arrow

ANDRÁS SCHIFF TOLKAR MOZART

En av världens främsta pianister, András Schiff, gästar Berwaldhallen som både solist och dirigent. Han sitter vid flygeln i Mozarts tjugosjunde pianokonsert, den sista tonsättaren själv framförde som pianist. Dessutom leder Schiff Radiosymfonikerna och Radiokören i Schuberts innerliga Mässa Ess-dur. Ett verk som bär på inspiration från såväl Mozart som Schuberts idol, Beethoven.

Mångfaldigt prisbelönade Andras Schiff, specialiserad på Mozart och Schubert, dirigerar och är pianosolist i denna unika konsert, i vilken vi får höra storslagna verk som Wolfgang Amadeus Mozart respektive Franz Schubert komponerade strax innan de gick bort. Såväl Mozarts Pianokonsert nr 27 B-dur som Schuberts Mässa Ess-dur skapades av tonsättare som skrev i skuggan av förestående död. Mozart avled på dagen elva månader efter uruppförandet, och den dödsmärkte Schubert dog ett knappt halvår efter att sin sista sommar i livet ha skrivit sin största, mest omfattande mässa. Verket uruppfördes året därpå, med brodern Ferdinand som dirigent.

Under arbetet med sin 27:e pianokonsert – så avklarnad, så beskuggad av melankoli – skriver Mozart ett brev av vilket framgår att han redan tycks betrakta livet i imperfekt: ”Livet var dock så skönt.” (Det kan påminna om Gustav Frödings ord i livets slutskede: ”Jag minns att jag en gång tyckte att det var vackert.”) En vecka efter urpremiären återanvände Mozart rondotemat när han tonsatte dikten Sehnsucht nach dem Frühling.

Wolfgang Amadeus Mozart – Wiens mest firade pianist – brukade uruppföra sina pianokonserter på abonnemangstillställningar där han framträdde som både solist och dirigent. Med sina sammanlagt 27 pianokonserter förfinade han genren till en tidigare aldrig uppnådd nivå; hans pianokonserter blev efter hand så storslagna att de i mångt och mycket närmade sig den gängse symfoniska formen.

Schubert beundrade Mozart och skrev apropå Trollflöjten: ”Trolltonerna från Mozarts musik visar oss en väg från det här livets grådask mot ett klart, vackert fjärran, som vi med tillförsikt får hoppas på.” I sin sista mässa har Schubert dock kastat loss från wienklassicismen; han bryter med genrens etablerade former och stävar iväg mot nya horisonter.

Radiokören har en överordnad roll i mässan. Johanna Wallroth, som på kort tid har etablerat sig som ett av de främsta svenska sångarstjärnskotten och är säsongens Klassiska Artisten i P2 är sopransolist. För tenorsolot står Julien Pregardien Kristinsson, till vardags professor vid Münchens musikakademi, och hyllad för sina inspelningar av Schuberts sångcykler.

Text: Björn Gustavsson


SVERIGES RADIOS SYMFONIORKESTER dot RADIOKÖREN
Skriv ut

Medverkande

 

Sveriges Radios Symfoniorkester. Foto: Julian Hargreaves.

Sveriges Radios Symfoniorkester, Radiosymfonikerna, är kända som en av Europas mest allsidiga orkestrar. De har en bred och spännande repertoar och ligger hela tiden i framkant. Orkestern har mottagit ett flertal utmärkelser och uppskattas för sin stora musikaliska bredd, men även för sina samarbeten med världens främsta kompositörer, dirigenter och solister.

Radiosymfonikerna har sedan 1979 varit knutna till Sveriges Radios konserthus Berwaldhallen. Förutom publiken på plats i Berwaldhallen, når orkestern många lyssnare via radion och digitala media, samt genom sitt samarbete med EBU. Konserter strömmas även regelbundet via Berwaldhallen Play och sänds av Sveriges Television, vilket ger publiken ännu fler möjligheter att njuta av en av världens främsta orkestrar.

”Orkestern känner stor ödmjukhet inför musiken och har en underbar känsla för musikalisk inlevelse och kreativitet”, enligt Daniel Harding, Radiosymfonikernas chefsdirigent sedan 2007. ”Jag har aldrig dirigerat en konsert där orkestern inte har spelat med livet som insats!” Orkestern är även stolt över att sedan 2018 ha Klaus Mäkelä som förste gästdirigent.

