Sergej Rachmaninov

SERGEJ VASILJEVITJ RACHMANINOV

Född: 1 april 1873 i Semjonovo, Kejsardömet Ryssland.

Död: 28 mars 1943 i Los Angeles, Kalifornien, USA.

Utbildning: Pianolektioner som liten, för sin mamma och sedan privatläraren Anna Ornatskaja. Började 1883, tio år gammal, att studera vid konservatoriet i Sankt Petersburg men förflyttades till det striktare konservatoriet i Moskva 1885 för att han slarvade med studierna. Studerade i Moskva för bland andra Nikolaj Zverev, Alexander Siloti och Anton Arenskij.

Verk i urval: Fem pianokonserter, varav nr 2 och 3 är mest populära; tre symfonier och andra orkesterverk som Symfoniska danser och Dödens ö; de stora körverken Sankt Johannes Chrysostomos liturgi och Vigilia; tre operor, bland annat Francesca da Rimini; betydande och komplexa pianoverk som hans två Études-Tableaux och två pianosonater.

Traditionsbärare: Sergej Rachmaninov var en av de sista stora tonsättarna i den ryska romantiska traditionen. Ett lyriskt, lidelsefullt och drömskt vemod genomsyrar hans produktion, med den patosfyllda, ärkeromantiska andra pianokonserten som kanske främsta exempel.

Sviktande självförtroende: Som examensarbete vid konservatoriet i Moskva skrev Rachmaninov operan Aleko på bara 17 dagar. Operan blev en succé och lovordades av bland andra Pjotr Tjajkovskij. Året därpå dog Tjajkovskij plötsligt, vilket drabbade Rachmaninov hårt: han tappade inspirationen till att komponera, men skrev ändå färdigt sin första symfoni 1895. När den sattes upp två år senare slaktades den av kritiker – en av dem beskrev musiken som ”Egyptens tio plågor”. Detta ledde till en tre år lång depression, under vilken Rachmaninov var totalt oförmögen att komponera. En vän till familjen, Nikolaj Dahl, lyckades med bland annat daglig hypnos- och psykoterapi hjälpa Rachmaninov att hitta tillbaka.

De stora händerna: Rachmaninov var mycket lång och reslig och hade dessutom väldigt stora händer, vilket gjorde det möjligt för denne virtuose konsertpianist att omfatta en och en halv oktav. En del läkare trodde att Rachmaninov, som besvärades av ryggsmärtor och svullna leder, led av den sällsynta, ärftliga bindvävssjukdomen Marfans syndrom, alternativt hormonsjukdomen akromegali. Ingetdera kunde dock bevisas, så möjligen hade Rachmaninov bara väldigt stora händer.