Liveinspelning av Klotet samt Bonuskonsert: Radiovågor

Tonsättarna Kajsa Lindgren, Ida Lundén och Åke Parmerud har sökt sig fram i Sveriges Radios digra ljudarkiv och låtit etermediets vågor influera dem. Resultatet är tre verk baserade på några av de mest välkända men också okända dyrgriparna. Vi hör bland annat Sjörapporten tolkad med kärlek och en hel del lekfullhet, och ett sökande efter tonen A som resulterar i stämningar och stämmor via signaler och testtoner, bakåt och framåt i tiden.

Stanna kvar efter Mörker & Extas med Karlsson & von Hausswolff för en unik chans att bli omsluten av Sveriges Radio-historia ihopvävd med elektronisk musik! Missa inte heller liveinspelningen av podden Klotet, på Berwaldhallens scen kl. 18.00.

Musiken

Åke Parmerud: Till havs
Till havs är ett stycke text-ljudkomposition baserat på en av de mest ikoniska programmen i Sveriges Radios historia, sjörapporten. Med dess mantra av fyrar, vindar och siktförhållanden har detta program levt i mitt och många andras medvetande under lång tid. I och med Radions 100års jubileum fick jag möjligheten att gestalta denna historia på mitt eget sätt med mycket kärlek och en hel del lekfullhet.

Ida Lundén: Ettstrukna a tillhandahålles i melodiradion varje onsdag kl. 11.00
En mening som jag hittat under en illustration i boken ”Banda bättre” från 1965.

Denna mening var även utgångspunkt för mitt sökande i Radioarkivet. Jag har försökt att hitta stämtoner liksom andra typer av signaler och händelser/stämningar som berättar om radion som service-institution, folkbildare och nyhetsrapportör.

Mitt sökande har koncentrerats till åren 1965-1975 eftersom att det var då som stämtonen sändes men också att det ringar in mitt eget födelseår, 1971. Stämtonerna som jag fann låg insprängda i stora sjok som benämns ”dagsprogram” - en hel dags radiosändning, full av musik av alla de slag. En inspirerande genreblandning av gammalt/nytt, klassiskt/populärt, som idag sällan hörs på radio, förutom då och då i P2-programmet Rendez-vous. Dagsprogrammen är också fyllda av information, nyheter, röster. Att hitta fram till inslaget med stämtonen krävde ett letande på samma vis som när jag som barn letade i vårt lexikon hemma. Ett långsamt, vindlande sökande där nya upptäckter görs på vägen mot målet.

Det har varit lika fascinerande som sorgligt att upptäcka att de teman som det rapporterades mycket om på nyheterna då (klimat, miljö, skola, Israel/Palestina, Ryssland, Kina) fortfarande hör till de mest brännande frågorna idag.

Jag har bearbetat ljudfilerna mycket lite; klippt, panorerat, lagt på något reverb eller delay på några råa vågformer/sinustoner. Framförallt har jag kombinerat ljudklippen på nya vis så att ett associativt flöde uppstår – från inomhus till utomhus, från det artificiella till det naturliga, från politik till vardag.

Kajsa Lindgren: Radiofolk
I början av arbetet med det här projektet ställdes en fråga till oss kompositörer - ”vilken är din relation till radion?”, och jag blev helt stum. Kunde inte svara där och då. Idag är min relation till radion… oklar? Men det var genom radion jag hörde ny musik som barn. Den gav en känsla av att världen var större, magisk och full av möjligheter. Den gav upphov till fantasi och lekfullhet. Den var något att dela med andra. 

Men radion innebär också ljud som existerar i periferin av vårt medvetande, när vi är i rörelse, i våra hem, i allmänna utrymmen. Under arbetet läste jag Brandon LaBelles bok ”Radio Memories” där en person nämnde att ljudminnen säger så mycket om vilka vi är, och att höra ljud kan låta oss återuppleva en känsla eller ett minne mer än någonting annat, mer än en bild. ”I remember everything; the smell of the kitchen, the wallpaper, the weather - everything about those five minutes, 27 years ago”. Det var något jag tog med mig. Just det här makro- och mikroperspektivet inspirerade enormt, blandningen av det intima och det väldiga, i både ljuden i sig och stämningen i helhet.

Radiofolk är en tolkning av noga utvalt ljudmaterial från Sveriges Radios arkiv. Det var viktigt att hitta en känslomässig och personlig koppling till materialet, mycket pågrund av arkivets storlek, men också för att hitta ett uttryck och en röd tråd. Det var också viktigt att begränsa, inte bara i tid men antalet inspelningar då det finns så oändligt många. Jag ville ändå få med så mycket som möjligt från det senaste århundradet, så jag skapade några kategorier att utgå ifrån som jag kände varit viktiga för just SR (bl a körmusik, symfoniorkestern, utbildning, nyheter, och en kategori som fick heta ”övrigt” vilket innebar ljud som inte var menat att vara i fokus). Sedan fick jag endast använda 1-6 inspelningar per årtionde och kategori. Det spelade inte så jättestor roll vad som hördes eller sades, det som spelade roll var om det väckte någonting i mig när jag lyssnade. Verket har egentligen inte någon riktig början och inget riktigt slut, ljuden sker inte i kronologisk ordning, och genom arbetet hade jag känslan av att någonting vad på väg att ”stämma upp”, eller ”förbereda sig”; som en orkester. Vissa gånger när jag gick igenom arkivet kändes det kusligt likt händelser som sker idag. Hur kommer det sig att vi inte lär oss av vår historia? Varför upprepar vi våra misstag? Denna frågeställning fick plats inom kompositionsstrukturen, det repetitiva.

”Haven är oerhört viktiga för att begränsa klimatförändringarna. Svenska forskare undersöker nu hur kolinlagringen ser ut i grunda vikar och djupa bottnar i Östersjön. Och det visar sig att det som gynnar djuren och växterna också gynnar kolinlagringen. Så det är en win-win-lösning för natur och klimat att återskapa och restaurera havsområden. Följ med Klotet i P1 ut i Trosa skärgård och de vackra havsvikarna där.”