Alva Holm i Sjostakovitjs violinkonsert

Stanna kvar torsdag 11 januari och lyssna på bonuskonserten efter det ordinarie programmet med Max Bruchs intagande romantiska och upplivande stråkoktett!

Konserten sänds i Sveriges Radio P2 fredag 2 februari kl 19:03.

Mot bakgrund av andra världskrigets dramatiska slut och efterdyningar komponerade Ralph Vaughan Williams, vid den tiden en bit över sjuttio, sin sjätte symfoni. Uruppförandet ägde rum i april 1948 i ett London som fortfarande höll på att återhämta sig efter krigets smärtor. Senare det året skulle staden stå värd för de olympiska sommarspelen, då Tyskland och Japan uteslöts från deltagande. Såren var långt ifrån läkta.

Med det i åtanke är det inte konstigt att publiken hörde kriget i Vaughan Williams sjätte symfoni: skräcken, smärtan, de ångestfyllda skriken och atomexplosionernas obevekliga kraft. Tonsättaren själv förnekade med eftertryck alla sådana projektioner. Ett ofta citerat uttalande är: ”Folk tänker aldrig på att en person kanske bara vill skriva ett stycke musik.” Liknande tolkningar hade redan uttryckts om bland annat hans tretton år yngre fjärde symfoni, som i stället ansågs förebåda krigets utbrott.

1947, samma år som Ralph Vaughan Williams satte de sista takterna i sin sjätte symfoni, påbörjade Dmitrij Sjostakovitj sin första violinkonsert. Även om de två verken är i stort sett jämngamla tillkom de under radikalt olika omständigheter. Konstnärlig frihet av det slag som Vaughan Williams åtnjöt kunde Sjostakovitj bara drömma om; enligt de normer för konst och kultur som slagits fast i den så kallade Zjdanov-doktrinen var sovjetiska konstnärer tvungna att förhålla sig till kommunistpartiets tankar om vad som var lämpliga konstuttryck.

Sjostakovitj var en av de ryska tonsättare som kritiserades och förföljdes som en direkt följd av Zjdanov-doktrinen. De beskylldes för att ge uttryck för perversa och antidemokratiska tendenser i sin musik, som var ”främmande för det sovjetiska folkets goda smak”. Sjostakovitj tog inga risker med sin violinkonsert: fastän han skrev färdigt den redan 1948 dröjde det till 1955 – två år efter Josef Stalins död – innan den uruppfördes med Sjostakovitjs vän, violinisten David Ojstrach, som solist. I Berwaldhallen intas rampljuset av flerfaldigt prisbelönade Alva Holm, senast vinnare av Solistpriset 2022, sida vid sida med dirigenten Tarmo Peltokoski som gör kometkarriär på Europas konsertscener.

Gemensamt för båda verken är en egensinnig individualism och en infallsrikedom i musiken, som ständigt förnyar sig och ändrar perspektiv: lyssnaren kastas mellan det burleska och det brutala, mellan darrande iskyla och bister stolthet. Och oavsett om du följer de musikaliska linjerna, eller lever dig in i de händelseförlopp som musiken trollar fram i ditt inre, så lär du inte lämna konsertsalen oberörd.

Text: David Saulesco

BONUSKONSERT TORSDAG 11 JAN: BRUCHS STRÅKOKTETT
Stanna kvar och njut av denna extrakonsert som börjar en kort stund efter det ordinarie programmet. Max Bruchs stråkoktett är sorgligt förbisedd, enligt många av dem som känner detta sällan spelade verk. Ta tillfället i akt att bekanta dig med detta eleganta konsertstycke framfört av stråkmusiker ur Sveriges Radios Symfoniorkester.

Medverkande:
Karin Eriksson, violin
Per Sporrong, violin
Hanna Göran, violin
Lachlan O’Donnell, violin
Ingegerd Kierkegaard, viola
Diana Crafoord, viola
Magnus Lanning, cello
Benjamin Ziaï, kontrabas

Program:
MAX BRUCH: Stråkoktett, 25 min
I. Allegro moderato
II. Adagio
III. Allegro molto