Wang & Salonen

Lumière et pesanteur är en gåva till Esa-Pekka Salonen, inspirerad av hans framförande med Los Angeles Philharmonic 2009 av Kaija Saariahos oratorium La Passion de Simone. Den Simone som åsyftas i titeln är den judiska franska filosofen och socialaktivisten Simone Weil (1909–1943) vars liv och författarskap verket utforskar. Lumière et pesanteur är ett arrangemang baserat på den åttonde delen av oratoriet, Dieu se retire pour ne pas être aimé comme un trésor par un avare (Gud drar sig tillbaka för att inte bli älskad likt en sniken älskar skatter). Saariaho skapar en subtil stämning, och den mestadels långsamma, eftertänksamma musiken snurrar och andas med disiga harmonier som dröjer sig kvar, sväller och överlappar varandra.

Capriccio för piano och orkester (1929) komponerade Igor Stravinsky efter framgången med Konsert för piano och blåsare (1924). Han hade flyttat till Paris, undan den ryska revolutionen och behövde producera musik för att försörja sig. Capriccio är, som namnet antyder, ett lekfullt stycke. Pianostämman dansar och hoppar, och förflyttar åhöraren till en music-hall. Stravinskij jämförde andra satsens kadens, med sin cimbalom-liknande karaktär, med ”ett slags rumänsk restaurangmusik”.

Mera rysk pianomusik får vi i Sergej Prokofjevs Pianokonsert nr 1 i Dess-dur, skriven 1911–1912. Konserten är den kortaste av tonsättarens fem kompletta pianokonserter, och trots att speltiden bara är ungefär en kvart, rymmer den exceptionellt stor uppfinningsrikedom. De första takterna introducerar ett storslaget, romantiskt tema, men därefter ignoreras helt de traditionella formerna till förmån för sprudlande stora intervallsprång och tonartsbyten, allt i ett rasande och energiskt tempo. Detta är ett ungdomsverk där man redan anar fröet till Prokofjevs personliga stil.

Jean Sibelius Lemminkäinenlegender var ursprungligen en del av grundmaterialet till en Wagner-inspirerad opera som skulle heta Veneen luominen (Båtens skapelse), ett äventyr hämtat ur det finska nationaleposet Kalevala. Projektet övergavs efter något år, och i stället omvandlade Sibelius det musikaliska materialet till Lemminkäinen-cykeln för orkester.  Verket består av fyra tondikter, byggda på legender om den heroiska karaktären Lemminkäinen, även de hämtade ur Kalevala. Tondikten Tuonelas svan är mycket populär och framförs ofta som ett fristående orkesterverk.

Text: Andreas Konvicka