren
Född: 17 december 1770, Bonn, Tyskland
Död: 26 mars 1827, Wien, Österrike
Verk i urval: Nio symfonier, fem pianokonserter, Violinkonsert D-dur, Fidelio, Missa Solemnis, 16 stråkkvartetter och välkända pianostycken som Für Elise, Månskenssonaten och Apassionata.
Pionjären: Beethoven var den förste att använda såväl piccolan som trombonen i en symfoniorkester. Han var också den förste att imitera en vaktel, en gök och en näktergal i en och samma romantiska symfoni, nämligen Pastoralsymfonin.
Biljetter
Fler konserter
POETIC (R) EVOLUTION
Unga poeter möter Sveriges Radios Symfoniorkester i ett unikt samarbete mellan Berwaldhallen och Unga Klara.
SING ALONG FÖR STORA OCH SMÅ 2021
Ett musikaliskt äventyr för hela familjen!
PÅ MINUTEN INTAR BERWALDHALLEN 2021
Var med när den klassiska radioleken På minuten spelas in i Berwaldhallen.