Bachs Magnificat

Jonathan Harvey sökte och omfamnade gärna det senaste inom musikelektronik och banbrytande tekniker men återvände alltid till att skriva för den mänskliga rösten. I det stämningsfulla och stillsamma körstycket Plainsongs for Peace and Light är det som att han utforskar hantverket och går tillbaka till en grundläggande, sakral a cappella-sång.

Den här gamla kyrkosången kallas ’plainsong’ eller ’plainchant’ på engelska och är en form som Harvey var väl förtrogen med efter att ha sjungit i gudstjänsten två gånger om dagen som gosskorist vid Saint Michael’s College i Tenbury. I detta verk flätar han samman tre sådana kyrkosånger i en tät, polyfonisk väv av stämmor som tycks stiga upp mot himlen. Plainsongs for Peace and Light blev det sista verk Harvey färdigställde innan han gick bort 2012.

För Johann Sebastian Bach var adventstiden något av en välkommen respit då han som kyrkomusiker i Leipzig inte avkrävdes nya kantater varje söndag. Vad ägnade han sig åt då? Att skriva musik förstås. Bach passade på att komponera i större format, som 1723 då han uruppförde två nyskrivna verk på juldagen.

Det ena var Magnificat med text från Lukasevangeliet, Marias lovsång till den havande Elisabet som väntade det barn vi nu känner som Johannes döparen. Magnificat i Ess-dur utgjordes av tolv satser, ursprungligen kompletterade med ytterligare fyra för att knyta verket närmare julen. Senare tog Bach bort julsatserna, ändrade instrumenteringen och ändrade tonarten till D-dur, evighetens tonart, som också klingade bättre i stråket och trumpeterna.

Den unge Georg Friedrich Händel beskrevs av sin samtid som en ganska tråkig tonsättare av ändlösa ”airs” och kantater, visserligen harmoniskt korrekta men mer eller mindre smaklösa. Men efter att Händel började tjänstgöra som violinist i operakapellet i Hamburg kunde den inspirerade unge mannen lägga konsten att skriva melodier till sina färdigheter. Han skrev sina första operor i Hamburg i tjugoårsåldern, innan han bestämde sig för att åka till Italien år 1706.

Säkerligen lockade den italienska operatraditionen, men Händel hamnade så småningom i Rom som styrdes av prästerskapet och där var operor bannlysta. Genom kontakter kom han dock snart in i den bildade kretsen runt kardinalen och konstmecenaten Ottoboni, där såväl Corelli som Scarlatti figurerade, och där det gavs tillfälle skriva sakral musik.

I april 1707 slutförde han kantaten Dixit Dominus med text från Psaltaren skrivet för för fem solister, femstämmig kör och fem stråkstämmor. Kantaten har, inte orättfärdigt, kallats något av det mest spektakulära och uttrycksfulla som skrivits under barocken. Dixit Dominus är ett verk där en virtuos 22-åring visade vad han gick för.

Text: Karin Ekedahl