Upptäck Brett Dean: Cellokonserten

I en dokumentärfilm från 2014 står konstnären Heather Betts i sin studio i Berlin och stryker ut scharlakansröd oljefärg med fingret. ”Den behöver balanseras mot en kall blå eller turkos för att verkligen leva” säger hon. Hon inspireras av färgernas inneboende musikalitet. Sedan 1984, då hon mötte sin blivande man Brett Dean i Australiensiska ungdomsorkestern, har deras konstnärskap varit tätt sammanlänkade. ”Heather bygger upp en bild i lager, genom att måla över. Mina stycken brukade också ta form så, det var så jag lärde mig” säger autodidakten Brett Dean. ”Även linjespelet har likheter. Hon beskriver sin konst som ’figurativ expressionism’ och det stämmer även in på min musik.”

Det var Heather Betts som uppmuntrade Dean att bli fri tonsättare och musiker. Han sade upp sig från en fast tjänst som violast i Berlinfilharmonikerna och familjen återvände hem till Australien år 2000. 2015 hyllades han som en av Australiens tio viktigaste kompositörer genom tiderna. Med två konserter gästar han Berwaldhallen våren 2020 och i centrum för denna konsert står Deans cellokonsert från 2018. Radiosymfonikerna är en av de orkestrar som sambeställde konserten, där cellon får ta plats med sin varma färg i den noggrannt skiktade orkesterklangen, målad i lager på lager. Som pendang till cellon finns den mänskliga rösten.

Dean har valt att rama in sin egen musik med två andra färgstarka tonsättare: hans excentriske landsman Percy Grainger och fransmannen Maurice Ravel, motvilligt titulerad impressionist. Graingers The Warriors kom till när en brittisk dirigent bad honom skriva musik för den legendariska Ryska baletten i Paris. Beställningen blev inte av, men tonsättaren skrev ändå klart verket och gav det undertiteln ”musik för en imaginär balett”.

Till skillnad från Grainger fick Ravel faktiskt se sitt verk dansas av Ryska baletten. Daphnis och Chloé hade premiär 1912 och blev med sina erotiska undertoner och expressiva orkestersats ett av Ravels mest älskade verk. Han skapade själv två orkestersviter, eller ”symfoniska fragment”, ur baletten. Svit nr 2 omfattar hela slutet av baletten. I La vallée des cloches, Klockornas dal, möts de två tonsättarna. Grainger har arrangerat Ravels pianostycke på sitt karakteristiskt uppfinningsrika sätt, där kromatiskt slagverk och klockspel ackompanjeras av sammetslena stråkar.

Text: Janna Vettergren

UPPTAKT: 6 & 7 februari kl 18.00 intervjuas tonsättaren Brett Dean av Berwaldhallens programchef, Christian Thompson. Observera att intervjun hålls på engelska.