Under covid-19-pandemin, har Radiosymfonikerna varit en av bara ett fåtal orkestrar i världen som inte har slutat spela. Deras innovativa, kreativa lösningar har hjälpt publiken att ta sig igenom den här svåra tiden, och de har till och med själva skapat nyheter.

En radioorkester grundades för första gången 1925 i samband med de första radioutsändningarna i Sverige. Sveriges Radios Symfoniorkester fick sitt nuvarande namn 1967. Orkestern har under åren haft flera framstående chefsdirigenter. Två av dem, Herbert Blomstedt och Esa-Pekka Salonen, har senare utnämnts till hedersdirigenter.

Radiokören. Foto: Mattias Ahlm.

Radiokören har i över 90 år bidragit till utvecklingen av den svenska a cappella-traditionen. Under den legendariske dirigenten Eric Ericsons ledarskap fick kören ett stort internationellt renommé och räknas i dag bland världens främsta körer. Körmedlemmarnas förmåga att växla mellan kraftfulla solistiska insatser och att sömlöst smälta in i ensemblen skapar ett unikt och dynamiskt instrument som hyllas av musikälskare och kritiker världen över, liksom av de många dirigenter som utforskar och utmanar körens potential.

Sedan 1979 är Radiokörens hemmascen Berwaldhallen, Sveriges Radios konserthus. Förutom konsertpubliken når kören också miljontals lyssnare i etern och på webben genom Klassiska konserten i P2. Dessutom visas flera av konserterna på Berwaldhallen Play, vilket ger publiken ytterligare en möjlighet att komma riktigt nära en av världens bästa körer.

Säsongen 2019–2020 tillträdde Kaspars Putniņš som ny chefsdirigent och konstnärlig ledare för Radiokören, den tionde chefsdirigenten sedan kören bildades. Sedan januari 2019 är Marc Korovitch kormästare för Radiokören med ansvar för ensemblens kontinuerliga utveckling. Två av körens tidigare chefsdirigenter, Tõnu Kaljuste och Peter Dijkstra, utnämndes i november 2019 till hedersdirigenter. Båda har fortfarande nära kontakt med kören och gör återkommande gästspel.

Radiokören bildades samma år som Radiotjänst påbörjade sina sändningar och kören hade sin allra första konsert i maj 1925. Ambitionsnivån var hög redan från starten med ett uttalat mål att vara på högsta internationella nivå i allt från barockmusik till modern avantgarde.

Malin Broman är första konsertmästare i Sveriges Radios Symfoniorkester och en internationellt efterfrågad solist med gästspel hos bland andra Academy of St Martin in the Fields, BBC Scottish Symphony Orchestra, Sjællands Symfoniorkester och Göteborgs Symfoniker. Hon har varit konstnärlig ledare för Musica Vitae sedan hösten 2015 och efterträdde hösten 2019 Sakari Oramo som konstnärlig ledare för Mellersta Österbottens kammarorkester. Hon har även verkat som konstnärlig ledare med bland andra Trondheim Solistene, Oulu Sinfonietta, Gävle symfoniorkester och australiska ACO Collective.

Hon har de senaste åren uruppfört violinkonserter av Helen Grime, Britta Byström, Andrea Tarrodi och Daniel Nelson och spelat in både Carl Nielsens och Britta Byströms konserter på skiva. Hennes inspelning av Mendelssohns dubbelkonsert för violin och piano med Musica Vitae och Simon Crawford-Phillips Grammynominerades 2019. Hon har även gjort ett antal inspelningar med sin hyllade ensemble Kungsbacka Pianotrio, som givit mer än 700 konserter världen över och grundat Change Music Festival.

Sedan 2008 är hon ledamot i Kungl. Musikaliska akademien. Hon är även violaprofessor vid Edsbergs Musikinstitut. Våren 2019 mottog hon H.M. Konungens medalj av 8:e storleken för sina betydande insatser inom svenskt musikliv. Av Järnåkerfonden lånar hon en Stradivarius-violin från 1709 och en Bajoni-viola från 1861.

