Leif Ove Andsnes i Beethovens Kejsarkonsert

När Göteborgssymfonikerna gästar Berwaldhallen med chefdirigent Santtu-Matias Rouvali i spetsen är det i sällskap med Leif Ove Andsnes, den norske pianisten som var deras Artist in residence säsongen 2019-2020 och sedan länge har hela världen som arbetsplats. Med sig på resan har han ofta Beethoven.

Sin femte pianokonsert skrev Beethoven i Wien år 1809, medan Napoleons styrkor gick till attack mot staden. Då och då fick han söka skydd i broderns källare och ångesten var påtaglig. Vid denna tid hade tonsättaren dessutom på allvar börjat plågas av sin dövhet, men komponerade trots det ett verk som alltifrån inledningens orkestrala hammarslag och rullande pianokaskader till tredje satsens briljanta coda, är fullt av överraskningar, originella idéer, rörande melodier och tro på att musik och konst kan förändra världen. Pianokonserten har av eftervärlden kallats både Kejsarkonserten och Militärkonserten och visst kan man ana både kanondunder, marschrytmer och trumpetsignaler i detta trots allt ljusa stycke, som Beethoven aldrig hade förmåga att framföra.

– Att veta hur isolerad Beethoven var vid den här tiden. Han hade verkligen upptäckt allvaret i sitt handikapp och kunde själv inte spela konserten. Det måste ha inneburit en sådan känsla av misslyckande, men det finns ändå inte ett spår av självömkan i musiken. Jag har nästan svårt att föreställa sig att någon har suttit och skrivit denna musik, så vansinnigt vacker att den tycks ha funnits för alltid, säger Leif Ove Andsnes om verket som han har framfört många gånger världen över.

Ljus och lätthet präglar även Lili Boulangers D’un matin de printemps (En vårmorgon), andra delen i en diptyk som den franska tonsättaren komponerade mot slutet av sitt mycket korta liv. Bägge styckena behandlar samma melodiska och rytmiska tema på olika sätt. Men om systerstycket D’un soir triste är långsamt och elegiskt ger D’un matin de printemps ett närmast glättigt intryck präglat av liv, energi och förväntan. I de modala harmonierna, lekfulla vändningarna och rytmiska finesserna hörs tydligt hennes påverkan av impressionismen och Debussy.

Full av smittande rytmer är också Stravinskys Petrusjka, vars melodier delvis är hämtade från gamla ryska folksånger. Då tonsättaren hade börjat samarbeta med Sergej Djagilev vid Ryska baletten i Paris drabbades han plötsligt av den envisa idén att skriva musik om en docka som får liv och börjar utmana orkesterns tålamod. Tänkt som ett verk för orkester och piano, men under Djagilevs påtryckningar utarbetade Stravinsky idén i en balett som koreograferades av Michel Fokine och gjorde succé i Paris. Numera framförs oftast musiken i en burlesk konsertversionen bestående av fyra tablåer, där Petrusjka hamnar i ett triangeldrama med ballerinan och moren på en vintrig marknadsplats  i Sankt Petersburg.

Text: Anna Hedelius