Extrainsatt! Mozarts Requiem

Komponerad på dödsbädden

Få musikstycken är så mytomspunna som Mozarts requiem. Berättelsen om hur Antonio Salieri giftmördade sin yngre tonsättarkollega har envist överlevt sedan Alexandr Pusjkins pjäs Mozart och Salieri från 1830. För många är nog också Miloš Formans film Amadeus, efter Peter Shaffers pjäs med samma namn, från 1984 en referenspunkt för bilden av hur Mozart komponerar en dödsmässa – beställd av en mystisk greve – på sin egen dödsbädd. Korn av sanning finns dock i myten. Mozart fick verkligen en beställning på ett requiem, och han komponerade det under sin sista tid i livet. Vid sin död den 5 december 1791 var omkring två tredjedelar av den ödesmättade och grandiosa musiken klar, till och med de åtta första takterna av satsen ”Lacrimosa”. Arbetet togs då över av Mozarts elev Franz Xaver Süssmayr, som färdigställde stycket. Premiären av Requiem ägde rum i Wien den 2 januari 1793 vid en välgörenhetskonsert till förmån för Mozarts fru Constanze.

En röstens mästare

Utöver att han var fenomenal på att skriva musik för orkester hade Mozart en sällsam förmåga att komponera för röst. Samma höst som han dog hade han haft premiär på sina två sista operor, Titus mildhet i Prag och Trollflöjten i Wien. Hans kännedom om röstens kapacitet hörs både i körpartierna och i de utmejslade solopartierna i verket – i den här konserten framförda och tolkade av Kathrin Lorenzen, sopran, Rebecka Wallroth, mezzosopran, Toby Spence, tenor och Florian Störtz, bas.