Beethoven & Beamish med Biss

Att spela Beethovens fem pianokonserter är i dag vardagsmat för etablerade pianister och amerikanen Jonathan Biss utgör inget undantag. Eller gör han det? Åtminstone kan man väl säga att han genom att beställa fem nya pianokonserter av olika tonsättare går ett steg längre, då beställningarna ska vara inspirerade av just Beethovens konserter. Av engelska kompositören Sally Beamish beställde han sålunda en pendang till Beethovens första pianokonsert och Beamish beskriver hur hon i musiken vände och vred på Beethovens teman.

City Stanzas från 2016, som för övrigt också är Beamish tredje pianokonsert, för ut musiken i stadsmiljön med dess förstörelse och nybyggnation. Hennes mål är att skildra hur vi i dag inte alltid är så bra på att ta vara på de möjligheter som en storstad kan innehålla. Beamish tar Beethoven i hand och drar med honom, måhända lite motvilligt, ut i dagens storstad med allt vad det innebär av buller, dofter och ljus.

Beethovens Pianokonsert nr 1 var inte hans första. Den skrevs efter den som kallas nummer två och det finns en ännu tidigare, som ibland kallas nummer noll. Första pianokonserten, skriven 1795 och reviderad fem år senare, bär spår av Mozart och Haydn men visar också tydligt Beethovens egenart. Det finns harmoniska svängningar och plötsliga utbrott som pekar framåt mot vad som komma skulle. Det är viktigt att hålla i minnet att detta är musik skriven av en ung man på några och tjugo år och som ganska snart skulle revolutionera hela den klassiska musiken, inte minst med sin tredje symfoni Eroica.

Jonathan Biss är i full färd med att spela in samtliga pianosonater av Beethoven, något som fullbordas 2020 till tonsättarens 250-årsjubileum och som då tagit nio år.

Blygsamhet var inte en av Richard Strauss egenskaper och Ein Heldenleben från 1897–98 är ett i en rad verk som bevisar detta. Dock är hjälten inte ensam i sina bravader utan han har gott stöd av hustrun Pauline, som Strauss skildrar ömsint men bestämt i verket. I Ein Heldenleben går han inte lika långt i familjeskildringen som i den senare Sinfonia domestica där han till och med berättar i musik hur de badar sitt barn och, kanske, hur barnet blev till. En het sängkammarscen alltså. Men soloviolinen i Ein Heldenleben – hustrun – är nog så sensuell och omfamnande. Visst kan man lyssna på verket som ett abstrakt orkesterverk, men när man vet att Strauss i den del han kallar ”Hjältens fredsverk” citerar några av sina tidigare kompositioner blir det svårt att bortse från programmet. Ett ohämmat orkesterfyrverkeri är det hur som helst.

Text: Thomas Roth

Konsertintroduktion i Berwaldhallens nedre foajén 1 timme före konsertstart.