Final i Solistpriset

Hör de tre solistprisfinalisterna berätta om vad det betyder att vara med i finalen.

Efter en intensiv uttagningsomgång väntar nu finalen i Berwaldhallen där de tre finalisterna får uppträda med Sveriges Radios Symfoniorkester i vad Kungliga Musikaliska Akademiens ständige sekreterare Fredrik Wetterqvist beskriver som en rafflande final. ”De tre toppkandidaterna är mycket värdiga finalister och går säkerligen en lysande framtid till mötes,” säger han.

Konsertens dirigent Tobias Ringborg har egen erfarenhet av vad det innebär att stå som finalist på Berwaldhallens scen. ”Som tidigare solistprisvinnare skall det bli extra roligt att återvända till tävlingen som dirigent och få möta detta utomordentliga unga startfält,” säger Ringborg och utlovar en kväll med fenomenal musik och stor spänning.

Flöjtisten Laura Michelin från Norrköping tolkar Carl Nielsens Flöjtkonsert, ett lekfullt och överraskande verk där flöjtsolisten får göra en hel del spännande resor genom olika klanger, register och tonarter. Nielsen själv menade att ”flöjten inte kan förneka sin sanna natur. Dess hem är Arkadien och den föredrar pastorala stämningar”, att det vore rentav att bruka våld på den stackars flöjten att inte bejaka dess muntra och vänliga natur. Den virtuosa och krävande men samtidigt lätta och eleganta solostämman paras omväxlande ihop med olika orkesterinstrument, mest anmärkningsvärt med den till synes väsensskilda bastrombonen.

Cellisten Kristina Winiarski från Stockholm spelar Antonín Dvořáks storslagna Cellokonsert h-moll, en solokonsert som av många framhålls som ett av cellorepertoarens absolut främsta verk. Första satsen börjar försiktigt, vemodigt men beslutsamt, men växer snart i omfång och dramatik. Efter en lång introduktion i orkestern gör så cellosolisten entré med vad som nästan verkar vara en improvisation över huvudtemat som orkestern presenterat. Genom hela verket sätts hela solistens förmåga på prov i den mäktiga och romantiska musiken som Brahms kommenterade: ”Om jag hade vetat att det var möjligt att skriva en sådan solokonsert för cello hade jag försökt göra det själv!”

Pianisten Pontus Carron från Stockholm tar sig an Ludwig van Beethovens femte pianokonsert, Kejsarkonserten, ett verk som tillkom under Napoleons angrepp på staden Wien våren 1809. Arbetet avbröts flera gånger av striderna och Beethoven fick ta skydd i sin brors källare. Hela situationen tärde på Beethoven och han hyste inga varma känslor för Napoleon, ett faktum som är ännu mer välkänt genom hans tredje symfoni. Pianokonsertens första sats präglas av trumpetsignaler, marschrytmer och explosiva musikaliska utfall. Den lugna andra satsen ger såväl solisten som orkestern ett välbehövlig andrum innan solisten river igång det fryntliga, avslutande rondot.

Text: David Saulesco