Den svenska sopranen Johanna Wallroth trädde fram i rampljuset i samband med att hon vann första pris i den prestigefyllda Mirjam Helin International Singing Competition 2019. Under två säsonger var hon knuten till Wiener Staatsopers operastudio och mottog 2021 det eftertraktade Birgit Nilsson-stipendiet.

Wallroth utbildade sig inledningsvis till dansare vid Kungliga svenska balettskolan men kom senare att fokusera på röststudier och tog examen vid Universität für Musik und darstellende Kunst (MDW) i Wien. Hon gjorde sin operadebut som Barbarina i Figaros bröllop under ledning av Arnold Östman på Ulriksdals slottsteater i Stockholm och har sedan gjort många stora roller på scener i Sverige och Europa, bland andra Despina i Così fan tutte på Schlosstheater Schönbrunn i Wien och Pamina i Trollflöjten på Gnesin-akademin i Moskva. Under säsongen 2019/2020 sjöng hon Zerlina i Don Juan i en uppmärksammad livestreamad föreställning tillsammans med Radiosymfonikerna under ledning av chefsdirigent Daniel Harding. Under säsongerna 2020/21 och 2021/22 framträdde Wallroth också i flera uppsättningar på Wiener Staatsoper.

Johanna Wallroth har också en diger meritlista från konsertscenen. Bland annat har hon gjort Mahlers fjärde symfoni  tillsammans med Sakari Oramo på Musikhuset i Helsingfors och Mozarts Requiem tillsammans med Orchestre Philharmonique de Radio France under ledning av Barbara Hannigan. Hon var solist i Mahlers fjärde symfoni under en turné till Antwerpen, Amsterdam, Dortmund, Köln, Hamburg och Luxemburg tillsammans med Daniel Harding och Sveriges Radios Symfoniorkester.

Säsongen 2022/23 inleds med en debut på Drottningholmsteatern under teaterns operafestival där hon sjunger Leocasta i Vivaldis Il Giustino tillsammans med Drottningholmsteaterns orkester under ledning av George Petrou, och hon framträder för första gången på Opernhaus Zürich i en balettuppsättning med koreografi av Christian Spück efter Monteverdis madrigaler.

Johanna Wallroth är utsedd till ”Klassiska artisten i P2” under säsongen 2022/23 där hon deltar i ett flertal konserter tillsammans med Radiosymfonikerna, bland annat Bergs Sju tidiga sånger under ledning av Daniel Harding, Mozart-arior med Martin Fröst och Schuberts Mässa i ess-dur med Andràs Schiff.

Marie Henriette Reinhold har uppträtt som solist med bland andra Orchestre des Champs-Élysées, Gewandhausorchester Leipzig, Concerto Köln och Il Giardino Armonico samt med körer som Collegium Vocale Gent, Münchener Bachchor och Kammerchor Stuttgart. Bland operarollerna kan nämnas Grevinnan i Albert Lortzings Tjuvskytten, Fricka i Wagners Rhenguldet, Cornelia i Händels Julius Caesar och tredje damen i Mozarts Trollflöjten. På skivmärket Carus medverkar hon i en inspelning av Haydns Stabat Mater med Kammerchor Stuttgart och Frieder Bernius.

Barytonen Jóhann Kristinsson kommer denna säsong att gästa bland andra NDR Elbphilharmonie i Hamburg, Bayerska radions symfoniorkester BRSO och La Scala Chamber Orchestra. På Staatsoper Hamburg kommer han att medverka i uppsättningar av Puccinis Madama Butterfly och Verdis La traviata samt den uppmärksammade moderna operan IchundIch av Johannes Harnheit. Hösten 2019 inleddes med att han tilldelades juryns pris från Wiener Musikverein och vann första pris i prestigefyllda Stella Maris Vocal Competition. 2018 utnämndes han till årets mest lovande unga musiker i Icelandic Music Awards och året innan vann han publikens pris vid International Vocal Competition Das Lied i Heidelberg. Han har uppträtt vid bland annat Oxford Lieder Festival, Dresdner Musikfestspiele och Isländska operan och arbetat med dirigenter som Pier Giorgio Morandi, Kent Nagano och Herbert Blomstedt. Han har studerat för Bergþór Pálsson på Island och därefter vid Hanns Eisler School of Music i Berlin.

