Schubert, Schönberg & Messiaen

Konserten sänds direkt på Berwaldhallen Play och i Sverigs Radio P2.

Fransmannen Olivier Messiaen var mångsidig: tonsättare, organist, pedagog, ornitolog och djupt troende katolik. Et expecto resurrectionem mortuorum, Och jag väntar de dödas uppståndelse, skrevs 1964 på beställning av författaren och kulturministern André Malraux, som tänkte sig ett requiem över offren för de båda världskrigen. Messiaen ville dock inte skapa en sorgesång över döden, utan snarare understryka sin starka tro på uppståndelsen.

Den speciella besättningen omfattar inga stråkar, men trettiofyra blåsare och tre slagverkare. De fem satserna betecknas med varsitt bibelord. I tredje satsen märks Messiaens fågelintresse. Han imiterar två olika läten: Musikergärdsmygen från Amazonas regnskogar, fågeln som lär sjunga när alla andra tystnar och rent av kan förebåda döden, står här för Kristus inre röst då han väcker de döda ur deras sömn. Kalanderlärkan, förekommande i Medelhavsområdet och västra Asien och vars sång liknar vår egen sånglärkas, symboliserar himmelsk glädje.

1815 var ett år av ohämmad kreativitet för den då artonårige Franz Schubert. Mer än tvåhundra kompositioner blev det, däribland Symfoni nr 3 D-dur. Liksom hans fem andra ungdomssymfonier har den drag av Haydn eller Mozart, snarare än av idolen Beethoven. Samtidigt är den i högsta grad personlig, både ifråga om form och om orkestrering; detta är varken Haydns eller Mozarts orkesterklang.

Här finns också det typiskt wienska, som i menuettens karaktär av folkdansen ländler, en långsammare föregångare till valsen. I finalen dyker plötsligt en italiensk tarantella upp, vilket ibland sagts bero på Rossinis stora succé i Wien. Problemet med det är bara att hans musik inte nådde dit förrän 1816. Symfonin är ett av verken som upptäcktes av Robert Schumann hos brodern Ferdinand Schubert, elva år efter Franz död. Först efter ett halvt sekel kom någon av ungdomssymfonierna i tryck.

En annan österrikare, Arnold Schönberg, såg sig 1933 tvungen att lämna Europa. I Tyskland, där han då verkade, var situationen ohållbar. Med tiden hamnade han i Los Angeles och blev amerikansk medborgare 1941. Som frontfigur för den så kallade Andra Wienskolan, tillsammans med Alban Berg och Anton Webern, var hans betydelse för 1900-talets musikhistoria enorm.

Tolvtonstekniken är en av flera aspekter av Schönbergs stil. I sin enda pianokonsert från 1942 uppvisar han ett avslappnat förhållande till metoden som hans namn är så starkt förknippat med. Han är en tillbakablickande, mildare och mer lyrisk konstnär än i en del tidigare verk. Han bjöd också i manuskriptet på korta, självbiografiska undertexter till den ensatsiga konsertens olika tempobeteckningar: ”Livet var så enkelt (Andante); Plötsligt bröt hatet loss (Molto allegro); Situationen blev allvarlig (Adagio); Men livet måste gå vidare (Giocoso).” En beskrivning som är högst relevant även i dessa dagar.

Gunnar Lanzky-Otto

Alla konserter på Berwaldhallen Play är gratis, ingen biljett krävs, oavsett vad som anges på annat ställe.