Ett målande sekel med Radiokören

Hur skulle det låta om Leonardo da Vinci drömde?

Den tanken var utgångspunkten för Eric Whitacres Leonardo Dreams of His Flying Machine. Vilken musik skulle fylla Leonardos huvud när han plågades av att lösa flygandets gåta? Tillsammans med poeten Charles Anthony Silvestri närmade sig Whitacre verket som om det vore en opera och skapade en exotisk hybrid av gammalt och nytt.

Renässansfursten Carlo Gesualdo är minst lika känd för sin harmoniskt radikala musik som sitt dramatiska leverne. Tenebrae-responsorierna är skrivna för de gudstjänster som firas skärtorsdag, långfredag och påskafton då man efter varje läsning eller sång släcker ljusen, ett efter ett, tills allt vilar i mörker – tenebrae. Gesualdo skapar dramatik med skarpa dissonanser och chockerande kromatiska kontraster, särskilt i de textpassager om Kristi lidande eller Petrus skuld.

El entierro del señor de Orgaz, ”Greve Orgaz begravning”, målades av konstnären El Greco för Santo Tomé-kyrkan i Toledo år 1586. För att i toner illustrera den monumentala målningen, som är fylld av färg och figurer, har den franske tonsättaren Stéphane Delplace med en fuga tänjt den tonala harmonin till dess yttersta gränser i Kyrie över Greve Orgaz begravning av El Greco.

Den spanske renässansmästaren Tomás Luis de Victoria kom till Rom för att studera i mitten av 1560-talet. Det är inte svårt att tänka sig att han träffade sin italienske kollega Palestrina, kanske rentav studerade för honom, då Victorias musik har tydliga Palestrina-influenser. Victoria återvände så småningom till Madrid och var resten av sitt liv anställd hos Filip II:s syster. Officium defunctorum, det vi idag kallar Victorias requiem, skrevs till minnet av henne eller möjligen hennes begravning år 1603.

Den österrikiske konstnären Egon Schieles expressionistiska texter lyftes fram av den brasilianske dirigenten Celso Antunes under hans tid som chefsdirigent för Nederländska radions kör. Det blev utgångspunkten för en beställning från Nederländska radion till Sven-David Sandström som resulterade i Tre dikter av Egon Schiele från 2009. Då hade tonsättaren rört sig mot en mindre komplicerad och måhända mer tillgänglig stil. I tonsättningen av Schieles texter återgick emellertid Sandström till det virtuosa uttryck som gjort honom så uppmärksammad internationellt.

Alma Mahlers sång Die stille Stadt ger oss en glimt av den musik hon skrev innan hon mötte Gustav, som inte ville ha en fru som var tonsättare. Till skillnad från Gustav uppskattade och tonsatte Alma den samtida poesin. Hennes musikaliska stil är framåtblickande och visar släktskap med musik av hennes kompositionslärare Arnold Schönberg, liksom den av Schönbergs lärare, Alexander von Zemlinsky.

Gustaf Mahlers sånger levde i en slags symbios med hans symfoniska musik. Sången Urlicht, med text från den populära samlingen tyska folkdikter Des Knaben Wunderhorn, skrevs 1892. Ett år senare orkestrerades den av Mahler som senare lyfte in sången i sin andra symfoni.

Text: Karin Ekedahl