Radiokören tolkar Palestrina

I den här konserten är Palestrinas Missa Papae Marcelli kombinerad med Arvo Pärts verk enligt nedan:

GIOVANNI PIERLUIGI DA PALESTRINA (1525–1594)  
Missa Papae Marcelli 
I. Kyrie  
Mässan öppnar i en stillsam och balanserad klangvärld. Stämmorna flätas här samman i klar och mjukt flytande polyfoni, där varje fras får andas. Här etableras Palestrinas ideal: lugn rörelse, harmonisk jämvikt och fullständig tydlighet i texten.

ARVO PÄRT (1935–)  
Nunc Dimittis  
I Lukasevangeliet berättas om den gamle Symeon som
möter Jesusbarnet i templet. Med stillsam enkelhet skildrar Arvo Pärt den
glädje Symeon känner över att ha fått se Messias så att han nu kan dö i ro. Symeon
uttrycker sin tacksamhet i en lovsång: ”Herre, nu låter du din tjänare gå hem i
frid, som du har lovat”.

 
II. Gloria  
Glorian präglas av större rörelse och energi. Textens lovprisande karaktär speglas i
livligare imitationer och tydliga växlingar mellan stämmorna. Trots den rika
polyfonin är orden alltid hörbara.

ARVO PÄRT 
Magnificat  
När den tonåriga Maria får besök av ängeln som meddelar att hon ska bli Guds moder blir hon både överväldigad och förundrad. Hennes lovsång till Herrens storhet är i Arvo Pärts sparsmakade harmoniska dräkt en eftertänksam meditation där solisten sjunger på en enda ton, varsamt insvept i körens stämmor. Bara vid ett fåtal tillfällen växer rösterna, stiger mot höjden, och vänder från moll till dur.

III. Credo  
Mässans längsta och mest strukturellt komplexa sats. Palestrina delar upp texten i
tydliga avsnitt, där musikens karaktär skiftar i takt med innehållet. Särskilt
avsnitten om inkarnationen och korsfästelsen får en mer samlad och eftertänksam
ton, innan satsen avslutas i förtröstansfull kraft.
 
ARVO PÄRT 
Dopo la vittoria 
I ett uppslagsverk fann Arvo Pärt en text som beskriver ett musikaliskt möte mellan två av kristenhetens kyrkofäder i slutet av 300-talet. Ambrosius som döper den omvände Augustinus sjunger ”Te Deum” – ”Herre vi prisar dig”.  Augustinus faller in i sången, och så fortsätter de att tillsammans sjunga Herrens lov. Pärt greps av den vackra scenen och texten, som fastän den skrivits som en artikel i en encyklopedi, klingade som ren poesi.
 
IV. Sanctus & V. Benedictus  
Här fördjupas det kontemplativa uttrycket. Klangbilden är luftig och majestätisk,
med långsamma fraseringar som ger musiken en nästan tidlös stillhet.
 
ARVO PÄRT 
The Woman with the Alabaster Box 
Kvinnan som vill smörja Jesus med en dyrbar balsam blir ifrågasatt av Jesu lärjungar som anser att hon slösar, och att pengarna i stället skulle gå till de fattiga. Arvo Pärt beskriver meningsutbytet med små intervaller där tonerna gnager mot varandra, tills Jesus förklarar att kvinnans goda gärning kommer att leva vidare så länge evangeliet förkunnas i världen, och Jesus får sista ordet i trosviss dur.

VI. Agnus Dei  
Mässan
avslutas i mild bön och försoning. Den sista satsen bygger vidare på tidigare
teman men i ett ännu mer avskalat uttryck. Rösterna rör sig långsamt och
samstämt mot en fridfull slutpunkt – ett stilla, mänskligt avslut på ett verk
som blivit sinnebilden för renässansens vokala ideal.