Daniel Lozakovich i Mozarts tredje violinkonsert

Välkommen på konsertintroduktion kl 18.10 med Pernilla Eskilsdotter från P2:s Klassisk morgon den 27 september!

Den 23-årige violinisten Daniel Lozakovich har redan gett ut fyra soloalbum och är den näst yngsta artist någonsin som det tyska skivbolaget Deutsche Grammophon skrivit kontrakt med. Under ledning av dirigent Kazuki Yamada gästar han nu Sveriges Radios Symfoniorkester i Mozarts tredje violinkonsert – den kanske mest lekfulla, fantasirika och dansanta av de fem violinkonserter som Mozart komponerade mellan april och december 1775.

Mozart var då kapellmästare för hovets orkester i Salzburg, och i det uppdraget ingick att skriva musik. Det var pappa Leopold, den världsberömde violinpedagogen, som lärt sin son att spela violin, och förmodligen hade Mozart sig själv i åtanke när han skrev violinkonserterna. Den tredje, i G-dur, hade urpremiär hösten 1775, och redan i den första satsen framträder en påtaglig sångbarhet, när Mozart citerar sin egen, komiska opera La finta giardiniera. Genom hela konserten lyfter Mozart fram violinen på ett sätt som för tanken till den mänskliga röstens vindlande uttryck.

Det sägs att 150 års jubilaren Arnold Schönberg, under tiden då han komponerade Verklärte Nacht, var vilt förälskad i tonsättaren Alexander Zemlinskys syster Mathilde. Hon blev senare också hans hustru. Det suggestiva stycket är något av det vackraste Schönberg skrivit, och musiken följde honom genom hela livet. Till musiken hämtade han inspiration från en dikt av poeten Richard Dehmel, om en kvinna som berättar för sin man att hon bär en annan mans barn. Det är en dikt typisk för det samtidigt pryda och dekadenta sekelskiftets Wien, tillkommen i samma tid som Egon Schiele målade utmärglade kvinnokroppar och Gustav Klimt fäste bladguld över sina målningar av flickor och demoner. Dessa slitningar hörs i musiken, som vid urpremiären i Wiener Musikverein 1902 uppfattades som kontroversiell på grund av sina atonala inslag och ständigt skiftande tempi.

Claude Debussy arbetade med sin tredelade Images pour orchestre – Bilder för orkester – under sex års tid, mellan 1906 och 1912. De tre delarna uruppfördes vid olika tillfällen, och spelades i sin helhet första gången 1913. I alla tre finns fragment av folkdans och sång – i Gigues anas skotsk, i Iberia spansk och i Rondes de printemps fransk musik. Delarna har fortsatt att framföras var för sig, med Iberia som den oftast spelade. Debussy kallade aldrig sig själv för impressionist, likväl är hans tre bilder för orkester lika omvälvande som en impressionistisk målning: tar man några kliv bak bildar de detaljer som kan se suddiga ut i närbild en svindlande helhet.

Text: Hedvig Ljungar