Trettondagskonsert 2025

▶️ Lyssna i Sveriges Radio P2 eller upplev konserten på Berwaldhallen Play från 10 januari kl 19.00 och 30 dagar framåt.

Fanfarer, planeter och glädjepiller

Den amerikanske tonsättaren Aaron Copland skrev Fanfare for the Common Man 1942, mitt under brinnande världskrig. Han var inspirerad av USA:s dåvarande vicepresident Henry A. Wallace som hållit ett tal om humanism, rättvisa, längtan efter fred och drömmen att alla människor skulle kunna leva sina liv utan rädsla. Fanfaren är därför tillägnad ”the common man” – den vanliga människan.
Femtio år senare komponerade Joan Tower, även hon en amerikansk kompositör, sin Fanfare for the Uncommon Woman nr 6, med en blinkning till Coplands stycke. Själv beskriver hon verket som en hyllning till ”alla kvinnor som vågar ta risker och är äventyrliga”.
Om det var någon kvinna som verkligen tog risker så var det den svenska tonsättaren Elfrida Andrée. Hon utmanade hela det svenska musiketablissemanget och krossade ett otal glastak under sin karriär. Bland mycket annat genomdrev hon att kvinnor skulle få utbilda sig till organister – och hon blev själv Sveriges första kvinna på posten som domkyrkoorganist. Hon var också kompositör och dirigent. Från hennes digra verklista får vi höra Rings Drapa ur orkestersviten Fritiofs saga som bygger på skalden Esaias Tegnérs diktepos med samma namn.På liknande sätt som Tegnér hämtat stoff till sitt verk från de fornnordiska sagorna inspirerades den tyske tonsättaren Carl Orff av profana dikter från tidig medeltid då han komponerade sin sceniska kantat Carmina Burana. De två korta satser vi får höra ikväll är svängiga och sprittande glädjepiller. Ur Gustav Holsts magnifika orkestersvit Planeterna uppenbarar sig slutligen glädjens budbärare själv, i skepnad av planeten Jupiter. Engelsk folklore och naturlyrik mixas och smälter samman till ett mäktigt orkesterfyrverkeri.

Musikdramatik i massor

Gioachino Rossini var den dominerande operatonsättaren i Italien under tidigt 1800-tal. I arian Una Voce poco fa ur Barberaren i Sevilla har den finurliga Rosina beslutat sig för ett framtida liv med sin älskade Lindoro. Inget kan hindra dem, och skulle det uppstå problem kommer hon att lösa det med något smart trick.
Gaetano Donizetti tillhör generationen efter Rossini. Han skrev 75 operor, och Kärleksdrycken är en av de mest populära. Den tafatte ynglingen Nemorino har precis insett att Adina, den kvinna som han är upp över öronen förälskad i, faktiskt älskar honom tillbaka. I arian Una furtiva lagrima svämmar hans känslor över, och han vill inget hellre än att sluta henne i sin famn. Av Rossini får vi även passande nog höra körstycket Toast pour le nouvel an (Skål för det nya året).
Den berömda varietésångerskan Sylva och fursten Edwin älskar varandra intensivt i Emmerich Kalmáns operett Czardasfurstinnan. Men Edwins släkt är starkt emot förbindelsen, och olika omständigheter tvingar de unga tu åt olika håll. När de efter lång tid återser varandra möts de i duetten (Weisst du es noch) Heller Jubel och minns nostalgiskt sin forna kärlekslycka. Ur Victor Herberts operett The Enchantress får vi höra prinsessan Stellinas aria Art Is Calling For Me där hon drömmer om att få sjunga opera, endast som ett sätt att locka till sig prins Ivan som i sin tur är förälskad i operasångerskan Viven Savory.

Sviken kärlek och ond bråd död är klassiska teman inom operans värld och i Pietro Mascagnis opera Cavalleria rusticana sjunger Turiddu trotsigt, precis innan den slutliga katastrofen, en munter dryckesvisa, Viva il vino spumeggiante – leve det bubblande vinet!
Stor dramatik präglar också Georges Bizets opera Carmen. Den karismatiska Carmen har blivit häktad efter ett knivbråk och vaktas av soldaten Don José. Med sin Seguidilla trollbinder hon honom, och berusad av åtrå hjälper han henne att fly från arresten.
Benny Anderssons och Björn Ulvaeus musikal Chess speglar kärleken på flera olika sätt. I paradnumret Anthem beskriver den ryske schackspelaren kärleken till och lojaliteten med sitt fosterland. Han och amerikanskan Florence älskar varandra, men i duetten You and I, musikalens bitterljuva slutscen som också avslutar kvällens konsert, accepterar de till sist att deras kärlek inte har någon framtid.

Text: Elisabet Ljungar