Symfoniska Danser

Äldre musik av utländska män dominerar fortfarande den svenska konsertrepertoaren. Enligt KVAST, Kvinnlig anhopning av svenska tonsättare, premieras även nutida manliga tonsättare. Britta Byström, som spelades på flera konserter i Berwaldhallen säsongen 2017–2018, säger att det viktigaste är att få den nya konstmusiken mer spelad, oavsett om den är skriven av kvinnor eller män. Själv har hon alltid haft manliga förebilder och hon både hyllar och utmanar de gamla mästarna. I det här fallet är det Haydn, vars Avskedssymfoni hennes egna Avskedsvariationer baseras på. ”Man kan inte kvotera in ny musik mer än till en liten del,” säger Byström, ”vi måste skriva så bra musik att den kan hävda sig vid de klassiska tonsättarnas sida.” Det är ingen lätt sak, men nutida tonsättare har faktiskt ett övertag jämfört med äldre då de kan använda en större klangpalett. Det är också i samspelet mellan klangfärg och tonhöjd som Byström har hittat sitt speciella, ofta glittriga sound.

Tjajkovskij hade likt Byström också gamla mästare och äldre stilar att mäta sig med och fascineras av. Hans Variationer över ett rokokotema för solocello och orkester är en nostalgisk tillbakablick till en tid före hans egen då förebilder som Mozart och Haydn levde. Variationerna gav honom chansen att få flexa sina kreativa muskler och resultatet är både livligt, elegant och förtrollande virtuost. Rokokotemat bygger dock inte på en faktisk 1700-talsmelodi. Det skrevs i själva verket av Tjajkovskij själv och väcker snarare en nostalgisk känsla av 1700-talet.

Sergej Rachmaninov drevs även han av en längtan tillbaka till det gamla. När han skrev sina Symfoniska danser i USA hade han sitt hemland, det ryska kejsardömet, i minnet och en skugga av melankoli och nostalgi genomsyrar danserna. Rachmaninov tog emellertid snarare allt upp kampen med samtida tonsättare, än med de gamla mästarna. Han valde att odla det traditionella romantiska arvet i en tid där andra tonsättare som Stravinsky och Schönberg förkastade sådan musik som gammaldags och irrelevant.

En plats där kvinnliga musikutövare trots allt nått stora framgångar i modern tid är på dirigentpulten. Dalia Stasevska har tidigare lett Finlands nationaloperas orkester på Berwaldhallen både säsongen 2017–2018 och under Östersjöfestivalen 2018. Konsertens cellosolist Amalie Stalheim vann Solistpriset 2018 och har varit P2:s Artist säsongen 2018–2019, vilket betyder att vi har kunnat höra henne regelbundet i Sveriges Radio P2.

Text: Mats Hansson