Herbert Blomstedt & Johan Dalene

Konserten sänds i Sveriges Radio P2 och med bild på Berwaldhallen Play fredagen den 20 nov kl 19:00.

Franz Schubert fick aldrig höra sin Symfoni nr 9 C-dur, även kallad ”den stora”. Den antas vara komponerad 1825–1826 men spelades först elva år efter hans död. Robert Schumann hittade manuskriptet hos den framlidne tonsättarens bror Ferdinand. Robert Schumann prisade symfonins ”himmelska längd” efter att Felix Mendelssohn lett uruppförandet i Leipzig 1839, men längden, liksom svårighetsgraden, bidrog också till att genombrottet dröjde.

Orkestrar i Wien och Paris vägrade spela den och i London skrattade musikerna helt enkelt ut verket så sent som 1844. Först under Wagners och Brahms tid blev denna höjdpunkt från den tidiga romantiken välkänd: En ung, fräsch och kraftfullt framåtblickande symfoni, till största delen präglad av stor och genuin glädje.

För Herbert Blomstedt har symfonin haft särskild stor betydelse, av ett slag som blir extra påtagligt i tider som dessa. ”När jag växte upp sändes en inspelning av Schuberts stora C-dursymfoni med Bruno Walter i radion på förmiddagen varje nyårsdag. Den gjorde stort intryck på mig i mina tidiga tonår och jag såg fram emot den varje år. Den symboliserade nytt hopp och nystart. Att framföra symfonin nu blir ett slags löfte om att vi kan återgå till det normala inom en inte alltför avlägsen framtid.”

Sveriges internationellt mest berömde maestro är 73 år äldre än Johan Dalene, vår unge världsviolinist som är i ungefär samma ålder som Wolfgang Amadeus Mozart var då han skrev sina violinkonserter. Mozarts status som pianovirtuos gör att vi lätt glömmer att han också verkar ha varit en fin violinist.

Sexton år gammal anställdes Mozart som konsertmästare i ärkebiskopen av Salzburgs orkester, men han trivdes varken med jobbet eller med ärkebiskopen. Syftet med de fem violinkonserterna, som skrevs i snabb följd 1775, bör ha varit att förse sig med lämplig solorepertoar. Den då nittonårige Mozart planerade en rundresa i Tyskland och Frankrike på jakt efter en bättre syssla.

Den femte violinkonsertens smeknamn, ”den turkiska”, syftar på ett avsnitt i finalen där Mozart enligt tidens mode ger en glimt av janitsjarmusik. Detta, det Osmanska rikets militärmusik, inspirerade många 1700-talstonsättare och i Mozarts fall även till exempel det populära lilla pianostycket Rondo alla Turca.

Mozart skrev en alternativ Adagio-sats 1776, troligen efter klagomål från Antonio Brunetti, som ersatte Mozart som konsertmästare i Salzburg-orkestern. Brunetti stod inte högt i kurs hos Mozart, något som framgår i hans brev. På den här konserten framför Dalene och Blomstedt violinkonserten i sin originalversion, så som Mozart hade tänkt.

Konserten inleds med en fanfar specialskriven av tonsättaren Daniel Börtz, som har en gemensam historia med Herbert Blomstedt. ”Börtz var konsertmästare i musikhögskolans orkester när jag var professor i dirigering på 1960-talet. Jag var själv konsertmästare när jag studerade där på 1940-talet!” berättar Herbert Blomstedt. ”Senare var Börtz preses vid Kungl. Musikaliska akademien och jag medlem nummer 718. Här finns mycket historia.”

Text: Gunnar Lanzky-Otto & David Saulesco

INFORMATION OM KONSERTERNA I NOVEMBER

Ta del av Berwaldhallens novemberkonserter i Sveriges Radio P2 och med bild på Berwaldhallen Play. Med anledning av de skärpta restriktionerna i Stockholmsregionen spelas konserterna utan publik.