Harding tolkar Mozarts Requiem

Konserten sänds direkt i Sveriges Radio P2. Mozarts Requiem sänds med bild på Berwaldhallen Play fredag 1 oktober kl. 19.03.

Lär dig mer om Mozarts Requiem i vår samtalsserie Nyfiken På som du hittar på Berwaldhallen Play.

Vid sidan om Brahms och Verdis requiem är Mozarts Requiem ett av de allra mest spelade. Det är överjordisk musik som förmår att beröra oss på djupet och som förflyttar våra sinnen till en helt egen värld, bortom tid och rum. Mozart skrev musiken under sitt sista levnadsår, 1791. Beställaren var greve Franz von Walsegg som önskade en mässa till minne av sin bortgångna hustru, och som dessutom hade en önskan att själv stå som tonsättare till verket. Vid Mozarts död i början av december låg verket ofullbordat och olika tonsättare arbetade med att försöka fullborda vad Mozart hade påbörjat. Den mest kände var Mozarts elev Franz Xaver Süssmayr. Vid den här konserten får vi ta del av Mozarts Requiem i musikern och musikforskaren Franz Beyers utgåva; av många dirigenter ansedd som den version som allra bäst tar till vara Mozarts förmodade intentioner med sitt fantastiska verk.

Himmelsk – eller överjordisk – är också en bra benämning på Mahlers fjärde symfoni. Det är en av hans mest populära symfonier och ett verk som med mahlerska mått har en mer beskedlig orkesterbesättning än brukligt, då både tuba och tromboner saknas. Det är också en symfoni som brukar ses som ett av hans mer ljusa och lättsamma verk, även om musiken även innehåller mörkare stråk.

Den fjärde symfonin räknas tillsammans med de tre tidigare symfonierna till de så kallade ”Wunderhorn-symfonierna”, som inspirerats av sångsamlingen Des Knaben Wunderhorn (Gossens förtrollade horn). Mahler upptäckte tidigt dessa folkliga visor och när han sommaren 1899 började arbetet med fjärde symfonin var utgångspunkten just Wunderhorn-sången Das himmlische Leben, först tonsatt år 1892. Till att börja med tänkte Mahler använda sången som avslutning i tredje symfonin, men valde istället att orkestrera om den och placera den som final i den fjärde symfonin. I och med att finalsatsen redan låg klar när han började komponera, kunde han skapa tematiska samband mellan de tre första satserna och den magiskt skimrande finalen. Här sjunger solisten om hur himlen kan te sig sedd genom ett barns oskuldsfulla ögon.

Vid den här konserten har vi förmånen att lyssna till hur den kritikerrosade sydafrikanska sopranen Pretty Yende, tillsammans med chefsdirigent Daniel Harding och Radiosymfonikerna, tolkar denna känslosamma musik.

Axel Lindhe

Elisabeth Kulman, mezzosopran, ersätter Svetlina Stoyanova.

Ungefärlig konsertlängd: 2 tim 15 min inkl. paus