Musiken

Ungefärliga tider

Mozart slutförde sin Pianokonsert nr 27 i B-dur i januari 1791, under sitt sista levnadsår. Mycket tyder dock på att verket påbörjades flera år tidigare. Under sina första år i Wien behövde Mozart behaga den kräsna Wienpubliken både som kompositör och som musiker, men nu var han sedan länge förbi det stadiet och rörde sig inte lika frekvent på stadens musikscener. Hans sista pianokonsert är mogen, intim och musikalisk till sin karaktär, snarare än virtuos och publikfriande som många av hans tidigare konserter. Dessutom innehåller den djärvare harmonik och tonaliteten blickar framåt.

Första satsen är något återhållsam och pianot intar en nästan kammarmusikalisk roll, mer än en solistisk. Andra satsen går i Ess-dur med ett enkelt och okomplicerat, nästan barnsligt, tema. Hela satsen andas eftertänksamhet. Tredje och sista satsen är mer utåtriktad än de tidigare och satsens ledmotiv återfinns i sången Sehnsucht nach dem Frühling, en barnvisa om längtan efter våren som Mozart gav ut kort efter pianokonserten. Här i Sverige känner vi igen sången under namnet Kom hör min vackra visa med svensk text av Zacharias Topelius.

Mozart själv uruppförde solokonserten i Wien i mars 1791. Musikhistorikern Alfred Einstein kommenterade senare verket innerlighet med orden att ”det var inte i hans Requiem som han sade sina sista ord, utan i denna konsert.” Mozart själv visste givetvis inte att den här pianokonserten skulle bli hans sista, eller att han inte skulle få uppleva en ny vår.

Text: Nina Sandell

Franz Schuberts sista mässa markerar ett tydligt uppbrott från genrens gängse tonspråk. I detta expressiva, sköra, mångfacetterade verk möter vi en musikalisk fritänkare som söker nya vägar. Sannolikt medveten om att döden närmade sig tonsatte Schubert – likt Mozart sitt Requiem – en mässa som i sin nervigt snabbrörliga stil nog inkluderar åtskilligt av kompositörens egen vånda. Dirigenten Nikolaus Harnancourt skrev efter en instudering av mässan: ”Denna musik är inte ett utslag av from tillgivenhet utan snarare av Schuberts hängivna försök att komma till rätta med döden.”

Mässa nr 6 Ess-dur är Schuberts längsta och mest omfångsrika. I sin konsertaktiga form kan den påminna om Beethovens Missa Solemnis. Homofoniska partier växlar med polyfoniska, solistiska sånginslag underordnas de dominerande körpartierna. Efter en relativt återhållen Kyrie-sats följer ett rikhaltigt, expansivt Gloria med branta skalor där åhöraren nästintill kastas mellan himmel och jord. Fugorna i Gloria- och Credo-satserna är ovanligt långa. Sanctus-satsen har mer prägel av ödmjuk bön än av traditionsenlig lovsång i kolossalformat. Det sorgesamma inledningsmotivet i den avslutande Agnus Dei-satsen skulle Schubert återkomma till i sången Der Doppel-Gänger, postumt inkluderad i volymen Schwanengesang. Agnus Dei-satsen är verkets mest polyfona och rikast orkestrerade, fylld av komplexa spänningar, men i sluttakterna kurar musiken ihop sig – som i plötslig tillförsikt.

Uruppförandet av Ess-dur-mässan ägde rum i Heliga Trefaldighets-kyrkan i Wien året efter tonsättarens död. Dirigent var brodern Ferdinand. Mässan föll sedan i glömska, men tack vare Johannes Brahms kom den i tryck 1866, och lovordades därefter av en tysk musiktidning, som ansåg att Schubert genom att lösgöra sig från dåtidens konventioner här beträdde jungfrulig mark.

Schuberts konsertanta Ess-dur-mässa, fylld av subtil klangkänsla och djärv harmonik, sprängde gängse liturgiska ramar. På område efter område (symfonierna, stråkkvartettrna, pianosonaterna, sångerna) överskred Schubert etablerade former – röjde väg för de subjektiva uttrycksformer som inom kort grundligt skulle komma att förändra det europeiska musiklandskapet.

Text: Björn Gustavsson

Ingår i följande konsertserier: