Beethoven 250: Kejsarkonserten

Pianisten Jonathan Biss har sedan 2011 levt mycket nära Ludvig van Beethoven. Under nio år har han spelat in tonsättarens samtliga 32 pianosonater på totalt nio album. ”Jag har varit besatt av Beethovens musik så länge jag kan minnas. Att arbeta med den har varit en konstant källa till glädje, inspiration och frustration. I detta tror jag att jag har sällskap med de flesta musiker jag känner, oavsett ålder, utveckling och bakgrund” förklarar han. För några år sedan bad Biss ett antal tonsättare att skriva varsitt stycke som på något sätt relaterar till en av Beethovens pianokonserter. Senast Biss besökte Berwaldhallen uppförde han Beethovens första pianokonsert och Sally Beamish City Stanzas, som är ett pendangstycke till denna.

Pianokonsert nr 5 Ess-dur är Beethovens sista stora pianoverk. Han skrev det medan Napoleons armé attackerade Wien våren 1808, med fullt krigslarm utanför fönstren. Varför stycket kallas Kejsarkonserten står höjt i dunkel. Troligen var det förläggaren Johann Baptist Cramer som lade till titeln; det var i alla fall knappast Beethoven själv. Eroican kallade han först ”Bonapartesymfonin” som en hyllning till Napoleon, men när denne utnämnde sig till kejsare rev han sönder dedikationen. Pianokonserten är även känd som Militärkonserten, och visst kan man ana både kanondunder, trumpetsignaler och marschrytmer i detta trots allt ljusa stycke som Beethoven skrev då han började bli döv.

Den australiske tonsättaren Brett Deans Gneixendorf Music – A Winter’s Journey är en kommentar till Beethovens militärkonsert. Mot slutet av sitt liv tillbringade Beethoven ett par månader på sin bror Johanns egendom i den österrikiska byn Gneixendorf tillsammans med brorsonen Karl, som Beethoven hade ett nära men komplicerat förhållande till. Före besöket hade Karl försökt begå självmord och under vistelsen var Beethoven både deprimerad och medtagen. Efter ett uppslitande gräl med sin bror lämnade Beethoven abrupt egendomen på en mjölkkärra.

Arnold Schönberg skrev sin symfoniska dikt Pelleas und Melisande 1902–1903 och dirigerade själv premiären i Wien 1905. Stycket är baserat på Maurice Maeterlincks pjäs med samma namn. I detta laddade verk tänjer Schönberg romantikens harmoniska gränser till det yttersta för att uttrycka Pelléas och Mélisandes förbjudna kärlek och tragiska historia. Det är ett av Schönbergs tidiga verk, innan han kom att helt kringgå den traditionella harmoniken med sin tolvtonsteknik.

Text: Anna Hedelius

UPPTAKT: Torsdag 13 februari kl 18.00 med Eric Schüldt som berättar om den andra av de tre konserterna han valt ut för sin egen konsertserie, om mötet med det okända som uppstår i konsertsalen – och om Beethoven.

UPPTAKT: Lördag kl 14.00 med Jonas Lundblad som berättar om verken som spelas på dagens konsert.