Kärlekens rötter

Möt några av barockens starkaste känslor i ett intimt kammarmusikaliskt format. Kärlek, sorg, saknad och tröst löper genom programmet, med musik av Georg Friedrich Händel, Barbara Strozzi, Caterina Assandra och Joseph Marie Clément Dall’Abaco.

Hos Händel får rösterna stå i centrum. Ur operorna Giulio Cesare in Egitto och Rinaldo och oratoriet Theodora hämtas musik där människans mest utsatta ögonblick får ett närmast teatralt uttryck: ömhet ställs mot förtvivlan, mörker mot hopp. Duetter och arior avlöses av den mer avskalade klangen hos solocellon i Dall’Abacos Capriccio nr 1.

Barbara Strozzi var en av 1600-talets mest betydande kompositörer av vokal kammarmusik. I L’Eraclito amoroso, publicerad 1651, tar den svikna kärleken plats och jaget finner till slut sin enda tröst i själva gråten.

Caterina Assandra (ca 1590–efter 1618) var en italiensk nunna, organist och en av de tidiga kvinnliga kompositörer som fick sin musik utgiven under barocken. I Duo Seraphim förenar hon två soloröster i en uttrycksfull, tätt sammanflätad dialog på den bibliska texten om serafernas lovsång: ”Helig, helig, helig”. Musiken präglas av den tidiga barockens nya, dramatiska tonspråk, där textens ord och känslor får styra musikens rörelse och intensitet.

Tillsammans bildar verken ett program fyllt av barockens starka kontraster och stora känsloregister, men på nära håll: röster och instrument i direkt samtal med varandra och med publiken.

Text: Anna Rickman