Eno remixed for orchestra - ett porträtt av Brian Eno

Konserten sänds i Sveriges Radio P2 och med bild på Berwaldhallen Play fredag 15 oktober kl 19.03.

Producent, låtskrivare, curator, artist. Brian Eno rör sig sömlöst mellan uppdragen. Lika smidigt förflyttar han sig mellan genrer. Experimentell konstmusik, videoinstallationer och ren popmusik existerar sida vid sida i hans musikaliska universum. Dirigenten Hans Ek har haft ett starkt förhållande till den brittiske musikern sedan tonåren:
– Jag fick upp ögonen för hans album Music for Airports samt hans samarbeten med David Bowie och Talking Heads i slutet på 1970-talet och har följt honom i massa olika sammanhang sedan dess, berättar Ek.
Ursprungligen blev Brian Eno känd som keybordist i det brittiska bandet Roxy Music. På senare tid har han blivit en av förgrundsgestalterna för musikgenren ambient, stilla atmosfäriska ljudlandskap utan rytm.
– Jag vill fånga Brian Enos särart som musiker och konserten kommer att präglas av hans mångfald, men ambientmusiken får ganska stor plats.
För Sveriges Radios Symfoniorkester har Hans Ek arrangerat tre remixer, i vilka publiken får färdas genom Brian Enos olika uttryck.
–   I konsertens alla tre delar rör vi oss mellan musiklandskap som ibland är väldigt instrumentala och konstmusikorienterade till delar som mer hör hemma i popvärlden.
Konsertens första del är huvudsakligen experimentell. Där ingår bland annat ett par låtar av Kraftwerk och Tangerine Dream, två band som inspirerade och formade Brian Enos tonspråk under 1970-talet. I andra delen möter vi musik ur Berlintrilogin, Brian Enos samarbete med David Bowie på 1970-talet. Konsertens sista del har visst fokus på det Brian Eno har producerat tillsammans med U2 och Coldplay.
Hans Ek har funderat över Brian Enos ambivalenta förhållningssätt till artistmyten. Inte sällan har han backat arenapopstjärnorna i deras produktioner, men han har också fokuserat helt på instrumentala uttryck i andra produktioner.
– Det är en förändring av hierarkierna i demokratisk riktning. I popvärlden är det ett sådant enormt fokus på artisten, men i arbetet med en symfoniorkester är det väldigt intressant att arbeta jämställt med uttrycken.

Anna Hedelius

Part 1
First Light (Eno-Harold Budd)
Inland Sea (Eno)
Ho Renomo ( Eno-Cluster)
Emerald and Lime (Eno)
Radioland (Kraftwerk)
And then so clear (Eno)
Love on a real train (Tangerine Dream)
Lemon (U2)
Once in a lifetime (Eno-Talking Heads)
Mea Culpa ( Eno-David Byrne)
African Nightflight (Eno, Bowie)

Part 2
Speak My Language (Laurie Anderson)
Some are (Eno-Bowie)
Warszawa (Eno-Bowie)
Under Stars (Eno)
By this River (Eno)
Music for Airports 1:1 (Eno)
“Heroes” (Eno-Bowie)

Part 3
With or without you (U2)
UFO (Coldplay)
Paradise (Coldplay)
An Ending (Eno)